-

Närmare 40 än 30

july 8, 2020

"The late thirties".

Jag är nu officiellt in my late thirties.

Så hade jag tänkt börja detta inlägg, men så fick jag för mig att googla och insåg att det egentligen räknas från 37.

Positivt på det sättet att jag fortfarande har ett år kvar ;-)

Negativt på det sättet att då börjar mitt inlägg egentligen lite fel ;-)

Men men; det lät bra så ni får leva med det ;-P

En sak är då säkert i alla fall... Jag är numera närmare 40 än 30! Bara att skriva det ger mig världens jäkla jätteklump i magen. Ni som följt mig i alla fall de senaste 6 åren vet att jag haft åldersnoja sedan jag fyllde 30. Jag har försökt, och försöker, tränga undan det hela tiden. Men det liksom bubblar upp.

Vill dock bara ha sagt att denna åldersnoja inte har ett dugg med fysiskt åldrande att göra. Jag har aldrig känt mig så tillfreds med mig själv och min kropp som jag gör idag.

Jag har också aldrig varit lyckligare än jag är idag.

Så varför åldersnojar jag då för?

Jaa... den största anledningen är ju såklart den biologiska klockan. Jag har alltid önskat att få barn, och även om jag vet att detta aldrig kommer ske (av olika anledningar) så har hjärtat fortfarande inte accepterat det. För efter 35 har man ju liksom liiite mer än bara Pcos:en emot sig, om man säger så...

När jag gick in i tjugoårsåldern hoppades jag på att typ ha barn i skolåldern vid en ålder av "nästan 40". Nu blev det inte så. Nu blir det inte så. Och nej, jag kan inte låtsas som att det inte spelar någon roll. Har faktiskt försökt det också. Det spelar roll, och jag gör hela tiden mitt bästa för att landa i någon slags acceptans.

Ska jag vara ärlig så hjälper det tyvärr inte nämnvärt att umgås med barnfamiljer heller. Det fyller inte tomrummet, utan det blir snarare större.

Naturligtvis missunnar jag inte alla andra att skaffa barn (jag är så glad för alla som kan det) men ja, jag känner avundsjuka. Can´ t help it.

Till och med när jag tittar på mina egna barndomsbilder sticker det till i magen.

Det var inte tänkt att dagen inlägg skulle bli en massa depp egentligen, och heller INTE att det skulle vara någon tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag behövde bara få skriva av mig lite, och för mig är bloggen ett så bra ställe att få göra sådant på.

Och vem vet... kanske är det en del av det som kallas natural selection...

I alla fall; idag fyller jag alltså 36 år, och tänkte att jag firar det med en liten bildkavalkad från 80-talet. Mina första 6 år i livet.

Lilla Vasaloppet Lekis. Vintern 1990-1991.

4 eller 5 år. Låg inne på sjukhuset några dagar pga uttorkning. Jag har alltid varit så dålig på att dricka, även vid feber.

Sjörrövarskeppet på Lilleputtlandet.

Aprillek hemma på Görjängsvägen.

Jag i turkos dress.

Lilleputtlandet (tror jag).

Vinterutflykt.

Tror jag skulle hämta Barnens bibel, eller nåt sånt. Hortlax kyrka är det i alla fall, min "hemkyrka".

Jag till höger.

Jag till vänster.

Tror att mormor har sytt typ alla kläder vi hade när vi var små... I alla fall typ nästan alla kläder som är med på bilder ;-P

Tror även det är hon som virkat dopklänningen på bilden (vilken vi alla haft).

Campar med farmors och farfars husvagn.

8:e juli för 35 år sedan...

Maskeraddisco i 1:an eller 2:an.

Vildcampar med vår egen husvagn. Detta är mina barndomssommarminnen -husvagn.

Det är jag som sitter på golvet :-)

Ha en fin onsdag allihopa!

4 kommentarer

Era fantastiska kommentarer!

