-

Den vita mössan

june 8, 2020

Eh... ja, det här inlägget skulle ju egentligen ha publicerats i lördags eftersom det var "rätt datum" då. Kruxet var att jag kom på det på kvällen, fotade bilderna men sen... ja, eh... så somnade jag ifrån allting. Stor chock va ;-P

Nåja, bättre sent än aldrig heter det va :-)

I lördags, alltså den 6:e juni - på självaste nationaldagen - var det 17 år sedan jag tog Studenten.

Sjutton år.

Var sjutton (no pun intended ;-)) tog åren vägen??? Det närmar sig tjugo år med stormsteg. Jag menar; det är betydligt närmare 20 år sedan än 10 år sedan.

Och ja, jag är fullt medveten om att sådant här är en rätt löjlig grej att uppmärksamma. Det är så länge sedan, och sjutton är ju inte direkt ett "jämnt årtal".

Men jag ÄR nostalgisk och drömmer mig lätt bort (och tillbaka), så jag kan helt enkelt inte hjälpa det.

6:e juni 2003.

Jepp, vår studentdag sammanföll med självaste Nationaldagen. Det var två år innan dagen blev en "röd dag", alltså nationell helgdag.

Kunde också inte låta bli att tänka på att om det inte varit skottår i år så hade 6:e juni varit en fredag, precis som 2003.

Glömmer nog aldrig den dagen; minns fortfarande precis allting. Jag minns hur jag kände. Jag kastades fram och tillbaka mellan glädje och sorgsenhet.

Högstadiet var en tid jag hade HATAT (minst sagt) och jag är fortfarande idag glad över att den tiden i mitt liv är över. Men gymnasiet var något helt annat. Jag ÄLSKADE min tid på gymnasiet, och helt ärligt ville jag inte sluta. Hade någon kommit och sagt på studentdagen att "ni måste gå ett år till", då hade jag jublat inombords. Låter löjligt det också, men det var så jag kände.

Jag älskade min skola (Strömbackaskolan, Piteå), jag älskade min linje (Barn och fritidsprogrammet) och jag älskade min klass (BF3A+B).

Ja, jag var fortfarande extremt blyg då vilket betyder att de flesta av mina klasskompisar förmodligen inte minns mig idag (gissar jag). Jag var inte direkt en person som utmärkte mig.
MEN ändå... ändå minns jag gymnasietiden med värme.

Jag minns att jag kände en trygghet i den klassen som jag inte känt i grundskolan, och då gick jag ändå i samma grundskoleklass i 10 år, jämfört med gymnasiets tre.

Något annat jag definitivt aldrig lär glömma är vädret vi hade den 6:e juni 2003...

Man hade kunnat tro det var höst eller något, men absolut inte sommar.

Visst; självklart var det grönt och så, men det var iskallt, totalt övermulet (vilket gjorde allting supergrått), regnet hotade hela tiden och det skvittrade då och då.

Det kan eventuellt ha blivit lite bättre senare under kvällen, men det var inte direkt något sommarväder att prata om.

Eller så var det kanske precis det som det var... svensk sommar ;-P

Nåja, vi fick vårt studentfirande i alla fall. Vi fick våra slutbetyg och vårt utspring.

Det var det året som kommunal hade sin jättestrejk, och det var runt examenstiderna. Så det mesta innan var väl lite osäkert.

MEN det bleknar ju i jämförelse med upplevelsen för årets studenter!

Vet inte hur de gör i andra kommuner i landet, men jag vet att här i Piteå kommer de att ordna Student för avgångseleverna. Dock kommer den såklart se lite annorlunda ut.

Det kommer vara utspring, men som jag förstått det kommer de sprida ut klasserna vid olika utgångar på skolan. Det hade i och för sig vi också, men jag vet att de senaste åren har alla sprungit ut från de två stora utgångarna i största byggnaden Oden. Min klass sprang ut från byggnaden Freja, där BF och Omvårdnadsprogrammet gick.

Ja, Strömbackaskolans byggnader har sina namn efter nordisk mytologi; Oden, Tor, Freja, Ymer, Balder & Atle.

