En sådan där 8-saker-om-mig-klassiker
♦ När jag lyssnar på musik i bilen har jag en fixidé om att jag måste ha volymen på jämna siffror; alltså typ 4, 6, 8, 10, 12, 14 o.s.v.
De enda ojämna sifforna som går bra är om de är "mitt mellan" två tiotal, exempelvis 5 och 15.
Ändrar jag volymen och den hamnar på t.ex. 13 så måste jag vrida ett steg fram eller bak.
SNÄLLA, säg att det finns fler med detta problem där ute!
♦ Jag är usel på att höra av mig till folk, tyvärr.
Det handlar inte om att jag inte bryr mig om andra, tvärtom. Som vän är jag lojal och omtänksam, men jag är usel på att höra av mig.
Tror det bottnar i att jag är väldigt rädd för att uppfattas som "efterhängsen", men resultatet baktänder i form av en kombination av att jag glömmer bort att ringa och att jag skjuter upp kontakter... och till slut har det liksom gått "för lång tid".
Tror det bottnar i att jag är väldigt rädd för att uppfattas som "efterhängsen", men resultatet baktänder i form av en kombination av att jag glömmer bort att ringa och att jag skjuter upp kontakter... och till slut har det liksom gått "för lång tid".
Jag är en usel vän på det sättet, men som sagt så beror det INTE på att jag inte bryr mig. Jag är bara usel på att vara initiativtagaren i en relation. Men jag förväntar mig heller inte att andra ska vara det. Jag förväntar mig inget jag inte kan ge tillbaka.
♦ Jag kan inte fokusera på en uppgift om jag har för lång tid på mig.
Upptäckte detta när jag gick i skolan. Ni vet det här med uppmaningen om att "börja plugga inför ett prov i god tid för att undvika korvstoppning dagen/dagarna innan".
Det gick inte. Vet inte hur många gånger jag provade börja typ två veckor innan, tänka ut olika pluggscheman o.s.v.
Men om jag började för tidigt gick det verkligen inte att fokusera. Orden gick liksom in i huvudet, men inte i minnet. Inte förrän 1-2 dagar innan provet.
För mycket stress får mig dock också att totalt tappa fokuseringsförmågan, så gränsen är verkligen hårfin.
♦ Jag måste alltid ha en serie, något youtubeklipp eller liknande på när jag är hemma.
Även om jag inte aktivt sitter och tittar på det, men jag måste ha det igång i bakgrunden.
Det fungerar inte med musik; utan av någon anledning måste det vara någon/några som pratar, och det måste också vara något lättsamt och/eller något jag sett så många gånger att jag kan serien eller filmen så gott som utantill.
Det gör att jag på något sätt känner mig trygg.
När det är helt tyst känner jag mig - i brist på bättre ord - nästan otrygg. När det är knäpptyst känns det som om alla tankar ska spränga huvudet.
Menar inte att jag får huvudvärk, utan mer som om huvudet typ ska explodera. Vet inte hur jag ska förklara det närmare.
♦ Det kan ta en hel dag, ibland mer, för mig att skriva ett blogginlägg. Speciellt om det ska innehålla både bilder och text.
Jag måste som sagt ha något mediarelaterat på i bakgrunden för att kunna fokusera, men detta kan också hindra mig från att fokusera. Jag vet att det låter både konstigt och motsägelsefullt, men det är så det är.
Jag kan sitta och skriva; men så kommer jag ifrån det, byter flik och sitter en stund och tittar aktivt på serien/filmen. För att sedan komma på att "visst ja, jag höll på med ett blogginlägg".
Jag kan också då och då klicka på Spara som utkast; alltså spara utan att publicera. Efter det kan det gå någon dag innan jag fortsätter, eller i "värsta" fall kan jag komma på två veckor senare att jag påbörjat ett inlägg när jag ser det i listan över utkast på min bloggöversikt.
Så vem vet... jag kanske har ett uns av författarmind i mig trots allt ;-) Är det inte så många författare brukar göra när de skriver sina böcker?
♦ Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Disney.
Känns nästan som att det är lite som att svära i kyrkan. Disney hör till de där grejerna som liksom "alla gillar", speciellt barn.
Men jag har aldrig känt den där speciella Disneykänslan. Jag kollade Disney som barn, naturligtvis. Men när jag tänker tillbaka så var det mycket just för att "det var det man tittade på".
Jag har aldrig känt något behov av att kolla om och om och om igen på någon av dessa filmer, tyvärr.
Därför kan jag inte ansluta mig till den stora grupp som verkar lyriska över detta med Disney+ som cirkulerar överallt i mina sociala medieflöden just nu.
Jag är helt enkelt inget Disneyfan, och har aldrig varit.
