Så är vi då inne i "Stora julpyntarveckan".
Har verkligen märkt hur det blivit jul i så gott som alla fönster här runt omkring, och det är SÅ mysigt! Jag älskar det. Min absoluta favorittid på året.
Men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag känner betydligt mer julpanik just nu än jag gjorde bara för någon vecka sedan, vilket har att göra med att Jag Också Vill Julpynta! NU! Jag vill julpynta NU!
Tyvärr är det ju så att jag fortfarande lever i en flyttkartong. Har inte fått något datum ännu för flytt till den tillfälliga lägenheten.
De pågående renoveringana är nämligen inte färdiga ännu, och jag skyller absolut inte på varken hantverkarna eller hyresvärden. Absolut inte deras fel. Att renovera mitt under pågående pandemi kan inte vara helt lätt, speciellt inte som restriktionerna skärpts mitt under processen. Att det tar längre tid är helt naturligt.
Men rent känslomässigt känner jag att det suger (för att använda ett ungdomligt uttryck haha).
Om jag enbart går på känslobiten så känns det just precis nu jobbigt att allt det här blev planerat så sent på året att min älskade jul är hotad.
Eller ja, inte själva julen då men ni fattar.
Måste säga att jag är otroligt nära att trots allt packa upp mina lådor igen, för att kunna julpynta lagom till första advent.
Att ta det extrajobb det innebär att "flyttpacka" två gånger bara för att få julpynta och göra lite mysigt.
Att ta det extrajobb det innebär att "flyttpacka" två gånger bara för att få julpynta och göra lite mysigt.
Dock så, om jag skulle göra det, så lär det väl bli klart att flytta ut sakerna redan nästa vecka... Har liksom en historia i att Murphy gillar att jäklas med mig haha ;-P
Vad säger ni? Är det värt besväret och dubbeljobbet? Eller är det otroligt korkat att chansa?
Vad säger ni? Är det värt besväret och dubbeljobbet? Eller är det otroligt korkat att chansa?
Ja, jag vet att det är mitt beslut i slutänden. Men behövde bara få kasta ut frågan :-)
När jag är utomhus och går/kör förbi alla hus med alla ljusstakar och stjärnor i fönstren tänker jag att; Jajamensan! Det ÄR värt det.
Sedan kommer jag hem, ser alla lådor samt grejer överallt och så tänker jag: NO WAY! INTE värt det!
Sedan går jag in på sociala medier och översvämmas med adventspyntade hem, och så rullar det på.
Sedan går jag in på sociala medier och översvämmas med adventspyntade hem, och så rullar det på.
Tills vidare får detta inlägg illustreras av julmys från tidigare år; närmare bestämt mitt hem från julen 2018 och 2019.
Försök skapa det ↑
...av det...↑
Det finns en sak jag funderat lite över den senaste tiden, och det handlar om all kritik riktad till Regeringen samt FHM angående Coronasituationen.
All kritik som lyder typ att "de gör inte tillräckligt", att de "borde göra mer". Att regeringen är "för mesiga" och så vidare.
All kritik som lyder typ att "de gör inte tillräckligt", att de "borde göra mer". Att regeringen är "för mesiga" och så vidare.
Det är här jag är genuint nyfiken, måste jag erkänna. Vad betyder egentligen "göra mer"? Vilka åtgärder är det man fiskar efter? Konkret; vad är det regeringen kan införa framöver som inte redan är gjort?
Och nej, jag är inte sarkastisk; jag är genuint nyfiken.
Vilka steg finns egentligen kvar -förutom fullskalig lockdown av hela landet?
Visst, de skulle absolut kunna lagstadga munskydd (ser inget problem med det). Men sedan då?
Vad är det Regeringen kan göra som de inte hittills gjort, utan att tumma på lagen?
För som jag förstått det så går det inte att införa en fullskalig lockdown i Sverige, och det är grundlagen som sätter stopp för det.
