God kväll alla kära!
Det känns så konstigt, men jag är nu inne på sista semesterveckan.
Känns som om jag varit ledig i en evighet, samtidigt som jag har lite lätt end-of-the-vacation-panik. Jag hade lätt kunnat vara ledig fem veckor till!
Men missförstå mig rätt nu; som ni vet så älskar jag mitt jobb och det har inte ändrats. Men att vara ledig när det inte är för att man är arbetslös är jordens BÄSTA känsla!
Denna semester har ju dessutom tyvärr nästan känts lite bortkastad. Jag har bokstavligen befunnit mig inomhus hela juli.
En dag var jag på IKEA, en dag på födelsedagsfirande för ett syskon samt när jag handlat mat. Det är typ de gånger jag varit utanför lägenheten, och jag kan inte hjälpa att jag har lite panik över det.
Hade ju faktiskt hoppats på att kunna åka iväg och fota en massa denna sommar (och därmed få en hel massa material till bloggen).
Men vi vet ju alla varför det inte blev så...
Sämsta.Jäkla.Sommaren! Vädermässigt.
Hela juli har ju varit en enda lång höstdag.
Typ 13 grader som medeltemperatur (okej, jag har inte räknat ut det bokstavligen, men uppskattningsvis), gravt övermulet och det är inte många dagar som varit helt regnfria. Men även de regnfria dagarna har regnet liksom hängt i luften.
En annan sak är de där ljusa sommarnätterna jag längtar efter hela vintrarna... Till och med dessa blev vi lurade på denna semester!
Det har varit så mulet att det blivit mörkt på nätterna nu i juli!
Det känns så sjukt, och DET är en stor orsak till den slutet-på-sommaren-panik jag känner just nu.
Sommaren är basically slut och jag känner mig verkligen inte klar med sommaren. Inte ens nära. Sommaren har inte ens börjat!
Vi hade visserligen en fin juni, vilket jag är tacksam över, men det är ju svårt att njuta till 100% av sommardagar när man jobbar.
Sedan får man inte njuta av några sommardagar när man verkligen är ledig, och nu... Ja, nu är sommaren så gott som slut. För vilken sommar vi än fått så är ju Augusti trots allt en förhöstmånad.
Vanligtvis en månad då naturen börjar förbereda sig för hösten. De första gula löven visar sig. Temperaturen sjunker. Den sjunker ofta med ungefär 10 grader, men vad betyder det i år? Minus 10 grader från nu betyder ju att det landar någonstans mellan 0 och 5 grader...
Vad händer då när vi inte fått någon riktig sommar? Hur kommer augusti att kännas mentalt? September? Oktober, november? Hur lång kommer vintern att kännas?
Ska vi hitta något positivt med årets höst så borde det ju i alla fall bli väldigt vackra, poppande, färger. Tänker på hur blött det varit nu. Ingen har behövt oroa sig för torka i alla fall!
Men nej, hur mycket jag än försöker så kan jag inte trycka undan känslan av panik.
Jag kan verkligen inte se fram emot hösten; inte när vi redan haft höstväder sedan första veckan i juli.
Jag är redan färdig med hösten, men utan att vara redo för vintern.
Det enda jag gjort den här månaden är som sagt en dagsutflykt till Haparanda, och det var i princip den enda dagen på hela månaden som kändes som en riktig sommardag. I alla fall ju längre norrut jag kom.
Det var soligt och varmt i Haparanda, men ju längre söderut jag kom på kvällen - ju närmare Piteå jag kom - desto mer mulet blev det. Och väl hemma var det sommaren 2020´s vanliga väder.
Jag har absolut noll utomhusbilder fotade med Canon från den här semestern. Noll. Och jag som hoppades på fler hundra.
Vid midsommar hann jag bli otroligt taggad på att kunna vara ute och fota hela juli. Stanna ute länge på kvällarna. Fota någon natt. Fotopromenader. Fotoutflykter.
Jag hann bli så taggad med tanke på vädret vi hade vid den tidpunkten. Men så hann jag BOKSTAVLIGEN bara gå på semester, så tvärvände alltihop. Det var som att resa i tiden; från juni till april över en natt.
Första veckan tänkte jag att "jaja, jag har i alla fall fyra veckor kvar".
