Happy Friday till er alla!
Hoppas ni haft en riktigt bra vecka, och om den inte varit så trevlig är den i alla fall slut nu :-D
För min del har den varit helt okej. En sådan vecka som varken känns som den gått extra snabbt eller extra långsamt.
Men oavsett vilket; NU är det i alla fall HELG. Och inte vilken helg som helst, utan LÖNEHELG! Även för oss kommunalt anställda som har lön den 27:e. Det är ju dock på söndag, vilket betyder att det rullat in ett x antal sköna tusenlappar på kontot redan idag.
Nog tror jag man kan säga att hösten peakar just nu. Vi är inne i den mest färgsprakande delen av årstiden, och vad jag än tycker om hösten så finns det ingen VACKRARE tid på året.
Visst, min favorit våren är fin. Men det är min favorit snarare för känslan av att allt slår ut.
Sommaren är... ja, sommaren. Sköna semestertider.
Vintern är bara tråkigt monokrom, även om winter wonderland kan vara rätt kul att fota ibland.
Men INGEN årstid är VACKER såsom hösten är VACKER!
Ni som följer mig på Instagram känner garanterat igen vyn på bilden ovan. Idag fotade jag den med Canon istället för mobilkameran. Visst är färgerna fantastiska!!
Ni som följer mig på Instagram känner garanterat igen vyn på bilden ovan. Idag fotade jag den med Canon istället för mobilkameran. Visst är färgerna fantastiska!!
Överlag skulle jag säga att naturen just nu består av ungefär 75% höstfärger.
När jag kör vägen mellan mitt hem och jobbet - Norra ringen och Långskatavägen - så skulle jag säga att 99% av alla träd är gula eller röda. Mest gula, då det är Björkar.
Det gröna längst den sträckan respresenteras av Tallar, vilka ju alltid är gröna.
Det gröna längst den sträckan respresenteras av Tallar, vilka ju alltid är gröna.
Annars har det faktiskt varit en väldigt soft dag, måste jag ändå säga.
Till och med gårdagen kändes lugn och skön, trots att det finns en anledning till att torsdagar INTE är min favoritdag. Det är varuleverans, vilket gör att allting liksom känns extra stressigt. Men just igår kändes det lugnt på något sätt. Så jag klagar inte :-)
Kaaan eventuellt bero på att jag hade en så bra vecka med salladsförberedelserna. Hade lyckats göra så pass i början av veckan att det räckte att bara "fylla upp" i grönsakskantinerna.
All sallad går det naturligtvis inte göra i förväg på det sättet, men typ vitkålssallad, morötter o.s.v. Det går så bra att göra en rejäl mängd under måndagen, för att sedan förvara det i kylen några dagar.
All sallad går det naturligtvis inte göra i förväg på det sättet, men typ vitkålssallad, morötter o.s.v. Det går så bra att göra en rejäl mängd under måndagen, för att sedan förvara det i kylen några dagar.
Vitkål och rödkål - speciellt om man gör den s.k. Veckosalladen - håller sig ju en vecka. Det är nästan så att exempelvis vitkålssallad är BÄTTRE när den stått ett par dagar än när den är nygjord.
Superdupergod bönsallad med grönkål jag gjorde den här veckan.
Den var verkligen fantastiskt god!
Jag hade kameran med till jobbet just idag endast för att jag fått i uppdrag att fota bilder på de lokalproducerade grönsaker vi haft den senaste veckan (alltså från ett ställe direkt här i Piteå istället för att beställa via Svensk cater). Älskar att få fotouppdrag på jobbet :-D
Bilden här ovanför hör dock inte till det uppdraget. Det är bara en random bild på det lilla tilltugg jag gjorde till melliset idag; kaneläpplen.
Det andra i byttorna är som ni ser gurka och tomat till mellismackorna.
Det andra i byttorna är som ni ser gurka och tomat till mellismackorna.
Och så nästa veckas skolmatsmeny.
