Pixelie 2.0?
Som ni märker har jag äntligen kommit till skott och bytt headerbild, så nu är det vår även på bloggen.
Det var ju minst sagt på tiden, då min förra bild var fotad ute på isbanan någon gång i december...
Nu har det fått flytta in lite härlig skir grönska även i min header :-D
Ser ni inte den nya bilden; uppdatera webbläsarfönstret.
–~~–~–~–~–~–~–~–~–~–~–~–
Det finns en blogg jag har följt typ ända sedan jag hörde ordet blogg för första gången 2007, och det är Nevnarien; den otroligt duktiga kreatören Elin Kero. Den bloggen är, likt Jonna Jintons, liksom en fristad att gå in på när jag känner mig stressad. Rekommenderar start, om ni inte redan följer!
I alla fall; i veckan publicerade Elin ett inlägg på bloggen och under tiden jag läste det insåg jag att hon så bra sätter ord på EXAKT det också jag känner inför min egen blogg!
Det känns som jag glider längre och längre ifrån bloggen, och det blir svårare och svårare att hitta tillbaka. Tror det kan bero till viss del på att det de senaste åren blivit så hård konkurrens mellan de olika sociala mediekanalerna -för att de är så pass många nu.
Jag menar; Youtube är STORT eftersom det oftast är lättsammare att kolla på en video än att läsa en blogg (man kan dessutom ha en video på i bakgrunden).
Instagram är snabbt och enkelt och det kräver inte direkt sådär jättemycket att scrolla genom sitt flöde där (beroende på vilken typ av konton man följer förstås). Samma med Facebook.
Bloggarna har haft sin storhetstid, och även om de finns kvar så är det fler och fler som slutar blogga.
Är det då kanske vad jag också ska göra? Stänga ner? Ta en paus på obestämd tid?
Men precis som Elin skriver i sitt inlägg, så älskar jag också att skriva! Jag älskar min blogg och vill inte lägga ner.
Jag VILL skriva, skapa och dela med mig av det här.
Jag får "ångestliknande" känslor när min uppdatering är usel, men vetskapen om att bloggen överhuvudtaget inte skulle finnas där klarar jag inte av.
Som sagt; min blogg har varit på glid de senaste åren och jag känner verkligen hur jag håller på att tappa greppet om den.
Även jag känner att det snart måste hända något drastiskt, men jag vet inte vad.
Tidigare när jag behövt förnyelse har jag ju oftast ändrat design, men det känns som det sitter djupare än så den här gången. Visst att ändra design skulle vara ett steg på vägen, men det kommer inte räcka. Det är något annat.
I juli har jag bloggat 8 år på Pixeliebloggen; det är betydligt längre än någon av mina tidigare.
Den blogg jag hade aktiv längst innan var Pitetjejbloggen. Den var aktiv i 3,5 år.
Ni kanske förstår att jag inte riktigt vill ge upp om den här.
Den allra första bilden jag laddade upp på Pitetjejbloggen 2009. Fotad sommaren 2008.
Jaa... Nog kan man ju säga att jag under dessa år utvecklats en del när det gäller solnedgångs-/soluppgångsfoto... Fotad sommaren 2018. Tio år senare.
Men vad ska då hända med bloggen?
Jag vet inte. Känns som jag står vid ett vägskäl och har ingen aning åt vilket hålla jag ska svänga.
Ny, radikalt annorlunda, design?
Nischa bloggen strikt åt något håll?
Strikt fotoblogg? Strikt livsstilsblogg? Mer debattinlägg? Men vilka ämnen?
Strikt fotoblogg? Strikt livsstilsblogg? Mer debattinlägg? Men vilka ämnen?
Något helt annat?
Så mycket frågor som snurrar runt i huvudet, och de gör sitt bästa för att överrösta varandra.
Vad vill jag skapa/skriva? Vad vill mina läsare se när de kommer hit?
För ja, även om man "ska blogga för sin egen skull och om det man själv vill" så ska vi inte hymla om att det ÄR viktigt vad följarna vill se när de kommer in på ens blogg.
För ja, även om man "ska blogga för sin egen skull och om det man själv vill" så ska vi inte hymla om att det ÄR viktigt vad följarna vill se när de kommer in på ens blogg.
Har man inte en låst blogg endast för sin närmaste familj så ÄR det viktigt vad läsarna vill.
Har man en öppen blogg så skapar man ju för att få feedback, och då är det viktigt. Annars hade man ju lika gärna kunna skriva allt i en fysisk skrivbok, samt låta sina skapade alster stanna i sina mappar på hårddisken.
Något måste hända med bloggen. Snart.
Jag tycker din blogg är bra precis som den är nu. Personlig och med vackra bilder. Sluta inte blogga!
Du kan väl skriva om det som faller dig in? Tankar och funderingar etc. Blogga som du vill. Det viktigaste är iallafall skrivglädjen, Erica,
Du behöver väl inte nischa den direkt? Då blir du ju mer uppstramad i det du skriver.
När man väl nischat in sig kan man inte göra så mkt annat. Jag vet, eftersom jag nischat in mitt insta-konto. Visserligen inte en en blogg, men ...
Nu är den så nischad att jag inte kan gå ur det även om jag skulle vilja. Det skulle bli exakt samma sak med en blogg.
Säger som Eva, jag tycker att bloggen är toppen som den är. Gillar när du skriver om aktuella ämnen, när du visar bilder och när du skriver om nostalgi etc.
Om du vill köra en mer strikt blogg på ett ämne så kan du ju kanske börja skriva en sådan också??
Jag vill inte att du ska tappa greppet om bloggen, och jag hoppas att vi kan ge dig lite energi. För ja, det är läsarna som ger energi. Fast då krävs det att de kommenterar förstås. Tror ingen som inte bloggar fattar hur viktigt kommentarer är.
KRAMAR och energi och pepp!!
Jag håller med Annika och Eva; din blogg är trevlig som den är! Faktum är att jag kan tycka att hårt nischade bloggar blir lite tråkiga - jag vill hellre ha en blandning. Eftersom vi är nästan lika gamla/unga (jag är ett år äldre än du är) gillar jag nostalgiinläggen, för jag känner igen min barndom/ungdom så mycket i det du skriver.