Efter 2,5 vecka tänkte jag att "okej, första halvan blev usel, men jag har trots allt lika lång semester kvar som jag gjort".
Och nu... Det är FYRA DAGAR kvar av ledigheten! Det är vad som räknas som en långhelg mitt under en termin.
Fyra dagar kvar av fem veckor. Höstvädret har stått på sig, och ser ut att göra så resten av veckan.
Man har märkt vid vissa tillfällen att solen försökt tränga sig igenom molnen och kastat några strålar mot oss. MEN varenda gång har molnen då varit EXTREMT snabba på att täppa till dessa små hål. Solen har inte haft en chans denna sommar.
Och för att återgå till fotograferandet... Jag Vill Verkligen Inte Ta Ut Canon För Att Femton Minuter Senare Överraskas Av En Störtskur!
Inte en chans att jag riskerar livet på min älskade kamera på det sättet!!!
Så sammanfattningsvis...
Jag är inte färdig med ledigheten.
Jag är inte färdig med sommaren.
Jag är inte redo för hösten (pga redan Färdig med hösten).
Jag är verkligen inte redo för det faktum att högsommaren mycket väl kan starta om nästa vecka (börjar om att jobba på måndag).
Och ja, jag ÄR livrädd för att vintern ska komma tidigare eftersom hösten började tidigare. TÄNK om snön kommer redan typ september/oktober (typ början av oktober) i år??? HUR ska vi klara av en så lång vinter??? Speciellt när vi inte fick någon sommar.
För nej, tidig vinter betyder däremot inte tidig vår. Inte här. Tidig vinter betyder bara Längre vinter.
April kommer inte betyda vår bara för att snön skulle komma i oktober.
Och så kunde jag inte låta bli...
Lekte fram en illustration i Photoshop hur årstiderna är fördelade över året här hos oss. Tycker det blir så tydligt på detta sätt hur orättvis fördelat det är. Tycker också det känns så otroligt deprimerande när jag ser hur mycket blått det är på diagrammet.
Det blir också så tydligt huuur många årstider vi egentligen har. Egentligen dubbelt så många som man generellt säger (vinter, vår, sommar, höst). Vi har ju faktiskt alla dessa "mellanårstider" som är så pass starka att de blir årstider i sig...
Efter att ha dragit ner mig själv lite efter det förra hjulet var jag liksom bara tvungen göra ett till... men denna gång mitt "drömårshjul", med andra ord hur JAG vill att årstiderna ska vara fördelade under året!
Såg det ut såhär skulle mitt liv sannerligen vara perfekt! Och helt ärligt så handlar det inte om att jag vill bo någonstans där det ser ut såhär. Jag vill att det ska se ut såhär HÄR! Jag vill bo HÄR med dessa årstider!
Självklart vet jag att det inte är möjligt - vi bor ju inte på sådana breddgrader - men det finns ingen som kan stoppa en från att drömma.
Självklart vet jag att det inte är möjligt - vi bor ju inte på sådana breddgrader - men det finns ingen som kan stoppa en från att drömma.
Det är just det som är drömmar - att önska sig det omöjliga, om än bara för ett par minuter om dagen eller per vecka...
Om det är någon som orkat följa med ända hit; TACK för att ni ville lyssna!
På återseende!
Den här sommaren blev verkligen inte som jag trodde, och ville, att den skulle bli.
Visst, med tanke på covid visste jag ju att den skulle kännas annorlunda i och med att inga av de traditionsenliga aktiviteterna här i Piteå skulle äga rum. Men i övrigt såg min sommar ut att bli som vanligt. Jag har ju aldrig varit ute och rest eller så utan alltid varit hemma vid ledighet, vilket är vad jag menar med att det skulle bli en vanlig sommar för mig.
Det enda jag tänkte, och ville, denna sommar var att faktiskt komma mig iväg och fota mycket. Jag tänkte faktiskt ta semestern i akt och använda Ms Canon frekvent.
Så blev det inte.
Istället fick vi jordens sämsta första-halvan-av-juli!
Juni, när jag fortfarande jobbade, var solig och otroligt varm precis hela tiden. Det var en plåga att jobba i den värmen, speciellt för mig som arbetar i kök.
Och i samma stund, bokstavligen samma dag, som jag gick på semester vände vädret på en femöring.
