Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg med lite av mina tankar angående det här med Genus, då det är en väldigt het debattfråga just nu.

Först vill jag bara meddela att jag har ingen utbildning i ämnet, därför är det här ingen vetenskaplig text. Det är kort och gott mina tankar.

”Varför ska vi göra pojkar till flickor och flickor till pojkar?”

”Vi är olika, det kan vi inte ändra på. Varför skulle vi det?”

”Ska vi ha ett könlöst samhälle, eller vaddå?”

Det här är ungefär de frågor som jag tycker verkar vara de vanligaste från genusmotståndarna. Och i mitt tycke är de klockrena missuppfattningar om Genus.

Självklart finns det skillnader mellan pojkar och flickor som inte går att göra något åt. De BIOLOGISKA skillnaderna! Det är de skillnaderna som gör att vi ser olika ut, och att vi kan fortplanta oss.

Men allting utanför oss kallas könsroller, och könsrollerna är INTE biologiska! Könsrollerna är en norm som vi människor bestämt hur de ska vara, samt vilka kön som ska ha vilka roller.

Att vara genusmedveten betyder INTE att man vill byta på rollerna, att ”göra pojkar till flickor och flickor till pojkar” och att på så sätt hindra flickor från ”tjejiga” saker samt pojkar från sådant som är ”grabbigt”.

Genus handlar om att TILLFÖRA, inte ta bort!

Något vi faktiskt vill ta bort är STÄMPLARNA för vad som är ”flickigt” respektive ”pojkigt”. För vad finns det för rimlig anledning till att ett visst kön ska ha ensamrätt till en specifik färg, en viss typ av leksak, en lek o.s.v.?

Om vi tar färger som exempel, så är min åsikt att ALLA barn borde ha chansen att hitta sin favoritfärg, utan pekpinnar och hämmande normer om vad som är ”pojkfärger” och ”flickfärger”. För VEM är det egentligen som hittat på dravlet med s.k. pojk –och flickfärger? Jo, vi MÄNNISKOR! Varför ska vi dela upp dem??? Varför inte njuta av ALLA färger som finns på denna jord?

Som det ser ut idag tycker jag det känns lite grann som ”Håll dig inom ramen för vad som förväntas av dig, och nåde dig om du kliver utanför”… Och vad som förväntas av oss är beroende på vilket kön vi tillhör.

Det börjar redan i vaggan.

Det handlar om hur vi bemöter barnen.

När man pratar till flickor använder man fler ord, mjukare tonläge, ord som ”söt”, ”gullig”, ”fin” o.s.v. samt att flickor oftast bekräftas utifrån sitt yttre; ”Vad fin du är”, ”Vilken fin tröja du har idag”, ”Vad fina hårspännen du har” o.s.v.

När man pratar med pojkar använder man färre ord, tuffare tonläge, ord som ”tuff”, ”häftig”, ”cool” o.s.v.

Jag kan inte tro annat än att detta faktiskt har betydelse för uppväxten. Flickor lär sig tidigt att det viktigaste är att ”vara fin”. Redan i förskoleåldern vet de att det är det som gäller. Jag vet att sådana komplimanger ges i all välmening, men jag kan inte låta bli att tro att de föder framtida utseendefixering.

Och genom att ”hålla pojkar på den tuffa sidan” tror jag gör att pojkar lär sig att det är mesigt att visa känslor. Att bli kallad ”tjejig” verkar vara den värsta förolämpningen man kan ge till en kille.

Även klädtillverkarna visar tydligt vilka lekar respektive kön ska leka… På flickavdelningarna hittar man rosa och ljusa pastellfärger, klänningar, rysch-pysch, tajta och tunna kläder. Kläder som är gjorda för att leka stillsamma lekar med. Kläder man måste vara försiktig med för att inte ha sönder.

Pojkavdelningarna är fyllda med kläder i mörka färger; det är luftiga/lediga kläder i slitstarka material. Gjorda för tuff utomhuslek. Gjorda för att barnen (pojkarna) ska kunna klättra, springa och kravla på marken utan att kläderna går sönder det första de gör.

