Så har vi då gått igenom den andra snöstormen på två veckor. Eller ja, det slutade snöa under lördagskvällen men jag fick i vanlig ordning inte upp något blogginlägg då.
Det har kommit så sinnessjukt mycket snö att det inte är klokt! Fattar verkligen inte; huuuur jäkla mycket kan det snöa egentligen???
Enligt SMHI (just nu) så ska det dessutom fortsätta snöa till och från också den här veckan... Speciellt torsdag-fredag-lördag. Samma dagar som förra veckan.
Har dock inte hört något om att det skulle vara storm (Peppar PEPPAR!!!) utan bara "vanligt" snöande. Så nu håller vi alla fingrar och tår vi har för att detta stämmer. Eller ja, ännu hellre att det inte blir någon snö alls.
Vi.Behöver.INTE.Mer.Snö.Nu! Enough is enough och så vidare.
I alla fall; inför denna senaste snöstormen hade jag i alla fall lärt mig en sak efter den första... Jag var förutseende och faktiskt parkerade direkt inne i ett parkeringshus här i stan. Att parkera så betyder visserligen springa fram och tillbaka för att ställa om P-skivan, men det är det sannerligen värt! Speciellt efter att jag såg hur min egen parkering såg ut under stormen...
Det var sååå skönt att komma till bilen på mornarna och slippa börja med att sopa av ett par decimeter snö. Det var såklart kallgarage, men att slippa snö på bilen övervann allt.
Vi får dock se hur det blir senare i vinter, om det blir fler snöstormar (hoppas INTE!)... Det är nämligen så att det här är sista veckan innan P-skivan försvinner den 1:a februari.
Vi har ju "i alla tider" haft parkeringsskiva här i stan, vilket betyder att vi haft gratis parkering. Skivan räcker i tre timmar, men om man går ner och ställer om bilen får man ju tre timmar till, och så vidare.
Nu blir det däremot betalparkering överallt. Blir till viss del gratis också, men på något sätt känns det ändå som en försämring.
Som jag förstått det så kommer man att kunna ladda ner en app där man fyller i typ bilens registreringsnummer, ankomsttid och sådant.
Man får 2 timmars gratis parkering, men per dygn. När man använt dessa två timmar betalar man 15 kr/h.
Ja, jag vet att det är billigt om man jämför med "vanliga" betalparkeringar. Men ändå.
Har jag stått 2 timmar på en parkering för att typ handla, och sedan åker till en annan parkering för att göra ärenden där. På den nya parkeringen står jag 3 timmar. Då har jag "gjort bort" mina gratistimmar på första parkeringen, och måste då betala 45 kr för parkeringen på det andra stället.
Säg att det blir en till snöstorm, och jag igen måste ställa mig under tak i ett parkeringsgarage.
Jag kommer dit klockan 16 och åker igen klockan 6 nästa morgon. Det blir 14 timmar. Det blir 210 kr, för att slippa få bilen begravd i snö (180 om jag har kvar gratistimmarna det dygnet). Det blir ju typ 600 spänn om det skulle vara en tredagarsstorm.
Jag betalar 400 i månaden för min egen P-plats här hemma.
Men nåja, det blir säkert bra ändå. Hoppas jag.
Nu tycker jag vi kör bilder istället :-)
När jag varit ut och ställt om P-skivan under lördag förmiddag fick nämligen ms Canon följa med en säng. Var lite småorolig för att det kanske skulle snöa för mycket för att det skulle vara bra för henne. Och ja, det snöade mycket men Canon klarade det toppenfint.
Snö/ploghögar är så fascinerande att fota, även om själva bilderna rent estetiskt inte direkt blir superfina.
Man ser inte ens vattnet... Eller ja, såklart vet jag ju att det är is där just nu. Men tror nog ni förstår vad jag menar :-)
Jobb, jobb, jobb...
Gågatan/Storgatan.
Garanterat många som var insnöade i slutet av förra veckan...