Helt jäkla sjukt att det är VECKA 40 nästa vecka! Var tusan tar tiden vägen egentligen???
Jag menar; det var ju NYSS vecka 32, alltså första veckan efter sommarjouren och semestern.
Arbetsveckan avslutades med att jag fick städet jag brukar få ta ibland.
Men man kan säga såhär: Det är då rakt ingen som helst uppoffring. Dels är det en otroligt lättstädad avdelning, och dels är det en av förskolorna som för mig är lite som att "komma hem".
Följde med hit och städade under hela mitt första köksår, alltså då när jag hade praktik.
Och NU skriver vi alltså helg. Lönehelg (alltid värt att påpeka ;-))
Hoppas att ni får en lugn och skön helg. Eller en aktiv, social eller hur ni än vill fira veckans två sista dagar.
Vi syns! Vi hörs! Vi ses!
Det finns en sak som aldrig riktigt har legat i mitt intresse, inte ens som tonåring...
I den åldern är (eller i alla fall var) det ju vanligt att ungdomar gillar att - så att säga - "hänga på stan". Vad ungdomar pysslar med idag har jag inte en susning om, ska erkännas.
Men i alla fall...
Att springa ut och in på alla klädaffärer som fanns var inte mitt förstahandsval av aktivitet. Det enda som hände var att man blev svettig och uttråkad ;-P
Ska jag vara helt ärlig så är jag likadan fortfarande. Klädbutiker har tråkat ut mig när jag gått igenom den första klädställningen. För att inte tala om sminkbutiker typ Kicks (finns de fortfarande?) och skobutiker.
Jag har aldrig använt smink eller överhuvudtaget varit intresserad av dessa produkter, och köpa skor har jag alltid tyckt varit det absolut tråkigaste man kan göra (förutom strumpor och underkläder, vilket är i en helt egen liga av tråkighet).
MEN det finns ett ställe inne i städer som jag älskar. En butik jag liksom känner att här är jag hemma.
Det är Bokhandeln. De allra flesta städer (alla?) har i alla fall en (1) bokhandel.
När jag växte upp var det Bokia, som låg i korsningen Storgatan-Lillbrogatan. Bokia som hade två våningar; ena på markplan och den andra i källaren.
Undrar egentligen hur många timmar jag spenderat inne i den butiken?
Det är något speciellt att gå omkring och titta på alla böcker i en bokhandel. Läsa om dem. Ja, till och med bara hålla i dem. Jag vet att det låter konstigt, men jag älskar känslan av att hålla i en bok.
Jag älskar känslan av att komma in i en butik, och man har tusentals olika världar vid fungerspetsarna. Och då menar jag såklart inte bara olika världar som i fantasy, utan alla författare skapar ju en egen värld när de skriver en bok. Alla dessa världar står uppradade på hyllorna runt omkring en.
Jag skulle såklart kunna prata om bibliotek också; de ger mig ungefär samma känsla. Men jag fokuserar på bokhandlarna just nu. Det är något speciellt att hålla en nytryckt, oöppnad, bok i sin hand. Eller hur?
Bokia flyttade så småningom till en ny lokal när Gallerian öppnade 2007, men efter bara något år där lade de ner. Tyvärr.
För att återigen låta lite onödigt sentimental, så kändes det i hjärtat när min barndoms favoritbutik inte fanns längre.
Vi är dock inte utan bokhandel i Piteå.
De senaste åren har vi haft Akademibokhandeln i Småstaden; vår andra, eller kronologiskt första, galleria.
Jag ÄLSKAR verkligen att läsa!
Det kan i och för sig verka lite konstigt eftersom jag är läsperiodare och det kan med andra ord gå månader, eller till och med något år, mellan perioderna. Men när jag väl kommer in i en läsperiod...
Det kan i och för sig verka lite konstigt eftersom jag är läsperiodare och det kan med andra ord gå månader, eller till och med något år, mellan perioderna. Men när jag väl kommer in i en läsperiod...
