Eftersom jag inte har några nya valborgsbilder,
och att alla valborgseldar är inställda i år så får detta inlägg prydas av
bilder från valborgsmässoafton 2017.
Så var det alltså sista april aka Valborgsmässoafton.
Som det är sagt så många gånger nu; en ovanlig sådan. På grund av Covid-19 är ju alla större firanden och majbrasor inställda.
Dock känner jag att det inte spelar någon större roll för min egen del, då jag inte haft några valborgstraditioner sedan jag var liten. På den tiden hade vi alltid årets husvagnsdebut just den här dagen. Vi, tillsammans med några andra familjer, samlades i Svensbyn där vi typ grillade korv, tände majbrasa och framförallt -sprang runt och smällde smällare. Ja, vi fick ha egna smällare. Detta var innan det blev förbjudet. Minns inte vad alla hette, men det var typ 1-öres, 3-öres, Tigerskott och så vidare. Undrar hur många tändsticksaskar som gick åt de dagarna..?
Har du något speciellt valborgsminne? Smällde du smällare?
Som vuxen har jag som sagt aldrig haft några direkta traditioner runt den här dagen. Eller inga faktiskt. Och jag saknar det inte ens. Jag har aldrig känt någon stress över bristen på planer, så Coronarestriktionerna denna trettionde april sätter inga käppar i mitt hjul.
Vad jag däremot inte tänkte på förrän den här veckan, är att första maj faktiskt är en FREDAG i år! Så jäkla härligt! Är det t.ex. en torsdag så blir det ju en klämdag, vilket är sådana dagar då jag jobbar som vanligt.
Jag har så mycket hellre långhelg än en "trasig" vecka. Med trasig menar jag exempelvis om onsdagen eller torsdagen varit röd dag; så det blir klämdagar.
Så nu har jag TRE sovmornar på raken att se fram emot. Det är det bästa med helgerna. Sovmorgon.
Veckan har i alla fall gått riktigt bra. Förskolan går fortfarande på högvarv med extremt låg frånvaro.
Jag älskar fortfarande mitt jobb otroligt högt, men vid den här årstiden börjar man automatiskt att räkna veckorna till sommaren.
6 veckor till skolavslutningen. 7 veckor till midsommar. 8 veckor till förskolornas sommarjour/sommarstängning börjar, och därmed min SEMESTER!
Jag har semester veckorna 27 till och med 30 i år = 4 veckor.
Hade ursprungligen sökt 5 veckor (hela sommaren eftersom min förskola inte har jouren i år), men i och med coronaläget så bestämdes det att kommunen endast kommer bevilja 4-veckors semestrar.
Nåja, det är ju ingen fara. Då har jag ju ändå kvar de där fem semesterdagarna till en annan gång.
Har dock inte en susning vad jag ska göra vecka 31 (sista jourveckan). Men det lär jag ju få veta.
När har ni eran semester i år? Eller jobbar ni hela sommaren?
Jag vet att det var väldigt fult med majbrasan i en gammal container, men det handlade helt enkelt om säkerheten. Bilderna är fotade i Badhusparken, som ligger i stan. Säkerheten först.
Klassiskt Valborgsväder.
Så var den här -sista veckan i april.
Coronasituation till trots så tycker jag ändå att den här terminen gått oerhört snabbt! Det var ju nyss sportlov liksom.
Och nu är vi alltså en enda ynka liten dag ifrån att gå in i Vårmånaden med stort V. MAJ!
Jag ÄLSKAR maj. Ni som följt mig länge vet att det är min absoluta favoritmånad.
Det är liksom i maj som allting verkligen lever upp och kommer till liv. Allting som legat dött i över ett halvår.
De allra sista snöflingorna faller. Den sista snöhögen tinar bort. Den gröna färgen återvänder till oss.
Bara ungefär två veckor kvar innan hela omgivningen riktigt dignar av skira gröna träd och buskar.
Bara ungefär två veckor kvar innan omgivningarna kommer bjuda på en massa underbara våriga blommor (att fota).
Ljuset har redan återvänt, och det blir fortfarande ljusare och ljusare i hela två månader till.
Jag vet att detta är sagt ett antal gånger; men det känns en sådan "tur i oturen" att Covid-19 kom under våren. Under den här årstiden då naturen och människorna lever upp. Så trots att vi ska hålla oss hemma så mycket som möjligt, så känns det ändå betydligt enklare att klara av det när vårsolen gör oss sällskap.