Lite svårt att gå här nu ;-)
Ploghögen på vår parkering är sjukt stor för närvarande.
Mera parkering. Min plats är den till höger om den grå (översnöade) bilen.
Parkera i garage: GREAT IDEA!!
På återseende kära vänner!
God kväll på er kära vänner!
Så var det dags för del 2 av den här mastodontkavalkaden av bilder.
Idag har faktiskt varit en ganska lugn dag. Den har rullat på utan missöden, vilket känns ovanligt just nu ;-P
Vädermässigt har det också varit rätt lugnt de senaste dagarna. I helgen kan man nog till och med säga att det var det "perfekta vintervädret". Inte extremkallt men ändå tillräckligt kallt för att vintervärlden som bildades efter snöstormen skulle hålla sig. Det var runt 10 minusgrader.
I mitt tycke hade det kunnat vara runt fem grader, men jag tänker inte klaga.
Dock kan jag känna att en orsak till att jag verkligen inte gillar sträng kyla - eller kyla överhuvudtaget - är att jag inte kommer undan den någonstans. På vintern när siffrorna letar sig ner till under -10 grader blir det så otroligt kallt i min lägenhet. Till och med JAG fryser, och de som känner mig vet vad jag menar med det...
Innetemperaturen här hemma ligger på runt 15-16 grader när det är minusgrader ute.
Och ja, jag vet att man inte riktigt ska gå efter en termometer som står på fönsterbrädan.
Men jag har faktiskt haft en annan termometer upphängd längre in i lägenheten; i alkoven, så absolut längst in. Där visade den 20-21 grader.
KÄNSLAN här hemma känns dock mer som 15. Jag fryser, och jag är en sådan person som aldrig fryser.
Kan dock inte kontakta hyresvärden angående just detta.
Det är en jättebra hyresvärd när det kommer till när man gör felanmälningar, men jag förstår inte vad de skulle kunna göra i det här fallet.
Om de kollar tempen mitt i lägenheten (tror ju inte sådant kollas vid fönsterna) så kommer den ju visa 20 grader...
Kanske måste åka förbi någonstans och köpa en extern värmefläkt imorgon efter jobbet.
För det här går inte. Jag kom hem för två timmar sedan, och jag har fortfarande inte fått upp värmen i kroppen. Sitter här med min fleece fortfarande på.
Eller så bosätter jag mig nere i tvättstugan; där nere/inne är det riktigt varmt och gosigt ;-)
Oavsett vilket så är det i alla fall vackert. Det måste jag erkänna.
Slutar babbla nu och bjuder istället, som sagt, på del två av söndagens bilder.
Vackert men bitande kallt.
Förra veckans snöoväder resulterade i alla fall i en sak... en obeskrivligt vacker vinterhelg.
Åkte ut med kameran ungefär en timme under söndagen. Hann tyvärr inte mer, då jag inte kom mig iväg förrän vid 13-tiden. Men å andra sidan var jag då ute precis mitt i den underbaraste av solnedgångar. Ljusmässigt finns det verkligen ingenting som slår vintersolnedgångar!
Åkte ut med kameran ungefär en timme under söndagen. Hann tyvärr inte mer, då jag inte kom mig iväg förrän vid 13-tiden. Men å andra sidan var jag då ute precis mitt i den underbaraste av solnedgångar. Ljusmässigt finns det verkligen ingenting som slår vintersolnedgångar!
Ni vet, när ljuset är sådär extra ljust och himlen är färgad pastellrosa.
Hörde idag att det väntas börja om att snöa senare i veckan, och att det eventuellt väntas typ lika mycket som det kommit hittills.
Snälla! Säg att det är fel! Vi.Behöver.Inte.Mer.Snö.Nu!!
Jag kan klara den nuvarande snömängden; varför kan det inte bara få vara såhär resten av vintern? Vi behöver f*n inte mer!
Dock verkar det tack och lov som att snöandet kommer sprida ut sig under flera dagar, så förhoppningsvis slipper vi en upprepning av förra veckan.