Älskar verkligen att göra en djupdykning ner i "en annan värld". Glömma min egen för en stund och bara hänge mig åt vad författaren skapat.
Kanske är det därför jag alltid drömt om att bli Författare. Ni vet drömmen som sitter som djupast rotad i mig. Drömmen som är större än den om att bli Fotograf.
Jag skulle dels vilja skriva/skapa något som ger någon annan just den känslan av "flykt".
Den andra anledningen tror jag handlar om den där känslan av att hålla i en nytryckt och oöppnad bok. Jag vill att den boken ska vara min. Att orden innanför de hårda pärmarna ska vara de som kommer ifrån min hjärna. Att få känna den känslan. Den förmodligen berusande känslan.
Jag har läst andra författare försöka beskriva den, och blir lite avundsjuk. Jag vill också känna få känna den känslan. Jag har drömt om den känslan sedan jag lärde mig skriva.
Jag tror det är generellt otroligt underskattat vad läsning egentligen betyder för oss.
Nej, såklart är det så att alla inte tycker om att läsa böcker, men det är ju egentligen ganska synd när man tänker på hur mycket läsning betyder för oss.
Sådana saker som utveckling av språk, ordförråd, fantasi o.s.v.
Och att läsa eller inte läsa för sitt/sina barn ÄR ju faktiskt en avgörande sak för resten av livet.
Dessutom; barnet kan aldrig vara "för liten" för att börja läsa för hen. Det finns ju faktiskt böcker anpassade ända ner till bebis. Det börjar med bilderböcker som man tittar i tillsammans med sitt barn.
Ett barn som vuxit upp utan läsning/högläsning kan vid 19 års ålder ungefär 15000-17000 ord.
Det krävs ungefär 50000 ord för att man ska kunna hänga med i det dagliga livet som vuxen; förstå nyheter, läsa en dagstidning, förstå instruktioner gällande olika saker...
Jag är så otroligt glad över att jag fick växa upp med den s.k. Godnattsagovarianten.
Varje kväll läste våra föräldrar en (eller två) sagor som en del av kvällsrutinen, och jag har endast mysiga minnen från detta. Speciellt mysiga var de kvällarna då vi fick lyssna på sagan i "storsängen" dvs mammas och pappas dubbelsäng.
Nu när jag analyserar i efterhand så tror jag helt ärligt att det är tack vare dessa stunder som jag fick en sådan kärlek till just läsning.
Jag tror det är tack vare godnattsagorna som jag knäckte läskoden vid 5 års ålder, helt på egen hand. Har fått det berättat för mig att jag tydligen satt och tittade i en Bamse(?)tidning och helt plötsligt hade mamma hört hur jag satt och började ljuda ord från den.
Jag älskar läsning, och det ska helst av allt vara en fysisk bok.
Naturligtvis har jag provat ljudböcker, och jag tycker absolut det känns helt okej att lyssna på böcker. Om inte annat är det otroligt praktiskt, eftersom det går att göra andra saker samtidigt som man "läser".
Men om jag måste välja så blir det inte till ljudbokens fördel.
Biografier ja. Där tycker jag ljudböcker går bättre. Men inte skönlitterära verk.
Jag vill känna bokens tyngd i handen.
Jag vill känna lukten från de riktiga papperssidorna.
Jag vill "höra min egen röst" i huvudet när jag läser.
En ljudbok kommer, i mitt tycke, aldrig att kunna ersätta känslan av att hitta en fysisk bok som säger "den här verkar väl bra", för att sedan visa sig vara så fängslande att man sträckläser den från pärm till pärm på en kväll och till och med glömmer bort att äta middag... (Ja, det sista har faktiskt hänt.)
Sammanfattningsvis: Med läsning finns inga nackdelar, bara vinster.
Hur är det med dig; tycker du om att läsa?
Brukar du läsa mycket?
