Jag har haft fredagskänsla hela den här dagen, och den ligger fortfarande kvar.
Jag tvingas hela tiden påminna mig själv om att "nej, det är ONSDAG. Onsdag, onsdag, onsdag".
Fem minuter senare drar ändå min hjärna till med "åh, helg!"
"NEJ! Det är ONSDAG!"
Ja, såklart handlar allt om att det är påsk denna vecka. Därav hackad vecka. Ledig fredag, och på måndag.
Många har säkert halvdag imorgon också; dock inte jag. Mattiderna är ju fasta tider, så vore ju lite konstigt om jag bara jobbade halva dagen ;-P
Däremot blir det en otroligt lugn dag imorgon, det är ett som är säkert. Samma nästa vecka; påsklov ni vet.
Vädret ju nu i skrivande stund är dessutom helt fantastiskt underbart! Det är precis som på bilden här ovanför, även om just den är fotad igår.
Blå himmel, sol och flertalet plusgrader vilket gör att snön smälter något extremt!
It´s vårvinter for real! Den kom tidigt i år, och vem vet... kanske betyder det att även (riktiga) våren anländer tidigare.
Och som om jag inte redan skrivit tillräckligt om detta; men LJUSET!
Klockan är omställd till sommartid, och det mörknar numera inte förrän efter klockan 19.
Faktiskt så är klockan i skrivande stund 19:05, och det är fortfarande dagsljus. Jag kan se att solnedgången är i sitt slutskede, så nu kommer det bli mörkt ganska snabbt. Men just nu Är.Det.Ljust! Och livet har återvänt.
Faktiskt så är klockan i skrivande stund 19:05, och det är fortfarande dagsljus. Jag kan se att solnedgången är i sitt slutskede, så nu kommer det bli mörkt ganska snabbt. Men just nu Är.Det.Ljust! Och livet har återvänt.
...
Det kan ju faktiskt vara så att det är sista gången vi ställde om klockorna till sommartid.
Som jag förstod det vid lite googling så är inget beslut fattat ännu, men jag har en känsla av att det återgår till normaltid när vi slutar ändra tiden.
Och ja, jag skulle också rösta på permanent Vintertid om det var upp till mig. Av omvärldspraktiska skäl.
MEN i övrigt så spelar det, för mig, absolut ingen roll även om sommartiden står som vinnare.
Jag menar; i längden tror jag inte det kommer att påverka oss alls vilket det än blir.
Sommartid gör det mörkt en timme längre på morgonen.
Vintertid gör det mörkt en timme tidigare på eftermiddagen.
Men mitt i vintern är det ju ändå så mörkt, så vad spelar då en timme för roll? Det ljusnar klockan 10. Mörknar klockan 14.
Vad spelar det för roll om det ljusnar klockan 10 eller 11? Det är mörkt när man åker till jobbet oavsett.
Vad spelar det för roll om det är ljust 10-14 eller 11-15?
Personligen föredrar jag 11-15, om jag ska vara ärlig. Då skulle jag ha chansen att se liiite dagsljus när jag sluar för dagen, även om det är mitt i vintern. På morgonen åker man ju till jobbet flera timmar innan gryningen oavsett.
Man kan ju inte direkt räkna mornarna som sin fritid man ägnar åt aktiviteter.
Och allt detta är ju förutsatt att det är klart väder. Är det mulet blir det ju faktiskt aldrig helt ljust oavsett permanent vinter -eller sommartid.
Så omvärldsmässigt med tidszoner och allt sådant, så är permanent vintertid det mest logiska.
Ljusmässigt ger sommartid mig känslan av att vara det rimligaste. Det är på eftermiddagarna man behöver/kan utnyttja ljuset, inte på mornarna.
Och ja, det kan hända att det nu blev två inlägg på kort tid om tidsbytet. Men av någon anledning är det något jag brukar fundera på; kanske mest för att jag är nyfiken på vilken permanent tid lotten kommer landa på...
Btw så har jag en magkänsla att valet kommer falla på Vintertid.
Ha det toppen, så hörs vi!
Nu är den här; Vårvintern aka Den femte årstiden aka Fulvintern.
Ja, jag är medveten om att jag mest bloggar om vädret numera (de gånger jag bloggar). Men när man endast jobbar och sover finns det liksom inte särskilt mycket att skriva om.
Idag har det i alla fall varit upp mot 10 plusgrader. TIO plusgrader!! Har känts som rena rama sommaren!
Hur härligt är det inte! Jag har bytt ut min tjocka vinterjacka mot fleecetröjan de senaste dagarna när jag åkt till och från jobbet, och de två senaste dagarna har jag inte ens behövt mössa eller vantar.
Okej, jag vet att man inte ska klä av sig för snabbt den här årstiden. Det ÄR ju trots allt fortfarande vinter. MEN jag är otroligt varmlivad, och vid längre utevistelse skulle jag naturligtvis ta på mig både jacka, mössa och övrig vinterutrustning.
Vad jag däremot lätt kunde vara utan är allt VATTEN! Och all brun grus-sörja som bildats av vinterns sandningar. Och alla snöhögar som numera är typ 75% bruna och 25% vita.
Vattenpölarna är, utan att överdriva, som sjöar på vissa ställen!