Tänkte i alla fall att jag skulle minimera textbabbel i detta inlägg, och istället låta det fokusera på de bilder jag fotade igår.
Kommer också ett till bildinlägg från samma dag imorgon. Blev nämligen alldeles får många för att lägga in i samma inlägg.
Äntligen bra sikt vid bilkörning.
Ni som följt min blogg länge känner kanske igen dessa vyer. Jag har varit just här och fotat under lite olika årstider.
Skoterspår, skoterspår överallt...
Jepp, det är precis lika kallt som det ser ut.
Var runt 15 minusgrader när jag var ute på min fotorunda, och trots vantar är händerna inte jätteförtjust i när kameran får följa med.
Klockan är halv tre-ish. Hade inte superkoll på tiden, men det var därikring.
Det knarrar under fötterna.
Björkar är verkligen ett av de få träd som verkligen är vackra under alla årstider.
Både vinter, sommar, höst och framförallt VÅR!
Både vinter, sommar, höst och framförallt VÅR!
Gång -och cykelbron.
Bersiksbron.
Känner alltid att den är så störande ivägen när man vill fota utsikten ;-P
Det sämsta med min stad måste jag ändå säga är detta... Det första man möts av när man kör in i Piteå är Kappa. Pappersfabriken.
Vackert. Not.
Skoterspår ute på isen.
Åt det här hållet var solnedgången minst lika magisk som den ljusrosa. Det var verkligen brinnande orange!
Mera skoterspår...
Ännu mera skoterspår...
Det är minst sagt guldläge för alla skoterägare!
Såhär nära vattnet var det mest frost på träden, men är man mer i skogen eller liknande så är det mer snötyngda grenar.
Detta var i alla fall del 1 av helgens vinterbilder.
Del 2 dyker upp här på bloggen någon gång under morgondagen.
På återseende!
Planerade att skriva detta inlägg under onsdagen. Sedan torsdagen. Sedan fredagen.
Men i vanlig ordning var jag alldeles för trött för att orka knåpa ihop något som kunde likna en förståelig bloggtext. Speciellt den här veckan.
Januari är mycket sällan min månad, och den här veckan har specifikt varit extra jäklig.
Som alla fått erfara denna vecka har vi ju haft lite...eh...speciellt väder.
Hela Sverige (i princip) har fått en massa snö, och vissa platser mer än andra.
Tisdagen var bokstavligt det värsta jag varit med om! Och då ska erkännas att vi i Piteå inte ens drabbades värst.
Har ingen info om vilken plats som faktiskt låg sämst till, men jag vet att Västerbotten hade det betydligt värre än oss. Samma med exempelvis Sundsvall i Ångermanland. I alla fall hörde jag att på exempelvis dessa platser skulle skolorna hålla stängt under tisdagen.
Och jag menar; skolstängningar och snökaos här uppe... Bara DET är en indikator om hur sinnessjukt mycket snö det kommer/kommit på ett dygn.
Tisdag den 12 januari 2021
Morgonen började ändå ganska normalt för min del. Visst snöade det och blåste en del, men jag kom mig iväg med bilen från parkeringen på ett normalt sätt. Det var kanske 1 dm snö på vår parkering här bredvid huset. Inte extremt mycket.
Jag åkte till jobbet utan problem och satte igång med mina sysslor som vanligt.
Under dagen tilltog både snöande och blåst, och jag blev lite mer orolig inför hemresan (plus att jag skulle till den andra förskolan för att städa). Men jag tänkte fortfarande att "det kommer förmodligen gå bra".
Till slut blåste det storm. Bitvis snöade det inte jättemycket, men det kändes så i och med den kraftiga blåsten.
Att åka till Förskola 2 gick bra.
Städa gick bra.
Städa gick bra.
Sedan började helveteseftermiddagen!
Strax innan kl 16 begav jag mig mot Öjebyn, då jag lovat bort mig själv som chaufför för hämtning från jobb, förskola och skola. Och jag måste faktiskt säga att jag är glad att jag kunde hämta den dagen, just med tanke på vädret.