TÄNK er hur deprimerande det skulle ha varit om covid-19 dök upp i november... Jag är inte så säker på att vi klarat det.
Men nu behöver vi alltså inte tänka på det. Inte än i alla fall, och helt ärligt tycker jag vi fokuserar på att vi verkligen går mot vår och sommar nu. Hösten får vi ta då den kommer.
Nu kanske jag låter otroligt nonchalant, men jag känner bara att situationen är så osäker och ingen vet vad som händer om en, två, tre, fyra månader. Eller om ett halvår. Ett år.
Då är det lika bra att vi fokuserar på det vi har just här och nu.
Och just här och nu går vi mot varmare och ljusare tider. DET är en fakta som inte kommer ändras, oavsett om vi sitter i karantän eller inte.
All denna sand är nu ett minne blott. Asfalten är både sopad och spolad.
Det blir verkligen så otroligt mycket... blaj här på bloggen just nu. Inläggen består av att jag bara babblar på om en massa saker utan struktur.
Dock vet jag trots allt vad det beror på. Dels handlar det om att jag har ett extremt behov av att sitta och skriva just nu. Jag vill bara skriva, skriva och skriva. Och nej, jag har ingen bra bokmanusidé för tillfället, så då får det bli bloggen.
Den andra orsaken till allt bloggblaj är, som jag nämnt tidigare, bristen på nytt bildmaterial.
Jag har verkligen inga nya, roliga bilder för tillfället och inspirationen till att fota utomhus har verkligen inte funnits där. Det har ju dessutom varit så otroligt fult ute.
Dock funderar jag på att ta mig i kragen och bege mig ut med kära Canon nu under helgen; det är ju ändå en tredagarshelg (1:a maj en fredag är sannerligen så SWEEEET!)
Vad säger ni? Skulle ni vilja se ett gäng "right here right now"-bilder här på bloggen?
Just precis nu ska jag i alla fall ge efter för sömnsanden som täpper igen mina ögon. Ska gå och uppsöka kudde och täcke, så jag orkar iväg på jobbet imorgon.
Tänkte också att jag under eftermiddagen eller kvällen imorgon skulle försöka få upp ett lite ordentligare inlägg här. För som sagt; blogg -och fotolusten är på topp även om inspirationen tryter.
Har det för att jag läst att en del författare sätter sig ner och skriver regelbundet även om de nästan har skrivkramp, och att det ibland kan lossna bara man skriver något.
Tänkte att det kanske kunde fungera för bloggare också ;-)
God natt och på återseende snart!
Jag börjar vara redigt less på att inte ha några nya bilder att använda här på bloggen.
Jag har fotoabstinens.
Jag vill ut och fota tills jag glömmer tiden (ni fellow fotoentusiaster vet vad jag menar).
Men ja, det ÄR ju så fruktansvärt tråkigt ute för tillfället! Inspirationsdödande.
Det är vårvinter; dock längre mot vår än vinter, men ändå är det några veckor kvar innan det börjar grönska. Trots allt så är det ju fortfarande april.
Allt är dock inte dystert. Det mest fantastiska är ljuset som verkligen kommit tillbaka till oss.
Nu har det gått så pass långt in på året att det är ljust i princip all vår vakna tid. Det är ljust när man åker till jobbet, ljust när man åker hem och ljust en bra bit in på kvällen.
Jag tittade faktiskt på klockan ikväll då hon var 21:10. Då var det fortfarande ljust ute!
Solen hade visserligen gått ner, men bara precis vilket betyder att det var dagsljus.
Det är också ljust även om jag vaknar vid femtiden på morgonen. Helt ljust.
Jag blir alltid så GLAD av ljuset. Det känns som jag lever upp, och jag är inte direkt den enda personen på jorden som reagerar så. Det är otroligt vilken inverkan just ljuset har på oss!
Hittills den här veckan har det även varit toppenväder.
Det har varit soligt och klart samt varmt och skönt. Brukar vara dålig på att kolla temperaturerna, men det har absolut varit flertalet plusgrader. I solen förmodligen tvåsiffrigt.
Jag har ju lånat mina föräldrars ena bil nu i två veckor, och den har temperaturmätare.
När jag slutat jobba på dagarna och satt mig i bilen har den visat 13-15 grader, men den har också stått direkt i solen.
Tror inte det varit riktigt fullt SÅ varmt, men varmt har det varit :-)
Men om jag skulle återknyta till fotoabstinensen. Den är verkligen närvarande precis hela tiden, speciellt när vädret är såhär. Jag vill bara ut och fota!
