På slingrande skogsvägar i Norrbotten
Onsdag. Halva arbetsveckan är avklarad och det är alltså endast TVÅ dagar kvar till semester.
Det är fortfarande sjukt varmt, vilket gör det plågsamt att jobba. Dock är fördelen just nu att det är sista veckan innan sommarstängningen aka veckan efter midsommar.
Detta betyder såklart att allting går på "sparlåga", inklusive antalet barn.
Idag tänkte jag i alla fall att vi skulle göra ett återbesök vid Bröstfallet, och gå igenom bilderna därifrån som jag inte fotade på själva forsen.
Andra halvan av mitt besök ägnade jag mig åt att en bit följa de små stigarna och grusvägarna som slingrade sig genom skogen.
För att komma från "storvägen" till Bröstfallet innebär att man svänger av på en liten grusväg (t.ex. bild 1 här nedanför är från den vägen) och kör en bit rakt in i skogen.
Tänkte att jag inte skulle babbla på så mycket i ord idag, utan fokusera mer på bilderna.
Tänkte att jag inte skulle babbla på så mycket i ord idag, utan fokusera mer på bilderna.
Men en sak kan jag säga i alla fall; jag reagerade på att det faktiskt inte var så fasligt mycket mygg om man jämför med hur det brukar vara i skogen. De brukar ju surra, stickas och driva en till VANSINNE i vanliga fall.
Visst fanns det mygg, men som sagt var det uthärdligt.
Men men... de kommer väl... De har väl inte hunnit vakna till liv till 100% ännu, kan jag tänka mig...
Jag måste erkänna att det är riktigt mysigt att gå där och strosa mitt i skogen. Förstår absolut de som tycker skogsmark är rofyllt.
I vanliga fall brukar jag vara alldeles för rädd för att vistas i en skog alldeles ensam. Ja, jag är rädd för skogen även om jag inte riktigt vet varför. Ingenting har hänt mig där. Men när jag var och gick i Bröstfallet-skogen i lördags kände jag mig inte ett dugg rädd. Det enda jag kunde känna var den där terapeutiska känslan av lugn och ro.
Men ungefär här ↑ såg jag älgbajs och helt plötsligt kröp rädslan för björnar fram. Logiskt? NEJ, jag vet!
Men jag vände i alla fall om och gick tillbaka till utgångsläget ;-P
O så vackert! Jag älskar slingrande skogsstigar, det känns så "ursprungligt" på något sätt. Och för att svara på din fråga till min förra kommentar, så har du rätt i att jag har semester nu. Är mycket tacksam för att inte behöva jobba i denna värme...
JAG. VILL. VARA. DÄR!!
Jag känner doften av skog!
OCH jag känner hur torr luften är.
Underbara stigar som jag vill vandra.
Ja, Erica ... sådan där värme ni har nu i good old Sweden är inte nådig. Gillar det INTE.
Här får vi ju så varmt nästan dagligen på sommaren. OCH hetare. Därtill fukten. MEN vi kommer ju undan inomhus med AC. Gillar inte när det pressar på så enormt i Sverige, som sommaren 2018. MEN et verkar som om dessa extremsomrar blir vanligare överallt. Såg iofs att ni ska få mer lagom temp i nästa vecka. Rätt skönt kan jag tro!!
KRAMAR till dig du duktiga fotograf!!