Kör man bil måste man smyga fram på ettan för att inte skapa en vattenkanon utan dess like. Alltså smyga sig fram genom vattenpölen, inte hela tiden.
Det är i alla fall helt sjukt när jag tänker på HUR mycket det tinat senaste tiden!
Känns så långt bort (men så nära) när det här ↑ höga "bordet" (kabeltrumman) så gott som var täckt av snö. För en månad sedan gick snön verkligen upp till vaxduken. Ja, visserligen är det här mot en vägg där det drivit en del, vilket gjorde att snön var lite djupare just här. Men ändå...
Älskar att jag varit så bra på att dokumentera den här vintern. Visserligen inte med ms Canon, men med mobilen.
Det har sannerligen varit en tuff vinter i år.
Tror det beror dels på att vi inte fick någon sommar förra året. Ni kanske minns; 13-14 grader och regn precis hela juli månad (hela semestern).
Sedan kom vintern med de gräsliga snöstormarna vi hade nu i början av året. Snömängderna har varit onödigt enorma, och då var ju vi i Piteå inte ens värst drabbade.
Och lägg dessutom till hela cirkusen med Covid-19 som legat över oss som en blöt jäkla sopsäck, och som vägrar lyfta.
Fy f*n! Inte en sån jä*la vinter till!
Tror det är därför som denna vårvinter känns extra välkommen. Det känns alltid som att livet återvänder i mars/april, men just i år är det känslan ungefär tio gånger starkare.
Det är numera ljust både när jag åker till och från jobbet. Det är ljust när jag vaknar, och det är fortfarande ljust klockan sex på kvällen.
Det är numera ljust både när jag åker till och från jobbet. Det är ljust när jag vaknar, och det är fortfarande ljust klockan sex på kvällen.
Vårdagjämningen har till och med varit, i lördags. Så numera är officiellt dagarna längre än nätterna!
Full fart mot Midnattssolen!
Den här årstiden går det ju heller inte undvika att börja tänka på sommaren.
Jag har gett upp tankarna på att köra "Sommar Bucket List"-systemet. Det fungerar ändå inte för mig. Jag skriver en lista med allt jag vill (ska) göra under semestern, men sedan slutar det med att jag bara latar mig och inte gör ett piss av ledigheten.
Eller så är jag orimligt taggad, och så blir det en regnsommar. Ja, som förra året exempelvis...
Nåja, det är ju Sverige trots allt. Där sommaren är en nyckfull historia.
...
Däremot finns det fortfarande en tanke som ligger och gnager i bakhuvudet. Jag vill ju gärna ha lite miljöombyte när det kommer till fotograferingen, eftersom jag tröttnat på de ställen jag alltid fotar på. Blir ju lite samma sak om och om och om igen.
Därför har jag funderat lite på om jag kanske skulle ta den här sommaren att utforska Piteås olika vandringsleder tillsammans med Canon.
Nu är jag ju inte direkt någon (van) vandrare, men å andra sidan är lederna här inte sådär väldigt långa. Och vi har ju inte direkt någon extremterräng.
I ärlighetens namn har jag inte haft någon som helst koll på vandringsleder häromkring. Den enda jag kunde komma på var Eliasleden, men när jag googlade upptäckte jag att det finns fler än jag trodde här i min kommun.
Tydligen så är Eliasleden totalt 2,6 mil lång. En annan led är totalt 1,7 mil. Det verkar vara de två längsta.
Sedan finns det kortare leder också; Arkeologstigen i Jävre sammanlagt 7,5 km. Efter det verkar det finnas några väldigt korta leder på ca 3-5 km. Kanske bra för en nybörjare som jag ;-)
Den absolut längsta häromkring kusten verkar dock vara Solanderleden, vilken tydligen sträcker sig från Luleå ända ner till Jävre. Denna vandringsled mäter hela 22 mil totalt, enligt listan jag hittade på Piteå kommuns hemsida.
Ja; det är bara 5 mil mellan Piteå och Luleå, men det är ju i E4-mått... En vandringsled ser ju såklart annorlunda ut än en motorväg...
Så nej, Solanderleden blir det inte, haha :-) Kanske i så fall någon del, och jag antar att det är så de flesta gör.
Vad sägs? Någon som skulle vara intresserad av att se bilder i sommar av hur vandringslederna runt omkring Piteå ser ut?
Måste erkänna att jag känner mig mer och mer taggad ju mer jag skriver om ämnet.
Om inte annat skulle jag ju få något nytt att fota, eftersom jag inte varit på något av dessa ställen tidigare. Eller ja, kanske har jag varit vid Eliasgrottan vid något tillfälle som barn; kommer faktiskt inte ihåg. Men det känns ändå rätt rimligt att anta. Är som att jag har något vagt minne av att jag varit därikring på utflykt med antingen fritte eller skolan.
Ha det toppenfint kära vänner så hörs vi!
Jag älskar nostalgi; det vet alla som känt eller följt mig länge. Jag kan inte låta bli.
Älskar att titta tillbaka; kolla på gamla bilder, fastna framför YT-klipp med jinglar från barndomens TV-program, googla på sådant som var en del av vardagen när jag växte upp...
Jag vill inte tillbaka, men jag ÄR en nostalgiskt lagd person. Det går inte komma ifrån till 100%, även om jag släppt mycket av den känslomässiga låsningen vid prylar.
