Galleri Fredag är ju som ni vet ett tema som lades ner vid årsskiftet.
Eller var det förra årsskiftet? Åren går så snabbt, så man vet aldrig... ;-P
Nåja, huvudtemat är nedlagt, men det finns dock ett tema vi brukade köra som kommer leva vidare -Halvårskollen. Det var ett fast tema som stod på agendan varje juni och varje december, och det var det tema som jag tror de allra flesta av oss gillade.
Så jag hoppar på idag. Tänkte i alla fall försöka, trots att just detta halvår varit rätt händelselöst för mig. Jag har dessutom knappt rört kameran på typ åtta månader.
DOCK, när jag kollade igenom mitt bildarkiv upptäckte jag att jag ändå hade en del bilder för att knappt ha fotat något.
Vill ni vara med på dagens tema kan ni gå in på Annikas blogg; där finns länkwidgeten att skriva upp sig på.
Tänkte även göra iordning en bildspelsvideo till Halvårskollen denna gång istället för att visa alla bilder rakt upp och ner såhär. Kom dock av mig igår efter en grej, så vi kör såhär istället.
Men men; mindre snack och mer bildvisning tycker jag ;-)
Så då kör vi...
J A N U A R I
2014 började lugnt med smörgåstårta, sällskapsspel och fyrverkerier hemma hos mamma och pappa.
Måste nog ändå säga att jag faktiskt gillar lugna nyårsaftnar.
Dessutom tycker jag alltid att nyår känns som en nystart, och på något sätt känns allting möjligt. Den känslan försvinner med tiden (ett par månader in på nya året) men jag passar på att njuta så länge den varar :-)
Jag hoppade på fotoutmaningen 365foton2014 och kände mig riktigt peppad (antagligen in spirit of the new year). Därför var jag ut ett par dagar speciellt för att fånga vissa temat med Sir Mark von Canon.
Ungefär en vecka i januari fick vi en köldknäpp och temperaturen sjönk ner till runt 30 minusgrader, vilket gjorde att vi fick en kort period med "winter wonderland".
Men det var ungefär en vecka, sedan...
...såg det ut såhär igen. Och temperaturer på runt nollgradigt.
Och jag klagar INTE på temperaturen, men på SLASKET!
F E B R U A R I
I februari hände det inte särskilt mycket, annat än att jag provade på att bli rödhårig för första gången i mitt liv (efter att ha funderat på det ett par år...) Trivdes dessutom så bra i det att jag bestämde mig för att fortsätta med rött, och använda hårfärg istället för toning nästa gång.
Bilden till vänster är min naturliga hårfärg, vilken jag haft hela mitt liv. Därför var det skönt med lite förändring :-)
Det kom någon enstaka snöstorm...
...men det dröjde inte länge innan det såg ut såhär igen.
En vinter utan snö och med temperaturer runt noll är vi ju inte direkt vana vid här uppe...
M A R S
Samma med mars månad -det hände inget direkt att skriva om. Dagarna gick mest som vanligt med arbetssökning och sådana vardagliga saker.
Men en kortare fotografering styrdes upp. Jag fotade lite dokumentära magbilder till min syster.
Passade på att fota lite våriga detaljbilder vid Öjebykyrkan när jag var ut till Öjebyn en dag. Gäller ju att passa på när våren kom så extremt tidigt :-)
Men... endast ett par dagar senare såg det ut såhär igen...
Som sagt; mycket lustig vinter i år.
A P R I L
Påsken kom, och jag kunde inte låta bli att gå ut och knäppa några bilder på Piteå kommuns mycket härliga påskdekorationer. Jag älskar verkligen starka, klara färger och ja -som ni ser var det ingen brist på det den här påsken :-)
Passade även på att mumsa lite påskgodis. Har nämligen godisförbudsår i år, men undantag under just påskhelgen (lör-sön). Detta bestämde jag dock ett tag INNAN påsk, så det var inget jag bara beslutade mig för "pang bom" när det blev påsk.