Var tvungen googla lite, och hittade då att det inte är gjort i en handvändning att ändra i grundlagen. Det tar flera år. För att ändra i grundlagen krävs att Riksdagen fattar två likadana beslut OCH att det går ett riksdagsval mellan besluten.
Grundlagarna står över alla andra lagar, och en total lockdown strider mot grundlagen.
Har också förstått det som att det jobbas på en ny "pandemilag" som ska ge Regeringen större möjligheter när det kommer till denna typ av kriser, men eftersom en sådan egentligen strider mot grundlagen om människors frihet så tar det tid att få igenom.
Så igen, jag är genuint nyfiken: Vad kan Regeringen egentligen göra för fler åtgärder, alltså drastiska åtgärder, som skulle göra kritikerna nöjda?
Kan inte låta bli, men det är nästan så att jag önskar att det infördes en total lockdown här. Alltså total. Då allting stänger; alla butiker, alla företag, alla föreningar, allt. Inklusive alla skolor och förskolor.
Ja, basically att alla människor här i landet skulle leva under totalt "utegångsförbud" under typ två månader. Med undantag för att handla mat.
Inte för att jag vill vara isolerad. Jag hoppas såklart INTE på en lockdown (absolut inte), men detta är ett tankeexperiment.
För att.. kan hända att jag är cynisk nu, men skit samma... Jag har en KÄNSLA av att många som klagar på Regeringen nu - att de gör för lite - är samma personer som skulle kasta skit på Regeringen om vi hamnade i ett isoleringsläge. "Regeringen kan inte bestämma över MEJ! Jag har rätt att gå var jag vill faktiskt!"
SÅKLART inte alla, men en stor grupp som skulle klaga på regeringen oavsett vilket beslut de skulle fatta.
En annan sak jag även tänkt på; Är vi så jä*la dåliga på det här med att tänka själva och ta eget ansvar??
Återigen, jag menar naturligtvis inte alla. Finns många som följer rekommendationer, och jag ser faktiskt fler och fler använda munskydd nu än förut, det ÄR många som faktiskt arbetar hemifrån och det är många som faktiskt ställer in sina sociala tillställningar trots att det känns aptrist.
Men nu pratar jag generellt hur det ser ut.
Behöver vi verkligen att någon inför regelrätta lagar för saker och ting för att vi ska klara av att göra [vad det nu kan vara]?
Jag tycker ändå myndigheterna har gett oss lång tid att verkligen ta eget ansvar i att följa rekommendationerna. Nio månader - inte långt från ett år - har vi ju haft på oss att verkligen ta ansvar i att följa rekommendationerna de satte upp.
Och nu har det ju då kommit hårdare restriktioner; för att en så stor del av befolkningen slarvar med rekommendationerna. För att...vad...för att ordet rekommendation i folks öron betyder typ att jag behöver bara följa det om jag vill...?
För att "men jag VILL ju verkligen [insert valfri social aktivitet]".
För att "men jag VILL ju verkligen [insert valfri social aktivitet]".
Om jag tar munskydd som exempel, då det varit en het debatt senaste halvåret. Det känns liksom som ett bra exempel också, då det är en sådan konkret grej.
FHM har blivit bombarderade med frågor sedan pandemin startade om varför de inte rekommenderar munskydd. Och javisst, jag funderar också. Min personliga åsikt är att det kan väl inte skada?
Låt oss hypotetiskt säga att det inte fungerar; då spelar det väl ändå ingen roll att man har dem på sig. Det skulle ju inte bli VÄRRE för att man bär dem.
Och fungerar de; ja, då räddar man liv.
Vi kommer ju liksom inte att dö För Att vi bär munskydd...
MEN vad jag känner är att... spelar det egentligen någon större roll om myndigheterna rekommenderar dem eller inte? MÅSTE de rekommendera (eller lagföra) dem för att vi ska klara av att använda sådana?
