Sista veckan av en usel månad
God kväll alla kära!
Det känns så konstigt, men jag är nu inne på sista semesterveckan.
Känns som om jag varit ledig i en evighet, samtidigt som jag har lite lätt end-of-the-vacation-panik. Jag hade lätt kunnat vara ledig fem veckor till!
Men missförstå mig rätt nu; som ni vet så älskar jag mitt jobb och det har inte ändrats. Men att vara ledig när det inte är för att man är arbetslös är jordens BÄSTA känsla!
Denna semester har ju dessutom tyvärr nästan känts lite bortkastad. Jag har bokstavligen befunnit mig inomhus hela juli.
En dag var jag på IKEA, en dag på födelsedagsfirande för ett syskon samt när jag handlat mat. Det är typ de gånger jag varit utanför lägenheten, och jag kan inte hjälpa att jag har lite panik över det.
Hade ju faktiskt hoppats på att kunna åka iväg och fota en massa denna sommar (och därmed få en hel massa material till bloggen).
Men vi vet ju alla varför det inte blev så...
Sämsta.Jäkla.Sommaren! Vädermässigt.
Hela juli har ju varit en enda lång höstdag.
Typ 13 grader som medeltemperatur (okej, jag har inte räknat ut det bokstavligen, men uppskattningsvis), gravt övermulet och det är inte många dagar som varit helt regnfria. Men även de regnfria dagarna har regnet liksom hängt i luften.
En annan sak är de där ljusa sommarnätterna jag längtar efter hela vintrarna... Till och med dessa blev vi lurade på denna semester!
Det har varit så mulet att det blivit mörkt på nätterna nu i juli!
Det känns så sjukt, och DET är en stor orsak till den slutet-på-sommaren-panik jag känner just nu.
Sommaren är basically slut och jag känner mig verkligen inte klar med sommaren. Inte ens nära. Sommaren har inte ens börjat!
Vi hade visserligen en fin juni, vilket jag är tacksam över, men det är ju svårt att njuta till 100% av sommardagar när man jobbar.
Sedan får man inte njuta av några sommardagar när man verkligen är ledig, och nu... Ja, nu är sommaren så gott som slut. För vilken sommar vi än fått så är ju Augusti trots allt en förhöstmånad.
Vanligtvis en månad då naturen börjar förbereda sig för hösten. De första gula löven visar sig. Temperaturen sjunker. Den sjunker ofta med ungefär 10 grader, men vad betyder det i år? Minus 10 grader från nu betyder ju att det landar någonstans mellan 0 och 5 grader...
Vad händer då när vi inte fått någon riktig sommar? Hur kommer augusti att kännas mentalt? September? Oktober, november? Hur lång kommer vintern att kännas?
Ska vi hitta något positivt med årets höst så borde det ju i alla fall bli väldigt vackra, poppande, färger. Tänker på hur blött det varit nu. Ingen har behövt oroa sig för torka i alla fall!
Men nej, hur mycket jag än försöker så kan jag inte trycka undan känslan av panik.
Jag kan verkligen inte se fram emot hösten; inte när vi redan haft höstväder sedan första veckan i juli.
Jag är redan färdig med hösten, men utan att vara redo för vintern.


Det enda jag gjort den här månaden är som sagt en dagsutflykt till Haparanda, och det var i princip den enda dagen på hela månaden som kändes som en riktig sommardag. I alla fall ju längre norrut jag kom.
Det var soligt och varmt i Haparanda, men ju längre söderut jag kom på kvällen - ju närmare Piteå jag kom - desto mer mulet blev det. Och väl hemma var det sommaren 2020´s vanliga väder.
Jag har absolut noll utomhusbilder fotade med Canon från den här semestern. Noll. Och jag som hoppades på fler hundra.
Vid midsommar hann jag bli otroligt taggad på att kunna vara ute och fota hela juli. Stanna ute länge på kvällarna. Fota någon natt. Fotopromenader. Fotoutflykter.
Jag hann bli så taggad med tanke på vädret vi hade vid den tidpunkten. Men så hann jag BOKSTAVLIGEN bara gå på semester, så tvärvände alltihop. Det var som att resa i tiden; från juni till april över en natt.
Första veckan tänkte jag att "jaja, jag har i alla fall fyra veckor kvar".
Efter 2,5 vecka tänkte jag att "okej, första halvan blev usel, men jag har trots allt lika lång semester kvar som jag gjort".
Och nu... Det är FYRA DAGAR kvar av ledigheten! Det är vad som räknas som en långhelg mitt under en termin.
Fyra dagar kvar av fem veckor. Höstvädret har stått på sig, och ser ut att göra så resten av veckan.
Man har märkt vid vissa tillfällen att solen försökt tränga sig igenom molnen och kastat några strålar mot oss. MEN varenda gång har molnen då varit EXTREMT snabba på att täppa till dessa små hål. Solen har inte haft en chans denna sommar.
