Minnena knackar på...
Gårdagens fotorunda avslutades ju på Hemlunda, och då tänkte jag att jag väcka lite nostalgiska känslor och minnen... så det sista stället jag stannade till på var Pottan (o:et uttalas som o). Eller ja; Hemlunda camping om vi ska vara noga, men det är lite som med Gläntan. Vi kan säga "Hemlunda camping" och "Sandängesstrandens naturreservat", men säger vi Pottan och Gläntan så vet alla Pitebor vad som menas ;-)
På denna camping firade jag alltså alla mina midsomrar upp till jag var ungefär i mellanstadieåldern, och det känns så konstigt att komma hit såhär i vuxen ålder.
Såklart visste jag även som barn att det var en liten camping, men den känns verkligen så extremt mycket mindre nu. Den är såklart lika stor som den var då; det är bara detta med barnperspektiv vs. vuxenperspektiv...
Men däremot verkar den lilla kiosken som fanns på den tiden vara borta. Kiosken som sålde glass och lite godis, men även där man betalade campingavgiften. Den låg ungefär i mitten på bilden; där det ligger en rishög.
Verkar som att de byggt en ny kiosk och flyttat den längre bort, närmare badstranden.
Är det ett barndomsminne jag minns med värme, så är det den idylliska tiden på denna camping.
I den här backen brukade vi åka pulka, stjärtlapp, tefat och madrass på vintrarna.
Även Pottan verkar vara ett populärt skoterställe på vintrarna... med tanke på alla skoterspår :-)
Det låter som ett himla fint ställe att fira midsommar på, men även vackert vintertid :)
Mycket vackert vintertid också. Förstår att du har fina minnen därifrån. OCH visst är det lustigt hur annorlunda man ser på ett ställe i vuxen ålder.
Ljuset är så vackert på bilderna att jag blir lyrisk.
Kram!!