Brukar du läsa mycket?
Växte du upp med sago/högläsning?
Läste du mycket som barn?
Läste du mycket som barn?
Vad tycker du bäst om att läsa? Favoritgenre?
Favoritförfattare?
Favoritförfattare?
Favoritbok? (Kom GÄRNA med tips om det är någon bok jag inte får missa!)
Så var det då måndag igen. Ännu en helg, ännu en vecka har kommit och gått.
September är snart slut, vilket känns helt sjukt (inte meningen att rimma).
Det är sannerligen HÖST nu. Färgerna sprakar och jag skulle nog säga att vi nu ligger på 50/50 med gult vs grönt. Det har börjat ramla ner löv på marken och temperaturen ligger farligt nära nollan på mornarna och förmiddagarna.
Tyvärr dröjer det nog inte sådär hemskt länge innan första frostnatten. Det är något jag INTE ser fram emot, och det handlar till 95% om att jag inte känner mig beredd för att börja skrapa bilrutorna med stela fingrar på morgonen.
Egentligen tror jag att jag vågar påstå att jag skulle uppskatta fler "vintersaker" om jag inte varit bilägare med en parkeringsplats utomhus.
Tyvärr dröjer det nog inte sådär hemskt länge innan första frostnatten. Det är något jag INTE ser fram emot, och det handlar till 95% om att jag inte känner mig beredd för att börja skrapa bilrutorna med stela fingrar på morgonen.
Egentligen tror jag att jag vågar påstå att jag skulle uppskatta fler "vintersaker" om jag inte varit bilägare med en parkeringsplats utomhus.
Hur har då helgen varit? Jo, tro det eller ej, men jag har fotat mina första utomhusbilder sedan midsommar!
I lördags hade jag egentligen planerat att påbörja min Rensning nr.2, men en blick ut genom fönstret så insåg jag att det aldrig skulle gå fokusera på inomhusrensning.
Det var nämligen en strålande vacker höstdag. Vågar nog påstå att det var den perfekta höstdagen.
Sol, inte ett moln i sikte, så pass varmt att det räckte gott och väl med en uppknäppt jeansjacka och klänning...
Jag gick ner på stan en sväng, där jag faktiskt hittade fyra nya böcker på Akademibokhandeln.
Efter det gjorde jag ett par ärenden, och sedan åkte jag faktiskt ut på en liten biltur, mest för att se om jag kunde hitta något fint ställe att fota på. Svar: Det gjorde jag inte. I alla fall inget ställe där det både var fotovänligt och gick att parkera.
Så bilderna i detta inlägg är fotade i stan; dock ser man ju ändå dokumentärt lite av hur det ser ut hos oss just nu. Och det ÄR ju ändå De.Första.Bilderna.Sedan.Midsommar. Därför känns det kul att kunna publicera dem :-)
Så bilderna i detta inlägg är fotade i stan; dock ser man ju ändå dokumentärt lite av hur det ser ut hos oss just nu. Och det ÄR ju ändå De.Första.Bilderna.Sedan.Midsommar. Därför känns det kul att kunna publicera dem :-)
Vid middagstid blev det enklast möjliga... Maxmat ;-)
Köpte med mig en kolhydratsbomb och styrde ut mot Pitsund, vid gamla färjestället. Mitt under brinnande Golden hour. Det är i sådana lägen man verkligen uppskattar livet.
Inte för att jag vill sträva efter att låta cheesy, men det är precis sådana stunder som gör att jag klarar av de jobbigare dagarna under året; utemiddag i en solnedgång som ser ut som guld.
Gamla färjestället. Där man fick åka över älven innan bron byggdes. Detta är ingenting jag minns dock, eftersom det här slutade användas någon gång under 80-talet.
Pitsundsbron.
Nej, den är inte orange. Det är solen under den magiska Gyllene timmen som slår mot bron.
Nej, den är inte orange. Det är solen under den magiska Gyllene timmen som slår mot bron.