Orkade dock inte allt, utan jag tror typ hälften blev kvar ;-)
Intresseklubben antecknar, visst ;-P
Det blev även en sväng ut till Furunäset för en liten fotosession med de sedvanliga Blåsipporna. Vitsipporna hade inte hunnit börja blomma, men jag glömde bort att åka dit senare.
M A J
Maj var den tuffast månaden detta år (även om inte hela året gått ännu)!!
Måndagen den 26:e maj fick min älskade lilla vovve, Lucky, somna in. Det var det bästa beslutet för honom, men det betyder inte att det inte gör ofantligt ont. Jag saknar honom och kan fortfarande, efter en månad, känna det som om han ligger här bredvid mig...
Men det är väl inte så konstigt... han var ju faktiskt en del av mitt liv i drygt åtta år. Han var verkligen en familjemedlem. Och som den Cavalier han var -den socialaste hund man kan tänka sig!
Jag tror inte det finns någon hundras som är så social (och glad) som just Cavalier king charles spaniel!
Det finns inte en endaste droppe ont blod i dessa hundar!
...så fick Lucky tillbringa en sista dag springandes runt på gården där.
Det är antagligen mest för mig, men det känns så bra att det fick bli hans "sista minne".
RIP
J U N I
I juni har jag...
...bakat cupcakes.
...varit ute på stugan (Nationaldagen och Midsommarafton).
...fotat studentflaken när de åkte runt på Sundsgatan.
...träffat Tyra; min brors flickväns lilla vovve.
...samt grillat för första gången i år (midsommarafton).
Och till sist...
En månad sedan. En hel månad sedan.
26:e maj 2014.
Det känns overkligt. Jag kan fortfarande, bokstavligen, känna hans närvaro på något sätt.
En del gånger har jag nästan kunnat svära på att jag hört t.ex. en av hans djupa suckar när han låg här på golvet bakom mig och sov.
Jag kan komma på mig själv med att extra försiktigt ställa mig upp från kontorsstolen, för att Lucky inte ska "studsa upp" från sin sömn bakom mig (han var alltid på sin vakt om jag gick någonstans).
Jag kan även komma på mig själv med att planera tiden så att jag ska hinna gå ut med Lucky innan jag ska iväg -var det nu kan vara (typ AF eller så).
Eller när jag till exempel kommer hem från affären kan jag komma på mig själv med att tänka "Jag passar på att gå ut med Lucky också innan jag börjar med något annat".
Jag kan känna hans närvaro.
Det kan vara så tydligt att jag som sagt känner att han ligger här bakom mig, och så vänder jag mig om väntar mig att se honom. Och han ligger inte där.
Jag kan inte riktigt förklara känslan på något annat/bättre sätt. Men den är så PÅTAGLIG!
Jag visste att jag antagligen skulle ha den här typen av känslor, men inte såhär starkt.
En månad.
Vila i frid, älskade bästa vän!
Forever and always in my heart.
Många av bilderna i videon är fotade med min första digitala kompaktkamera, därav kvalitén. Men jag hade Lucky i mitt liv i drygt två år innan jag skaffade min första systemkamera.
Ni behöver inte läsa denna text om ni inte vill. Jag behöver bara få skriva av mig lite på grund av min frustration över datorer...
Jag och min dator (alla de jag haft) har ett mycket komplicerat förhållande...
Jag är beroende av dessa manicker, men de gillar inte mig.
Vet inte hur många gånger jag haft problem med mina datorer genom åren (min första dator kallades ju som ni vet Rosten), varav ett halvår för ett par år sedan avlöste problemen bara varandra.
Det var efter det som jag tröttnade och köpte den jag har nu (datorn på bilden) -en helt ny dator ihopbyggd från grunden. Och den har i och för sig fungerat bra för mig än så länge *peppar peppar*, men kände ändå för att skriva detta inlägg.
Nuvarande dator har nämligen varit sådär lagom störande den senaste tiden. Bokstavligt.
För ett tag sedan började fläkten (måste det nästan vara, med tanke på ljudet) låta något gräsligt! Det låter ungefär som om man står framför ett roterande fläktblad och håller en mjuk plastbit mot det.
Och det låter HÖGT! Oljudet hörs tydligt när jag befinner mig på andra sidan lägenheten...
Men så fort jag tänker tanken att ringa efter hjälp (min bror är duktig på datorer, och det är han som hjälpt mig tidigare) så tystnar det och är lugnt ett par timmar.
Dessutom har jag alltid varit alldeles för rädd för att öppna datorn, alltså själva "plåtlådan", då jag är lite smårädd för att förstöra något av all mekanik som finns där inne. Därför dammsugs datorn mestadels utanpå, t.ex. vid "fläkthålen" och så. MEN jag vet ju att datorer är en dammagnet på insidan, och jag tänkte att det kanske ändå är så att det är för mycket damm på fläkten.
Så jag vågade mig på att öppna sidorna och försiktigt dammsuga hela datorn invändigt (gick bara fint och blev toppenbra!)
Oljudet försvann och jag blev ännu gladare.
Det höll dock i sig endast typ 5-6 timmar; sedan började det om igen. Och den här gången var ju datorn i alla fall fri från damm invändigt, så det kan inte vara det.
Min förra dator brände upp fläkten vid grafikkortet en gång (bokstavligt; fläkten smälte och blev deformerad), men det lät inte som detta ljudet. Den gången lät det precis som om någon i lägenheten under använde en motorsåg.
Nu låter det som sagt bara som att fläkten "speedat upp".
Nu har jag flyttat datorn lite grann åt sidan, och vridit på den lite grann; och även då slutade oljudet. Nu är det tyst och lugnt, precis som det ska vara.
Men jag måste nog ringa ändå.
Dock, finns det någon mer där ute som känner igen detta scenario?
Problem med t.ex. datorn. Du ringer efter/ber någon om hjälp. Vederbörande kommer, och helt mirakulöst fungerar datorn huuur fint som helst. Sedan, när personen åkt därifrån, så börjar dumburken krångla igen...
Så; finns det någon där ute i världen som kan uppfinna en dator som ALDRIG någonsin krånglar så får den personen hemskt gärna skänka en sådan till mig ;-)
För övrigt -bara lite "mental notes" för mig själv att komma ihåg...
♦ Inte gå ut på internet direkt efter arbete med högupplösta bilder i Photoshop. Datorn klarar tydligen inte av det och börjar sega sig något otroligt!
♦ Spara bilder högupplöst DIREKT! Om jag arbetar en massa med bilderna, och sedan sparar dem lågupplösta för att få exempelbilder färdiga snabbt så innebär det bara DUBBELT arbete, och DUBBELT så lång tid!
Något som förmodligen varenda kotte vet, men jag var tydligen tvungen att göra det misstaget för att lära mig ;-P
UPDATE!
Ganska precis när jag skrivit och publicerat detta inlägg så satte oljudet igång igen!
Vad less jag blir!!
Spelade in en kort video, ifall ni vill ha ett hum om hur jobbigt det låter från min dator. Behövs ju i och för sig bara ljudet, men att snabbfilma med Canon och ladda upp på YouTube-kontot kändes som det enklaste/snabbaste att göra.
Tänk er att detta ljud hörs i HELA lägenheten när datorn är igång...
Jag vill bara passa på att önska er alla en riktigt trevlig Midsommar!
Här är det inte direkt sommarvärme (13 grader...). Jag hoppas VERKLIGEN att det inte blir en upprepning av sommaren 2012 i år. Tror inte jag klarar det.
Tyvärr har temperaturen i juni legat på typ 6-12 grader. HOPPAS att det blir bättre framöver!
I alla fall; ha en riktigt fin dag allihopa!
Bloggtorkan slår till igen ;-(
Eller; egentligen är det nog faktiskt inte bloggtorka... Jag har faktiskt en del material jag skulle kunna blogga om -nya bilder och så. Men det är som att jag knappt får ro att bara sätta mig ner vid datorn och fixa med bloggen. Dessutom är ju vissa saker/ämnen "färskvara". Ska man blogga om något som har hänt så fungerar det ju ofta kanske inte så bra att skriva om det en eller två veckor senare (eller längre).
Då rinner det ut i sanden.
MEN jag håller på att samla lite inspiration, idéer och sådant för att komma igång igen.
För jag VILL ju verkligen blogga. Jag har långt ifrån tröttnat, och har inga planer på att lägga ner.
Oops, nu blev förklaringen längre än vad jag tänkt... Begränsning har inte varit min starkaste sida ;-)
I alla fall var jag -trilla inte av stolen nu- ut på stan en sväng igår.
Jag bor mitt i stan, men är näst intill aldrig ute och går i affärer. Dock hade jag mina presentkort som vid det här laget nästan bränt hål i min ficka (okej, väska) ;-)
Två presentkort á 200 kr på Madam Filurs Lilla Krypin (min FAVORITBUTIK här, btw!),
samt ett presentkort (150kr) på Gina tricot.
Det blev dessa två ljuvliga kakfat för mina två presentkort.
Efter mycket beslutsångest, kan jag inte låta bli att tillägga. Varenda gång jag går in i den butiken vill jag ha (i princip) ALLT! Så att välja är ingen lek... ;-)
För presentkortet på Gina tricot köpte jag en vit, somrig klänning. För den blev det att lägga till 100 spänn ur egen ficka, men det är ju inte direkt något att klaga på :-)
Tyvärr blev det tydligen inte att ta någon "vanlig" bild (alltså med Mark von Canon), men jag har lagt ut den på Instagram.
Slutligen blev det även ett par ballerinas från Din sko.
De senaste två åren har jag ju haft mina favoriter -de vita spetsballerinaskorna. Och jag såg att de finns även i år :-D Hade gärna köpt dem, men den här sommaren låg de utanför min budget (i alla fall för ett par skor).
Men så hittade jag i alla fall dessa -för endast en hundring ( 99:- )
Faktiskt otroligt sköna!
Och härligt att bara kunna snabbt få på sig skorna framöver. Har haft endast mina Converse ett tag nu, och ibland känns det en aning störande med snörning...
Ballerinas verkar dock, tydligen, alltid vara stora i storleken. Jag har ganska konstant strl. 38 i skor, men just sådana här får jag alltid gå ner till 37.
Just dessa svarta är 37:or med en extra sula i, så det blir mer som 36½.
Hm... det blev ett långt inlägg om shopping...
Jag brukar ju inte direkt blogga om sådana saker ;-)
Ha det gott!
Igår var det Student och skolavslutning här i Piteå.
Kan tänka mig att det inte var det mest ultimata att ha det en onsdag, men men.
Jag gillar i alla fall Studentdagen, även om jag inte känner någon som går ut gymnasiet. Det känns så livfullt här i stan med alla studentflak, vita mössor, skrikande och så vidare.
Men det gör mig tyvärr en aning ledsen också. På det sättet att jag faktiskt längtar tillbaka till min egen Student.
Känner mig faktiskt SKITGAMMAL när jag tänker på att årets avgångsstudenter endast var 8 år det året jag tog studenten... vilket är ELVA (!!!) ÅR sedan!
I alla fall; fotade lite snabba bilder från balkongdörren. Iddes inte gå ner för att fota -dessutom kändes det lite "obehagligt" att gå ner med en kamera när jag faktiskt inte känner någon som tar studenten.
En sak jag funderat på, till och från, under en period handlar om det här med Forumet här på blogg.se.
Till att börja med tycker jag det är en av de bättre sakerna blogg.se har lanserat; ville bara säga det då det här inlägget inte är någon kritik mot blogg.se.
Det handlar snarare om något jag tycker känns nästan lite grann som "missbruk" av den tjänsten...
Alla dessa Länka-din-blogg-här-trådar, som startas hela tiden, och som det vid det här laget finns typ en miljon av...
Jag tycker det känns som att om vi säger att det startas 10 nya trådar en dag, så är 8 av dem länka-din-blogg-trådar. Och efter ett tag, när tillräckligt många länkat i de trådarna, så kan omöjligt ens trådskaparna ha möjlighet att klicka sig in på alla bloggarna...
Jag tror nog att blogg.se´s tanke med Forumet faktiskt inte handlade om sådana trådar. Kanske någon, men inte att varannan är en Länka-din-blogg-tråd. Jag tror tanken faktiskt var till exempel hjälptrådar o.s.v. Att det skulle vara ett ställe där man skulle ha möjligheten att kunna få hjälp (t.ex. i designfrågor) snabbt.
Vad tycker ni?
Gillar ni dessa Länka-trådar, eller tycker ni de är störande många?
Vill ni höra mig prata engelska?
En sak jag funderat på när det gäller bloggen - sedan jag vågade mig på att publicera videobloggar - är om jag skulle våga mig på att spela in en vlogg på engelska.
Jag älskar ju som sagt engelska språket bättre än svenska. Men tyvärr, för att använda ett "barnsligt" uttryck: Mitt engelska uttal suger!
Antagligen beror detta på att jag trots allt inte pratat språket så mycket, utan med läst och lyssnat. Men det betyder väl kanske bara att jag behöver öva på att prata. Träna på min förmåga att prata språket.
Vad tror ni? En vlogg på engelska?
Dock vet jag inte vad jag skulle prata om, så ni får gärna komma med tips på teman. Eller frågor som jag skulle kunna svara på i den videon. Lite som en frågestund.
Sådant här kan jag tycka är ganska roliga tidsfördriv när man inte har så mycket att göra.
Självklart är det ju inte "skrivet i sten" och ska väl tas lite för vad det är -ett tidsfördriv.
Men jag vet inte... kanske får man något att arbeta mot (på ett annat sätt), beroende på vilka ord man ser?
De tre ord jag såg allra först var LOVE, MONEY och FRIENDS.
Kunde inte låta bli att kolla en gång till sedan, och då såg jag SUCCESS, HAPPINESS och FREEDOM. Inte dumt, och har väl antagligen att göra med min företagardröm :-)
MEN det stod ju trots allt de tre första orden man ser, så det betyder väl då att det jag önskar allra mest är Kärlek, Pengar (I´m not surprised!) och Vänner...
MEN det stod ju trots allt de tre första orden man ser, så det betyder väl då att det jag önskar allra mest är Kärlek, Pengar (I´m not surprised!) och Vänner...
Vilka är de tre (3) första ord DU ser?
...Vad skulle du då vilja se i min blogg?
Jag vet att jag brukar ställa den här frågan med jämna mellanrum, och jag vet att man ska blogga om det man trivs med.
Men efter mitt enorma blogguppehåll -och inte bara det, utan jag har halkat efter rejält med ALLTING på internet under våren- så känns det som om jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig tillbaka till bloggen.
Men efter mitt enorma blogguppehåll -och inte bara det, utan jag har halkat efter rejält med ALLTING på internet under våren- så känns det som om jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig tillbaka till bloggen.
Jag vill verkligen komma tillbaka nu, men jag vet inte riktigt VAD jag ska blogga om.
Därför har NI nu en chans... en chans att påverka innehållet i Pixeliebloggen.
Vad vill ni läsa? Något särskilt ämne? Något speciellt tema?
Vill ni se någon speciell typ av bilder?
Videobloggar?
Frågestunder?
Det är fritt fram för brainstorming!
Jag vill göra någonting för ER då jag varit frånvarande så länge.
Angående bilden i inlägget: Försökte se fundersam ut. Gick väl sådär... ;-P
Har tyvärr inte tid att skriva så mycket för tillfället, men ville bara kika in och önska er en fin Nationaldag!