Det kan också vara helt random, små och egentligen betydelselösa saker som sätter igång min hjärna.
Det kan vara en lukt. Ibland kan jag inte ens placera var jag känt den, utan bara att den "luktar barndom".
Det kan vara en lukt. Ibland kan jag inte ens placera var jag känt den, utan bara att den "luktar barndom".
Det kan vara en pryl, eller del av en pryl, som påminner om något jag sett när jag var liten. Eller kanske lekt med en (1) gång.
Det kan vara något jag tyckte om som barn, men sedan helt glömt bort.
Hjärnan är verkligen fantastisk, och DET är något jag tyckt hela livet!
Tänkte i alla fall att vi kör på en liten nostalgitripp idag. A walk down memory lane, som man brukar säga.
Monchichi
Kan hända att denna fortfarande säljs, men såg en bild av denna lilla bebisapa och min hjärna tog mig tillbaka till barndomen. Mormor och morfar hade en sådan hemma i leksakslådan, och ska jag vara ärlig så tyckte jag (då) mest att den var lite läskig.
Vet inte varför, men av någon anledning tyckte jag det.
Nu tycker jag faktiskt den är så söt :-)
Så gulligt med den där lilla nappen hen håller i ena handen; den går ju att stoppa in i munnen (på trollet då´rå ;-P), men sitter dock fast i handen.
Finns väl egentligen inte så mycket mer att säga, annat än att hen får vara med pga de nostalgikänslorna som vällde fram hos mig. Så gott som alla barndomsminnen jag har från mormor och morfars hem är mysiga, roliga och trygga minnen. Det var vårt andra hem.
Här-kommer-jag-pärlor
Okej. Nej, de hette naturligtvis inte så. Det var bara ett namn jag kom på alldeles precis nu, utifrån effekten dessa färggranna plastbitar fick.
Samma här som med Monchichin; har ingen aning om de fortfarande säljs. På sätt och vis känns de rätt tidlösa, men man vet aldrig. Har inte haft någon anledning att kolla upp sådana.
Det var i alla fall en väldigt populär accocear till barncyklar på 90-talet, i alla fall där jag växte upp.
Man köpte en förpackning sådana här pärlor och satte fast på ekrarna på cykelhjulen; sedan snurrade de runt och åkte fram och tillbaka längst ekrarna när man cyklade.
Det blev väldigt färgstarkt och fint, men de hördes också lång väg när man kom.
Och ja; jag kan mycket väl tänka mig att det var anledningen till att de tillverkades från första början. För att man faktiskt ska höra att det kommer en nybliven liten cyklist längst gatan.
Och Mission Completed! De HÖRDES!
View Master
Den här har väl så gott som alla haft? Tror nog alla känner igen denna leksak, så den behöver liksom ingen närmare förklaring ;-) Lite som Etch-a-scetch (eller hur det stavas), Rubriks kub och jojos.
Men snacka om leksaksnostalgi! Finns de fortfarande? Eller är de helt uttjänade nu när barn kan få ut så mycket mer av att kolla på pedagogiska appar i paddan?
Mobilo
Den här typen av byggsats höll jag på att leta mig grön efter för ett par år sedan.
Inte att jag planerade att köpa en sådan, men jag kom verkligen inte på vad den hette. Jag kom exakt ihåg hur delarna såg ut, men namnet var som bortblåst. Det betyder såklart att det blir svårare, nästan omöjligt, att leta på internet. "Klossar populära på lekis" ger ju inte direkt specifika ledtrådar... Det kommer upp typ lego och alfabetsklossar (ni vet, sådana där traditionella i trä).
Är ju svårt att veta vilka leksaker som var populära just på mitt Lekis år 1990 liksom...
MEN så en dag så dök namnet plötsligt upp. Kommer inte ihåg om det var av sig själv eller om det var någon familjemedlem som kom på det.
Mobilo.
Dessa tar mig som sagt tillbaka till Lekis, då vi hade sådana klossar där. Vill minnas att de var bland de populäraste leksakerna där. De var i alla fall alltid upptagna. Återigen; som jag minns det.
Har minnen av att jag gärna ville bygga med dem ibland, men vågade inte om det var andra barn där samtidigt. Som jag berättat tidigare var jag extremt blyg under min uppväxt; snudd på folkskygg.
Så bygga med klossar likt Mobilo, lego osv. ville jag helst pyssla på med ensam.
Fröbelklossar
En annan typ av klossar vi hade på Lekis var de s.k. Fröbelklossarna. Vanliga träfärgade,
enkla klossar att bygga med. Efter Friedrich Fröbel och Fröbelpedagogiken.
Ni vet; den som låg till grund för skapandet och uppbyggandet av den svenska (kommunala) förskolan.
Dock kommer jag inte ihåg hur mycket vi hade dem i den fria leken.
Kan mycket väl hända att vi alltid hade tillgång till dem, men jag minns att vi bland annat använde dem på olika sätt i olika typer av samlingar?
Plastnappar
Vi hoppar fram några år, till tidiga skolåren. Kommer inte ihåg exakt när dessa var populära, men kanske när jag gick i 2:an? 3:an? 4:an?