Samtidigt som årstiden inte tycker samma sak.
Vi har kommit så långt att våren börjar dra ifrån i ledningen. Snön drar sig undan och det är mer barmark än snötäckt mark. MEN snöhögarna som ligger kvar är bruna av sand och all smuts, träd och buskar fortfarande kala och det ligger liksom ett brunt dis över allting.
Detta dis beror på att det liksom ser ut att vara "rökmoln" från all torr sand de för närvarande håller på att sopa bort från gator och trottoarer. Och som vi alla vet blir det ju en heeel del sand på vägarna under vintern.
Det finns dock näsan inget större vårtecken än när de kör runt med fordonen som sopar gatorna rena från vinterns sand. DET är nog min favorit.
Vilket är ditt bästa vårtecken?
Piteå kommun snålar minsann inte med sanden i alla fall ;-)
Idag var en bra dag i alla fall -jag fick tillbaka min bil!
Eller ja, polisen släppte den ju till mig redan samma kväll som den hittades. Men eftersom tändningslåset var trasigt har den ju stått inne på Toyota (verkstaden) i två veckor. Låset var ju tvungen beställas och frakten blev lite försenad -dels pga att det uppenbara att det varit påsk med flera röda dagar, plus allting med corona.
Men NU var den då färdig!
Eller ja, igår egentligen. Fick ett sms igår eftermiddag om att bilen var redo för avhämtning, men jag hann inte dit då efter jobbet. Det fick bli idag, så nu står den (förhoppningsvis ;-)) här nere på parkeringen. Precis.Där.Den.Ska.Vara!
Eller ja, igår egentligen. Fick ett sms igår eftermiddag om att bilen var redo för avhämtning, men jag hann inte dit då efter jobbet. Det fick bli idag, så nu står den (förhoppningsvis ;-)) här nere på parkeringen. Precis.Där.Den.Ska.Vara!
Hel och fungerande.
Rensade ut all skit som gärningspersonen spridit ut överallt samt plockade in det mesta som inte behöver vara där. Under påskhelgen investerade jag även i ett sådant rattlås på bilden, så bilen kommer förhoppningsvis vara lite säkrare nu.
Jag vet at det förmodligen går fixa upp ett sådant lås också, men tror det blir lite som med cykellås.
Är det någon som är ute efter att stjäla cyklar/bilar så har person/personerna verktyg med sig.
Är man ute efter att stjäla cyklar har man typ någon bultsax (eller vad det heter) med sig, och då spelar det ingen roll att man har låst den.
Men är det någon som stjäl av "stundens ingivelse" typ; då drar man inte omkring på en massa redskap och då får en låst pryl vara. Då går man på något olåst eller enkelt att bryta upp.
Och jag tror nog att majoriteten av stölder är alternativ 2.
Tack och lov hade jag verkligen ingenting av värde i bilen, så det är inget som är jättesurt att mista.
Det olustiga handlar i mitt fall mest om tanken på och känslan av att någon varit och rotat runt där. Och kört min bil.
Men några saker fick hen med sig ändå. Det är några saker som jag vet fanns i bilen som inte finns där längre. Gärningspersonen har antagligen snott eller slängt dessa...
Väldigt otippade saker dessutom...
- Överdragsklädseln till passagerarsätet fram (hade den i kombiutrymmet, så användes ej).
- Rattmuffen(!) Eh...?!?
- En mejsel (som egentligen tillhör min bror...)
- Spaden jag hade i kombiutrymmet. En sån "halvstor" som kan vara bra att ha i bilen.
- Jag har två förvaringsfack längst bak. Det är som två luckor, en på varje sida, som går till förvaring som är liksom "i väggen" på bilen. En av dessa luckor är borta, förmodligen bortslängt.
- Hen hade försökt bryta ut CD-spelaren, men misslyckats. Så fronten var bortsliten och det är brutet vid "infattningarna".
Men som sagt; allt det där är ju världsliga struntsaker jag ändå inte kommer sakna. Och bilen är ju tillbaka, vilket är huvudsaken.
Hoppas ni haft en fin start på veckan och att resten blir lika fin :-)
Tänk att tiden kan gå så snabbt trots att den - så gott som - står stilla just nu.