♦ Jag har fortfarande hemtelefon.
Jepp, så out-of-date är jag hehe ;-) Bortsett från mina föräldrar, som också har kvar sin, så funderar jag ibland på om jag är den enda som har hemtelefon idag...
Jag flyttade hit i september 2005 och skaffade internet hit våren 2006; då tog jag internet-tv-telefon på samma gång.
TV-kanalerna sa jag upp för 2(?) år sedan då jag ändå aldrig tittade på dem, men telefonen har jag inte kunnat förmå mig att säga upp. Men ska jag vara brutalt ärlig är jag inte säker på att jag ens vill det.
Den känns som en trygghet på något vis. En backup, även om jag numera faktiskt har obegränsade samtal på mobilen. Och prismässigt är det ju inte direkt någon förlust; en femtiolapp i månaden.
Vad är det? Femtio spänn är ju inte ens en ostbit. Det är några liter mjölk, men det räcker inte till ett köttfärspaket. För 50 kronor får man nästan ingenting, så det är inga pengar jag saknar.
Jag betalar mer för att stötta mina favoritpoddare på Patreon :-)
♦ Som barn kände jag mig alltid vilsen tillsammans med andra barn.
Även om jag var "med i lekarna så kände jag mig inte med i lekarna" om ni förstår hur jag menar.
Antingen trivdes jag bäst med att leka/rita/läsa ensam eller så drogs jag till att sitta i närheten av de vuxna. Även om jag inte förstod något av vad de pratade om så kände jag mig tryggare där än att försöka hitta min plats i den stojiga barngruppen.
Jag gillade heller aldrig alla stojiga lekar eller att springa runt och busa. Ogillade dessutom starkt när det var speciella "barnbord" vid diverse festligheter och det på dessa festligheter fanns barn som jag sällan träffade. Det blev alltid så stimmigt och jobbigt vid sådana bord. Som tur var tyckte min mamma att barn skulle lära sig sitta med vid de vuxnas bord, så fanns det "barnbord" kunde jag slippa dem ändå. ;-)
Disney har aldrig varit någon favorit. Som barn såg jag det mest på julafton, eller om jag sov över hos någon kompis som ville se Disneydags. Vi var väl och såg Lejonkungen och någon mer av Disney-filmerna som hade premiär första hälften av 90-talet, men mer var det inte.
Kul att läsa, Erica.
Gillar sådana här listor, och har alltid gjort. DET är intressant.
Nej, att leka lekar på kalas etc ogillade jag också mkt. Men sen hade jag en massa andra lekar med mina kpmisar under årtal. Rollekar. Det var så roligt, och vi pratar om dem än idag då vi ses. Men just stoj och sånt var inget kul. Barnbord per se minns jag knappt att jag suttit vid. Men däremot har Karolina suttit vid otaliga och gillat det starkt, men hon har en annan läggning än jag.
Disney, jomen jag gillade nog absolut Disney som barn. MEN du är så mkt yngre än jag att vi nästan aldrig fick tillfälle att se Disney, förutom på bio etc. DET var kul. Men Disneydags var jag för gammal för då det kom.
Disney idag är jag väl inte lika tänd på kanske. Disney är Disney liksom. Har varit på Disney World TRE gånger, samtliga då K var liten. KUL att se, men inget ställe jag vill tillbaka till innan jag får barnbarn ngn ngn i avlägsen framtid, haha.
Karolina har däremot inte varit ngn Disney-tjej. Inte alls. Hon har brytt sig noll om Disneyprinsessor etc. Absolut NOLL. Det var jag som ville klä ut henne till sådana då hon var liten, men hon hade inget som helst intresse. SÅ fort hon fick bestämma själv blev det skräck etc. Talar om Halloween och kostymer nu. Faktum är att jag tycker det är kul och bra att K aldrig varit ngn älskare av just Disneyprinsessor.
Hennes bägge flickkusiner på denna sida har varit GALNA i dem, liksom mina svägerskor här. DE älskar allt Disney.
OOO och jag som vill ha dt tyst när jag skriver och fixar. Men ffa om jag skriver. Kan inte ha på TV etc under dagarna får då blir jag tokig.
Musik? Ibland. Sällan dock.
På kvällarna vill jag gärna ha TVn på.
Jag skriver mina blogginlägg ganska fort, men sen går jag tillbaka ett par timmar senare och renskriver i sinne. HAHA. Det tar en stund när man driver en blogg med de dagliga inläggen och bilderna.
Fast telefon har jag också. OCH kommer att behålla fastän vi har mobiler.
OCH nej, det där med jämna siffror på volymen, haha. Sorry Erica.
KUL LISTA!!
Kramar från mig.