Första helgen på semestern var fin, men från och med FÖRSTA officiella semesterdagen (måndag) sjönk temperaturen med mer än tio grader, molnen drog ihop sig och det började regna regelbundet.
Sedan dess har det varit uselt väder; mer som höst (eller i alla fall förhöst) än högsommar.
Det har till och med varit så mulet vissa dygn att det varit skymning på nätterna, istället för de härliga vita nätterna vi är vana vid.
Och ja, jag får panik sådana här somrar. Jag kan inte hjälpa det; hur mycket jag än försöker att inte tänka så blir jag stressad när sommarvädret vägrar infinna sig.
Vi har ju så otroligt kort sommar här så jag tycker vi är förtjänta av att få garanterade riktiga somrar!
Denna bild sammanfattar hela juli hittills...
Idag är det i alla fall halvtid på semestern.
Halva tiden har gått. Halva tiden är kvar.
Halva tiden har gått. Halva tiden är kvar.
Älskar verkligen att jag äntligen får ha vanliga femveckorssemestrar! Känns som att jag varit ledig hur länge som helst, och det är lika mycket kvar.
Dessutom sägs det ju att hoppet är det sista som lämnar en. Så hoppet om att få en fin semester lever vidare.
Men för att i alla fall nämna något positivt mitt i det hela... Vid något tillfälle har ändå solen armbågat sig fram genom de envisa molnen (även om molnen vunnit efter ett tag igen), och när det händer tidigt på morgonen kastar solen dessa mönster mot min vägg.
Jag har nämligen tidig morgonsol på sidan av huset där min lägenhet ligger.
Tyvärr har jag alla fönster längst en (1) sida, vilket betyder att lägenheten ligger i skugga hela dagen.
Men som sagt... jag har tidig morgonsol på min sida.
Och man kan bli religiös för mindre av de mönster den skapar här inne, speciellt som jag har ett träd precis utanför lägenheten.
Eftersom det är ett tag sedan jag bloggade så har jag också hunnit ha mitt födelsedagsfirande, vilket var i lördags. Senaste inlägget publicerades ju förra onsdagen, då jag egentligen fyllde år. Dock sköt jag på firandet eftersom jag inte hade jättekoll på vilka som gått och inte gått på semester, och jag ville sprida ut det över en hel dag.
De tre liggande bilderna här ovanför är fotade den lördagen, och är egentligen rätt orelaterade till inlägget. Men jag gillade färgerna och skärpedjupet, så jag ville helt enkelt ta med dem i bloggen.
I övrigt har jag som sagt i princip inte gjort någonting dessa veckor.
Funderar faktiskt på om jag skulle åka upp till Haparanda imorgon och gå på IKEA; mest för att göra något. Kan ju inte åka över till Finland som läget ser ut just nu, men jag kan hålla mig på svenska sidan. Finns ju trots allt några butiker där, varav en är IKEA som sagt.
Jag vill passa på att tacka er som fortfarande följer mig, även när uppdateringen är si-så-där! TACK! Jag älskar er!
Och jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!
"The late thirties".
Jag är nu officiellt in my late thirties.
Så hade jag tänkt börja detta inlägg, men så fick jag för mig att googla och insåg att det egentligen räknas från 37.
Positivt på det sättet att jag fortfarande har ett år kvar ;-)
Negativt på det sättet att då börjar mitt inlägg egentligen lite fel ;-)
Men men; det lät bra så ni får leva med det ;-P
En sak är då säkert i alla fall... Jag är numera närmare 40 än 30! Bara att skriva det ger mig världens jäkla jätteklump i magen. Ni som följt mig i alla fall de senaste 6 åren vet att jag haft åldersnoja sedan jag fyllde 30. Jag har försökt, och försöker, tränga undan det hela tiden. Men det liksom bubblar upp.
Vill dock bara ha sagt att denna åldersnoja inte har ett dugg med fysiskt åldrande att göra. Jag har aldrig känt mig så tillfreds med mig själv och min kropp som jag gör idag.
Jag har också aldrig varit lyckligare än jag är idag.
Så varför åldersnojar jag då för?
Jaa... den största anledningen är ju såklart den biologiska klockan. Jag har alltid önskat att få barn, och även om jag vet att detta aldrig kommer ske (av olika anledningar) så har hjärtat fortfarande inte accepterat det. För efter 35 har man ju liksom liiite mer än bara Pcos:en emot sig, om man säger så...