Sedan är det också bestämt att varje student bara får ha med sig två (2) anhöriga var att stå ute på skolgården och ta emot dem.

Tror dock att flakåkningen efteråt är inställd, och DÄR tycker jag mest synd om studenterna!

Jag menar; flakåkningen var ju typ det ROLIGASTE med hela dagen!

Men ja, en sak är då säker... -01:orna kommer inte att glömma slutet på sin gymnasietid i första taget...

För övrigt känns det så kul att kunna använda bilder på min egen studentmössa i detta inlägg.

Har nämligen aldrig haft den här hemma tidigare, utan hittade den i en låda på vinden hemma hos mamma och pappa förra året.

Ja, det var en annan tid. Känns som ett helt annat liv.

Det känns inte som att jag varit 18 år... Så länge sedan, samtidigt som det ibland känns som det var nyss. Visst är det konstigt hur det kan kännas.

Hur länge sedan är det Du tog studenten? Eller gick du kanske under den tiden många gymnasielinjer var 2-åriga?

Vilket program gick du?

Har du tydliga minnen från din studentdag?

Trivdes du på gymnasiet, eller längtade du bara tills det skulle vara över?

3 kommentarer

Era fantastiska kommentarer!

Elisabeth

8 juni 2020, 20:23

I år är det 18 år sedan jag tog studenten; jag är ett år äldre än dig. Tanken svindlar, måste jag säga, när jag tänker på att det gått så många år. Vad hände med alla dessa år?! Hur kunde det gå så fort?! Samtidigt känns det verkligen också länge sedan, inte bara studenten, utan allt som hände på gymnasiet. Stora världshändelser som jag minns som (nästan) vuxen, men som skedde när den stora majoriteten av mina gymnasieelever inte ens var födda!

Jag trivdes jättebra på gymnasiet, tyckte att de flesta ämnena (jag gick natur) var roliga eller åtminstone helt okej, och gillade helt enkelt att gå i skolan. Det var tryggt och lugnt, på något sätt. Min klass var ärligt talat inte mycket att ha, men det var inget fel på den, det vara bara det att jag inte hade så mycket gemensamt med de flesta i den. Att jag trivdes så bra gjorde också att jag hade rätt mycket separationsångest och framtidsångest när studenten närmade sig, något som tyvärr till viss del förstörde vårterminen i trean. Studentdagen däremot minns jag i princip bara med glädje och stolthet. Ett visst vemod också kanske, men bara lite.

På skolan där jag jobbar får varje student också bara ha med sig två anhöriga. De anhöriga i varje klass ska sedan delas upp i två grupper, så att det inte blir för många på samma plats. För att de inte ska stå för nära varandra ska det ställas ut stolar (en per student - en anhörig får alltså sitta, medan den andra måste stå ;-)) med minst två meters avstånd. Det blir lite lätt absurt faktiskt, men man får ändå se det som en bra lösning.

Svar: Så kul! Som sagt; i princip lika länge sedan som min student. Ja, eller hur! Det svindlar nästan när jag tänker på var alla år tog vägen.
Alla världshändelser ja... Ta bara millennieskiftet och den hypen. Jag var 15 år. Och 9/11. Sådana saker som dagens ungdomar och unga vuxna hört om, men de minns inte. För att de var antingen bebisar eller inte ens födda...!

Vad roligt att du också trivdes på gymnasiet, och att det inte bara var jag som hade separationsångest inför studenten.

Kan tänka mig att två anhöriga är en ganska vanlig regel på skolorna inför årets student. Det blir annorlunda, men jag är glad för studenternas skull, att de ändå får sitt utspring och sin dag. Alternativet vore ju trots allt att ställa in det helt. För även om ingen kan ta ifrån dem utbildningen, så är ju trots allt utspringet och själva studentdagen en stor del av Studentkänslan :-)
-01:orna kommer i alla fall minnas sin Student, det är då ett som är säkert! ;-)

Ha en fin dag!