Ja, jag vet att jag förmodligen känner så för att jag inte direkt påverkas personligt av Covid-19 läget. Eller ja, såklart påverkas jag i form av restriktioner om hur vi ska bete oss och vad vi ska tänka på, men hoppas ni förstår vad jag menar ändå.
Min vardag ser på det stora hela ganska normalt ut i och med att jag har det jobb jag har.
Jag är för övrigt så extremt TACKSAM just nu över Att Jag Har Just Det Jobb Jag Har!
Det försvinner inte.
Jag har min inkomst säkrad.
Jag har min vardag och mina rutiner säkrade trots det osäkra läget i världen.
Mina tankar går verkligen till alla människor som inte vet just nu. Inte vet hur det blir med deras jobb. De som tvingas sluta. De som inte vet hur ekonomin ser ut den här månaden. Och nästa. Och nästa...
I alla fall... påsk har det varit. Och igen; tycker mitt liv gått otroligt snabbt den här vintern.
Känns som det var nyss det var vecka 10 och sportlovet (senast då vi hade få barn på förskolan), och nu är det alltså vecka 16 och därmed påsklov.
Kan säga som så; att jag behövde verkligen en långhelg!
Nu kör vi raka spåret mot semestern. Endast två och en halv månad kvar! YAY!
Vi får väl se hur den här sommaren blir... Som med allting annat; väldigt annorlunda skulle jag gissa.
Eller igen: För mig som inte brukar hitta på något särskilt på somrarna så blir det väl en rätt så normal levnadssituation ;-)
Dock är det beslutat att PSG (Piteå summer games) ställs in, och ingen hade väl väntat sig något annat. Det kommer ju alltid typ 600 fotbollslag från hela världen, och det går ju inte nu.
Här i Piteå händer det alltid så mycket på somrarna. Det är PSG, Öjeby kyrkmarknad, PDOL, i år är det vår tur att ha NOLIA, lördagsloppisarna o.s.v.
Hur mycket kommer att tvingas ställa in i år?
Hittills är det, som jag skrev, bara PSG som ställt in ännu. De andra avvaktar, men risken är ju överhängande. Usch! Vad tråkigt om ingenting blir av. Och vilka KONSEKVENSER får det för hela kommunen och näringslivet här?? För typ alla butiker/företag i stan är ju det uteblivna PSG en GIGANTISK käftsmäll (så mycket av deras inkomster som de får in genom att Piteå blir typ dubbelt så stort i början av juli).
Och PDOL...? 2020 är ju deras 30-års(!)jubileum. Missar vi det?
Och nästa år (2021) fyller Piteå 400 år. Vad händer med allt runt omkring det om detta läge fortsätter länge? Jag HOPPAS vi kommit ut på andra sidan innan 2021!
Så mycket frågor - så lite svar.
Och just nu är det ju verkligen ingen som faktiskt har några svar.
Vi får anamma det nya ordet HEMESTRA den här sommaren. Semestra på hemmaplan.
Det kan ju ärligt vara ganska nyttigt det också... Istället för att rusa iväg utomlands så kan vi passa på att utforska vårt närområde. Upptäcka Sverige. Upptäcka guldkorn i vår egen stad; sådant vi inte hittat tidigare för att vi varit hemmablinda.
Maybe it´s the silver lining and one of our lessons in all this chaos. Uppskatta det vi har. Lev i nuet.
Kan ju inte riktigt hoppa över dessa väderbilder. Man ser bilder från så många platser runt om i Sverige och världen där det spirar vårtecken. Såhär såg påskhelgen ut hos oss här uppe.
Det började snöa under söndagen, övergick i snöstorm under måndagen och även idag (tisdag) har det snöat lite grann.
Nu under eftermiddagen slutade det dock och eftersom temperaturen ligger över noll så smälter det ordentligt. Som man brukar säga: Den nya snön på våren tar bort den gamla snabbare :-)
Måste ju lägga in senaste bilden från min kamerarulle också. Detta lilla meddelande låg i posten idag när jag kom hem. Visst var det gulligt gjort :-)
Min arbetsgivare (Piteå kommun) har alltså skickat ut presentkort tillsammans med ett litet uppmuntrande tackkort.
Vet inte om det gäller alla i kommunens regi, eller om det "bara" är vår förvaltning, men jag älskar verkligen att jobba för Piteå kommun!
Okej, nu vet jag egentligen inte riktigt vad jag skrivit i det här inlägget.