Munskydd är ju liksom inte olagliga att använda!
Munskydd är ju liksom inte olagliga att använda!
Det är ju bara att skaffa hem ett gäng och ta på sig en när man åker iväg någonstans där det finns andra människor. Vi kan väl tänka själva. Behöver vi verkligen, som sagt, myndigheterna till att diktera varenda liten detalj?
För om tillräckligt många (ja, jag pratar till mig själv också!) bara skulle börja använda munskydd så skulle det ju inte behövas en order från FHM eller Regeringen.
Vad jag försöker få fram på mitt komplicerade sätt är i alla fall att jag kan tycka det på ett sätt är lite konstigt med all kritik om att "Myndigheterna inte har lyckats få ner smittan", när det faktiskt är VI - befolkningen - som generellt varit usla på att följa rekommendationerna.
Och nej, jag menar självklart inte att all kritik är obefogad. Naturligtvis måste man få kritisera regeringen och andra myndigheter. Det är viktigt till och med. Så viss kritik är absolut befogad.
Men som sagt; vi kan väl ändå tänka själva också. Vi KAN faktiskt tillföra eller ta bort saker ur våra egna liv utan att Regeringen gjort det till en regel.
Vad är det folk vill ha egentligen? Regeringsbeslutad lockdown/isolering/utegångsförbud?
Och igen; såklart finns det delar där man kan kritisera hur myndigheterna skött det nu under pandemin. Äldreomsorgen. Vården. Förskola och skola.
Speciellt med de sistnämnda (jag har ju inte särskilt mycket insyn i de två första, så kan ej uttala mig) funderar jag faktiskt över varför FHM fortsätter hålla fast vid samma linje för skolorna, när Covid uppenbarligen tagit sig in på just skolor.
Men det finns så många grenar att klättra i gällande allting under denna pandemi, och jag hade inte tänkt skriva en bok här i bloggen.
Att man belyser/pratar om en vinkel på en gren betyder inte att man skiter i resten av trädet, om ni förstår hur jag menar.
Vad tycker du om myndigheterna under den här pandemin? Regeringen? FHM?
Använder du munskydd?
Jobbar du "på plats" eller har du möjligheten att jobba hemma i år?
Vill dock bara påpeka att det inte finns rätt och fel svar. Jag själv och många med mig har ju inte jobb där det går att jobba hemifrån :-)
Finns det någon specifik åtgärd du tycker Regeringen ska göra härnäst?
Stay Safe!
Den här veckan har jag kommit på mig själv med att tänka saker jag aldrig trodde om mig själv... Men jag har varit TACKSAM över regnet!
Jag har till och med "bett" till universum att vi ska få ha regnväder hela vintern -även om det skulle betyda att det skulle regna flera gånger per vecka.
Ja, chockerande va! ;-P
Men anledningen är enkel... Om det regnar hela vintern betyder det att det REGNAR hela vintern. Och om det regnar hela vintern så betyder det att det inte snöar.
Nej, egentligen har jag inte särskilt mycket emot snö, utan kan till och med tycka det är mysigt.
Men.Jag.Hatar.Att.Ha.Bil.På.Vintern.
Jag hatar att krångla med motorvärmaren.
Jag hatar att skrapa rutor.
Jag hatar att försöka sopa två decimeter snö från hela bilen. För att sedan skotta runt den innan jag ens kommer mig iväg till jobbet på morgonen.
Hade jag inte haft bil hade jag inte haft något alls emot snö, men jag måste ha bil. Speciellt på vintern. Jag bor ju inte direkt i Stockholm, där kollektivtrafiken går stup i ett och där man kan välja mellan både buss, tunnelbana och tåg. Ja, jag kanske är lite avundsjuk på alla val där borta ;-)
♦ Imorgon spås i alla fall snön komma tillbaka.
Läste att det väntas 2-3 decimeter under torsdagen här vid kusten. Kul. Not.