Däremot måste jag erkänna att på vägen mellan Djupviken och Öjebyn körde jag ENBART på känsla och muskelminne. Hade kanske 2% sikt framåt, vilket är bland det OBEHAGLIGASTE jag gjort någonsin. Oplogat. Snöstorm. Drivbildning. Kan inte bli värre.
Hur det ser ut på bilden här ovanför var hur det såg ut när jag hade som bäst sikt.
Och kommer faktiskt inte ihåg exakt var jag fotade den, men jag LOVAR att jag inte fotade under körning den dagen!
Update: Nu kommer jag ihåg. Det var en helt tom, liten väg. Stannade för att ta en dokumentär bild.
När rutorna började bli varma började det byggas upp isklumpar på vindrutetorkarna (under färd) vilket innebar att de började lämna efter sig ett tunnt islager på rutan vid användning. Detta betyder att jag var tvungen stanna flera gånger för att "bryta" loss dessa isklumpar.
Valde vägen från Öjebyn mot Backenområdet, och den relativt korta biten är bokstavligt talat DET ÄCKLIGASTE VÄRSTA jag gjort i hela mitt liv.
Om jag sa att jag tidigare haft 2% sikt, så hade jag nu NOLL sikt framåt!
Is behövde tas bort från torkarna, det blåste storm och snön yrde så det var omöjligt att köra på helljus. Jag.Såg.Inte.Vägen. Jag såg inte om jag hade någon bakom mig. Jag såg inte om jag hade möte. Jag.Såg.Knappt.Vägen.Ens.En.Meter.Framför.Mig!
Lyckades i alla fall ta mig till Backcity, där jag rengjorde torkarbladen.
Efter det lyckades jag till slut ta mig till Degeränget, där jag lämnade av mina passagerare hemma hos dem.
Från Degeränget styrde jag kosan mot korsningen vid Kappa, där jag planerade att svänga in på Timmerleden (en av de större vägarna genom Piteå). Det är max typ 100 meter, och under den tiden var jag tvungen stanna för att rengöra vindrutetorkarna.
Väl framme vid korsningen, vilket är en trafikljuskorsning, stannade jag eftersom det var rött.
Så blev det då grönt ljus och jag började köra ut på Timmerleden.
DÅ händer det... Det är så pass mycket snö just i korsningen att jag kör fast!
DÅ händer det... Det är så pass mycket snö just i korsningen att jag kör fast!
Kommer ingenstans, utan det bara slirar.
"Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej! Nej!" skriker jag, men egentligen ett annat ord med tre bokstäver...
Lägger växeln i friläge, går ut och försöker typ knuffa bilen bakåt. Den kommer ingenstans, såklart.
Någon spade har jag inte, eftersom den jag faktiskt hade blev stulen samtidigt som bilen stals i våras.
Plötsligt stod det en buss en bit bakom mig, vilket gjorde mig ännu mer stressad. Vet ju att bussar har en tidtabell att passa.
Den supersnälla busschauffören kom dock ut och frågade om jag behövde hjälp.
Han hjälpte mig att skotta bort lite snö från bakom framdäcken, och sedan hjälpte han mig med att knuffa i bilen samtidigt som jag satt i och försökte backa.
Tack och lov hjälpte detta och jag kom äntligen loss.
Dock fick jag stå hur länge som helst vid rödljuset utan att det blev grönt. Började bli misstänksam, eftersom både Timmerleden och bilarna mitt emot mig hann få grönt flera gånger.
Tydligen kan man stå för nära ett trafikljus, och då ändrar det aldrig.
För till slut backade jag ännu mera, för att ta en annan väg, och DÅ blev det grönt.
Körde i alla fall till korsningen vid OK, och kom äntligen ut på Timmerleden.
Till sist kom jag ÄNTLIGEN hem till Sundsgatan och hem till där jag bor.
