| Debatt
Triggervarning
Texten innehåller prat om vikt och hälsa.
 
 
 
Det finns en sak som stör mig... Eller ja, det finns många, men denna post handlar om en av dem.
Det handlar om synen på hälsa, välmående, vikt och det här sattyget BMI.
 
Om du radar upp ett gäng människor framför dig som alla ser olika ut – långa, korta, tjocka, smala o.s.v. – så är det omöjligt att se vilka som mår bra och vilka som mår dåligt.
Det går inte att se på en människas kroppsbyggnad hur hen mår eller vilket liv hen lever.
Och likt fullt envisas hela världen att fortsätta anse att tjock automatiskt betyder sjuk och ohälsosam. Samt att smal automatiskt betyder hälsosam.
 
I detta inlägg pratar jag inte om den relativt lilla grupp som väger 200 kilo eller mer, då det självklart är en vikt som är dålig för kroppen. Jag pratat om majoriteten av överviktiga; de som har kanske 15-20-30-35 kilos övervikt.
Att vara kraftigt underviktig är faktiskt ett farligare tillstånd än att väga 20 kilo för mycket.
Visst, det finns en ökad risk att som överviktig drabbas av sjukdomar som t.ex. diabetes.
MEN "ökad risk" betyder inte ATT man kommer drabbas av diabetes för att man är tjock.
Och det här "de dör i förtid"... Jag förstår faktiskt inte riktigt vad det betyder om jag ska vara ärlig.
Om jag dör vid 86 års ålder; betyder det då att jag ska gräma mig på min dödsbädd, för att "om jag varit smal skulle jag ha levt till 90"...??

Att också vården fortsätter bygga på synen om att tjock=ohälsosam och smal=hälsosam är något jag verkligen inte kan förstå. Så till den grad att tjocka diskrimineras av vården.
Har läst SÅ många historier de senaste åren; vittnesmål om hur tjocka människor bemöts av vården. Hur tjocka människor inte ens får rätt vård, för att så fort läkarna ser personen så handlar hela besöket om hens vikt. Oavsett vad hen kom in för. 
Stukad fot? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.
Huvudvärk? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.
Försämrad hörsel? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.
 
Dessutom – och nu kommer vi till kärnan av varför jag ville skriva detta – så håller vården fast vid det här med BMI som om det vore en livboj på Atlanten. Jag tycker BMI ska skrotas helt, och speciellt inom vården!
BMI säger ingenting om en människas hälsotillstånd. Ingenting. BMI är helt värdelöst och ska inte användas på människor.
Min slutsats efter ALLA historier jag läst är att vården verkligen stirrar sig blint på ditt BMI-värde. De skiter i hur ditt liv ser ut, om du är aktiv eller passiv, om du äter bra eller dåligt samt kort och gott om du mår bra eller dåligt.
Om ditt BMI ser "bra" ut (är lågt) så mår du bra. Enligt vården.
Om ditt BMI ser "dåligt" ut (är högt) så mår du dåligt. Punkt slut tydligen.
Ett enkelt bevis på hur uselt BMI som hälso-mätinstrument är; visas i att människor som tränar mycket faktiskt ofta har ett högt BMI ,kanske upp mot "fetma". Och de gör ju faktiskt exakt vad vården vill att de ska göra.
 
Hörde en sak i podden Postpatriarkatet, och jag håller med om att "prata om hälsa" blivit synonymt med att stirra sig blind på vikten/BMI i siffror. Hälsa är endast vikt. Spelar som sagt ingen roll hur du mår i övrigt eller vilka värden du har. Är du smal mår du bra och är du tjock mår du dåligt.
Nej, skrota BMI säger jag! NU! Och sluta lägga så mycket vikt (ordvalet oavsiktligt) vid vikten.
Självklart är det viktigt att prata om hälsa, men det GÅR faktiskt göra på andra sätt. Det går att fokusera på hur personen mår utan att dra in vågen och fastna där.
Ta prover. Prata med personen/patienten.
Det går inte fastställa en persons allmäntillstånd genom att endast fokusera på ytan och siffrorna på vågen. Det går inte.
En tjock person kan ha perfekta värden och allmänt må bra, och en smal persons värden kan vara helt åt skogen och hen mår helt ruttet.
Jag har, innerst och ärligt, aldrig känt mig så lycklig och fri som efter att jag gjorde mig av med vågen för ett år sedan.
Och jag mådde verkligen inte bra under alla de år (typ hela mitt liv) jag konstant tänkte på vikten och tänkte tankar som "Om jag bara blir smal..." Jag har dagboksanteckningar som vittnar om detta.
 