Och för att återgå till fotograferandet... Jag Vill Verkligen Inte Ta Ut Canon För Att Femton Minuter Senare Överraskas Av En Störtskur!
Inte en chans att jag riskerar livet på min älskade kamera på det sättet!!!
Så sammanfattningsvis...
Jag är inte färdig med ledigheten.
Jag är inte färdig med sommaren.
Jag är inte redo för hösten (pga redan Färdig med hösten).
Jag är verkligen inte redo för det faktum att högsommaren mycket väl kan starta om nästa vecka (börjar om att jobba på måndag).
Och ja, jag ÄR livrädd för att vintern ska komma tidigare eftersom hösten började tidigare. TÄNK om snön kommer redan typ september/oktober (typ början av oktober) i år??? HUR ska vi klara av en så lång vinter??? Speciellt när vi inte fick någon sommar.
För nej, tidig vinter betyder däremot inte tidig vår. Inte här. Tidig vinter betyder bara Längre vinter.
April kommer inte betyda vår bara för att snön skulle komma i oktober.
Och så kunde jag inte låta bli...

Lekte fram en illustration i Photoshop hur årstiderna är fördelade över året här hos oss. Tycker det blir så tydligt på detta sätt hur orättvis fördelat det är. Tycker också det känns så otroligt deprimerande när jag ser hur mycket blått det är på diagrammet.
Det blir också så tydligt huuur många årstider vi egentligen har. Egentligen dubbelt så många som man generellt säger (vinter, vår, sommar, höst). Vi har ju faktiskt alla dessa "mellanårstider" som är så pass starka att de blir årstider i sig...

Efter att ha dragit ner mig själv lite efter det förra hjulet var jag liksom bara tvungen göra ett till... men denna gång mitt "drömårshjul", med andra ord hur JAG vill att årstiderna ska vara fördelade under året!
Såg det ut såhär skulle mitt liv sannerligen vara perfekt! Och helt ärligt så handlar det inte om att jag vill bo någonstans där det ser ut såhär. Jag vill att det ska se ut såhär HÄR! Jag vill bo HÄR med dessa årstider!
Självklart vet jag att det inte är möjligt - vi bor ju inte på sådana breddgrader - men det finns ingen som kan stoppa en från att drömma.
Självklart vet jag att det inte är möjligt - vi bor ju inte på sådana breddgrader - men det finns ingen som kan stoppa en från att drömma.
Det är just det som är drömmar - att önska sig det omöjliga, om än bara för ett par minuter om dagen eller per vecka...
Om det är någon som orkat följa med ända hit; TACK för att ni ville lyssna!
På återseende!
Vad tråkigt att din semester känns så misslyckad. För mej handlar semester inte bara om vädret, det handlar framför allt om att slappna av, komma bort från vardagsstressen och bara känslan av att kunna göra vad jag vill när som helst under dagen utan större planering. Det går ju att gå ut även om det är mulet väder... Själv har jag sprungit varje dag hela semestern, i alla slags väder. Vet ju att löpning inte är för alla, men promenera eller cykla funkar ju lika bra. Min semester hade kunnat bli skit eftersom vi inte kunde åka till Finland som vanligt (stor besvikelse!), men jag bestämde mej för att göra det bästa av min ledighet ändå. Det är bäst att inte ha för stora förväntningar på vädret för då är risken stor att man blir besviken... Jag känner mej aldrig redo att börja jobba igen efter en längre ledighet (sista semesterveckan för mej nu också) och känner alltid lite ångest inför jobbstarten, men som tur är brukar det det ju rulla på som vanligt ganska fort när man kommer igång :-). Försök låta bli att tänka framåt på hösten och vintern, man vet ju ändå inte hur det blir. Det kan ju bli en mild och solig höst också! Måste också säga att jag inte håller med om att augusti är förhöst, jag tycker augusti är sensommar! Visst kan man ha känslan av att hösten är i antågande (för det är den ju) men nog räknas augusti som en sommarmånad...
För mig är augusti en sommarmånad om än med små gula löv och mörka nätter. Lev i min sommar, Erica! Och du har väl lediga helger sen när jobbet börjar?
Jag förstår om du känner dig besviken på vädret men i den fällan vill jag inte hamna inför min semester som ju börjar 11/8. Vädret rår man inte på så det blir ändå till att fånga dagen. Instämmer helt i vad "enannanannika" skriver.
Och min semester kommer att pågå ända in i hösten, dvs till 16/9, det känns lite konstigt men det var ju tänkt att förlänga sommaren med en Gran Canariaresa som nu inte blir av. Så kan det gå när corona dyker upp.
"Man planerar och planerar...och så kommer livet emellan"
(Och nu menar jag förstås inte att corona är livet, utan att det händer oförutsedda saker som man kanske inte kan påverka, här i livet)
Kram till dig, fina Erica!
Jag förstår verkligen dina känslor kring den här sommaren och kommande höst/vinter, och känner till viss del likadant. Visst har jag absolut gjort det bästa av ledigheten, trots det usla vädret, men hur det än är tycker åtminstone jag (och du, uppenbarligen ;-)) att en sommar med sol och sommartemperaturer är roligare än en sommar med mulet, regn och hösttemperaturer.