Nu till en annan missuppfattning; ”Varför ska vi förbjuda flickor att vara flickiga och pojkar att vara pojkiga?”

Jag har absolut INGENTING emot ”flickiga” flickor och ”pojkiga” pojkar. Jag har ingenting emot flickor som gillar prinsessor, tiaror, glitter, nagellack o.s.v. Och jag har ingenting emot pojkar som gillar dinosaurier, bilar, snöbollskrig o.s.v.

Men det ska vara för att de fått utveckla de intresserna själva! Gått åt de hållen efter att ha blivit introducerade för ALLA möjligheter, inte bara det som anses ”höra till” deras respektive könsroller.

Det handlar inte om enstaka detaljer. Det handlar till exempel inte bara om färger, leksaker eller kläder. Självklart fungerar det inte om man t.ex. BARA gör så att man klär sin flicka i blått, ger sin pojke en dockvagn eller endast gör så att man inreder barnrummet i neutrala färger. Man måste se till helheten.

Som sagt handlar det nästan mest om hur man möter barnen.

Dessutom måste man tänka på att barnen inte lever i en bubbla där bara den närmaste familjen existerar. Det finns ett helt samhälle utanför familjens gränser som barnen utsätts för dagligen; på lekplatsen, på förskolan, i skolan o.s.v. kommer barnen att träffa många andra människor. Många människor som kommer att ha inflytande över barnen, och alla kommer inte att ”tänka Genus”.

Därför arbetar man fortfarande i motvind som genusförespråkare.

Det fungerar inte att man t.ex. klär sin nyfödde son i en rosa tröja och tänker "Jaha, nu ska vi se om det här fungerar då". Och när det då sedan inte "fungerar" (ett konstigt ord i sammanhanget, men men) så ser man det som ett "bevis" till alla "genusmänniskor".
Som sagt så handlar det om så mycket mer än dessa yttre attribut. Färger, leksaker och kläder är bara en del av allt.

Ge ALLA barn möjligheten att erövra HELA världen, inte bara halva.

Ge ALLA barn chansen att bli sin egen individ, utan begränsningar!

Sen har vi ju även det här med ”hen”-debatten… Måste ju skriva lite grann om det också.

Jag är genusförespråkare, men INTE henförespråkare!

För det första; då ”hen” är det engelska ordet för ”höna”, så är det ordet just Höna i mina öron. Därför kan jag inte tycka annat än att det låter så fånigt.

Måste däremot säga att jag tycker ursprungsmeningen med ordet hen är väldigt praktiskt. Ordet var till en början meningen att användas när man inte vet könet! Istället för att skriva/säga ”han eller hon” eller skriva h*n.

Men jag tycker att ju större det blivit, desto mer missuppfattat har det blivit, och nu är det totalt missuppfattat…

Vid det här laget verkar ”hen” användas vid alla tillfällen, även om man faktiskt vet könet på den man pratar om.

Jag gissar att det är därifrån som missuppfattningen om att genusförespråkare vill ha ett könlöst samhälle kommer ifrån…

Originalmeningen med det nya ordet:

Flicka – hon

Pojke – han

Man vet inte könet – Hen

Men som sagt; för att förtydliga… jag använder mig INTE av hen, och jag är INTE henförespråkare, även om jag är genusförespråkare.

Tror jag avrundar här, i alla fall för den här gången.

Det är säkert flera saker jag glömt, som jag tänkt att jag skulle skriva om. Men när det gäller detta ämne tänker jag betydligt snabbare än jag kan skriva. Så det kan hända att vissa saker hinner falla ur minnet innan de blir till text.

Det här är en av de ämnen jag har upptäckt att jag verkligen brinner för och som jag kan debattera om nästan i all oändlighet. Därför får jag oftast ta mig i kragen och styra upp det efter ett tag ;-)