God kväll alla kära!
Det känns så konstigt, men jag är nu inne på sista semesterveckan.
Känns som om jag varit ledig i en evighet, samtidigt som jag har lite lätt end-of-the-vacation-panik. Jag hade lätt kunnat vara ledig fem veckor till!
Men missförstå mig rätt nu; som ni vet så älskar jag mitt jobb och det har inte ändrats. Men att vara ledig när det inte är för att man är arbetslös är jordens BÄSTA känsla!
Denna semester har ju dessutom tyvärr nästan känts lite bortkastad. Jag har bokstavligen befunnit mig inomhus hela juli.
En dag var jag på IKEA, en dag på födelsedagsfirande för ett syskon samt när jag handlat mat. Det är typ de gånger jag varit utanför lägenheten, och jag kan inte hjälpa att jag har lite panik över det.
Hade ju faktiskt hoppats på att kunna åka iväg och fota en massa denna sommar (och därmed få en hel massa material till bloggen).
Men vi vet ju alla varför det inte blev så...
Sämsta.Jäkla.Sommaren! Vädermässigt.
Hela juli har ju varit en enda lång höstdag.
Typ 13 grader som medeltemperatur (okej, jag har inte räknat ut det bokstavligen, men uppskattningsvis), gravt övermulet och det är inte många dagar som varit helt regnfria. Men även de regnfria dagarna har regnet liksom hängt i luften.
En annan sak är de där ljusa sommarnätterna jag längtar efter hela vintrarna... Till och med dessa blev vi lurade på denna semester!
Det har varit så mulet att det blivit mörkt på nätterna nu i juli!
Det känns så sjukt, och DET är en stor orsak till den slutet-på-sommaren-panik jag känner just nu.
Sommaren är basically slut och jag känner mig verkligen inte klar med sommaren. Inte ens nära. Sommaren har inte ens börjat!
Vi hade visserligen en fin juni, vilket jag är tacksam över, men det är ju svårt att njuta till 100% av sommardagar när man jobbar.
Sedan får man inte njuta av några sommardagar när man verkligen är ledig, och nu... Ja, nu är sommaren så gott som slut. För vilken sommar vi än fått så är ju Augusti trots allt en förhöstmånad.
Vanligtvis en månad då naturen börjar förbereda sig för hösten. De första gula löven visar sig. Temperaturen sjunker. Den sjunker ofta med ungefär 10 grader, men vad betyder det i år? Minus 10 grader från nu betyder ju att det landar någonstans mellan 0 och 5 grader...
Vad händer då när vi inte fått någon riktig sommar? Hur kommer augusti att kännas mentalt? September? Oktober, november? Hur lång kommer vintern att kännas?
Ska vi hitta något positivt med årets höst så borde det ju i alla fall bli väldigt vackra, poppande, färger. Tänker på hur blött det varit nu. Ingen har behövt oroa sig för torka i alla fall!
Men nej, hur mycket jag än försöker så kan jag inte trycka undan känslan av panik.
Jag kan verkligen inte se fram emot hösten; inte när vi redan haft höstväder sedan första veckan i juli.
Jag är redan färdig med hösten, men utan att vara redo för vintern.
Det enda jag gjort den här månaden är som sagt en dagsutflykt till Haparanda, och det var i princip den enda dagen på hela månaden som kändes som en riktig sommardag. I alla fall ju längre norrut jag kom.
Det var soligt och varmt i Haparanda, men ju längre söderut jag kom på kvällen - ju närmare Piteå jag kom - desto mer mulet blev det. Och väl hemma var det sommaren 2020´s vanliga väder.
Jag har absolut noll utomhusbilder fotade med Canon från den här semestern. Noll. Och jag som hoppades på fler hundra.
Vid midsommar hann jag bli otroligt taggad på att kunna vara ute och fota hela juli. Stanna ute länge på kvällarna. Fota någon natt. Fotopromenader. Fotoutflykter.
Jag hann bli så taggad med tanke på vädret vi hade vid den tidpunkten. Men så hann jag BOKSTAVLIGEN bara gå på semester, så tvärvände alltihop. Det var som att resa i tiden; från juni till april över en natt.
Första veckan tänkte jag att "jaja, jag har i alla fall fyra veckor kvar".
Efter 2,5 vecka tänkte jag att "okej, första halvan blev usel, men jag har trots allt lika lång semester kvar som jag gjort".
Och nu... Det är FYRA DAGAR kvar av ledigheten! Det är vad som räknas som en långhelg mitt under en termin.
Fyra dagar kvar av fem veckor. Höstvädret har stått på sig, och ser ut att göra så resten av veckan.
Man har märkt vid vissa tillfällen att solen försökt tränga sig igenom molnen och kastat några strålar mot oss. MEN varenda gång har molnen då varit EXTREMT snabba på att täppa till dessa små hål. Solen har inte haft en chans denna sommar.
Och för att återgå till fotograferandet... Jag Vill Verkligen Inte Ta Ut Canon För Att Femton Minuter Senare Överraskas Av En Störtskur!
Inte en chans att jag riskerar livet på min älskade kamera på det sättet!!!
Så sammanfattningsvis...
Jag är inte färdig med ledigheten.
Jag är inte färdig med sommaren.
Jag är inte redo för hösten (pga redan Färdig med hösten).
Jag är verkligen inte redo för det faktum att högsommaren mycket väl kan starta om nästa vecka (börjar om att jobba på måndag).
Och ja, jag ÄR livrädd för att vintern ska komma tidigare eftersom hösten började tidigare. TÄNK om snön kommer redan typ september/oktober (typ början av oktober) i år??? HUR ska vi klara av en så lång vinter??? Speciellt när vi inte fick någon sommar.
För nej, tidig vinter betyder däremot inte tidig vår. Inte här. Tidig vinter betyder bara Längre vinter.
April kommer inte betyda vår bara för att snön skulle komma i oktober.
Och så kunde jag inte låta bli...
Lekte fram en illustration i Photoshop hur årstiderna är fördelade över året här hos oss. Tycker det blir så tydligt på detta sätt hur orättvis fördelat det är. Tycker också det känns så otroligt deprimerande när jag ser hur mycket blått det är på diagrammet.
Det blir också så tydligt huuur många årstider vi egentligen har. Egentligen dubbelt så många som man generellt säger (vinter, vår, sommar, höst). Vi har ju faktiskt alla dessa "mellanårstider" som är så pass starka att de blir årstider i sig...
Efter att ha dragit ner mig själv lite efter det förra hjulet var jag liksom bara tvungen göra ett till... men denna gång mitt "drömårshjul", med andra ord hur JAG vill att årstiderna ska vara fördelade under året!
Såg det ut såhär skulle mitt liv sannerligen vara perfekt! Och helt ärligt så handlar det inte om att jag vill bo någonstans där det ser ut såhär. Jag vill att det ska se ut såhär HÄR! Jag vill bo HÄR med dessa årstider!
Självklart vet jag att det inte är möjligt - vi bor ju inte på sådana breddgrader - men det finns ingen som kan stoppa en från att drömma.
Självklart vet jag att det inte är möjligt - vi bor ju inte på sådana breddgrader - men det finns ingen som kan stoppa en från att drömma.
Det är just det som är drömmar - att önska sig det omöjliga, om än bara för ett par minuter om dagen eller per vecka...
Om det är någon som orkat följa med ända hit; TACK för att ni ville lyssna!
På återseende!
5