Nu är detta skitlångt och har tagit tre dagar att skriva, men jag har så mycket tankar om det och har så svårt att få fram allting i ord.
Men en sak som slog mig för några månader sedan är att om vi faktiskt tänker på det... så kan inte kroppen gå neråt i vikt naturligt.
Biologiskt vill kroppen gå upp i vikt, och därför är orsakerna till viktnedgång:
1. Sjukdom.
2. Tvång. Alltså vi tvingar kroppen till viktnedgång genom bantning.
På den här sidan om millennieskiftet används inte det ordet så ofta, utan det heter "tänker på vad jag äter", "äter nyttigt", "tänker på hälsan" eller valfri fras. Men det ÄR bara omskrivningar för att banta.
Att utesluta saker ur sin kost, att räkna kalorier, att räkna kolhydrater, att leva sitt liv utifrån vad man inte får äta är att banta. Det är ett ätstört beteende.
Plus att det är ju vi människor som bestämt vad vår kropp vill väga... "Mitt mål är [siffra] kilo".
Vi lyssnar inte på kroppen.
Klassiskt scenario: Person sätter igång en bantningsprocess med målet 55 kilo. Sen stannar det på 60 kilo; då heter det att "alltså, det går så segt med de här sista fem kilona. Jag har stått stilla på 60 hur länge som helst nu."
Att kroppen stannat på 60 kilo (eller vad det kan vara) betyder att kroppen vill väga det.
Lyssna på din kropp! Vi måste bli bättre på att lyssna på våra kroppar!
"Jag vill ha tillbaka min kropp".
Säg att du är 30 år idag, och vägde 55 kilo när du var 20. Det kanske var vad din kropp ville väga DÅ. Men 60 kilo, eller 65, 66, 67... kilo kan vara vad din kropp vill väga när du är 30.
Kroppen är inte gjord för att gå ner i vikt med åldern. Tvärtom går man upp i vikt med åren. Dessutom är kroppen i ständig förändring.
Den förändras hela livet. Att vara 40-45-50 och sträva efter din 20-årskropp är biologiskt omöjligt.
 
 
Jag skriver inte detta för att skamma någon som är inne i detta hjul.
Vi har ett samhälle där vi, framförallt kvinnor, inte får åldras. Så det är inte konstigt att detta blir resultatet.
Jag skriver det för att jag önskar en förändring. Ett skifte i hur vi ser på och pratar om hälsa.
Du har bara ett liv. Du vill inte slösa bort det på att räkna kalorier och vara tvungen till extraträning bara för att du tog en tårtbit till på din födelsedag.
Era fantastiska kommentarer!
1

Håller med dig. :) Har du läst denna bok: https://www.adlibris.com/se/bok/slutbantat-forsta-din-kropp-och-fa-en-vikt-som-haller-livet-ut-9789174249453

Jag håller på med den och den är väldigt intressant.


Svar: Ja, jag har sett den boken men inte läst den. Har dock varit lite nyfiken, så en dag kanske. Har tyvärr haft lite fördomar mot den boken; att det skulle vara en hälsobok av typen "det hääär är absoluuut ingen bantningsbok... men gör såhär för att gå ner i vikt" ;-)

Men det kanske blir att läsa den en dag :-)

Hoppas du har en fin vecka :-D
P I X E L I E - Erica Pettersson

Eva i Dalarna
2

Bra inlägg Erica, jag håller helt med dig. Har bara bantat EN dag i mitt liv, det var efter mitt första barns födelse men jag blev så jäkla hungrig så jag lade ner bantningen redan vid lunchtid 😁

Svar: Tack! Kul att du gillar inlägget och tack för din feedback! :-D
Precis, bantning är ett jä*la ofog! Bantning funkar inte. Det går totalt emot kroppens naturliga biologi. Som sagt så vill kroppen upp i vikt, den strävar efter det. Kroppen kan inte gå ner i vikt naturligt. Viktnedgång beror antingen på sjukdom eller att man tvingar kroppen (bantning). Största majoriteten av alla som går ner i vikt går dessutom upp det igen inom ett par år, och det är just DET som t.ex. Viktväktarna tagit till vara på och gjort till en affärsidé de tjänar pengar på.

Bantning är en av de största orsakerna till den ätstörda värld vi lever i idag.
För som sagt; att räkna alla kalorier man äter, väga matportionerna, ha dåligt samvete om man äter två tårtbitar på födelsedagar o.s.v., det är ett ätstört beteende.

I ett tidigare avsnitt av min favoritpodd berättade en av personerna att hon hade en släkting (eller om det var en bekant) som var 90 år och bantade. Det är en tragedi!

Jorden har funnits i miljoner år och kommer finnas i miljoner år till, och vi människor har ett (1) liv var. Ett liv som sträcker sig i så relativt lite som 80-100 år (säg 100 för att göra det enkelt). 100 år av miljontals år. Att ägna det korta livet till att lägga upp regler för vad vi inte får äta känns i sammanhanget som idioti, om jag får prata fritt.


Som sagt; Tack för din kommentar! :-D Ha en bra torsdag!
P I X E L I E - Erica Pettersson

Skriv din kommentar här
Jag uppskattar verkligen om du lämnar en liten kommentar innan du går.

Jag fotar med Canon EOS 5D mark II. (och ibland iPhone 6)
Jag har två objektiv; Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM and Canon EF 50mm f/1.4 USM.
För redigering använder jag mig av Photoshop CS5.


Beställ en personlig bloggdesign! Jag tar inte emot några beställningar för tillfället.

Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik/feedback, då det hjälper mig att bli en bättre Fotograf och Bloggare.

Och glöm inte; Ni är bäst! ♥
Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?