När jag gick in i tjugoårsåldern hoppades jag på att typ ha barn i skolåldern vid en ålder av "nästan 40". Nu blev det inte så. Nu blir det inte så. Och nej, jag kan inte låtsas som att det inte spelar någon roll. Har faktiskt försökt det också. Det spelar roll, och jag gör hela tiden mitt bästa för att landa i någon slags acceptans.
Ska jag vara ärlig så hjälper det tyvärr inte nämnvärt att umgås med barnfamiljer heller. Det fyller inte tomrummet, utan det blir snarare större.
Naturligtvis missunnar jag inte alla andra att skaffa barn (jag är så glad för alla som kan det) men ja, jag känner avundsjuka. Can´ t help it.
Till och med när jag tittar på mina egna barndomsbilder sticker det till i magen.
Det var inte tänkt att dagen inlägg skulle bli en massa depp egentligen, och heller INTE att det skulle vara någon tyck-synd-om-mig-inlägg. Jag behövde bara få skriva av mig lite, och för mig är bloggen ett så bra ställe att få göra sådant på.
Och vem vet... kanske är det en del av det som kallas natural selection...
I alla fall; idag fyller jag alltså 36 år, och tänkte att jag firar det med en liten bildkavalkad från 80-talet. Mina första 6 år i livet.
Lilla Vasaloppet Lekis. Vintern 1990-1991.
4 eller 5 år. Låg inne på sjukhuset några dagar pga uttorkning. Jag har alltid varit så dålig på att dricka, även vid feber.
Sjörrövarskeppet på Lilleputtlandet.
Aprillek hemma på Görjängsvägen.
Jag i turkos dress.
Lilleputtlandet (tror jag).
Vinterutflykt.
Tror jag skulle hämta Barnens bibel, eller nåt sånt. Hortlax kyrka är det i alla fall, min "hemkyrka".
Jag till höger.
Jag till vänster.
Tror att mormor har sytt typ alla kläder vi hade när vi var små... I alla fall typ nästan alla kläder som är med på bilder ;-P
Tror även det är hon som virkat dopklänningen på bilden (vilken vi alla haft).
Campar med farmors och farfars husvagn.
8:e juli för 35 år sedan...
Maskeraddisco i 1:an eller 2:an.
Vildcampar med vår egen husvagn. Detta är mina barndomssommarminnen -husvagn.
Det är jag som sitter på golvet :-)
Ha en fin onsdag allihopa!
Vi vet ju alla att det här är "en annorlunda sommar". Det har vi vid det här laget hört tills öronen trillat av.
Men ska jag vara ärlig så är den egentligen inte särskilt annorlunda jämfört med andra år, om man tänker resemässigt.
Jag har ju inte haft råd att åka på några direkta långresor tidigare somrar, så jag har bara varit hemma när jag varit ledig (eller ja, arbetslös på den tiden jag inte hade jobb).
MEN jag har ändå den här våren och försommaren försökt fundera i lite annorlunda banor.
För jag skulle ju vilja hitta på något, men som passar inom ramarna för årets restriktioner. Visserligen får vi resa inom landets gränser nu, men restriktionerna om personligt ansvar ligger ju ändå kvar.
Och faktiskt så har till och med jag börjat fundera lite i semestrar uppåt-inåt landet; något jag aldrig tänkt för förr. När jag var yngre kunde jag inte ens tänka mig det, då jag hellre åkte till någon stad. Och i min barn-tonårshjärna var ordet semester förknippat med att styra kosan söderut.
Söder betydde "bort".
Söder betydde "bort".
Norr betydde "hem".
Detta förmodligen på grund av att jag är uppvuxen så högt upp i landet att i princip var vi än skulle semestra så innebar det att bila söderut.
Men de senaste åren har jag faktiskt börjat känna en liten dragning norrut-västerut och ja, det kaaaan ha att göra till viss del att jag började följa den fantastiska Jonna Jinton. Att se hennes bilder och filmer har faktiskt fått mig att börja drömma lite om den typen av liv.
Och drömmen om de där fantastiska vidderna som finns i fjälldelen av Sverige har blivit starkare och starkare.
