-

Det är värt att fira!

may 4, 2020

En dag att uppmärksamma.

Den 4:e maj.

Nej, jag menar inte att det är en allmän dag att uppmärksamma, men det är en sådan dag för mig i mitt liv.

Det är nämligen så att idag är precis på dagen 5 år sedan mitt liv tog en vändning jag aldrig vågat drömma om! Tänk att livet verkligen kan vända på en femöring - från botten till toppen - efter att man fyllt 30.

Idag för fem år sedan - 4:e maj 2015 - var nämligen allra första gången jag satte min fot i ett förskolekök. Ja, i ett större kök överhuvudtaget.

Innan dess hade jag inte ens hört namnet Måltidsservice. Visste inte vad det var när jag var på möte med min kontaktperson på vad-jag-nu-var-inskriven-på-för-vilken-gång-i-ordningen (via AF eller försörjningsstödet). Han berättade i alla fall att det handlade om skol -och förskolekök.

Jag hade aldrig någonsin, om jag ska vara ärlig, tänkt i de banorna när det kom till yrkesval, men eftersom jag alltid försöker att inte stänga dörrar så sa jag "ja, varför inte".

Jag fick hjälp att hitta en praktikplats, och den 4:e maj klev jag in för min första dag i köket på Pitholms förskola.

Där stannade jag över sommaren, i sammanlagt 3,5 månader.

I mitten av augusti bytte jag praktikplats och började istället på Myrans förskola. Och jag måste säga att jag blir helt varm av att skriva den meningen. Det var nämligen i och med det bytet som det bästa verkligen började.

Jag trivdes jättebra på Pitholm också, men det var liksom så tidigt i yrket att jag bara halvt om halvt hann komma igång med upplärningen (även om jag fick en bra grund där).

Men som sagt; känner att det var tiden på Myran som verkligen var starten på något underbart!

Och resten är, så att säga... history :-D

I alla fall; idag kan man ändå säga är min "årsdag" inom köksyrket. Dagen då jag första gången klev in i ett förskolekök.

Kommer ihåg att jag klev in första dagen med tanken att det förmodligen skulle bli som alla andra praktiker jag varit på. Några veckor och sedan vidare till nästa. Jag insåg själv att jag inte längre hade några illusioner om det där med praktikplatser och framtida jobb.

TÄNK om jag då vetat...

TÄNK om jag bara haft en liten aning om vad som skulle komma...

Nu sitter jag här.

5 år senare. 5 år äldre.

Självgående inom köksyrket, med fast anställning och en fast köksplacering inom Måltidsservice.

Kan inte säga annat än att det verkligen varit en "raketkarriär", då jag hatf en sådan otroligt tur att jag hela tiden fått jobba så mycket. Även som vikarie fick jag ändå jobba varje dag (ja, inte helgerna då såklart ;-))

Jag kan fortfarande få känslan av overklighet. Minst några gånger per vecka.

Det känns så konstigt att jag - lilla jag - haft sådan tur. Att lilla jag verkligen är en del av gänget på riktigt nu.

Jag är anställd på samma sätt som alla andra.

Det är jag som är ordinarie kökspersonal på min förskola. Jag "jobbar inte för någon" längre. Om jag är sjuk någon gång så är det någon annan som jobbar för mig.

Det har gått ett och ett halvt år sedan jag blev tillsvidareanställd, och det kan fortfarande svindla när jag tänker på det.

Känns som om jag ska vakna, och vara tillbaka där jag började. Som att det bara är en dröm.

Men det är ingen dröm. Det är verkligheten.

Fem år sedan livet gav mig min största belöning någonsin.

5 år.

TACK Piteå kommun Måltidsservice!

3 kommentarer

Era fantastiska kommentarer!

Ullis

5 maj 2020, 21:09

Grattis till årsdagen! Kanske skulle man söka sig dit när vi flyttar tillbaks?