Eva i Dalarna

8 juli 2020, 18:41

Det gör ont i hjärtat när du skriver om din barnlängtan. Jag förstår hur det måste kännas. Men fint att du "skriver av" dig lite. Och livet kan bli bra ändå, utan barn.
Fina bilder, du är ju i samma ålder som min äldsta dotter, men hon fyller i oktober.
Åldersnoja har jag haft, jag är the queen of åldersnojor!
Först 30, då tänkte jag att nu har jag gjort allt, vad finns kvar liksom...hahaha idag tycker jag att 30åringar är ungdomar!
Sen 40, då var det kroppen som åldrats - så knäpp jag var.
50 - ingen noja, underligt men befriande.
Och nu i förra veckan fyllde jag 60 år. SEXTIO!!! Det känns så konstigt. När hände detta? Tre år kvar tills jag tänker gå i pension, det känns bra, men 60 år liksom...
Grattis på födelsen fina Erica, jag hoppas du äter lite god tårta!
Stor födelsedagsKram!

Svar: Ja, det blir alltid att jag känner av det lite extra mycket just på min födelsedag nu för tiden. Det blir liksom så tydligt att tiden rinner ut. Jag försöker ofta styra tankarna åt det hållet; att livet kan vara bra även utan (egna) barn. Tyvärr är det svårt, och jag tror det är för att "hjärtat ännu inte accepterat det". Hjärnan är närmare acceptans, men hjärtat har fortfarande en lång väg kvar. Tyvärr.

Ja, jag kommer ihåg att jag och din dotter är lika gamla. Så jag kan tänka mig att du "känner igen dig" i stilen på mina barndomsbilder, men ur ett annat perspektiv. Föräldraperspektivet.

Skönt att höra från en fellow "åldersnojare".
Ja, jag tror nästan att 30 och 40 är de värsta åldrarna när det kommer till åldersnojor. Det är liksom så stora milstolpar i livet.
Att lämna 20-årsåldern är liksom att "lämna ung vuxen-åldern" och gå in i "vuxen-vuxen-livet". Och skillnaden mellan 30´s och 40´s är också ganska stor.
Efter det tror jag det blir en kombination mellan att man landar i sig själv på ett annat sätt, och att skillnaderna i livet inte är lika stora. Det är vad jag kan tänka mig i alla fall; jag har ju inte passerat den åldern ännu.

Oj! Fyllde du år Förra veckan?! GRATTIS i efterskott! Jämnt dessutom. Grattis. Då är du ett år yngre än min pappa. Han fyller 61 nu i slutet av juli. Och mamma fyller 58 i höst.

TACK för din fina kommentar och grattishälsning!
Tårta blir det inte idag, utan jag har skjutit upp firandet tills på lördag. Tänkte att det blir lättare att hålla social distansering i min lilla lägenhet genom att kunna sprida ut gästerna över hela dagen om jag tar det en helgdag.

Kram!

P I X E L I E - Erica Pettersson

Elisabeth

14 juli 2020, 14:32

Alltså, vinterkläderna på fotot från Lilla Vasaloppet, de är verkligen SÅ mycket sent 80-tal/tidigt 90-tal! Det hade lätt kunnat vara en bild på min klass på vinteraktivitet.

Som du nog kommer ihåg är jag ett år äldre än dig, och jag har inte heller några barn. Någon gång ibland - speciellt när jag tittar på foton från när jag var barn, och minns hur roligt vi hade det - kan jag sakna det, men mest känns det faktiskt ganska skönt. Eller känns inte alls, kanske är bättre att skriva, för det är inte heller så att jag går runt och tänker "å vad HÄRLIGT det är att vara fri och inte ha några barn!". Däremot kan jag dock ibland känna mig udda bland mina kollegor, där i princip alla (även de som är flera år yngre än mig) har flera barn. Fast udda har aldrig stört mig, och folk får väl tycka att jag är konstig som inte har några barn, det kan jag bjuda på. ;-)