Det är helt enkelt exakt vad det ser ut att vara på bilden; plastnappar i olika färger (och storlekar), vilka användes som smycken. Man hängde dem i exempelvis ett läderband som halsband. Tror det fanns som örhängen. Nyckelringar? Eller så samlade man bara på dem.
Varför ens? Ja, fråga inte mig. ;-P
Serpentinspray
H-vetet. I alla fall att få bort från saker.
Samma sak gäller här; jag vet inte om denna typ av grej fortfarande går att köpa, men det var en grej under en kortare period i alla fall där jag bodde. Mest i kombination med "spinkandet".
Har ingen aning om andra använde det ordet, men vi gjorde. "Spinka" användes för att liksom "spionera" på grannarna. Någon som skolbarnen höll på med under en period i typ mellanstadieåldern.
Man smög utanför husen i kvarteret och försökte kika in utan att bli upptäckta. Fruktansvärt störande när man befann sig inne i huset. Och när jag tänker tillbaka så... tja, det var nog inte sådär extremt många som verkligen spionerade "smidigt"...
Man smög utanför husen i kvarteret och försökte kika in utan att bli upptäckta. Fruktansvärt störande när man befann sig inne i huset. Och när jag tänker tillbaka så... tja, det var nog inte sådär extremt många som verkligen spionerade "smidigt"...
Men tillbaka till sprayen.
Där ett tag vet jag att det tydligen var skitkul att spraya ner fönsterna med sådan serpentinspray. Lägg då dessutom till att den nästan var omöjlig att få bort...
Nej, nog var det tur att det inte var någon jättelång fluga.
Tyvärr togs serpentinsprayandet över av att de lite äldre "spinkande" barnen istället började stänga av huvudströmmen hos folk. Som en kul grej typ.
Kul?! Nope.
Farligt? Yes.
Omöjligt att bevisa vem? Jepp.
Blå rosen
Nu är vi tillbaka till skolbänken och starten av första klass.
När man börjar skolan har man ju i alla tider börjat med att få en Läsebok. Boken som är till hjälp för att lära sig läsa.
Den har såklart varierat och ändrat beroende på när i tiden man gick i skolan. Kommer exempelvis ihåg att jag vid något tillfälle fick se och bläddra i mormors gamla läsebok. Alltså den hon hade när hon gick i skolan på 40-talet. Tyckte det var kul att se redan då.
När jag började skolan 1991 hade vi denna läsebok; "Blå rosen" efter bokens sista berättelse, vilken helt sonika hette "Den blå rosen".
Jag tycker fortfarande den här boken är jättefin, och faktiskt så hittade jag den i en av mina barndomslådor på vinden hemma hos mina föräldrar. Välbehållen till och med.
Jag lärde mig dock inte läsa med denna bok, utan det kunde jag redan när jag började skolan.
Knäckte läskoden gjorde jag när jag var 5 år gammal, så kunde läsa både i Lekis och när jag började 1:an. Så det blev mer att jag utvecklade min läsning under lågstadiet.
Jag har ju som sagt alltid älskat att både läsa och skriva. Det är ett intresse som alltid funnits där, även om jag i vuxen ålder är periodläsare. Det sistnämnda är dock ofrivilligt, och kärleken till böcker (och att skapa berättelser) finns alltid där. Jag älskar att lämna verkligheten ibland och bara sjunka ner i en annan värld.
Miranda och ... -böckerna
Fortsätter på bokspåret, men det var en så stor del av min barndom.
Under en period på mellanstadiet läste jag böckerna om Miranda, skrivna av Kerstin Sundh. Det var en bokserie innehållande 8 st böcker. Det var en följetong och därmed inte åtta fristående böcker.
Visst kunde man läsa dem i oordning eller bara läsa någon av dem, men bäst hängde man med om man läst dem i rätt ordning.
Jag minns exempelvis att Miranda och den blå skålen var den första jag läste, men efter det har jag läst dem i följd. Man får nämligen följa henne när hon växer upp och går från "flicka till ung kvinna". Skulle jag använda ett modernare uttryck så skulle jag säga "från barn till tonåring".
De här böckerna fanns på Hortlax bibliotek, alltså det vi använde som vårt skolbibliotek. Har ingen aning om huuur många gånger jag lånade varje bok innan jag växte ifrån dem. Någon av dem fick följa med varenda gång jag besökte bibblan; och där hängde jag ofta!
Däremot ska erkännas att jag var otroligt kräsen... Det fanns såklart ett par utgåvor av varje bok (som det brukar på ett bibliotek), men jag ville helst bara låna just precis dessa på bilden. De som såg ut exakt så. De andra hade det där typiska "biblioteksutseendet", om ni förstår vad jag menar.
Utgåvorna på bilden hade lika gärna kunnat säljas i butik, och jag tyckte de var så fina haha :-)
( Samma som; om du läser detta Therese: din favorit "Roberta Karlsson och kungen" ;-) Hahaha :-D :-D )
Plupp, som hade egen chokladmjölk
Någon mer som kommer ihåg lilla blåhåriga Plupp från Lappland?
Jag minns denna figur, men var ändå tvungen googla lite snabbt för att friska upp minnet lite mer exakt vad Plupp handlade om.
Där upptäckte jag också att Plupp faktiskt är betydligt äldre än jag först trodde! Tänkte att figuren kanske dök upp någon gång på 1970/80-talet, men hen skapades redan 1955!
