#brinnförjosefin
Det är väl ingen som vid det här laget har missat hashtagen som fick Instagram att koka i helgen!
#brinnförjosefin
Tänkte väl det.
Hela mitt Instaflöde består i princip av sådana inlägg just nu, och jag har även själv publicerat en bild under hashtagen (ljuset här i inlägget).
Uppslutningen som blev efter att SVT släppte dokumentären Älska mig för den jag är i slutet av förra veckan.
Uppslutningen som blev efter att SVT släppte dokumentären Älska mig för den jag är i slutet av förra veckan.
Har du sett den?
Inte? GÖR DET!! Den finns på SVT Play.
Dokumentären handlar om sångerskan Josefin Nilsson; om hennes liv och det helvete hennes dåvarande pojkvän utsatte henne för i slutet av 90-talet. Hot, misshandel och ren terror.
Jag är inte den som gråter lätt av sådant jag ser på TV. Jag kan bli berörd, men gråter sällan "med tårar". Men när jag såg detta program var mitt ansikte alldeles blött av tårar.
SPOILER ALERT!
.
.
.
.
Det som gör mig mest arg är att hennes förövare, trots att han faktiskt blev dömd, i princip slapp undan straff. Villkorligt. För misshandel, psykisk terror och what not!
Sedan har HANS fina karriär rullat på som vanligt de senaste 20 åren.
Samtidigt som HON under den grova misshandeln fick skador som aldrig läkte. Skador hon led av resten av sitt liv. Både fysiska och psykiska.
Och återigen... hans liv har rullat på som vanligt.
I lördags kväll genomfördes, som ni alla mest troligt redan vet, en ljusmanifestation i Stockholm. Utanför den plats där Josefins förövare arbetar som skådespelare.
Det är i sådana lägen jag verkligen önskar att jag bodde nere i Sthlm, och inte nästan 100 mil bort. Har haft den känslan när det kommer till ett flertal sammanslutningar det senaste året. Att kunna befinna mig på plats och visa deltagande på annat sätt än alltid bara via sociala medier.
Det är i sådana lägen jag verkligen önskar att jag bodde nere i Sthlm, och inte nästan 100 mil bort. Har haft den känslan när det kommer till ett flertal sammanslutningar det senaste året. Att kunna befinna mig på plats och visa deltagande på annat sätt än alltid bara via sociala medier.
Vad som hände Josefin är tyvärr, som vi alla vet, verkligen inte unikt. Det finns så EXTREMT många kvinnor runt om i världen som lever, eller har levt, i ren skräck i sina egna hem.
Kvinnor som blivit berövade allt. Sin frihet, sin självständighet, sin hälsa, sin självkänsla. Sina LIV!
Att Världshälsoorganisationen (WHO) till och med definierar mäns våld mot kvinnor som "ett utbrett folkhälsoproblem" tycker jag säger allt! Att "hemmiljö" klassas som den plats som anses farligast för kvinnor.
Hittade på roks.se; att 2015 anmäldes 18300 misshandelsbrott mot kvinnor inomhus (totalt 29000 misshandelsbrott mot kvinnor det året). Och då vet vi ju att mörkertalet är astronomiskt, eftersom det är långt ifrån alla som vågar anmäla.
Det var under ett (1) år. 18300 fall, och året har 365 dagar...
Enough is enough!
Det här måste få ett slut!
Tystnadskulturen måste sprängas!
Samhället har hittills systematiskt hållit förövare om ryggen.
Jag vågar inte tänka på hur många förövare som bara sluppit undan konsekvenser för sina handlanden. Hur många förövare som bara kunnat fortsätta leva sina liv som om ingenting hänt.
Jag känner ingen sympati med män som misshandlar kvinnor.
Jag känner ingen sympati överhuvudtaget med män som hatar kvinnor. Ingen!
Däremot går mitt hjärta sönder för alla de kvinnor som dag efter dag LEVER i detta.
Mitt hjärta går sönder för alla kvinnor som förlorat livet på grund av en misshandlande partner (eller vilken relationen än är).
Brinn för Josefin!
Brinn för alla misshandlade kvinnor!
BRINN för alla kvinnor som förlorat livet på grund av sin förövare!
Jag har inte instagram men jag har inte missat, och jag har sett dokumentären.. så hemskt.