P I X E L I E - Erica Pettersson

Eva i Dalarna

9 juni 2020, 16:32

På min tid var gymnasiet 2 år. Men jag gick det aldrig. Kom in på nåt som hette Kontors och distribution men hoppade av och började jobba istället. Så jag har jobbat sen jag var 16 år.
Min äldsta dotter tog studenten från Trädgårdsprogrammet (tror jag det hette) 2003. Sen dess har hon utbildat sig till bibliotekarie och om ett år är hon färdig sjuksköterska.
Ibland funderar jag på vad som hänt om jag gått den där utbildningen på gymnasiet...Man gör sina val här i livet.

Svar: Då är det samma som för mina föräldrar. De har gått gymnasiet båda två, men båda på 2-åriga linjer = ingen Student. Har för mig att jag hört att pappa gick typ rörmokare eller något liknande. Han blev dock lastbilschaufför istället ;-) Mamma gick Konsumtionslinjen (eller vad den hette). Man läste, som jag förstått det, lite blandade ämnen. Men sen gick hon en termin extra för att bli Vårdbiträde. Sedan i mitten av 90-talet studerade hon upp till Undersköterska.
Men jag kan tänka mig att det var vanligare i eran generation att fler hoppade över gymnasiet och började jobba istället. Eller jag menar inte att alla gjorde det, men att det var vanligare än det är idag. Hoppas du förstår hur jag menar.

Trädgårdsprogrammet har jag inte hört om, men jag tycker det är roligt att upptäcka både linjer och inriktningar jag inte visste fanns. När jag gick fanns det 17 eller 18 program på Strömbackaskolan (vet inte hur det är nu dock). Och vissa inriktningar fanns såklart inte med på vår skola.
Oj! Vad duktigt gjort av din dotter att lyckats skaffa sig två(!) eftergymnasiala utbildningar! Imponerad! Plus en tredje från gymnasiet. Vilken skatt och vilka möjligheter för henne att ha tre utbildningar i bagaget!

Jag förstår precis hur du menar med "tänk om". Jag kan då och då inte heller låta bli att tänka "undrar var jag hade varit nu om jag inte hoppat av Lärarutbildningen".
Jag är dock otroligt glad att jag gjorde det valet. Jag trivs så otroligt bra med mitt liv just nu, och hade jag fattat ett (1) beslut annorlunda tidigare i livet så hade jag inte varit här. Och jag hade inte upplevt saker jag upplevt under de här åren (Belgienpraktiken brukar jag ta som exempel). Allt har en mening :-)

Hoppas du haft en fin dag!

P I X E L I E - Erica Pettersson

Ullis

11 juni 2020, 21:52

Jag hoppade av gymnasiet efter 2 veckor. På den tiden (1989-1990) gick det ganska lätt att få jobb. Jag pluggade till uska 2013 så nu har jag iallafall en utbildning.

Min äldsta dotter tog studenten på Strömbacka 2017, det var väldigt roligt att få uppleva det. :) Både utspring och sen fest efteråt hade vi för henne. Sonen har också tagit studenten (2015), men han valde att inte springa ut. Han ville inte ha heller ha något firande.

Mitt yngsta barn tar studenten 2024 om jag räknar rätt nu. :) Även hon ska gå på Strömbacka är det tänkt.

Svar: Ja, har fått för mig att det var väldigt lätt att få jobb under 80-talet (och det spiller förmodligen över vid decennieskiftet också). Kan tänka mig att det var vanligare att ungdomar förr hoppade över gymnasiet och började jobba istället. Skulle nästan kunna tänka mig att gå gymnasiet då var viktigast för de som tidigt hade siktet inställt på högre utbildningar. Lättare att få jobb utan gymnasieutbildning då än vad det är nu.
Härligt att du fick chansen att utbilda dig vidare senare :-)

Vad kul att även ditt yngsta barns planer är att gå på Strömbacka. En trevlig skola :-)
Kommer ihåg att du skrivit tidigare att ni gärna skulle flytta tillbaka till Piteå. Så kul! "Det är hit man kommer när man kommer hem" :-D
Har dina äldsta barn tänkt att de följer med om det blir så, eller stannar de?

Ha en toppenhelg!

P I X E L I E - Erica Pettersson