Första boken kom 1955 och sista 2005.
Plupp; en liten figur, osynlig för människor, som lever uppe i fjällvärlden där hen lever tillsammans med djuren, bland annat vännerna Lämmel och Hermelin. (källa)
Något annat roligt, som jag faktiskt inte visste, är att Plupp faktiskt är ickebinär!! Det ordet används såklart inte på den tiden, men läste att enligt författaren själv är Plupp "varken en han eller hon". Författaren ville att både flickor och pojkar skulle kunna identifiera sig med barnboksfiguren, och valde därför att inte könsbestämma den.
Plupps pronomen är med andra ord hen. Och Plupp skapades i mitten av 50-talet!
Någon mer här som även kommer ihåg Plupps chokladmjölk?
Åh! Vilken nostalgi! Kommer ihåg att det inte direkt var jätteofta vi köpte hem den, men det hände någon gång då och då. Tror jag tyckte den var lite extra god för att det var Plupp på framsidan ;-)
Den är lite samma som Pucko, tror jag. Har nästan aldrig druckit Pucko.
Samma som den chokladmjölk Norrmejerier tillverkar idag. Tror den är gode lik Pucko. Lite tjockare mjölk med chokladsmak.
Från band till CD
Jag, som alla andra i min ålder och äldre, lyssnade ju på musik via band.
Min portabla bandspelare under större delen av uppväxten var en sådan klassisk Freestyle. Ni vet, man satt och spelade in sin favoritmusik på band som man sedan spelade upp i sin freestyle. Musiken var inspelad på båda sidorna av bandet, och man var därmed tvungen "byta sida" efter halva listan.
Min portabla bandspelare under större delen av uppväxten var en sådan klassisk Freestyle. Ni vet, man satt och spelade in sin favoritmusik på band som man sedan spelade upp i sin freestyle. Musiken var inspelad på båda sidorna av bandet, och man var därmed tvungen "byta sida" efter halva listan.
Sedan, för att lyssna två gånger på samma låt var man ju tvungen spola tillbaka. DETTA var dock något man (jag) var väldigt restriktiv med, eftersom "rewind/fast forward" liksom dränerade batterierna om man gjorde det för ofta/mycket.
På bilden här ovanför har min freestyle de modernare småplupparna till hörlurar, men det är bara för att jag köpte till sådana i slutet av 90-talet. Som barn hade jag de där hörlurarna med en tunn metallbåge över huvudet och som "kuddar" över ändarna som låg mot varje öra.
Däremot minns jag så tydligt när jag, runt millennieskiftet, köpte min första CD-freestyle! Alltså en portal CD-spelare. Den till höger på bilden är inte min, men den såg ut exakt så.
Köpte den på Elgiganten i Luleå, och jag har det för att den kostade 599 eller 699 kronor.
Jag minns LYXEN med att kunna välja låtar fram och tillbaka på en FREESTYLE! Vilken frihet haha! :-D
Däremot måste jag ju säga att en vanlig freestyle hade något som dess CD-efterföljare inte hade...
Man kunde lyssna på musik och gå/promenera samtidigt. Det gick inte med, i alla fall dessa första, CD-freestyles.
Gick man med dem hoppade skivan, såklart. De var toppen att användas på exempelvis bilresor (och andra resesätt förstås) och på ställen där man var stilla. Men de gick inte att promenera med.
Sedan kom ju Mp3, vilket öppnade ytterligare nya dörrar. Men den här punkten gäller nostalgin med freestyle/CD-freestyle.
------------------------------------------------
Nej, nu börjar det vara hög tid att avrunda denna nostalgikavalkad. Har suttit typ en halv dag med det här inlägget, men börjar jag går det liksom inte sluta.
Om ni tagit er ända hit ner hoppas jag att ni gillade inlägget. Kanske kände igen er i någon av dessa prylar? Kanske hade ni något själv?
På återseende och ha en fin helg!
Sådär... Igen, nu händer det grejer. NU är bollen i rullning.
Förra helgen (alltså den senaste) tömde jag min lägenhet och flyttade ner en trappa. Måste bara få säga att det känns fantastiskt att få prova bo i en 3:a, även om det bara är tillfälligt. Önskar dock att det INTE var tillfälligt! Ska jag vara ärlig så vill jag göra detta till mitt permanenta boende. Kan utan svårigheter se mig bo här på obestämd tid. Tyvärr är den ju waaaay beyond min prisklass.
Nej, jag vet faktiskt inte vad den kostar och är inte hundra säker på att jag vill veta. Och nej, jag menar inte att det är någon lyxlägenhetsprisklass men min gissning är att den kostar minst 8000 i månaden. Är ju trots allt en trea mitt i stan, hyfsat nyrenoverad, två balkonger och ljusinsläpp från tre håll (gavellägenhet).
Men önska bör man annars dör man, haha ;-P Nej, skänt åsido så skulle livet bli rätt trist om man inte drömde om någonting överhuvudtaget.
Tillbaka till min lägenhet då...
Som jag skrev i början tömde jag den under helgen. Lördagen ägnades åt att bära kartonger (och dylikt) upp och ner precis hela dagen. Helt sjukt egentligen hur mycket saker som får plats i en "liten" etta... En ny rensning skulle nog sitta på sin plats, om jag ska vara ärlig.