Och skulle jag då inte kunna ta en sommar till att utforska min landsdel lite extra?
Åka till vissa ställen jag tänkt på ett tag, men som inte blivit av? Ställen jag sett bilder från och önskat att jag själv kunde fota...
Åka till vissa ställen jag tänkt på ett tag, men som inte blivit av? Ställen jag sett bilder från och önskat att jag själv kunde fota...
Norrbotten ÄR ett FANTASTISKT och MAGISKT landskap, både på sommaren och på vintern. Och jag bor här, med faktiskt bilavstånd till så många vackra platser... Borde jag då inte ta tillfällena i akt och utnyttja det?
I detta inlägg listar jag tre ställen jag faktiskt funderat allvarligt på att besöka i sommar...
Första stället är väl egentligen ganska självskrivet... Pratar såklart om Storforsen.
Där har jag visserligen varit vid ett flertal tillfällen förr, men nu börjar det vara länge sedan. Flera år sedan, vilket gör att det hade varit roligt att åka dit med kameran igen. Är inte ens säker på att jag ens varit där under tiden jag haft min 5D.
Dessutom ligger ju Storforsen närmast till; det är inte direkt överdrivet långt. Vet inte exakt hur långt, eller hur länge det tar att köra, men vad kan det ta? En och en halv timme kanske?
Storforsen ligger i Älvsbyns kommun, bortanför Vidsel.
Så det är en bit, men inte extremt långt bort.
Så det är en bit, men inte extremt långt bort.
Storforsen är Europas största oreglerade fors, och därmed otroligt mäktig att besöka. Området kring forsen är dessutom ett naturreservat, så naturen där är fantastisk.
Nästa plats jag kollat upp lite är Trollforsen.
Har såklart hört namnet förr, men det har aldrig blivit av att googla mer exakt info om stället, typ mer exakt var det ligger och så.
Men när jag började googla så verkar det som om det faktiskt ligger inom rimligt reseavstånd! Som jag fattat det är bilvägen mellan Piteå och Trollforsen någonstans mellan 2 och 2½ timme! Det är ju faktiskt inte längre än det tar att åka härifrån och upp till Haparanda...
Och när jag bildgooglar stället sitter jag och dregglar och bara tänker "Åh! DÄR vill ju JAG också fota!!"
Man skulle bara ha haft en drönare som tillskott i kamerautrustningen... DET hade varit UNDERBART!
Men DET får vänta, med tanke på att jag skiter på mig lite när jag kollar priser på dessa leksaker... ;-P
Men DET får vänta, med tanke på att jag skiter på mig lite när jag kollar priser på dessa leksaker... ;-P
Och på tal om att skita på sig... Det höll jag nästan på att göra igen när jag började googla Stora sjöfallet.
Fyyy f*****n vad jag vill åka DIT och fota! Sååå jäkla mäktigt!
Dit är det däremot lite längre, vilket betyder att det kräver mer planering, mer tid samt att det såklart blir lite dyrare än att åka till de andra platserna. MEN jag kan tänka mig att det är VÄRT DET! Jag menar... TITTA bara på bilderna jag printscreenat här ovanför...
Enligt vad jag hittar via Google så är det dock en överkomlig resetid, trots att det är längst bort. Vad jag hittade så är den beräknade resetiden ungefär 4 timmar. Med andra ord verkar det som att man skulle kunna göra en dags/dygnsresa dit.
Däremot vet jag inte riktigt hur säkert det är just nu.
Vad jag fattade av kartan så kör man i närheten av Gällivare för att komma dit, och ja... vi känner ju alla till det stora utbrottet av Covid-19 de har i den stan för tillfället.
Vad jag fattade av kartan så kör man i närheten av Gällivare för att komma dit, och ja... vi känner ju alla till det stora utbrottet av Covid-19 de har i den stan för tillfället.
Vågar man köra på genomresa där just nu? Är det oansvarigt?
Vi får se hur det blir. En önskan från min sida vore såklart att kunna besöka ALLA dessa platser i sommar, men jag skulle vara nöjd även om det "bara" blir två. Vill som sagt verkligen hitta på något, så jag hoppas det blir fler än en (1)!
Vilken av dessa platser skulle ni allra helst vilja se bilder från här på Pixeliebloggen?