Åt andra hållet (vände bara på mig när jag fotat bron).
Söndagen betydde lite "kalas", då min morbror fyller år idag måndag.
Fick bekanta mig med denna lilla karamell. Alltså, kattungar är det SÖTASTE som finns!
Jag är en hundmänniska, men tycker kattungar till och med är SÖTARE än hundvalpar!
Senare under kvällen blev det tvätt och städning här hemma. Inget mer spännande än så.
Hoppas ni haft en fin helg och att ni fått vila upp er ordentligt (eller i alla fall att ni fått tillbringa helgen med det ni helst vill).
På återseende!
♦ När jag lyssnar på musik i bilen har jag en fixidé om att jag måste ha volymen på jämna siffror; alltså typ 4, 6, 8, 10, 12, 14 o.s.v.
De enda ojämna sifforna som går bra är om de är "mitt mellan" två tiotal, exempelvis 5 och 15.
Ändrar jag volymen och den hamnar på t.ex. 13 så måste jag vrida ett steg fram eller bak.
SNÄLLA, säg att det finns fler med detta problem där ute!
♦ Jag är usel på att höra av mig till folk, tyvärr.
Det handlar inte om att jag inte bryr mig om andra, tvärtom. Som vän är jag lojal och omtänksam, men jag är usel på att höra av mig.
Tror det bottnar i att jag är väldigt rädd för att uppfattas som "efterhängsen", men resultatet baktänder i form av en kombination av att jag glömmer bort att ringa och att jag skjuter upp kontakter... och till slut har det liksom gått "för lång tid".
Tror det bottnar i att jag är väldigt rädd för att uppfattas som "efterhängsen", men resultatet baktänder i form av en kombination av att jag glömmer bort att ringa och att jag skjuter upp kontakter... och till slut har det liksom gått "för lång tid".
Jag är en usel vän på det sättet, men som sagt så beror det INTE på att jag inte bryr mig. Jag är bara usel på att vara initiativtagaren i en relation. Men jag förväntar mig heller inte att andra ska vara det. Jag förväntar mig inget jag inte kan ge tillbaka.
♦ Jag kan inte fokusera på en uppgift om jag har för lång tid på mig.
Upptäckte detta när jag gick i skolan. Ni vet det här med uppmaningen om att "börja plugga inför ett prov i god tid för att undvika korvstoppning dagen/dagarna innan".
Det gick inte. Vet inte hur många gånger jag provade börja typ två veckor innan, tänka ut olika pluggscheman o.s.v.
Men om jag började för tidigt gick det verkligen inte att fokusera. Orden gick liksom in i huvudet, men inte i minnet. Inte förrän 1-2 dagar innan provet.
För mycket stress får mig dock också att totalt tappa fokuseringsförmågan, så gränsen är verkligen hårfin.
♦ Jag måste alltid ha en serie, något youtubeklipp eller liknande på när jag är hemma.
Även om jag inte aktivt sitter och tittar på det, men jag måste ha det igång i bakgrunden.
Det fungerar inte med musik; utan av någon anledning måste det vara någon/några som pratar, och det måste också vara något lättsamt och/eller något jag sett så många gånger att jag kan serien eller filmen så gott som utantill.
Det gör att jag på något sätt känner mig trygg.
När det är helt tyst känner jag mig - i brist på bättre ord - nästan otrygg. När det är knäpptyst känns det som om alla tankar ska spränga huvudet.
Menar inte att jag får huvudvärk, utan mer som om huvudet typ ska explodera. Vet inte hur jag ska förklara det närmare.
♦ Det kan ta en hel dag, ibland mer, för mig att skriva ett blogginlägg. Speciellt om det ska innehålla både bilder och text.
Jag måste som sagt ha något mediarelaterat på i bakgrunden för att kunna fokusera, men detta kan också hindra mig från att fokusera. Jag vet att det låter både konstigt och motsägelsefullt, men det är så det är.