Under söndagen kom pappa och morbror för att hjälpa mig bära ner möblerna. Inte för att de egentligen är superdupertunga (det är mest IKEA-möbler), men de är stora och otympliga.
Dessutom - kors i taket - så kom jag faktiskt ihåg att dokumentera flytten. Nej, inte med Canon utan med iPhone. Känner dock att förebilderna inte gör så mycket vilken kamera de är fotade med. Det viktiga är att jag har kvar ett minne av hur lägenheten såg ut innan renoveringen.
Bara när jag tog dessa första bilder började allt kännas konstigt. Konstigt att det var så tomt, och då var det (som ni ser) fortfarande en hel del kvar, inklusive de flesta möblerna.
Dock är ju en grej när man börjar tömma en bostad, att ju mer man plockar bort desto mer kommer vidden av skabbigheten fram. Och min lägenhet ÄR ordentligt gammal och skabbig. Yikes!
Min älskade soffa. Den jag fick i 30-årspresent. Eller ja, jag fick en hel jäkla massa bidrag till att köpa den. Det är 6 år sedan, men jag älskar den fortfarande.
Därför är sorgen att den med största sannolikhet inte kommer få plats efter renoveringen. Eftersom köket hamnar på sovalkovens plats (basically där soffan står på bilden), så kommer jag inte kunna ha den där.
Jag tror den tekniskt sett kan stå på samma plats där jag hade den tidigare, men den kommer bli så stor där att det inte kommer se bra ut. Dessutom kommer den med största sannolikhet att täppa till dörröppningen till hallen.
Därför kommer jag antagligen vara tvungen sälja min soffa och köpa en mindre.
Tomt, så tomt. Så tomt att det ekar. Fick verkligen sådana flashback till den dagen då jag för första gången hämtat ut nycklarna och gick upp hit. Kommer ihåg den känslan, och detta är ju dessutom den bostad jag flyttade till när jag flyttade hemifrån.
Såhär tom har jag alltså inte sett min lägenhet på nästan 16 år (september 2005)!
Och en sak är säker; jag avskydde den där träpanelen på väggen i alkoven redan då, och det har inte avtagit. ÄNTLIGEN blir jag av med den!
Dock, självklart fattar jag varför den sitter där. Det är ju en sovalkov, och vi vet ju alla hur en ljus tapet ser ut efter ett tag om man haft huvudänden av sängen (utan sänggavel) mot den... Blä!
Vad jag ser fram emot MEST AV ALLT... Vad jag knappt kan vänta på... Det är BADRUMMET!
Att få ett nytt, fräscht badrum har stått på önskelistan sedan jag flyttade in. Som ni ser på bilderna är det riktigt gammalt och skabbigt.
Det är inte ens retro, det är endast gammalt. Ser skitigt ut även när det är nystädat.
Dessutom badkar... och jag är INTE en badkarsmänniska. Har provat bada i detta en enda gång under dessa 16 år; mest bara för att "jag måste ju ändå prova när jag har ett badkar". Det var inte min grej. Det var obekvämt och efter en minut var jag så rastlös att jag klev upp igen.
Sedan dess har det endast använts för dusch.
Och att duscha i ett badkar är i ärlighetens namn onödigt besvärligt.
MEN nu ryker det! Äntligen blir jag av med detta badkar, och jag får en riktig DUSCH istället! Tror faktiskt det är det bästa med hela renoveringen!
Köket då... Ja, det finns väl inte så mycket nytt att säga om det. Blir samma beskrivningar som om allt annat i min lägenhet.
Gammalt, skabbigt, trångt och i princip obefintligt med arbetsyta.
Eller ja, jag vet att det tekniskt sett är en kokvrå. Det står kokvrå på kontraktet. I nya köket kommer jag få exempelvis mer arbetsyta. Inte extremt mycket såklart; det är ju begränsat med plats. Men mer än det är just nu.
Diskmaskin sätts också in i nya köket.
Planlösningen överlag känns bättre planerad på dessa nya ritningar än den gjort hittills. Kvadratmetrarna känns bättre nyttjade.
Och NU händer det alltså!
Bollen är satt i rullning, och nu är det bara en tidsfråga innan jag får känna på känslan av att vara den första som bor i en helt nyrenoverad lägenhet!
Har gjort en ny kategori här på bloggen. "Lägenhetsrenovering 2021". Där tänkte jag att jag skulle lägga in alla inlägg som handlar om just renoveringen. Hur det fortskrider. Dessa före-bilder. Efter-bilderna. Och så vidare.
Tänker att det blir kul att gå tillbaka till senare också.
På återseende alla kära vänner! Hoppas ni haft en fin vecka hittills.
På jobbet har det varit så otroligt lugnt den här veckan. Eftersom det är sportlov så är det ett stort bortfall av barn. Känns faktiskt riktigt skönt, med tanke på att jag inte vilade upp mig förra helgen, vilket jag egentligen behöver för att klara veckan.
Nu händer det!
I onsdags fick jag äntligen det mail jag väntat på. Bokstavligen i fem månader.
