Om jag kunde ge bort sömn...
Igår lånade jag hem mina föräldrars stora box med gamla fotografier; alltså bilder från vår barndom.
Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar nostalgi och kan riktigt nörda ner mig i det.
För mig är det med nostalgi lite som med fotograferingen -jag tappar väldigt lätt bort tiden när jag väl går in i det.
För mig är det med nostalgi lite som med fotograferingen -jag tappar väldigt lätt bort tiden när jag väl går in i det.
Och just att sitta och titta på gamla bilder från min egen barndom är så lugnande för mig. Det är liksom som att sitta och titta på ett helt annat liv. Ett liv som inte innehöll ett enda problem i världen.
I alla fall, när jag satt och kollade igenom bilderna kom jag till den här ↑.
Jag vill minnas att den är tagen när jag och min syster skulle sova första natten i den våningsäng vi nyss fått, och det får mig att tänka på att den här sängen är beviset för att jag talar sanning när jag brukar säga att jag kan sova mig igenom allting. Precis ALLTING!
Jag personligen har självklart inget minne av denna händelse, men har fått den berättad för mig.
Eller ja, historia och historia. En väldigt kort historia då, men ändå ;-)
Det var nämligen så att en kväll ett tag efter att vi somnat, så hade våra föräldrar plötsligt hört en hård smäll.
När de kom in i rummet hade jag helt sonika ramlat ner från överslafen. Tydligen visade det sig att jag rörde mig mycket i sömnen redan då.
Det roliga, och mystiska, i kråksången var att jag aldrig ens vaknade när jag ramlade ner. Jag sov mig alltså igenom att ramla ner från övervåningen till en våningsäng...
Kan säga att det första som fixades efter den händelsen var en "sarg" som kunde stoppas ner längst långsidan ;-)
Önskar verkligen att det var möjligt att "skänka bort" sömn man inte behöver, så att säga. Brukar tänka på det varje gång jag pratar med någon som har sömnproblem.
Hur är det med dig? Sover du lätt? Hårt?
Har du lätt eller svårt att somna?
Är du kvälls -eller morgonmänniska?
Jag är tyvärr varken eller. Jag har fått förbannelsen att vara BÅDE morgontrött och kvällstrött...
Jag brukar normalt somna fort. Men i vintras hade jag problem med att somna, vilket var drygt. Men nu är allt som det ska igen. Det har varit en mycket stressig höst på jobbet, så det gjorde sitt till.
Jag har alltid varit en nattuggla, men sen jag började jobba dagtid så är jag inte det längre. Brukar gå och lägga mig senast kl. 22. Men då ligger jag i sängen och spelar Hayday och läser e-bok i Nextory.
Jag har (peppar peppar...) heller aldrig haft sömnproblem. Visst händer det att jag har svårt att somna, sover dåligt eller vaknar med en känsla av att sömnen inte gjort någon nytta, men generellt, nej, inga problem. När jag läser om folk som VILL somna på buss eller tåg, men inte kan förstår jag ingenting - färdmedel i allmänhet är ju som gjorda att somna på. ;-) Jag är i alla fall absolut en morgonmänniska. I morse vaknade jag kvart i sex, utan väckarklocka, och tidigare i veckan har jag vaknat klockan fem (!) och varit utsövd.
ÅÅÅH Erica, ge mig sömn!
JAG sover jättedåligt. TROR aldrig jag sovit en hel natt non-stop. Aldrig.
Numera sover jag sämre än någonsin.
Jag vaknar jämt, kanske fem gånger per natt. Vaknar vid 5 på morgonen och kan inte somna om.
Vet inte vad jag ska göra riktigt, men det funkar ändå.
Konstigt nog.
VAR glad över din goda sömn, den är en gåva!!
Kramar!!