Svar: Ja, kan tänka mig att bilderna väcker nostalgiska minnen hos dig också. Tycker som sagt det är så roligt att ha någon mer som är lika gammal som mig. Det blir liksom att man "följer" varandras uppväxt och på så sätt har liknande minnen.
Jag brukar försöka tänka på det viset -att det kan vara ganska skönt att inte ha barn och på så sätt vara mer "fri" med hur man vill lägga upp sitt liv. Tyvärr fungerar det inte för mig, eftersom längtan efter barn blir för kraftig. Än så länge kan jag inte trycka undan den längtan. Jag har länge ÖNSKAT att jag varit en av de människor som inte vill ha barn. Hade varit så mycket lättare att hantera. Men jag har drömt om barn ända sedan jag var i tonåren, och i hjärtat är det fortfarande min allra högsta livsdröm.
Om andra skulle tycka jag är "konstig" som inte har barn bryr jag mig inte heller om. Däremot är jag avundsjuk på andra som har barn. Precis som det du skriver; om de som är mycket yngre än mig och har barn...
Samma med personer jag själv gick i skolan tillsammans med... som börjar ha kanske 3-4 barn. Och mina jämnåriga vars äldsta barn börjar komma in i högstadieåldern... Det ger mig både ålderspanik och avundsjuka.
Hjärnan har accepterat min situation, men inte hjärtat (som jag brukar säga).

P I X E L I E - Erica Pettersson

Annika

14 juli 2020, 23:57

Men, hur har jag kunnat missa detta inlägg? VET ju att du fyllt år, och vet att du firade med dina familj i helgen.
På insta har jag ju sett dig, men har missat detta.
Men nu hoppar jag in.
Jag gillade att vara i den ålder du är i nu. Kände mig som snyggast och starkast då, just 37 år har jag lite som min idealålder idag då jag är 54.
Så, du ser, i mina ögon är du i den allra bästa åldern just precis NU!!!

Barnlängtan ...
Jag kan föreställa mig att det måste vara så tärande. Jag känner för och med dig, Erica, det ska du veta.
Har inga "tröstens ord" att komma med heller. Bara att du ska finna frid i dig själv. Det hjälper nog att du är öppen med det, vilket du ju är här.
Vill bara krama om dig.

Åldersnojor per se har jag nog inte direkt lidit av.
Bara att jag reflekterar över de år då jag fyller jämnt. Men annars? Jag kan iofs stå framför spegeln och noja över ålderstecken etc. OCH jag kan tycka att jag ser gammal ut på bild.

Erica, jag hoppas att du har det gott på semestern. VET att vädret är tråkigt.
MEN du ska se att det vänder.

Kramar i massor denna dag!!

Svar: TACK för dina ord!
Jag använde alla mina sociala kanaler under min födelsedag, så det var garanterat lätt att missa en av dem :-)

Ja, det är en bra ålder på så många sätt. En bit in i trettioårsåldern börjar man ju landa i sig själv på ett sätt man inte gjorde i 20-årsåldern, och det känns så skönt. Dock har jag aldrig känt någon åldersnoja p.g.a kropp och utseende. Ingen överhuvudtaget. Är ganska säker på att om jag haft barn så hade jag inte haft någon ålderskris alls. De kriser jag haft och har handlar till 100% om just min barnlängtan.
Försöker styra in tankarna på typ "jag blir mer fri i mitt liv utan barn" och jag har till och med försökt styra in mig på tanken att inte vilja ha barn. Tyvärr har inget av det fungerat, då hjärtats önskan är starkare än något annat...
Jag klarar helt enkelt inte av att låtsas som om jag inte vill ha barn.
Men jag är ändå glad över att jag inte har en enda ålderskris angående något annat.

Jepp, vädret under första halvan av semestern har verkligen varit under all kritik. Idag har det dock, tro´t eller ej, varit soligt. Det har dessutom varit liiite varmare, vilket betyder runt 18 grader. I skrivande stund är det dock 11.
Enligt prognosen ska det bli lite varmare resten av veckan (runt 20 grader), så vi får väl se hur det utvecklar sig... :-)

Stora kramar!

P I X E L I E - Erica Pettersson

Annika

16 juli 2020, 01:03

ÅÅÅÅÅ jag glömde ju att säga att dina foton i det här inlägget är bedårande gulliga och FINA!! Vilken nostalgitripp på sååå många sätt. SÅ himla SÖTA!! Och du är dig lik! Man kan se att det är Erica, idag 36, på bilderna. Och husvagnen som är så cool. Kläderna. RUBBET!
Underbart!!!

Kram igen!!

Svar: Tack, vad kul att du gillar min lilla nostalgifototripp :-D Jag älskar verkligen att sitta och plöja mig igenom barndomsbilder; det känns som en så enkel tid.
Kramar!

P I X E L I E - Erica Pettersson