-

The love of reading

september 22, 2020

Det finns en sak som aldrig riktigt har legat i mitt intresse, inte ens som tonåring...

I den åldern är (eller i alla fall var) det ju vanligt att ungdomar gillar att - så att säga - "hänga på stan". Vad ungdomar pysslar med idag har jag inte en susning om, ska erkännas.

Men i alla fall...

Att springa ut och in på alla klädaffärer som fanns var inte mitt förstahandsval av aktivitet. Det enda som hände var att man blev svettig och uttråkad ;-P

Ska jag vara helt ärlig så är jag likadan fortfarande. Klädbutiker har tråkat ut mig när jag gått igenom den första klädställningen. För att inte tala om sminkbutiker typ Kicks (finns de fortfarande?) och skobutiker.

Jag har aldrig använt smink eller överhuvudtaget varit intresserad av dessa produkter, och köpa skor har jag alltid tyckt varit det absolut tråkigaste man kan göra (förutom strumpor och underkläder, vilket är i en helt egen liga av tråkighet).

MEN det finns ett ställe inne i städer som jag älskar. En butik jag liksom känner att här är jag hemma.

Det är Bokhandeln. De allra flesta städer (alla?) har i alla fall en (1) bokhandel.

När jag växte upp var det Bokia, som låg i korsningen Storgatan-Lillbrogatan. Bokia som hade två våningar; ena på markplan och den andra i källaren.

Undrar egentligen hur många timmar jag spenderat inne i den butiken?

Det är något speciellt att gå omkring och titta på alla böcker i en bokhandel. Läsa om dem. Ja, till och med bara hålla i dem. Jag vet att det låter konstigt, men jag älskar känslan av att hålla i en bok.

Jag älskar känslan av att komma in i en butik, och man har tusentals olika världar vid fungerspetsarna. Och då menar jag såklart inte bara olika världar som i fantasy, utan alla författare skapar ju en egen värld när de skriver en bok. Alla dessa världar står uppradade på hyllorna runt omkring en.

Jag skulle såklart kunna prata om bibliotek också; de ger mig ungefär samma känsla. Men jag fokuserar på bokhandlarna just nu. Det är något speciellt att hålla en nytryckt, oöppnad, bok i sin hand. Eller hur?

Bokia flyttade så småningom till en ny lokal när Gallerian öppnade 2007, men efter bara något år där lade de ner. Tyvärr.

För att återigen låta lite onödigt sentimental, så kändes det i hjärtat när min barndoms favoritbutik inte fanns längre.

Vi är dock inte utan bokhandel i Piteå.

De senaste åren har vi haft Akademibokhandeln i Småstaden; vår andra, eller kronologiskt första, galleria.

Jag ÄLSKAR verkligen att läsa!
Det kan i och för sig verka lite konstigt eftersom jag är läsperiodare och det kan med andra ord gå månader, eller till och med något år, mellan perioderna. Men när jag väl kommer in i en läsperiod...

Älskar verkligen att göra en djupdykning ner i "en annan värld". Glömma min egen för en stund och bara hänge mig åt vad författaren skapat.

Kanske är det därför jag alltid drömt om att bli Författare. Ni vet drömmen som sitter som djupast rotad i mig. Drömmen som är större än den om att bli Fotograf.

Jag skulle dels vilja skriva/skapa något som ger någon annan just den känslan av "flykt".

Den andra anledningen tror jag handlar om den där känslan av att hålla i en nytryckt och oöppnad bok. Jag vill att den boken ska vara min. Att orden innanför de hårda pärmarna ska vara de som kommer ifrån min hjärna. Att få känna den känslan. Den förmodligen berusande känslan.

Jag har läst andra författare försöka beskriva den, och blir lite avundsjuk. Jag vill också känna få känna den känslan. Jag har drömt om den känslan sedan jag lärde mig skriva.

Jag tror det är generellt otroligt underskattat vad läsning egentligen betyder för oss.

Nej, såklart är det så att alla inte tycker om att läsa böcker, men det är ju egentligen ganska synd när man tänker på hur mycket läsning betyder för oss.

