...så rekommenderar jag att ni läser Så lärde jag mig att älska min kropp.

Boken är skriven av den svenska influencern Linda-Marie Nilsson. En av de bästa förebilderna i Sverige när det gäller kroppspositivism.

Författaren kommer ursprungligen från Skåne, men bor och arbetar numera i Stockholm.

I denna bok beskriver hon sååå bra hur det är att växa upp med en kropp som inte följer samhällsnormen. Tankar, känslor, ord, svårigheter, självhat. Men att det trots allt GÅR att på riktigt börja älska sin kropp för exakt hur den ser ut. Att det går att börja älska sin kropp utan att först klämma in den i en norm som egentligen ingen i vårt samhälle passar in i.

I Linda-Maries bok finns SÅ mycket igenkänning att mina ögon tårats vid flera tillfällen.

 

Så lärde jag mig att älska min kropp är en bok jag så innerligt önskar hade funnits när jag var tio år.

När jag gick in i tonåren.

Under min tonårstid.

Efter min tonårstid.

 

Boken sprider ett så tydligt och klart budskap: Det är inte din kropp det är fel på. Det är samhällets snedvridna syn på hur en ska se ut som det är fel på!

Hittills har samhället lärt oss att "vi är alla unika och det är okej... Så länge vi är unika på rätt sätt".

Vi ska vara unika, men ändå ska vi se ut som kloner av varandra.

 

Vi har alltid satt likamedtecken mellan tjock och ful.

Alla filmer gör det. Alla TV-progam gör det. Alla tidningar gör det. Hela samhället gör det.

Vi har så länge hjärntvättats med att tjock är en känsla; att vi GLÖMT att det faktiskt är ett adjektiv!

En kan inte KÄNNA SIG tjock. KÄNNA SIG smal.

Tjock och smal är två adjektiv; ord som används för att BESKRIVA t.ex. en kroppsform.

Det är som om en blond person skulle säga: "Jag känner mig så rödhårig idag"...

Det finns inget likamedtecken mellan tjock och ohälsosam.

På samma sätt som det inte finns något likamedtecken mellan smal och hälsosam.

 

Men nu ska jag inte rabbla mer om det i just detta inlägg, eftersom jag tycker Linda-Marie skriver sååå mycket bättre om allt det här.

Hittills har jag lyssnat på denna bok säkert fem gånger (jag använder Nextory just nu. Inget samarbete, utan jag gillar den bara) och jag har inte lyssnat på den för sista gången!

 

Jag tycker helt ärligt att den antingen borde användas i undervisningen på mellanstadiet, eller att alla tioåringar borde få den gratis av skolan. SÅ viktigt tycker jag detta budskap är!

Om JAG hade fått den här boken i min hand som tioåring tror jag innerligt att det hade hjälpt mig så mycket genom puberteten.

Den hade fått mig att känna att jag inte var ensam. Jag hade vetat att det finns fler barn och ungdomar som bär på precis samma känslor som jag.

 

Nu fanns den ju inte när jag var barn, men den finns NU!

Jag hoppas och tror genuint att den kan hjälpa nästa generation (mest) flickor att få växa upp till att verkligen älska sina kroppar precis som de är.

Kanske kan böcker som den här till och med stoppa upp den skrämmande utveckling av ätstörningar och självhat som vi idag ser hos framförallt flickor.

Att en kropp ska bantas, sminkas och göras om redan i lågstadiet för mig helt ärligt att gråta. INGET barn ska behöva ha de tankarna i 7-8 årsåldern!
Okej, INGEN ska behöva gå runt med tankarna på att bygga om sin kropp, men SPECIELLT inte barn i lågstadiet!!

 

 

Avslutningsvis vill jag bara säga detta:

 

Du kommer inte att ångra dig!

 

 

Om du bara ska läsa en enda bok i sommar, eller i år, så tycker jag den boken ska heta "Så lärde jag mig att älska min kropp"!

Jag är ganska säker på att dina första tankar efter sista sidan kommer att vara: