Något så ovanligt som en bild på mig själv... ;-)

 

 

Om det finns kvar någon som följt min blogg länge kommer ni kanske ihåg att jag åt LCHF-kost under hela hösten 2015, och att jag den gången lyckades gå ner drygt 22 kg på 19 veckor.

Efter jul det året tappade jag dock, tyvärr, motivationen vilket resulterade i att jag inte kom igång igen. Sedan dess och fram till nu har jag gjort några försök att börja om, men har aldrig riktigt kommit in i det.

 

Men så kände jag en ovanligt stark motivation för detta infinna sig nu under helgen som var. En motivation likt den jag hade i augusti 2015.

Kanske är det för att jag mått så bra de senaste månaderna av min utrensning av "clutter", att jag nu helt enkelt kände att jag ville må bra kroppsligt också. Jag vill gärna se det så i alla fall ;-)

 

I måndags ställde jag mig alltså på vågen för första gången på ett år. Jag kan tala om att det var skitnervöst!

Väntade mig att jag minst skulle ha gått upp vad jag gick ner under den hösten. Minst. Jag väntade mig till och med ett högre tal.

Det är för att genom tiderna och mina otaliga andra försök så har det alltid varit så. Jag har alltid gått upp mer än jag gått ner när jag börjar om.

MEN INTE DEN HÄR GÅNGEN!

Trots att jag faktiskt gått upp (hade ju inte förväntat mig att gå ner i alla fall ;-P) så var det inte alls lika mycket som min startvikt den 10:e augusti 2015.

Faktiskt ligger jag på 7 kg UNDER min förra startvikt :-D :-D

 

Och jag har faktiskt kommit igång med denna kost den här gången.

Det här är dag fyra (4) och jag har hållit mig till strikt LCHF.

Det otroliga är, trots att jag stoppat i mig så otroligt mycket skit senaste året, så redan andra dagen kände jag inget sötsug längre.

Förra gången tog det ungefär en vecka. Den här gången två dagar.

I och för sig kan det bero på att jag för tillfället är halvt däckad av en förkylning. Kanske hade det tagit längre tid om jag varit helt frisk. Det kommer jag ju inte att få veta nu. Men jag tar det jag får :-D

Det enda som möjligtvis varit, är att jag vid något tillfälle halvt känt för att tugga på något. Men det har, tyvärr, varit mer ett resultat av uttråkning än att jag faktiskt varit sugen.

Har i alla fall lyckats stå emot det.

Och nu är jag inne på dag fyra, som sagt.

 

Nu är det bara tuta och köra, och hålla alla tummar och tår jag har att jag når mitt mål.

Hade varit så roligt om jag till min födelsedag lyckats komma ner till samma vikt som jag hade när de förra 19 veckorna gått, alltså julen 2015.