Jag kan sitta och skriva; men så kommer jag ifrån det, byter flik och sitter en stund och tittar aktivt på serien/filmen. För att sedan komma på att "visst ja, jag höll på med ett blogginlägg".
Jag kan också då och då klicka på Spara som utkast; alltså spara utan att publicera. Efter det kan det gå någon dag innan jag fortsätter, eller i "värsta" fall kan jag komma på två veckor senare att jag påbörjat ett inlägg när jag ser det i listan över utkast på min bloggöversikt.
Så vem vet... jag kanske har ett uns av författarmind i mig trots allt ;-) Är det inte så många författare brukar göra när de skriver sina böcker?
♦ Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Disney.
Känns nästan som att det är lite som att svära i kyrkan. Disney hör till de där grejerna som liksom "alla gillar", speciellt barn.
Men jag har aldrig känt den där speciella Disneykänslan. Jag kollade Disney som barn, naturligtvis. Men när jag tänker tillbaka så var det mycket just för att "det var det man tittade på".
Jag har aldrig känt något behov av att kolla om och om och om igen på någon av dessa filmer, tyvärr.
Därför kan jag inte ansluta mig till den stora grupp som verkar lyriska över detta med Disney+ som cirkulerar överallt i mina sociala medieflöden just nu.
Jag är helt enkelt inget Disneyfan, och har aldrig varit.
♦ Jag har fortfarande hemtelefon.
Jepp, så out-of-date är jag hehe ;-) Bortsett från mina föräldrar, som också har kvar sin, så funderar jag ibland på om jag är den enda som har hemtelefon idag...
Jag flyttade hit i september 2005 och skaffade internet hit våren 2006; då tog jag internet-tv-telefon på samma gång.
TV-kanalerna sa jag upp för 2(?) år sedan då jag ändå aldrig tittade på dem, men telefonen har jag inte kunnat förmå mig att säga upp. Men ska jag vara brutalt ärlig är jag inte säker på att jag ens vill det.
Den känns som en trygghet på något vis. En backup, även om jag numera faktiskt har obegränsade samtal på mobilen. Och prismässigt är det ju inte direkt någon förlust; en femtiolapp i månaden.
Vad är det? Femtio spänn är ju inte ens en ostbit. Det är några liter mjölk, men det räcker inte till ett köttfärspaket. För 50 kronor får man nästan ingenting, så det är inga pengar jag saknar.
Jag betalar mer för att stötta mina favoritpoddare på Patreon :-)
♦ Som barn kände jag mig alltid vilsen tillsammans med andra barn.
Även om jag var "med i lekarna så kände jag mig inte med i lekarna" om ni förstår hur jag menar.
Antingen trivdes jag bäst med att leka/rita/läsa ensam eller så drogs jag till att sitta i närheten av de vuxna. Även om jag inte förstod något av vad de pratade om så kände jag mig tryggare där än att försöka hitta min plats i den stojiga barngruppen.
Jag vet inte hur jag ska börja. Hur börjar man egentligen på ett bra sätt efter ett uppehåll?
När det känns som det hänt så mycket i ens liv, men samtidigt har det inte hänt ett dugg.
Bilder? Nix, inga nya. Tyvärr.
Alltså, jag har inte fotat utomhus sedan MIDSOMMAR! Jag har ABSTINENS!!
Men som vi alla vet har det ju inte varit någon sommar värd namnet. Regn eller så överhängande regn att man inte vill ta ut och riskera kameran.
Det har visserligen varit fina dagar i augusti och september, men efter jobbet är jag ju så trött att jag helt enkelt inte klarar av att förmå mig ut på fotorunda. Dessutom, även om det är fint väder, så är det ju så jäkla kallt.
Svinnvecka
Det är få veckor då jag verkligen längtat efter helgen så mycket som just den här.
Det känns som det är så mycket att hålla i huvudet nu när vi har svinnmätningsvecka på jobbet. Eller, egentligen är det inte jättemycket extra, men det känns så.