Sådana saker som utveckling av språk, ordförråd, fantasi o.s.v.

Och att läsa eller inte läsa för sitt/sina barn ÄR ju faktiskt en avgörande sak för resten av livet.

Dessutom; barnet kan aldrig vara "för liten" för att börja läsa för hen. Det finns ju faktiskt böcker anpassade ända ner till bebis. Det börjar med bilderböcker som man tittar i tillsammans med sitt barn.

Ett barn som vuxit upp utan läsning/högläsning kan vid 19 års ålder ungefär 15000-17000 ord.

Ett barn som vuxit upp med daglig läsning/högläsning kan vid 19 års ålder ungefär 50000 ord.

Det krävs ungefär 50000 ord för att man ska kunna hänga med i det dagliga livet som vuxen; förstå nyheter, läsa en dagstidning, förstå instruktioner gällande olika saker...

Jag är så otroligt glad över att jag fick växa upp med den s.k. Godnattsagovarianten.

Varje kväll läste våra föräldrar en (eller två) sagor som en del av kvällsrutinen, och jag har endast mysiga minnen från detta. Speciellt mysiga var de kvällarna då vi fick lyssna på sagan i "storsängen" dvs mammas och pappas dubbelsäng.

Nu när jag analyserar i efterhand så tror jag helt ärligt att det är tack vare dessa stunder som jag fick en sådan kärlek till just läsning.

Jag tror det är tack vare godnattsagorna som jag knäckte läskoden vid 5 års ålder, helt på egen hand. Har fått det berättat för mig att jag tydligen satt och tittade i en Bamse(?)tidning och helt plötsligt hade mamma hört hur jag satt och började ljuda ord från den.

Jag älskar läsning, och det ska helst av allt vara en fysisk bok.

Naturligtvis har jag provat ljudböcker, och jag tycker absolut det känns helt okej att lyssna på böcker. Om inte annat är det otroligt praktiskt, eftersom det går att göra andra saker samtidigt som man "läser".

Men om jag måste välja så blir det inte till ljudbokens fördel.

Biografier ja. Där tycker jag ljudböcker går bättre. Men inte skönlitterära verk.

Jag vill känna bokens tyngd i handen.

Jag vill känna lukten från de riktiga papperssidorna.

Jag vill "höra min egen röst" i huvudet när jag läser.

En ljudbok kommer, i mitt tycke, aldrig att kunna ersätta känslan av att hitta en fysisk bok som säger "den här verkar väl bra", för att sedan visa sig vara så fängslande att man sträckläser den från pärm till pärm på en kväll och till och med glömmer bort att äta middag... (Ja, det sista har faktiskt hänt.)

Sammanfattningsvis: Med läsning finns inga nackdelar, bara vinster.

Hur är det med dig; tycker du om att läsa?
Brukar du läsa mycket?

Växte du upp med sago/högläsning?
Läste du mycket som barn?

Vad tycker du bäst om att läsa? Favoritgenre?
Favoritförfattare?

Favoritbok? (Kom GÄRNA med tips om det är någon bok jag inte får missa!)

7 kommentarer

Era fantastiska kommentarer!

Annika

23 september 2020, 00:06

Hänga på stan i stora grupper som tonåring var aldrig min grej heller. Inte ALLS.
Vi var några vänner som alltid hängde hos varandra istället. Men det där med ungdomsgård, dra på stan, festa hårt etc har aldrig varit min grej. Inte ens litegrann.

Har dock aldrig haft ngt emot kläd, smink och skoaffärer. Har det inte än idag heller.
GILLAR dem mkt, de flesta, hehe. Det är väl ngt av ett intresse hos mig också, både kläder, smink och skor. Får energi av de affärerna. MEN jag vet att det är många, som du, som tycker motsatsen.