Där stötte jag på nästa problem...
SÅHÄR ↑ såg det nämligen ut på parkeringen där jag har min P-plats...
Inte en f**king chans att jag kunnat ge mig in där.
Så vad skulle jag nu göra då? Inga parkeringar var ju förmodligen plogade ännu, eftersom snöröjningen av naturliga skäl hade fullt upp med vägarna.
Kom mig i alla fall in på kyrkparkeringen, vilken ligger snett över vägen från mitt hus.
Där var det inte heller plogat, men jag kunde i alla fall parkera.
Gjorde iordning bilen och gick hem.
Dock hade jag hela tiden en olustig känsla i magen, och jag insåg att jag inte skulle kunna sova med tanken på var bilen stod. Det var fortfarande storm, och jag insåg att om bilen skulle stå där hela natten skulle det inte finnas skuggan av en chans att jag skulle få bort den därifrån.
Tror jag var hemma ca 45 minuter innan jag gick tillbaka till kyrkparkeringen, och jag kan säga att om jag väntat endast 30 minuter längre hade jag inte fått ut bilen.
Under denna tid hade det hunnit snöa minst 2 dm på bilen, och runt omkring var snön så djup att man inte längre såg däcken...
Jag lyckades dock, med en hel jäkla massa tur, få bort bilen därifrån.
DÅ hände nästa sak...
Svängde in på Sundsgatan (med riktning mot kanalen), körde kanske 20 meter och KÖRDE FAST IGEN!!
Inte lika hårt som första gången, men jag kom för nära trottoaren, och fastnade då i drivsnön.
Och ni som inte vet hur Sundsgatan i Piteå ser ut... Filerna är SMALA, och det är som en trädallé mellan dem. Det vill säga; det går inte köra om för bakomliggande bilar.
Och det kom såklart en bil bakom mig, men är så extremt tacksam över alla människor under tisdagen som verkligen klev ur sina bilar för att hjälpa sina medtrafikanter.
Jag fick i alla fall hjälp av två personer att knuffa iväg min bil samtidigt som jag gasade framåt.
Valde att köra runt stan, eftersom de vägarna i alla fall är lite större än gatorna mitt i stan. Tänkte att det kaaaanske ser liiite bättre ut med snön där.
Och ja, liiite. Men bara marginellt. Hade jag varit tvungen stanna någon mer gång hade jag förmodligen fastnat igen.
Till sist kom jag mig - ÄNTLIGEN - fram till parkeringshuset som ligger mitt emot COOP.
Det är inte ett varmgarage, men det är i alla fall tak. Och tak betyder ju såklart att bilen inte skulle vara översnöad morgonen efter.
Innan jag vandrade hemåt gick jag dock in på COOP och inhandlade en ny spade samt en Piassavakvast. Dessa redskap ligger nu i, och kommer alltid att finnas i bilen.
Under promenaden hem kändes det verkligen som om en stor knuta i magen precis lösts upp. Som om jag varit totalspänd under hela tiden och att jag nu slappnade av för första gången. Nu när jag visste att bilen äntligen var "säker" från snön, och att jag faktiskt skulle komma mig till jobbet nästa dag.
Jag kunde till och med känna att det var liiiite mysigt att promenera hem i snö som gick upp över skorna.
Denna dag lämnade jag hemmet vid 06:00 på morgonen för att åka till jobbet.
Jag kom inte hem förrän klockan åtta på kvällen.
Detta var den BÄSTA känslan under hela tisdagen! Att lämna bilen här.
Det här är mina spår från när jag hämtade bilen från kyrkparkeringen.
När jag kom tillbaka från COOP syntes de nästan inte...
Och kan inte ha varit borta längre än kanske 45 minuter...
Och igen; vi i Piteå var inte de som drabbades värst av veckans snöstorm.
Måste också ge en stor eloge till snöröjningen.
Det slutade snöa någon gång under natten, och när jag skulle åka till jobbet på onsdag morgon var allting plogat. Till och med våran lilla parkering.
Vi klarade oss från mer snö resten av veckan, men istället tog kylan över. Under onsdagen och torsdagen hade vi ner till -28 grader.
Jag kan, med handen på hjärtat, säga att detta är en vecka jag ALDRIG vill uppleva igen!
Undrar egentligen hur många som körde fast i tisdags?? Hur många som körde av vägen? Hur många som behövde bärgning??
Jag hörde bland annat att det var två personbilar som krockat med en plogbil!
Redan under fredagen blev det dock bättre. Temperaturen höjdes till ungefär minus 10-15 grader ungefär mitt på dagen, och fortsatte upp till minus 4-6 grader på eftermiddagen.
Kändes på riktigt som rena paradiset!
Dessa två sista bilderna visar hur det såg ut på jobbet när jag kom dit på onsdagen.
Det var verkligen sådana sinnessjuka mängder snö som föll under tisdagen! Men det har ni ju förstått efter den här mastodonttexten ;-P
The silver lining är att det ser ut som ett magiskt vinterlandskap överallt just nu.
Jag var faktiskt ute drygt en timme vid solnedgången idag. Ms Canon fick följa med, så under början av kommande vecka dyker det upp väldigt vintriga bildbomber här på bloggen.
Har redigerat dem nu i eftermiddag, så de är redo för bloggen.
Men nu tror jag ändå att jag avrundar detta mastodontinlägg.
Jag vet att det är massvis med text, men det var verkligen en sådan sjuk dag i tisdags.
Till er som lyckats ta er ända hit ner: TACK för att ni tagit er tid att läsa!
Och till er eventuella andra; jag lovar att det blir mer bilder och mindre text imorgon! :-D
"2021 is 2020 on f***ing steroids!"
Ja, jag kan ha hört detta citat på Tiktok nu under helgen, men jag är beredd att hålla med.
Vad i hela fridens namn är det som händer med världen?
Alla vet nog vad jag syftar på...
Terroristattacken i USA i onsdags. Stormningen av the capitol building. Och ja, kalla det för vad det är -terrorism. En attack mot demokratin.
Kommer ihåg att jag satt och skrev på ett blogginlägg när telefonen lyste upp med en notis från SR. Skummade bara igenom den, och ska jag vara ärlig tänkte jag inte mer på det.
Men så började det plinga till flera gånger efter varandra, och varje notis handlade om samma sak...
Trumpsupportrar hade invaderat the capitol building i USA´s huvudstad.
Trumpsupportrar som var där för att demonstrera mot valresultatet och Biden som nästa president; och ja jag vet inte... hindra att valresultatet skulle godkännas (vilket gjordes i onsdags om jag inte är helt fel ute).
Personligen tycker jag allting liksom känns så... overkligt. Känns så konstigt att allt detta verkligen händer.
Hur ska USA någonsin kunna samla ihop sig igen? kan jag inte låta bli att undra. Det blir inte lätt.
Det blir en ovanligt tung uppgift Biden-Harris axlar den 20:e januari. Om landet ens klarar sig dit.
Det blir en ovanligt tung uppgift Biden-Harris axlar den 20:e januari. Om landet ens klarar sig dit.
Och Trump? Tja, som jag förstått det har han väl lite halvhjärtat "fördömt" själva handlingarna. Men samtidigt har han hyllat terroristerna för deras "lojalitet" och "patriotism".
Patriotism? Snacka om att ha fått ordet om bakfoten!
Har inte läst särskilt mycket i helgen, men har förstått det som att man försöker få Trump avsatt i förtid, så att vicepresidenten kan kliva in dessa sista dagar.
Men ska jag vara ärlig tror jag ju inte det kommer fungera. Det är bara tio dagar kvar.
Och ja, vem vet vad den där 45:an kan tänkas hitta på under dessa dagar. Men jag tror ändå det är alldeles för lite tid för att lyckas avsätta honom.