Svar: Tack! :-D Ja, jag älskar verkligen att jobba för Måltidsservice! Och jag gillar hur det finns så pass mycket olika storlekar på köken; alltså hur många man jobbar. Allt från förskolekök (där man jobbar själv = ensamkök), till mindre skolkök som också är ensamkök, till lite större skolor där man kanske är 2-3 personer (tror jag) och så upp till produktionsköken.
Jag jobbar i ett s.k. slutberedningskök. Det betyder att maten kommer kyld från Öjebyns produktionskök 3 gånger/vecka och så värmer (slutbereder) jag den på respektive serveringsdag. Plus att jag då fixar frukost, salladsbuffé till lunchen och så mellis förstås :-)

P I X E L I E - Erica Pettersson

Annika

5 maj 2020, 22:47

DET ÄR ju bara så underbart att du trivs så BRA på ditt jobb.
Pite Kommun gjorde ett lyckokast då de anställde dig.
Fortsätt att trivas lika bra som du hittills gjort!
KRAM!!

Svar: Tack! Ja, det känns verkligen fantastiskt med jobbet. Jag har ju alltid haft min dröm om att arbeta med något kreativt och hade nästan tappat hoppet att någonsin hitta ett "vanligt" jobb som skulle passa mig. Och så dök Måltidsservice upp... Som en blixt från en klar himmel och knockade mig. Vet att det låter löjligt i skrift, men det är så jag känner :-)
Jepp, jag hoppas att jag ska få behålla den här känslan länge. Fråga mig dock igen vad jag tycker när jag har kanske 5-10 år kvar till pension ;-) Kanske jag säger något helt annat... Eller så blir jag en av de där pensionärerna som hoppar in som vikarie ibland. Jag vet att både Måltidsservice och Barnomsorgen har sådana personer; de som gått i pension men som kan tänka sig ställa upp vid behov. Oftast bara på det ställe de arbetade på innan pensionen, men de har ju ändå rätten att välja och välja bort på det sättet.

Hoppas du haft en fin start på veckan, och att du haft en fin helg. Har inte hunnit läsa igenom dagens inlägg på din blogg, men jag har hunnit ögna mig igenom bilderna. De såg så HÄRLIGA ut!
Kramar!

P I X E L I E - Erica Pettersson

Elisabeth

6 maj 2020, 20:37

Det är så härligt när man hittar sin plats i tillvaron! När jag blev lärare gjorde jag just det, hittade min plats i tillvaron, kom in i ett sammanhang och så vidare. Det är verkligen guld värt! De som alltid (eller så gott som alltid) varit inne i ett sammanhang kanske inte riktigt förstår exakt HUR viktigt det är... Men jag förstår precis hur du menar. Så grattis till årsdagen och till att ödet, slumpen eller något helt annat gjorde att du fick just den praktikplatsen du fick.

Svar: Vad roligt att höra från någon mer som känt samma typ av känsla. Vad kul att du känner på det sättet inför läraryrket; det är en sak jag verkligen kan tänka mig grundar för att en person är en BRA lärare!
Precis som du skriver: De människor som alltid varit inne i ett sammanhang, alltid haft jobb, alltid vetat vad de vill jobba med - de tror jag inte heller riktigt kan förstå den här känslan av att äntligen hitta "sin plats". Sin plats i samhället. Sin plats på arbetsmarknaden. Sin plats i samhället (ja, jag vet att jag skrivit det två gånger ;-)) Att vara långtidsarbetslös OCH inte ha en aning om vad man vill göra; DET är verkligen allvarligt påfrestande för psyket! Bara just långtidsarbetslöshet får man stålsätta sig för att klara av, i alla fall fick jag det. Man blir ju (nästan) galen efter ett tag. Och det är sååå lätt att man tappar allt vad rutiner heter.

Och vad jag känner är riktigt BRA för psyket, förutom att ha ett jobb, är att ha ett "vanligt" jobb man verkligen älskar. Det känns verkligen som en stor bonusvinst. Det vanligaste är ju trots allt att de flesta som jobbar går dit "för att det är ett jobb, det är ens försörjning". Så som sagt; att få möjligheten att älska sitt jobb känns som att ha vunnit högsta vinsten!

TACK för din kommentar och hoppas du får en fin fortsatt vecka!

P I X E L I E - Erica Pettersson