Årstiderna i Sverige (även här i söder) är liksom felfördelade. ;-) Sommaren borde vara längre, hösten varmare och soligare, vintern kortare och våren borde komma tidigare. Lite som det är längre söderut i Europa. Jag bodde en termin i Österrike, och där var hösten en DRÖM. Lite som hos Annika i Reston, om än något kyligare. Varmt var det dock ändå - kommer aldrig att glömma hur det den 27 oktober var ca 20 grader och sol... eller hur hela hösten nästan bara bestod av sol, med några enstaka regniga dagar. Sedan blev det vinter, och den var ordentligt kall. Samtidigt värmde solen i januari som hade det varit Sverige i mars.
Men jaja, det är som det är... och i dagsläget har Sverige fler fördelar än de vädermässiga nackdelarna för min del. Dessutom finns kan ju hösten bli fin, och då kan du vara ute och fota höstfärger. :-)
Jag skulle tro att de flesta tycker som du och som Elisabeth, att en varm sommar med sol är bättre än en sommar med regn och kyla. Tyvärr kan man ju inte göra nåt åt vädret så efter att man svurit över det som är, får man acceptera läget..Jag hoppas självklart på värme och sol under min sena sommarsemester, men blir det inte det tänker jag ändå njuta fullt ut av att vara LEDIG!
Att det inte blir nån resa för oss är trist men jag gräver inte ner mig för det. Det blir fler år...
All förståelse i världen, Erica. NOG har du rätt att klaga. Verkligen. Du bor långt norrut, sommaren är KORT som den ÄR en vanlig sommar. Alltså en som inte försvinner i regn och gråväder. Den mörka årstiden så lång hos dig. OCH våren kommer ACK så sent. Jag ger dig alla mina sympatier och förståelse.
Det är en skitsommar. Jag känner mig rånad på den, och här har jag ju vardag hela tiden också. Det är bara en fortsättning av mitt vanliga år. DET är hett och det är fuktigt som FAN. Träffar inga vänner (förutom grannar). En svensk kompis till mig (en mkt bra vän här i Reston) har en dotter (18) som nu fått covid. Så vi håller oss alla undan varandra. Dottern mår bra igen nu, och min kompis med resten av familj har testat sig, negativa allihopa.
Mina föräldrar i Sverige är gamla, och jag tänker på att det här är ett år som jag helt missar med dem. Vi facetimar varje dag, men det är ju inte riktigt samma sak.
Vet inte när jag träffar Karolina nästa gång. Landet kokar ju av covid ...
Jag har gjort det bästa av allt. Kan jag säga. Hikat, fotat, ätit gott ... men det går inte att jämföra alls med det jag skulle ha haft ... Och det här med mina fldrars ålder, och min mosters, tynger mig. De är relativt pigga och friska, Men jag är rånad på tid med dem. Peter jobbar mycket, som vanligt. Och det gör ju att min tid är vad den alltid är, samma rutiner som i februari ... ja du fattar ... MINUS att jag inte träffar vänner.
Jag klagar egentligen inte, det som är det som äter mig mest är just mina föräldrar och moster.
Men som sagt, din sommar är så kort även under en BRA sommar. Så nog fattar jag att hösten kommer att kännas tung. Vintern med.
Jag kan skippa resten av året, bara styk det. DET är så uselt det bara kan vara.
Längtar till nästa år.
Och då vet du ändå vilken höstromantiker jag är.
I Sverige är augusti en sommarmånad. INGET annat. Det är inte förhöst. Det är SOMMAR!!
Har alltid ogillat hösttugget i aug. Typ, ÅÅÅÅÅÅÅ HÖSTKÄNSLA den 7 aug, ja du fattar ...
Hos mig här i DC är den en SANN sommarmånad. Oftast årets allra hetaste.
Idag var jag iväg i ett ärende (med munskydd och rubbet givetvis, haha...) Tjejen som hjälpte mig med det jag skulle göra och jag pratade om hösten. Hon hade läst att folk kommer att börja pynta upp för Halloween mkt tidigare än ett vanligt år.
Jag har läst att många kommer att pynta upp inför julen ännu tidigare än vanligt. Kanske direkt efter Halloween.
Och vet du, i vanliga fall hade jag fnyst åt det, i år kan jag tänka mig att hoppa på det tåget också ...
Lika bra att göra så mkt som möjligt som lyser upp.
Kan nästan lova att Sverige kommer att tidigarelägga julen också, alltså pyntandet, pga COVID-helvetet.
Ja, Erica, med detta vill jag bara sända all min medkänsla och sympati!!!
Vi måste få tycka illa om en taskig vädersommar, bara gnäll ... totalt OK.
Jag gnäller på värmen och fukten här, men prisar min AC.
Men, vi kan skippa resten av året ...
;-)
KRAMAR!!