Så lycklig att jag skakar
Ibland är måndagar jobbiga.
Ibland är måndagar helt okej.
Ibland är måndagar jättebra.
Ibland är måndagar totalt helt jä*la fantastiska!
Kan ni ana vilken måndag jag haft idag? ;-)
Utan tvekan sista alternativet!
Den här dagen - den här veckan - började som alla andra.
Jag klev upp och i vanlig ordning och åkte till jobbet. Fixade mellisdisken, frukost, salladsbuffé, lunch, lunchdisk, mellis. Ja, de typiska köksuppgifterna helt enkelt. Ingenting konstigt. Såsom mina dagar sett ut de senaste fyra åren. Ja, inte på samma ställe då, men ni fattar.
Men just den här dagen skulle visa sig avslutas på det mest underbara sätt...
Ungefär en halvtimme innan jag slutade ringde min chef (arbetsledarna på Måltidsservice är världens bästa, ska tilläggas!).
Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig i text från och med nu, eftersom tankarna bara rusar runt i huvudet. Jag vill skrika rakt ut till hela världen, men ingenting sammanhängande.
I alla fall så erbjöd hon mig en tillsvidareplacering i det förskolekök där jag jobbar just nu!
Tillsvidareanställd är jag ju sedan förra hösten; jag har alltså varit fast anställd inom Måltidsservice, men utan att ha ett eget ställe. Har varit fast anställd med månadslön men gått på längre vikariat i andras kök.
Detta betyder att jag varit garanterad jobb, men inte var.
Men Det Ändras Nu!!!
Från och med NU har jag en fast plats!
JAG HAR ETT EGET KÖK!!!
Jag har inte längre någon stopptid på hur länge jag ska vara på ett ställe; typ "jag är här en månad till", "jag är här den här terminen", "jag är här det här läsåret", "jag är här tills sommarjouren börjar" o.s.v. Jag behöver aldrig mer tänka/säga så!
Jag behöver inte längre fundera över "var jag ska jobba sen".
Det är MITT ställe!
Det är MITT kök!
Det är MITT kök!
Jag jobbar inte längre för någon annan.
Om jag är borta så vikarierar en annan person för mig.
MITT.EGET.STÄLLE!!!
Det finns bara tre anledningar till att jag skulle lämna min nuvarande arbetsplats från och med nu:
• Jag själv säger upp mig.
• Jag går i pension.
• Jag gör något superdumt och får sparken (HIGHLY unlikely!!)
Med andra ord; detta förskolekök kommer jag inte lämna för att min tid går ut. Det kommer att i så fall vara mitt eget beslut på så sätt att jag säger upp mig eller söker mig till något annat kök.
Jag har alltså idag fått den fantastiska tryggheten i att ha en arbetsplats där jag kan stanna tills jag går i pension om jag så vill!
Just nu är jag otroligt tacksam över jordens dragningskraft, annars hade jag svävat uppe bland molnen vid det här laget.
I bilen på vägen hem var jag såååhär *visar en millimeter med fingrarna* nära att börja gråta av lycka.
Och JA, jag vet hur allt detta låter. Jag VET att det låter som jag överdriver så överjordiskt.
Men ni anar inte vad fast jobb och eget arbetsställe betyder för mig!!
Jag var arbetslös i vad... tio år? Mer? Nästan hela mitt vuxna liv, och helt plötsligt hittade jag Måltidsservice. Ett yrke jag upptäckte att jag faktiskt var BRA på, någonstans där jag verkligen passar in, och där jag faktiskt gjort lite av en kometkarriär!
Det betyder så extremt mycket för mig. För mitt självförtroende. För mitt psykiska välbefinnande.
Jag känner äntligen att jag fått bli en del av samhället, om ni förstår hur jag menar.
Tanken är absolut inte att klanka ner på de som är arbetslösa, eller de som av olika anledningar inte kan arbeta. Som sagt så vet jag exakt hur det känns att befinna sig "på sidan om" samhället på det sättet. Det är en fruktansvärd känsla.
Jag tar därför inte mitt jobb för givet heller, utan är så oändligt tacksam över att jag fått den här chansen!
Jag är så lycklig att jag knappt vet var jag ska ta vägen!
Förmodligen är det därför som denna text, som egentligen handlar om något som går att berätta i två meningar, blir så extremt lång. Jag kan helt enkelt inte sluta skriva om det. Sluta prata om det. Sluta tänka på det.
Kort och gott; Det här var den bästa måndagen någonsin!
Tänk att det blev här jag landade till slut.
Detta är den utsikt jag från och med nu kommer ha varje arbetsdag framöver. Under en oöverskådlig framtid. Kanske i trettio år; tills det är dags för pension...
Tanken på denna trygghet får glädjetårarna att bränna bakom ögonlocken.
Det blev firande med MAX-mat till middag.
När man fått ett sådant här besked får mat äta skräpmat en måndag. Så är lagen ;-)
Åh så roligt Erica! Jag är så glad för din skull! Grattis till ditt eget kök!
Kram!
Grattis! Förstår att du är lycklig! Är man alltså "livstidsanställd" i Piteå kommun? Fantastiskt skönt i så fall. Själv jobbar jag också inom kommunen, men tänker (speciellt nu när det pratas så mycket om kommuners dåliga ekonomi) på risken för att kommunen måste spara pengar och drar in tjänster, även sådana som egentligen behövs. Låter som sagt fantastiskt skönt att inte behöva tänka så i Piteå. :-)
Det är så otroligt roligt för dig detta, Erica!!
Så glad för din skull och jag kan känna din pirrande glädje ända hit.
Stort grattis ännu en gång. Du är så värd det!!!
Mycket bra svarat till Elisabeth tycker jag, du förklarar mycket bra vad det innebär att vara tillsvidareanställd. Visst finns det saker som kan hända så man blir av med även ett fast jobb,
sa ker kan ju hända i livet som förändrar allt. Man kan ju dö också fast man tror att man ska leva för alltid. Så visst är det tryggare att ha tillsvidareanställning än att vara vikarie...
Så njut du Erica!
GRATULATONER och de allra varmaste LYCKÖNSKNINGAR !!!