Det var en härligt kväll i juli som jag packade på mig kameran, dammade av cykeln (bokstavligen) och begav mig ut på en flera timmar lång foto/filmtur.
Återvände sedan med en hel drös bilder, samt 77(!) små videosekvenser.
Dessa har legat och gnagt i mitt minne de senaste veckorna, då jag gärna ville göra något av dem. Kändes som att det var alldeles för mycket arbete för att de bara skulle bli liggande på hårddisken.
Därför tog jag igår äntligen tag i saken och knåpade ihop en liten video med sommarkänsla. Främsta tanken var att jag ska kunna gå tillbaka till den senare i vinter – när det är som kallast, mörkast och snöigast – och påminna mig själv om att sommaren verkligen kommer tillbaka.
Nu är väl klippningen/redigeringen inte direkt toppkvalitet, då jag i kombination med att vara nybörjare bara har tillgång till löjligt enkla Windows Movie Maker. DET är ett program som till och med är fruktansvärt outvecklande till och med för en nybörjare.
Jag känner mig lite filosofisk såhär på (sen)kvällskvisten. Därför tänkte jag bara skriva av mig lite funderingar jag haft till och från de senaste månaderna...
Ni får ursäkta om det blir lite flummigt; klockan är trots allt elva på kvällen. Egentligen skulle jag behöva gå och sova, men min hjärna började gå på högvarv så jag måste bara få lite av det "out of my system", så att säga ;-)
Det brukar ju sägas att...
Kärleken övervinner allt.
Störst av allt är kärleken.
Och så vidare...
Detta måste ju helt enkelt faktiskt vara sant.
Hur mycket hat och ondska det än finns i vår värld (och det är MYCKET!) så verkar det ju faktiskt som att kärleken och medmänskligheten faktiskt alltid är ÄNNU större!
Hur mycket hat och ondska det än finns i vår värld (och det är MYCKET!) så verkar det ju faktiskt som att kärleken och medmänskligheten faktiskt alltid är ÄNNU större!
Jag tycker kärleken verkar ha en ENORM motståndskraft gentemot hatet.
Jag tycker kärleken verkligen verkar kunna stå emot så gott som vad som helst!
I detta inlägg pratar jag inte direkt om några specifika händelser, utan det är bara en massa osorterad filosofi direkt ur min kvällströtta hjärna.
Jag kan inte hjälpa att jag nästan får rysningar (på ett bra sätt) sådana gånger då jag ser prov på hur människor verkligen sluter samman och kämpar mot samma mål när det är något som verkligen blivit helt galet.
Och om en ser till historien.
Ibland kan jag inte stoppa tankarna från att vandra iväg och fundera lite över alla krig som utkämpats genom historien. Att det trots allt är de "goda" (om jag kallar sidorna "de goda" och "de onda") som brukat vinna, även om de typ allt som oftast haft sämre arméer än motståndarsidan.
Ibland kan jag inte stoppa tankarna från att vandra iväg och fundera lite över alla krig som utkämpats genom historien. Att det trots allt är de "goda" (om jag kallar sidorna "de goda" och "de onda") som brukat vinna, även om de typ allt som oftast haft sämre arméer än motståndarsidan.
Och frågan hur världen skulle ha sett ut om vissa krig skulle slutat på ett annat sätt?
Om en tar t.ex. krig som handlat om just medmänsklighet vs. avsaknad av medmänsklighet...
Tänk om Hitler vunnit andra världskriget?
Tänk om sydstaterna vunnit amerikanska inbördeskriget?
Hur skulle världen idag ha sett ut om något av det hänt? Hade det överhuvudtaget gått att leva på planeten jorden?
Hur skulle världen idag ha sett ut om något av det hänt? Hade det överhuvudtaget gått att leva på planeten jorden?
I dessa fall ÄR det ju faktiskt kärleken som segrat. Det var mänskligheten som vann.
Ondska reser sig ju tyvärr hela tiden, fortfarande och kommer tyvärr alltid att göra.
MEN jag tycker ändå att medmänskligheten verkar ha en sådan otrolig kämparanda. Kärleken har verkligen något som ondskan aldrig ens kommer att komma i närheten av!
Det ger mig hopp om vår framtid här på jorden.
MEN jag tycker ändå att medmänskligheten verkar ha en sådan otrolig kämparanda. Kärleken har verkligen något som ondskan aldrig ens kommer att komma i närheten av!
Det ger mig hopp om vår framtid här på jorden.
.
.
.
Vi får aldrig sluta kämpa för medmänsklighet. Aldrig sluta kämpa för att trycka tillbaka allt hat som ständigt sprider sig över jorden. Numera snabbare än någonsin, då hela världen ständigt är uppkopplad och vi är bara ett knapptryck från allting på hela jorden. Typ.
Kärleken ÄR starkare än hatet! Och tillsammans tror jag på att vi kan fortsätta att bevisa det.
Vid många milstolpar genom historien HAR medmänskligheten faktiskt vunnit.
Snälla; låt det få fortsätta så! <3
Jag kanske tar bort det här inlägget senare. Eventuellt. Om jag känner imorgon att det gränsar till privat, då djupa, filosofiska tankar ju är väldigt privata. Men just nu fick fingrarna bara dansa över tangentbordet utan att tänka efter så mycket :-)
Det känns helt sjukt, men i höst har jag faktiskt bloggat i 10 år.
10 ÅR! TIO ÅR. Ett helt decennium!
Inte på just den här bloggen i och för sig, men jag har funnits med i bloggvärlden så länge. Jag har varit en bloggare i tio år. Min hjärna kan helt ärligt inte riktigt ta in det.
Det var hösten 2007 som en 23-årig Erica tog steget och startade sin allra första blogg. Då via blogspot (en portal jag för övrigt INTE gillade)!
Jag har hunnit med att se många bloggar komma och gå; utvecklas och avvecklas.
Jag har varit med om måååånga bloggtrender. Se dem under sina storhetstider, för att sedan se något annat ta vid.
Jag har varit med under stora förändringar i bloggvärlden, t.ex. här på min portal blogg.se. Ni som bloggar här kanske minns det enorma plattformsbytet för en herrans (okej, nu ska vi kanske inte överdriva ;-P) massa år sedan? När alla tusentals blogg.se-bloggar flyttades över till publishme, vilket var blogg.se´s nya "plattform" (eller vad det kallades?)
Och jag har tappat räkningen på hur många upplägg av startsidan (blogg.se) jag hunnit vara med om.
Tio år ÄR en lång tid. Mycket hinner sannerligen hända under den tiden. Speciellt i "the world of social media"...
Jag tänkte i alla fall här lista 5 saker jag lärt mig under mina 10 år i bloggvärlden.
Listan ska helst läsas med en nypa salt. Men ärligt talat ligger det ändå ett litet uns av sanning i påståendena...
.
.
.
.
Om inläggstexten är 10 rader räknas det som en lååång text, vilket resulterar i att de allra flesta inte ids läsa igenom den.
That makes this blogpost doomed, I guess... ;-P
Om du inte är 20 år (plus/minus 3-4 år), modell och/eller Stockholmsbo har din blogg alla odds emot sig. (Ung förälder kan också fungera.)
Om du inte uppfyller dessa krav; om du är äldre och/eller bor norr om... typ Uppsala, så kommer du ha svårt att hitta människor som vill stanna kvar på din blogg. Om din blogg inte är väldigt speciellt nischad eller om du skriver om något MYCKET speciellt.
Kommentera andras bloggar (även om du kommenterar relevant till deras inlägg) för att locka besökare/läsare fungerar INTE.
I alla fall inte enligt min erfarenhet efter tio år i denna värld.
Andra prylar utöver datorer, såsom t.ex. smartphones och surfplattor är bloggarens värsta fiende.
Låter kanske konstigt, men det är i alla fall min erfarenhet. Vad jag lärt mig genom att vistas i bloggvärlden är att det är ÄNNU svårare idag än det var för några år sedan att få kommentarer på sin blogg, och enligt min analys beror det på dessa saker som inte är "riktiga" datorer.
Det ÄR bökigare att skriva på det lilla tangentbordet i en smartphone än på ett riktigt tangentbord, vilket gör att de flesta hoppar över att kommentera.
Kanske - eventuellt - klickar folk på Gilla-knappen om en sådan finns, men det är inte garanterat.
Kanske - eventuellt - klickar folk på Gilla-knappen om en sådan finns, men det är inte garanterat.
En bild säger mer än tusen ord.
Det måste väl nästan vara som den gyllene regeln i bloggvärlden ;-)
Bilder är a och o på en blogg.
Håll texten kort och kompensera med bilder; helst i så bra kvalité som du bara kan.
Det finns säkert en massa fler saker jag lärt mig genom alla dessa år i bloggvärlden, men detta är vad jag kommer på för tillfället. Och det var ju bara fem saker jag tänkte att jag skulle lista... :-)
I lördags åt jag Surströmming igen, vilket blev tredje gången för denna sommaren. Och i mitt tycke är det aaaalldeles för lite... ;-)
Passade i alla fall på att knåpa ihop en liten "tutorial" angående hur en egentligen äter dessa fiskar.
Visserligen finns det sådana videor också på Youtube, men jämförelsevis så är de i minoritet mot alla dessa "Surströmming challenge"-videos. Och jag tycker att maträtten, i och med alla dessa challenges, fått så oförskämt dåligt rykte.
Jag hoppas att alla människor förstår att en inte äter Surströmming på det sättet, men ibland känns det som om så många faktiskt tror det...
Jag hoppas att alla människor förstår att en inte äter Surströmming på det sättet, men ibland känns det som om så många faktiskt tror det...
DÄRFÖR ville jag göra den här korta videon :-)
Vad tycker ni om Surströmming?
Har ni smakat det?
Tycker ni om det? Tycker ni inte om det?
Det var inte sååå länge sedan jag gjorde ett blogginlägg om detta ämne, men hittade den här videon på YouTube och tyckte den var så klockren att jag måste lägga in den här på bloggen :-)
Allt stämmer i och för sig inte in på mig, då jag använder höger hand till en del saker.
Till exempel använder jag datamusen med höger hand.
Och eftersom vi här i Sverige inte har sådana skolbänkar där själva bordet "går ut" på sidan så att en kan vila armen så är det naturligtvis inget jag känner igen mig i.
Diagrammet i början av videon är däremot klockrent!! Vet inte hur många gånger jag fått "frågan", när någon sett att jag skriver med vänster hand; "Är du vänsterhänt!?!" ;-)
Det är ett i-landsproblem, men att vara vänsterhänt i en värld gjord för högerhänta är inte lätt ;-P
Kan inte fatta att det redan är dags att skriva den meningen. Känns ju som det var alldeles nyss vi förberedde oss för skolavslutningar, midsommar, semester...
Och nu är allt över.
Jobbet har börjat om (inte för att jag direkt gråter över det ;-))
Augusti går mot sin avslutande del.
Alla aktiviteter som händer här under sommaren är över.
Och det värsta av allt...
NU är det MÖRKT igen på nätterna. Är det mulet börjar det mörkna typ 21:30, och mitt i natten är det helt mörkt. Och som ni alla vet så HATAR jag mörkret! Jag får bokstavligt talat panik när jag tänker på att det är ett helt år kvar innan det är midnattsljus igen.
Dessutom har vi ju inte direkt haft någon sommar i år, så det finns inte mycket att titta tillbaka på under de mörkaste vinterdagarna som står framför oss, om några månader.
Temperaturen har knappt tagit sig upp till 20 grader i sommar. Som mest har den legat på runt 14-17 grader.
Den har till och med varit ner till ynka 7 grader! 7 grader i JULI! Det är ju bara så fel som det kan bli!
Och augusti är ju en sådan mitt-emellan-månad. När sommaren är slut men hösten har inte riktigt börjat ännu. Ungefär som april; då vintern är slut men våren har inte börjat än.
Så om April kallas vårvinter, så kanske vi kan kalla Augusti för sommarhöst ;-)
Men men... Min filosofi är ju att se framåt, inte bakåt. Så det är väl dags att börja leva upp till det igen :-)
Det enda jag inte kan vara positivt inställd till är dock mörkret. Det går helt enkelt inte.
Så jag får väl helt enkelt försöka tänka på allt annat som är positivt, så kanske det tar ut mörkernegativiteten (is that even a word ;-P).
Detta inlägg blev betydligt längre än jag planerat. Men det är ju som vanligt, ni är väl förmodligen vana vid det numera ;-) Speciellt som det inte kommer inlägg sådär hemskt ofta.
Jag vill verkligen blogga oftare, men har aldrig någon bra inspiration. Har lite funderingar, men detta kommer upp i ett separat inlägg.
På återseende!