Svinnmätning betyder - som det låter - att vi ska komma ihåg att väga all mat och sallad vi skickar ut till lunch, för att sedan väga allt som kommer tillbaka in i köket igen.
Plus det så kallade "tallrikssvinnet", alltså det som kastas i komposten/skrap-/diskstationen.
Dessutom hade vi APT igår; den första sedan februari. Så jag var hemifrån från halv sju på morgonen till halv sex på kvällen, med ett litet en-timmesundantag mellan 14 och 15.
Rensning
MEN imorgon är det äntligen fredag! Längtar som bara den!
Har funderat lite grann på att påbörja en rensning bland mina saker igen. Det känns som det är på tiden, då det förmodligen finns en del saker som skulle behöva få gå vidare. Och helgen känns som en bra tid att börja; att ha två hela dagar att dedikera till detta projekt.
Är ju några år sedan jag gjorde min stora utrensning, och jag minns fortfarande hur underbart det kändes att få färre plotter runt omkring mig. Var liksom som att min stressnivå sjönk flera steg.
Att få börja om på nytt...
Men det finns faktiskt en speciell anledning till att jag kommit på just nu att jag vill rensa.
Det är något jag drömt om så länge att jag börjat acceptera att det aldrig skulle ske... och av den anledningen känns det som om jag flyger/svävar/glider runt på rosa moln just nu.
Igår fick jag nämligen meddelandet att jag har möjligheten att få min lägenhet totalrenoverad!
Min hyresvärd kontaktade mig nämligen igår; de håller på och renoverar lägenheterna ovanför mig, och de behövde komma in i min idag för att ta upp ett hål på väggen vid taket i badrummet. Anledningen var att de behövde komma åt några rör.
Det visade sig också att även jag, som sagt, har möjlighet att få omgjort.
Badrum, kök, golv... till och med få ett litet sovrum istället för den sovalkov jag har nu.
De nya ritningarna är nämligen på det sättet att liksom "vända" på lägenhetens planlösning.
Där köket nu är skulle bli ett litet sovrum, där sovalkoven har sin plats skulle bli kök och hela lägenheten skulle alltså gå från att klassas som en 1:a till en 1,5:a.
Där köket nu är skulle bli ett litet sovrum, där sovalkoven har sin plats skulle bli kök och hela lägenheten skulle alltså gå från att klassas som en 1:a till en 1,5:a.
Under renoveringstiden skulle jag alltså få bo i en tillfällig lägenhet (i samma hus, så inga större svårigheter med att flytta), och eftersom hela min lägenhet skulle rivas ut så måste jag såklart flytta ut alla mina grejer och möbler därifrån.
Det blir alltså så att jag faktiskt får "börja om på nytt"! Har ju drömt om detta så länge också! Att bygga upp något från grunden, att liksom få börja om med inredning.
Jag får plocka ut allting från mitt hem för att sedan bygga upp det från grunden på en ny fräsch bas. Det känns helt jäkla underbart!
DESSUTOM... Om det verkligen blir så att min lägenhet blir klar lagom till början av december... då betyder det Att Jag Får Julpynta i En Alldeles Nyrenoverad Lägenhet! Man kunde haft det sämre.
Livet Leker! Livet Leker! Livet Leker!
Gjorde en snabb skiss i Photoshop med tanken om ungefär hur det kommer se ut med den nya planlösningen. Återigen; känner mig så taggad och förväntansfull på detta!
Dock är det just nu dags för mig att krypa till kojs; det är ju trots allt en arbetsdag kvar innan vi skriver helg, vilket betyder att jag ska upp tidigt imorgon.
Därför säger jag hej då och på återseende!
Jag älskar er för att ni vill följa med mig på denna blogg, trots mina uppehåll.
Förhoppningsvis kan jag skapa mer bilder snart. Om inte annat när hela renoveringsresan börjar...