För ja, det kaaan va så att jag samtidigt sitter och kollar på en Instagram-live av mina favoriter Fayme och Natashja. Att försöka skriva ett blogginlägg samtidigt var inte direkt en lysande idé, eftersom jag verkligen inte kan slita mig ifrån en sådan live i första taget!
Jag har tipsat om dem några gånger, men har ni missat?
Dålig stämning på Spotify, Acast, podcaster och Patreon.
Jag har aldrig blivit patreon hos någon kreatör tidigare, men att jag blev det här är sannerligen ingenting jag ångrar!
De släpper ett poddavsnitt (på alla poddställen) varje tisdag och om man är patreon får man varannan torsdag en exklusiv vlogg och varannan torsdag mordpodd.
Mordpodd är för övrigt något jag aldrig tänkt på tidigare, men jag älskar deras!
Tips Tips Tips!
Varenda gång jag lyssnat på dessa härliga människor har jag minst en gång skrattat så jag gråter.
Vi höres!
Stora kramar till er!
Stora kramar till er!
Här kommer ett inlägg som faktiskt inte kommer handla om covid-19 och situationen just nu, men det är så att det hänt saker idag som gör att jag måste få skriva av mig.
Egentligen är det en (1) sak som hänt, men det är en så pass stor sak att det påverkat hela min dag.
Något som jag faktiskt tänkt på och varit lite halvorolig för till och från de senaste åren. Dock har jag inte varit sådär jätteorolig; inte så att jag gått runt som på nålar direkt.
Men så hände det mig...
Gårdagen var helt som vanligt.
Jag jobbade, gjorde ett ärende till en vän, åkte till andra jobbstället, gjorde ett ärende till en familj i min närhet och åkte hem. Jag parkerade som vanligt och gick upp i lägenheten, där jag stannade resten av kvällen.
Inget konstigt.
Inget konstigt var det heller när jag vaknade imorse. Jag gjorde mig iordning och gick ner för att åka till jobbet.
HÄR gick hela dagen åt f... pipsvängen.
När jag rundade knuten till huset och tittade mot parkeringen så Var Min Bil Borta!
Det enda som fanns på min parkeringsplats var en tom kartong (som förmodligen kom från att någon skulle ut i sophuset, eftersom det stod namnet på en närliggande restaurang på den).
Min bil var borta. Stulen. Någon hade STULIT min BIL någon gång under natten!!!
Ni kan ju ana den panik jag kände i den stunden, och ja; det kan hända att det kom ett par tårar också.
Dels paniken över att jag förlorat min bil och den kunde vara precis var som helst, till och med kvaddad.
Dels för att jag faktiskt var på väg till jobbet, och behövde fortfarande komma dit. Och bussen som passar med min startarbetstid hade redan gått.
Jag ringde i alla fall hem till mamma och pappa, och som tur var skulle pappa precis åka till jobbet, men hade inte hunnit ge sig iväg. Han kom i alla fall förbi stan, hämtade upp mig och skjutsade mig till jobbet.
Hann med både mellisdisken och fixa frukosten till rätt tid, även om det blev bara fil och ingen gröt idag.
Så snabbt jag hade möjlighet ringde jag i alla fall till Polisen, och fick prata med en jättetrevlig person. Hon gjorde en stöldanmälan, vilket betydde att bilen samtidigt blev officiellt efterlyst.
Lite tur i oturen hade jag faktiskt... I samma veva, eller faktiskt lite innan polisanmälan, fick jag ett SMS av en okänd person.
I meddelandet stod en fråga om jag ägde en ******* med reg.nummer ******.
"Ja. Vem är det här?" frågade jag tillbaka.
Då visade det sig att denna person hade sett min bil på ett ställe här i Piteå. Hen hade tyckt den stod parkerad på ett så konstigt ställe att hen blev fundersam om den kunde vara stulen. Därför hade personen, via reg.numret, spårat mig och därefter kontaktade mig.
Denna ängel till människa gjorde min dag!!
Hen skickade en bild på var bilen stod och det var definitivt min bil.
Detta gjorde att jätteklumpen jag fått i magen lättade otroligt mycket!
Jag nämnde såklart allt detta för polisen när jag ringde in min anmälan, men eftersom den ändå var stulen så måste jag ju göra en anmälan.
Jag vet alltså efter detta var min bil finns och att den är till synes oskadd.
Det gör det hela väldigt mycket lättare, även om mina tankar upptas hela dagen av bilen.
Eftersom den nu är efterlyst som stulen kan jag ju inte bara hämta hem den, utan jag måste ha kontakt med polisen och få OK från dem innan jag får föra hem fordonet.
Ett par timmar senare...
Jag var tvungen avbryta mitt skrivande, men tänkte avsluta nu innan jag går och lägger mig.
I alla fall; efter jobbet i eftermiddags hämtade pappa upp mig (han slutade samtidigt) och vi åkte till platsen där bilen synts till.
Den stod fortfarande kvar där.
Vad vi kunde se hade vederbörande stökat till en del inne i kupén, men förutom det inga skador. Till synes i alla fall.
Jag ringde till polisen igen, eftersom de skulle behöva komma dit, kolla hur det såg ut, om det fanns några bevis och för att ge oss klartecken att ta hem den.
Dock dröjde det ett tag, då de hade väldigt mycket annat som såklart var mer brådskande. Det förstår jag absolut. Jag ville ju ha hem bilen nu när jag hittat den, men det är ju faktiskt inget akutärende. Har full förståelse för det.
Vi åkte hem till mig en stund.
Ytterligare ett tag senare ringde de upp från polisen; då var de på väg med en bil till platsen, så vi åkte tillbaka.
Och en sak måste jag få säga: Typ alla odds pekar mot att det inte direkt är någon "proffsbiltjuv" som varit framme, utan snarare någon low-life-förmodligen-påtänd-eller-onykter människa som typ tyckte att "hen behövde den där bilen just där och då".
Bland annat hade hen lämnat typ ett helt bohag med bevis kvar i bilen. Prylar som definitivt inte tillhör mig. Dessa bevis tog polisen reda på, och hon gick igenom bilen ordentligt.
Jag hade fortfarande ett litet hopp om att bilen faktiskt skulle starta som den skulle och att jag skulle kunna köra hem den utan problem. Men tja, tji fick jag.
När jag skulle prova starta så fick jag inte in nyckeln i tändningslåset...
Idioten måste ha använt en kniv eller liknande för att sticka in i låset och på något sätt starta den på det sättet. Polisen hittade några märken på tändningslåset.
Samma med låset till förardörren. Små märken även där som tyder på att idioten använt något vasst föremål och på det sättet lyckas låsa upp.
Så summan av... Jag kunde inte starta bilen.
Pappa testade dock en stund senare, och då lyckades han få den att starta.
Den fungerar alltså fint, men tändningslåset måste bytas ut. För enligt honom så finns risken, eftersom det är skadat, att rattlåset skulle sättas in under körning vilket såklart är livsfarligt.
Så ja, det blev till att ringa efter bärgningsbilen (första gången för mig) och låta dem ta bilen ner till verkstaden.
Så... det var det.
Nu sitter jag här och skriver ur mig alla mina tankar om detta, och min älskade snart 30-åriga pärla befinner sig precis där den ska vara -på verkstaden i väntan på att få ett nytt tändningslås.
Jag har tillfälligt lånat mina föräldrars ena bil, så jag kan ta mig till jobbet imorgon.
Och snart som attan blir det att införskaffa ett sådant stort stång-rattlås till min lilla bil, och det ska på så fort den är tillbaka! Kanske inte blir helt skyddad, men betydligt bättre än utan i alla fall. Hoppas jag.
Och håll gärna alla tummar, fingrar och tår ni har för att inte någon jä*el snor DEN bilen tills jag kommer ner på parkeringen imorgonbitti!
Varför, varför, VARFÖR kan inte folk bara låta andras tillhörigheter vara ifred!
Jag tar inte dina saker, så ge fan i mina!! Tack!
Jag hann också bli orolig för att jag råkat glömma registreringsbeviset i bilen vid något tillfälle. Vore så konstigt eftersom jag vet att sådant INTE ska förvaras i bilen (i händelse av stöld), men ju mer jag letade här hemma utan att hitta det desto svettigare blev jag.
Till slut hittade jag det i alla fall. Det låg bland några gamla papper jag inte rör så ofta.
Så DET har ingen lyckats sno. DET finns i säkert och tryggt förvar här hemma hos mig, så jag kan bevisa att det verkligen är jag som äger den där vita lilla bilen :-DSå, det var min mentalt kaotiska onsdag.
Jag gör helst inte om den!
Jag vill också tacka er, om det finns någon som hängt med genom hela texten, för att jag fick ösa ur mig allt detta. Det känns bättre nu; dels för att jag fått tillbaka bilen (såklart) och dels för att jag skrivit av mig. Skrivande känns lite grann som terapi för mig, om jag ska vara ärlig.
Avslutningsvis vill jag bara säga:
Till dig som stal min bil: Karma!
Och TUSEN MILJONER TACK till den person ängel som hittade bilen, reagerade på parkeringen och tog sig tid att spåra mig genom reg.numret!
Jag vet inte vad jag ska skriva, samtidigt har jag massvis med tankar jag vill få ner i ord.
Jag har försökt få till ett blogginlägg i flera dagar, då jag har så mycket tankar. Dock snurrar de runt så jag blir yr vilket betyder att texterna bara blir röriga och oförståeliga.
Men jag gör ett nytt försök.
Det känns som världen står stilla, och jag antar att man kan säga att den gör det. Bokstavligen.
Vi lever i något slags globalt undantagstillstånd, eller vad man ska kalla det.
Alla länder famlar i mörkret, ingen vet vad som är rätt och fel att göra, ingen har facit och ingen vet vad framtiden bär på.
Vad kommer hända? När vänder det? När återgår livet till det normala?
Vad kommer hända? När vänder det? När återgår livet till det normala?
Eller är detta det nya normala?
Ja, jag vet att den här krisen kommer ta slut förr eller senare, men just nu känns det som att detta är vår nya permanenta verklighet.
Inte för att vi i Sverige har det lika instängt som i många andra länder, men Corona påverkar ju hela våra liv ändå.
Något som påverkas av den här pandemin är faktiskt klimatet...
Nu när hela världens befolkning stannar hemma - vi reser inte, vi släpper ut avsevärt mindre miljöförstöring o.s.v. - så har faktiskt miljön börjat reparera sig själv. Och det på rekordtid!
Det är ju faktiskt bara ungefär 3-4 veckor sedan Corona bröt ut på allvar, och under den tiden syns tydliga skillnader på miljön runt om i världen.
Läste att i Kina har luften klarnat upp av sig själv, kanalerna i Venedig (Italien) innehåller klart vatten för första gången på evigheter och så vidare.
Tycker verkligen detta bevisar vilka enorma rövhattar vi människor är mot vår planet.
Det är som om naturen ville lära oss en läxa, och säga "Titta vad bra jag skulle klara mig utan människor".
Tänk om vi faktiskt kunde lära oss läxan. Tänk om DETTA var vad vi faktiskt tog med oss efter att krisen är över. Naturen.Reparerar.Sig.Själv.På.Rekordtid. TÄNK vad som skulle kunna göras om vi fortsatte på samma spår sedan.
Om det tog så lite som en månad för naturen att påbörja en synlig återhämtning, fatta vad vi skulle kunna åstadkomma på ett år. Två år. Tre år. TIO år...
Gällande Coronaläget så har det egentligen inte kommit så mycket nytt här, alltså gällande restriktioner och så.
Högsta antal personer vid en sammankomst har sänkts från 500 till 50 samt att Regeringen och Folkhälsomyndigheten fortsätter uppmana folk att ställa in sina påsklovsresor till fjällen.
Kan för övrigt inte få in i mitt huvud hur någon fortfarande kan tycka det är en bra idé att åka på något sådant i rådande läge.
Vårdpersonal på dessa vintersemesterorter har flertalet gånger vädjat om att folk inte ska komma dit, för det finns inte så pass mycket kapacitet att ta hand om alla extra människor som eventuellt blir sjuka där. Eller t.ex. om någon skulle bryta benet i backen är det inte säkert att det finns någon möjlighet att ta hand om hen.
Hörde dock att det är flera skidanläggningar som stängt redan nu, så jag hoppas det får effekt.
Förskolor och skolor håller fortfarande öppet, så än så länge har jag prickat rätt.
Jag håller dessutom fast vid min tro att de kommer fortsätta hålla öppet. I förrgår fick jag en extra stark känsla som sa mig att "om förskolorna/skolorna inte stänger innan påsk så kommer de inte stänga. Då har det gått så pass lång tid att myndigheterna anser att det verkar fungera med öppna skolor".
Och även om grundskolorna mot förmodan skulle stängas, så är jag spiksäker på att förskolorna INTE stängs. Det går helt enkelt inte. Nackdelarna överväger fördelarna med råge!
För även om det skulle komma ett beslut om att Vi stänger förskolorna, så skulle de ju ändå vara tvungna hålla öppet, för alla de barn som fortfarande har rätt till barnomsorg i en sådan situation.
Visst, det skulle kunna gå göra som under sommarjouren, att en (1) förskola per område håller öppet. Men det måste väl ändå bero helt på hur många barn det gäller...
Det är ju ändå extremt många barn som har föräldrar inom samhällsviktiga yrken, och det går väl inte peta in hur många barn som helst i samma förskolebyggnad? Speciellt inte i Coronatider...
Så nej, jag tror fortfarande att en stängning av förskola och grundskola aldrig kommer bli aktuell!
Vad tror du?
Och vad tycker du -ska förskolan och skolan stänga eller fortsätta vara öppen?
En annan sak jag kom på som nyligen gått från att vara en rekommendation till en regel; är att det införts besöksförbud på alla Sveriges äldreboenden.
Jättebra, tycker jag. Eftersom de äldre tillhör riskgruppen är det ju idiotiskt att det ska hålla på och springa en massa människor "utifrån" in och ut på äldreboendena.
För tydligen har det nästan varit extra mycket besökare sedan Folkhälsomyndigheten började rekommendera att man skulle undvika att hälsa på äldre... Hm... Tydligen behövs det regelrätta förbud för att människor ska fatta.
Tänker... kanske börjar det vara dags för Regeringen att FÖRBJUDA befolkningen att göra sina fjällresor nu...?
I övrigt ser det ju ut ungefär som tidigare.
Vi uppmanas att hålla social distansering, hålla oss hemma så mycket det bara går, undvika att "gå på stan" i onödan, handla (livsmedel) med förnuft, tvätta händerna, stanna hemma från jobb/skola vid minsta symptom, hålla kontakten med våra äldre digitalt och inte besöka dem om det inte är absolut nödvändigt o.s.v.
"Stöd era lokala företag" är också fortfarande på tapeten.
Butiker är inte stängda. Vet inte hur det är med restauranger, men tror inte de är stängda. Dock är det många som nu erbjuder take away, så man kan stödja dem utan att utsättas för risk.
Tror jag läste att det var någon restaurang här i Piteå (eller flera) som hade försäljningsrekord för två helger sedan, tack vare rörelsen Local hero Piteå. Det var extremt många människor här som ville stötta våra företag genom att exempelvis köpa take away.
Min uppfattning är att Regeringen för närvarande fokuserar mest på företag, krispaket och arbetsmarknaden. Antalet varsel under mars månad har ju faktiskt nått rekordnivåer, och även om ett varsel inte behöver leda till uppsägning så vill jag inte ens tänka mig nervositeten i osäkerheten.
Plus att det faktiskt också varit extremt mycket uppsägningar.
Plus att det faktiskt också varit extremt mycket uppsägningar.
Är i alla fall glad över att det införts lösningar som t.ex. korttidspermitteringar och lättnader i A-kassans regler.
Som jag förstod det så betydde det som meddelades i måndags, att om man gick med i a-kassan senast sista mars så skulle hela mars räknas. Är inte jätteinsatt eftersom jag varit med i a-kassan sedan 2015, men något sådant.
Plus att de tillfälligt ändrade arbetsvillkoret; man måste ju ha haft jobb ett år (eller något sådant) för att få ersättning därifrån vid arbetslöshet, men nu skulle man bara behövt ha jobbat i 3 månader för att få det, tror jag.
Plus de tidigare besluten med tillfälligt slopad karens och borttagen regel för läkarintyg från 8:e sjukdagen. Jag gillar att det ändå skapas regler som faktiskt gynnar arbetstagaren.
Jag vet att alla redan vet allt detta, men bloggen är ju trots allt till för mitt behov av att bara få skriva ur mig en massa tankar. Plus lite som en dagbok, så att jag kan gå tillbaka och minnas hur livet såg ut vid en viss tidpunkt.
Och är det något vi alla har just nu, så är det tankar och funderingar!
Tror nog huvudet på alla människor svämmar över av funderingar just nu.
Avslutningsvis; bortsett från alla de restriktioner att tänka på varje dag så fortsätter mitt liv ändå på som vanligt. Jag jobbar på och sedan åker jag hem. Som jag alltid gör.
Och eftersom jag som sagt är övertygad om att mitt jobb aldrig kommer stänga, så kommer mitt liv att fortsätta se ut på det viset. Känns oerhört skönt.
Det känns också helt obeskrivligt fantastiskt att jag har det jobb jag har. Att jag hann få min nuvarande anställningsform. Fast anställning på ett jobb som måste finnas.
Stay safe!!
Kramar på avstånd!