Tror helt enkelt vi får hålla tummarna och hoppas på det bästa (att han ändå inte hinner hitta på något allvarligt den tiden som är kvar innan installationen av nästa president).
------------------------
Jag har faktiskt haft en egen "insikt" den här veckan.
Ni vet; när något ändrats utan att man tänkt på det, men helt plötsligt "slår" det en likt en blixt från en klar himmel.
Jag har drömt om att besöka, till och med bo i, USA sedan jag var i tidiga tonåren. Mer än halva mitt liv.
Denna dröm har liksom blivit som en del av min personlighet, så pass att jag inte ens har tänkt på det. Den där drömmen har liksom bara funnits där. Som en del av min personlighet.
Men... så insåg jag plötsligt en sak precis den här veckan. Jag tänkte inte ens på den där USA-drömmen då det hände, utan insikten bara slog mig helt plötsligt.
Drömmen har dött.
Helt plötsligt insåg jag att den inte fanns där längre.
Det gick en konstig känsla genom kroppen när jag insåg att jag inte ens kände mig ledsen av tanken på att aldrig komma mig iväg dit.
Visst; det finns fortfarande saker där som det skulle vara kul att uppleva, men det tillhör inte längre mina drömmar.
Här vill jag dock påpeka att detta inte betyder att jag blir utan drömmar.
Jag har fortfarande en del resedrömmar kvar, drömmar om vad jag vill göra i framtiden, vissa drömmar om livet och även ett par nya drömmar.
Men den där stora USA-drömmen, den som överskuggat alla andra drömmar i över 20 år, den finns inte kvar.
Måste erkänna att det känns lite... tomt för tillfället. Det känns lite konstigt.
Denna dröm har varit en så otroligt stor del av mitt liv ända sedan mellanstadiet, att jag på riktigt inte kommer ihåg hur det var att inte drömma om och tänka på USA.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad detta betyder, om jag ska vara ärlig.
Att min hjärna "släpper" USA kanske betyder att jag är på väg in i en annan fas i livet?
Kanske är något på väg att hända? Vem vet?
Jag har ingen aning, men måste erkänna att jag ändå tycker det känns lite spännande. Det är någonting med den här känslan som jag inte kan sätta fingret på.
Det känns Bra. Överväldigande. Spännande. Nytt. Skrämmande. Konstigt. Förvirrande. Allt på samma gång.
Det mest fascinerande med livet är att man faktiskt aldrig vet vad som händer härnäst.
Gamla drömmar dör, men det betyder att nya föds.
Tänka sig; jag har faktiskt några dagsfärska bilder att visa. Tog en kort runda här i mitt omedelbara närområde nu ikväll, och då fick ms Canon följa med.
Tyvärr är det inga superkvalitetbilder, eftersom det ändå var kväll. Men de är i alla fall dokumentära.
Det är Trettondag jul idag, vilket betyder ledig dag. Såhär mitt i veckan, vilket inte känns direkt fel. Som sagt; jag älskar mitt jobb, men alla sovmornar i mitt liv är välkomna ;-)
Däremot har det inte direkt hänt något speciellt idag.
Under morgonen fixade jag med tvätten jag påbörjade igår kväll. Ja, jag kanske somnade ifrån den.
Mitt på dagen tog jag bilen och åkte iväg för att lämna (försenade) julklappar till mina syskonbarn.
Efter det har jag inte gjort någonting; annat än fota bilderna till detta inlägg. Men eftersom jag behöver ensamtid för att ladda batterierna har jag inget emot lugna dagar, som ni vet.
I alla fall; resten av veckan fortsätter i samma lugna tempo. Imorgon har alla Piteås förskolor planeringsdag (för pedagogerna), vilket betyder att de är stängda. Därför kommer jag passa på att köra en ordentlig städdag i mitt kök. Det känns väldigt bra just nu, eftersom jag inte jobbat där på två och en halv vecka. Detta betyder ju att vissa saker hamnat på andra platser, skafferiet behöver organiseras upp lite, jag behöver gå igenom kylar och frysar och lite sådana saker. Menar inte att sådant inte görs regelbundet, men det är ganska skönt att ta itu med under dagar då man inte har några mattider att passa.
Sedan är det bara fredagen kvar innan det är helg igen.
Och fredagen denna vecka blir ju då alltså klämdag, vilket med största sannolikhet betyder ett fortsatt litet antal barn. Måste säga att det känns liiite som "lugnet innan stormen". Från och med nästa vecka är det ju normala tider som gäller. Jullovet är slut och alla återvänder till jobb, skola... och förskola.
Hoppas ni haft en fin Trettondag!
God kväll kära vänner!
Hoppas allt är fint med er. Njuter ni fortfarande av julledigheten hoppas jag ni har det riktigt mysigt, har ni börjat om att jobba hoppas jag det gått toppenfint och har ni jobbat under jul och nyår hoppas jag att allt gått bara bra.
För min del kan jag meddela att jag är trött som ett as just nu.
Jag har nämligen idag jobbat min första dag efter sjukskrivningen. Jag har jobbat min första dag på 2,5 veckor.
Kan lova att det KÄNNS, trots att vi har det otroligt lugnt just nu (är ju fortfarande jullov). Nio barn på förskolan denna måndag.
Måste dock säga att jag knockades imorse av hur snabbt man faktiskt kommer ifrån vissa rutiner... Kände när jag kom på morgonen att "Hjälp! Jag kommer typ inte ihåg hur jag brukar börja dagarna. Vad gör jag först egentligen?"...
Ja, man kommer snabbt in in rutinerna igen, men jag har ju ändå "bara" varit borta i drygt två veckor.
Något annat som känns som en stor bedrift ;-P är att idag är första dagen på 2,5 veckor som jag har kläder - riktiga kläder - på mig en hel dag.
Nu under min sjukperiod har nattlinnet varit min bästa vän. Har bott i det.
En annan sak, vilket jag nog kan säga är det BÄSTA, är att jag inte burit BH En Enda Gång sedan jag sjukskrev mig. Inte ens förra veckan när jag äntligen fick bryta karantänen. Jag var iväg och köpte ett par saker, och klädde såklart på mig. Förutom BH:n.
Avskyr verkligen detta förhatliga plagg, och önskar att jag kände mig redo att våga skippa den i alla sammanhang.
I olika sammanhang på min fritid har jag inga problem att vara utan, men har inte riktigt kommit över den tröskeln i mitt arbetsliv.
Vädermässigt blev det helt plötsligt skitkallt. Typ, i alla fall. I januari brukar vi ju få en dipp ner till minus 30-35 grader, och SÅ kallt är det tack och lov inte. Men i helgen sjönk tempen ner till minus 15, och det verkar som att det kommer hålla i sig ett tag.
Detta KÄNNS så kallt nu när vi hunnit vänja oss vid att det legat runt nollan.
Hittills har ju vintern varit ovanligt varm. Under december har det som sagt legat runt noll, med ett flertal gånger några plusgrader.
Det har snöat, för att sedan tina, för att frysa på, för att tina, för att snöa, för att tina och så vidare i all oändlighet ;-P
4:e adventshelgen började det dock snöa, och även om det mellan varven tinat lite grann så har vi numera ett sådant så kallat "winter wonderland" här i Piteå. Knastrande snö under skorna, vitklädda träd och - morgon och eftermiddag - pastellhimmel.
Det dök nämligen också upp något konstigt på himlen i helgen. En gul, rund grej. Tror det kallas för "sol", men har bara hört rykten om den ;-)
--------------
Trots dagens trötthet känns det ändå bra att börja om just den här veckan.
Det är ju ändå bara jobb idag och imorgon. Sedan är det Trettondagen (ledigt), torsdag är planeringsdag för förskolorna/skolorna här (inget matfix) och fredagen blir därmed en stackars klämdag. Sedan är det helg igen.
Men EFTER det börjar oxveckorna... Är Du redo för dem? :-)