Jag är så taggad att jag nästan skiter på mig (DET var bildligt talat, haha ;-D Bäst att vara övertydlig ;-P)
Mailets avsändare var min hyresvärd. Hon skrev att de är redo att börja med min lägenhet!
Ni kanske minns... den ska ju totalrenoveras, inklusive badrum samt att planlösningen ska helt ändras.
De var äntligen färdiga i den tillfälliga lägenheten. Inte för att de renoverat den, men de har behövt dra rör där. För ja, det är ju ett lägenhetshus, vilket betyder att rören går genom hela huset.
MEN nu är den redo, och igår (torsdag) hämtade jag nyckeln efter jobbet!
Dock kunde jag inte gå in då, eftersom de skulle byta låset till det nya som hör till de nya säkerhetsdörrarna.
Jag kommer inte heller att ha tillgång till min egen lägenhet under renoveringen.
Hann ju tänka att "Perfekt egentligen; jag kan ju kika upp lite då och då för att kolla hur det fortskrider".
Men de kommer byta lås på min dörr, för att göra det enklare för hantverkarna att gå ut och in med en egen nyckel. Därför kommer jag alltså inte komma in i min lägenhet på kvällarna.
Däremot kommer det gå bra under dagarna, då de är här och jobbar.
Ska bli så KUL att få smita upp och ta lite bilder under arbetes gång. Lite work in progress, så att säga. Kommer absolut blogga om renoveringen under den här tiden; vilket var vad jag menade med att jag äntligen kommer få lite bloggmaterial framöver.
En annan grej som är SKITKUL är att extralägenheten är en TREA på 77 kvadrat.
Min egen lägenhet är en 1:a på 43,5 kvadrat.
Ska bli så roligt att prova på att bo i något större, och med ett riktigt kök. Dessutom till min egen hyra. Frågade nämligen tidigare; om jag måste betala den hyran eller om jag fortsätter med min under renoveringen.
Ska bli så roligt att prova på att bo i något större, och med ett riktigt kök. Dessutom till min egen hyra. Frågade nämligen tidigare; om jag måste betala den hyran eller om jag fortsätter med min under renoveringen.
Då fick jag veta att jag, tack och lov, kommer betala min egen hyra.
Var in i extralägenheten idag efter jobbet, och den var verkligen jättefin! Lite småskabbiga tapeter samt någon skada på ett par köksluckor, men inget jag inte kan leva med under 1,5 månad eller hur länge jag nu kommer bo där.
Dessutom är det fullstor kyl och frys. Vore jag rik och hade högre lön skulle jag absolut kunna se mig själv bo där permanent... Vet inte vad den kostar, men skulle GISSA på minst 8000 i månaden. Det är ju ändå en trea mitt i stan.
Nåja, ska sluta babbla på innan jag kommer helt off topic.
I alla fall är det NU det händer!
Jag har nyckeln och kan börja bära ner alla mina saker och efter det sätter de igång med HELRENOVERINGEN av min lägenhet!
Kan knappt fatta att allt detta är på riktigt. Det är något jag fantiserat om sedan jag flyttade hit.
"Tääänk om de skulle kontakta mig och säga att lägenheten ska renoveras", är en tanke jag tänkt så många gånger. Trodde inte att den på allvar skulle bli sann. Men det hände faktiskt, och det händer NU!
Jag.Är.Så.Lycklig!
Glad fredag till er alla och ha en riktigt underbar helg!
Säga vad man vill om den här vintern, men vi har i alla fall haft ett tvättäkta vinterlandskap här precis hela tiden -från mitten av januari och framåt.
Men NU fick vi då en vecka med blidgrader igen...
Den där Picture Perfekt-vinterskogen där varenda gren dignar av fluffig, kritvit, gnistrande snö... Den är ett minne blott.
Det där ljudet när det knarrar under fötterna när man går, för att det är minusgradesnö som inte behöver sandas... Det hörs inte längre.
De två bilderna här ovanför; det är hur det ser ut på mina breddgrader för tillfället. Eller rent tekniskt sett är bilderna några dagar gamla. Snön som ligger på trottoaren på högra bilden, den är borta. Nu är det endast is, och fläckvis är vi nere på asfalten.
Vi har haft PLUSGRADER i ungefär 1,5 vecka. För närvarande ligger temperaturen under nollan, men just bara snäppet under.
Jag gillar inte när det börjar tina så pass tidigt under vintern; det är ju trots allt hela den här månaden (mars) kvar av årstiden högvinter. MEN jag gillar sannerligen när man inte behöver frysa. Temperaturmässigt är det otroligt skönt just nu.
Men med tanke på den äckliga (och icke fotoinspirerande) utomhusmiljön såhär i början av mars tänkte jag att vi kör en liten tillbakablick, i kombination med "då och nu"...
22 januari; då när vi hade den andra stora snöstormen på två veckor. Kan lova att det kommer dröja innan jag glömmer DEN fredagsmorgonen när jag kom till jobbet. ALL den där snön hade vräkt ner under natten. Jag tackade mig själv ungefär tre miljoner gånger att jag parkerat en bit bort inne i ett parkeringsgarage under kvällen. Eller ja, jag hade helt enkelt inte tagit mig iväg om jag stått på min egen p-plats.
Andra bilden är samma vy på jobbet, men fotad nu i tisdags.