OCH bokhandlar ja, de är väl helt UNDERBARA! De få som finns kvar- Jag kan spendera timmar i en sådan, sätta mig ner och läsa i ngn bok, köpa kaffe och bara spana på böcker.
UNDERBART.
OCH köpa då också, givetvis.
Har alltid läst, alltid, alltid, alltid.
Från det jag var liten och blev läst för till nu.
Tror det intresset måste grundläggas i barndomen.
MEN det är ändå inte alltid det tar skruv. Jag har två läsande föräldrar som alltid läste för oss barn. TRE av fyra syskon blev bokälskare, en blev det inte. Han läser aldrig böcker i princip, min ene bror. TROTS alla förutsättningar sas. haha.
Men det är ju så, det ligger inte för alla att läsa böcker. Tyvärr.

Av de böcker du har i din hög har jag läst en. Where the Crawdads Sing ...
SKA bli intressant att höra vad du säger om den sen. DU måste tala om för mig vad du tycker så ska jag säga sen vad jag tycker.
Så, säger inget mer om den nu.

Just nu läser jag Michelle Obamas självbiografi Becoming Michelle Obama. SÅ bra.
Innan dess läste jag en vandringsbok skriven av en som just vandrat hela Appalachian Trail. Har läst otaliga böcker i den genren.
OCH på beachen läste jag en riktig beach-bok, One to Watch. GILLADE den.

Brukar inte gilla deckare, undviker de flesta av dem.
Men Denise Rudbergs Elegant Crime serie gillar jag.
Ser att du har en del deckare i din hög. OCH jag förstår, de flesta gillar ju verkligen den genren.

Måste tänka mer på de bästa böcker jag läst. SÅ svår fråga,
Men Mina Drömmars Stad, hela den serien, älskade jag. PA Fogelström.
Sedan älskar jag också Din Stund på Jorden av Wilhelm Moberg.

Jag får återkomma, Erica.

Ha en fin och bra natt nu!!!!

Svar: Stort tack för din härliga feedback på mitt inlägg! Jag ÄLSKAR långa kommentarer!!
Skönt att höra att det inte bara var jag som inte gillade att "hänga på stan", om det inte var i bokhandeln. Jag tycker det låter så mycket mysigare och roligare att umgås hemma hos kompisar. Jag tillbringade min barndom i mitt rum hemma med att läsa, skriva och rita. Det är basically hela min barndom ;-)

KUL att ändå 75% av er syskon blev bokälskare! Det ÄR ju så underbart att liksom "fly in i en annan värld".
Men nej, precis... det kan bli så också, att man inte utvecklar ett bokintresse även om man vuxit upp med läsning. Däremot är barndomsläsningen otroligt viktig, även om man inte fortsätter läsa just böcker som vuxen. Som sagt; när det gäller studierna läsning vs inte läsning för barn så ger läsningen tillgång till så mycket mer ord. Ett ordförråd som hjälper en att på ett bra sätt handskas med allting utanför böckerna. Tycker det var så intressant det här att det krävs ett ordförråd på ungefär 50000 ord för att t.ex. läsa en vanlig dagstidning, och utan läsning i barndomen går man in i vuxenvärlden med ca. 15000-16000 ord i sitt ordförråd.

Ja, just den boken - Där kräftorna sjunger (på svenska) - har dykt upp typ överallt i mina internetflöden den senaste tiden, och alla prisar den. Så tänkte att jag ger den en chans. KUL att du läst den. Kommer absolut att skriva om vad jag tyckte när jag läst ut den!

Jepp, det blir mycket deckare när jag läser. Tycker typ kärleksromaner blir lite för sliskiga och stereotypiska, historieromaner kan lätt bli för tunga, klassiker påminner lätt om "tvångsläsning" i skolan o.s.v. Säger absolut inte att jag inte kan läsa sådana böcker också, men rent generellt ;-) Deckare är oftast de som lättast fångar mitt intresse, speciellt om det är en riktigt bra författare som lyckas med att inte avslöja saker förrän riktigt i slutet (typ Harlan Coben).

Stort TACK också för tipsen om dina favoritböcker! Ska kolla upp dem!

Tack igen för din feedback, och ha en toppenvecka! Kramar!