Längtan till Landet
Hade någon sagt detta till mig för sisådär 10-15 år sedan hade jag skrattat rakt ut och skakat på huvudet, men jag har fått en ny dröm.
Eller ja, ny och ny. Den börjar väl har ett par år på nacken ändå, eftersom den liksom smygit sig på.
Det var inte så att hela drömmen slog ner som en bomb i mitt huvud, utan den började som ett litet frö och utvecklades därifrån.
Det var inte så att hela drömmen slog ner som en bomb i mitt huvud, utan den började som ett litet frö och utvecklades därifrån.
Det handlar om en längtan efter att flytta ut på landet. Alltså "riktiga" landet.
Att bo i hus har alltid varit min dröm. Jag är ju uppvuxen i hus (villa) och det har alltid varit min dröm att bo så som vuxen också.
Men under hela livet har jag alltid sett framför mig att bo mitt i något villaområde, precis som mitt barndomshem. Att ha grannar nära.
Det är just DET som ändrats de senate åren.
Istället för att drömma om villaområden har jag börjat snegla mot gårdar på landet.
Hus med mycket mark runt omkring sig. Eller ja, det är inte så att jag absolut behöver ha ett stort hemman, men det ska vara längre till grannen än 10.-20 meter...
Jag vill kunna gå ut bara utanför dörren och kunna få underbart mysiga bilder. Om t.ex. Norrskenet uppenbarar sig vill jag bara kunna gå ut på gården och ändå inte besväras av en massa artificiellt ljus.
Jag vill kunna prova på att ha lite mer självhushåll på sättet odling o.s.v. Odla egna grönsaker, rotfrukter, jordgubbar, hallon. Ja, ni fattar.
Ja, jag vet. Det är inte säkert att jag skulle klara av det. Skulle jag väl få det livet kanske det inte passar mig och jag kanske inte skulle klara av att hålla dessa odlingar levande.
Men drömma får man ju alltid göra, eller hur!
Och vem vet vad jag skulle klara av om jag bara fick chansen...
Det bästa med Piteå är att det faktiskt är ganska nära till stan även om man bor på "riktiga" landet.
Man behöver faktiskt inte åka särskilt långt utanför stadskärnan för att nå den här typen av miljöer som på bilderna i detta inlägg.
Okej, just dessa bilder är fotade i Svensbyn och det finns byar längre bort. Men jag tror nog ni förstår poängen :-) Det är inga extrema avstånd.
Jag har även en bild av hur jag vill att mitt hus ska se ut, och med tanke på den visionen så kommer jag förmodligen vara tvungen bygga detta hus.
Eller, egentligen har jag två visioner. Den ena är en speciell typ av nytt hus, och den andra är ett gammalt hus som är renoverat men i gammal stil (om ni fattar).
Dock, om jag verkligen kom i den positionen att det var dags att välja, så hade jag nog gått på det nyare huset. Anledningen är att den drömmen har jag haft under en längre tid och det är en stadigare dröm.
Dock, om jag verkligen kom i den positionen att det var dags att välja, så hade jag nog gått på det nyare huset. Anledningen är att den drömmen har jag haft under en längre tid och det är en stadigare dröm.
MEN nu vill jag bara vara tydlig: Detta inlägg betyder INTE att jag är på väg att köpa/bygga hus!
Jag har inte dessa möjligheter just nu, och dessutom trivs jag väldigt bra där jag bor för tillfället.
Inlägget är enbart en beskrivning över en av mina största drömmar.
Trivs du där du bor?
Har du något drömboende?
Bor du hellre i stan, eller dras du till lugnet ute på landet? Eller du kanske helst av allt vill bo i ett klassiskt villakvarter?
Är du en lägenhets -eller hus/villaperson?
Jag skulle vilja bo i en lägenhet i stan, nära till allt och man slipper skotta snö och klippa gräs. Att kunna gå till biblioteket när jag vill utan att passa busstider eller be maken om skjuts.
Men jag bor i hus på landet. Med grannar omkring men i ett fristående hus. Och där bor vi billigast, ja för det är ju en ekonomisk fråga också, särskilt när man inte är höginkomsttagare.
Tur att jag ändå trivs!
Men drömma kan man ju!
Vi har bott både i lägenhet och hus. Vi bodde i lägenhet på Strömnäs och hus på Mossen. Det var jobbigt med hus. All renovering, skottning, gräsklippning, osv. Nu bor vi i lägenhet i centrala Ronneby, 5 min från centrum och 1 minut till resecentrum där det går tåg och buss. Man åker till Köpenhamn med tåg på 3 timmar. Ändå trivs vi inte här, vi har börjat prata om flytt upp till Piteå igen. Isåfall om 1,5 år. Vi älskar Piteå och saknar det.
Mina barn är 24, 22 och 14. :)