Det är ju såklart skottat också med jämna mellanrum, men fattar ni hur mycket det smält under denna vecka??!!
Samma gäller för dessa bilder, vilka som ni ser är fotade med exakt en månads mellanrum.
Det är fortfarande mycket snö kvar, men SER ni HUR mycket snön dragit sig tillbaka! Och det på lite drygt en vecka.
Första bilden här är, som ni ser, fotad när jag äntligen parkerat bilen på en säker plats och var på väg hem till fots. Det var under den där, som jag kallar den, helveteseftermiddagen. Den första stora snöstormen av två.
Bilderna är fotade med ungefär 1,5 månaders mellanrum och som ni ser är det samma plats.
Som synes är det en väldigt bred trottoar, men på första bilden syns det verkligen inte var trottoaren slutar och vägen börjar. Att köra bil den dagen var det värsta jag någonsin gjort. Man såg ingenting, och man hade inte en aning om var på vägen man befann sig. Om man ens befann sig på själva vägen... Om man dessutom var tvungen stanna, ja då var risken att fastna överhängande.
Måste erkänna att jag har lite blandade känslor av bilderna från den dagen. Jag vill inte titta på dem, då alla panikkänslorna tycks vilja komma tillbaka. Men samtidigt kan jag inte låta bli att titta.
Lärdom säger jag till 2022 (och kommande år): Det kan absolut få snöa, men Allting Behöver Inte Komma På En Och Samma Dag!!!
Hittade också ungefär samma vy, men exakt ett år emellan. 21 februari 2020 vs. 22 februari 2021, och shit vad lite snö det ändå var förra året.
Så gott som hela förskolestaketet var synligt, men i år... Helt täckt av denna vita massa.
Däremot har jag tänkt på en sak; det kan omöjligt vara lika mycket snö i år som det var vintern 2018. Här i Piteå som sagt. Jag pratar inte om andra delar av landet, eftersom jag bara vistats i den här kommunen.
Så igen; det är omöjligt att det är mer snö nu än det var då.
Jag menar; det ÄR extremt mycket denna vinter, men om jag tänker tillbaka (och faktiskt ser på bilder jag tog då) så MÅSTE det ha varit mer då.
Om jag säger "grönt förskolestaket", får ni en bild av vilken typ jag menar då? Ett sådant där högt, grönt staket i metall som ger ut som "galler".
Grinden är stor och stängs med en metallhasp på ovansidan. Det är typ dubbelt så högt som ett sådant trästaket som på bilden ovan.
Det var ett sådant runt förskolan jag jobbade på det året, och DET staketet var helt täckt av snö.
Den förskolan låg mitt i ett villakvarter, och om man stod på vägen så var plogvallarna så höga att man inte såg husens garage. Plogvallarna är höga i år också (på vissa ställen högre än min bil), men de är inte SÅ höga.
Nåja, det var ett litet sidospår.
Det har sannerligen varit sjukt extrema mängder snö den här vintern, och det värsta med alltihop är när det tinar. Då är det bara fult och grått och brunt och sandigt och skitigt och blött och äckligt. Överallt. Speciellt inne i stan. Det hinner bara precis bli plusgrader innan allt man ser är brunt slaskvatten och svarta snöhögar. Inte precis något dreamy winterland.
Dock, vem vet... Det kanske kommer tillbaka. Som sagt, så gott som hela mars är ju kvar. Och mars är en vintermånad.
DÄREMOT, något jag faktiskt hade i tankarna när jag skulle skapa detta inlägg, men som jag totalt höll på att glömma... Så jäkla typiskt mig alltså!
Det är LJUSET!!! LJUSET!!!! LJUSET HAR ÅTERVÄNT!!!
Det är numera LJUST när jag åker till jobbet på morgonen! Det är ljust FÖRE halv sex på morgonen! Många utropstecken, men kan inte hjälpa det.
Och det är LJUST när jag slutar på eftermiddagen, oavsett när jag slutar. Det är ljust klockan 17. Det är ljust HALV SEX på kvällen!
Nu skiter jag i hur detta låter, men jag börjar nästan gråta av lycka när jag tänker på det. Ljuset gör ALLT!
Ljuset är glädje. Hopp. Lycka. Förväntan. Hälsa.
Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att jag eventuellt, på riktigt, lider av årstidsbunden depression. Vill såklart inte förminska depressioner, så det är absolut inget jag vet eller har någon diagnos på. Men jag misstänker det, på riktigt.
Jag går liksom in i ett svart hål varje vinter, då det blir som mörkast (och när det börjar bli kännbart mörkare på hösten). Känner inte direkt någon glädje över saker (annat än mitt jobb), tappar ALL inspiration och måste lägga all fokus bara på att ta mig igenom vardagarna.
Men så kommer mars, och i samma stund som ljuset kännbart kommer tillbaka är det som om allting släpper.
Låter klyschigt; men det är som om hela livet kommer tillbaka.
Jag hoppas vi ses i kommande inlägg.
Det är nämligen så att jag faktiskt kommer att få lite grann att blogga om här framöver. Kika in imorgon får ni se vad jag tänker på.
Och ja, det kommer verkligen upp ett inlägg imorgon. Tänkte nämligen förbereda det NU, så att det verkligen blir av :-)
Älskar er, bästa vänner!
Ta hand om er, så hörs vi!