Men det är väl bara att hacka i sig, antar jag. Eller flytta.
Snart är det i alla fall jul. Glädjepunkt i vintermörkret.
Sedan är det januari, vilket såklart är en tuff månad.
MEN sedan är det februari, och även om det är en vintermånad så börjar man se tydliga skillnader i dagsljuset/längden på dagarna. Så egentligen, om vi tänker på det, så av dessa tre månader (december-februari) är det endast en månad som är riktigt kämpig. #silverlining
MEN sedan är det februari, och även om det är en vintermånad så börjar man se tydliga skillnader i dagsljuset/längden på dagarna. Så egentligen, om vi tänker på det, så av dessa tre månader (december-februari) är det endast en månad som är riktigt kämpig. #silverlining
♦ Tänkte knyta tillbaka lite till gårdagens inlägg om nostalgiska filmer.
När jag skrivit klart och publicerat hittade jag nämligen en till av mina gamla favoritfilmer, men eftersom den ingår i en annan genre får den en plats här istället.
Skulle vilja säga att det här var min absoluta favoritfilm, till och med före Time at the top.
Vet inte hur många gånger jag såg den här...
På svenska hette den Stulen identitet, men originaltiteln (engelska) är The face on the milk carton.
Någon som sett den?
Filmen handlar om high schoolstudenten Janie som lever ett normalt och lyckligt liv tillsammans med sina föräldrar, tills hon en dag får syn på sig själv som barn på ett mjölkpaket.
Filmen handlar om high schoolstudenten Janie som lever ett normalt och lyckligt liv tillsammans med sina föräldrar, tills hon en dag får syn på sig själv som barn på ett mjölkpaket.
Janies värld vänds upp och ner när sanningen om hennes identitet kryper fram.
En rolig sidofakta är att det var när jag såg den här filmen som min kärlek till "amerikanska hus" väcktes. En kärlek vilken, som alla vet, fortfarande lever kvar i mig idag.
Numera gillar jag olika amerikanska husstilar, men typen som jag tror kallas kolonialstil kommer nog alltid att ligga närmast hjärtat (så att säga).
Och det är just den här filmen jag tänker på när jag ser sådana hus (de vita).
Filmen är baserad på ungdomsböckerna Saknad -Jennie 3 år, Vad hände med Jennie och Måste Jennie välja?
Vet dock inte vad de heter på engelska.
Det här var också, likt tidsresorna, en genre jag blev besatt av att skriva egna historier om.
Och när jag inte skrev den typen av berättelser skrev jag otaliga fanfiction om Sweet Valley-tvillingarna Jessica och Elisabeth haha ;-P
Jag har verkligen skrivit huuur många små berättelser som helst under min barndom och min tonårstid. Och lika många påbörjade men inte avslutade berättelser. Ja, jisses alltså.
♦ Till något annat då...
Jag börjar känna hur känslan att flytta ut på landet blir mer och mer akut. Jag vill verkligen flytta ut på glesbygden nu, helst igår. Jag vill verkligen titta ut genom fönsterna i mitt hem och bara se exempelvis åkermark. Kanske ett till hus en bit bort, men inte så nära att man kan se in genom varandras fönster.
Jag vill kunna bara gå ut och ställa mig mig mitt på gården när jag beghöver luft, och då få andas den där rena och friska luften som finns på landet. ÄVEN om det skulle vara så att det luktar gödsel från någon närliggande bondgård så känns det mer friskt än den avgasfyllda luften man andas inne i stan.
Tillbaka till naturen helt enkelt.
Tror det är många som känner så, speciellt i år. Men fatta vad härligt det skulle vara. Lugnande. Stressfritt, i alla fall i jämförelse med att bo i stan. Att ha hus är ju stressigt på lite andra sätt, men jag hoppas ni förstår hur jag menar.
En dag kanske. En dag...
♦ Läste förresten nu när jag kom hem att Piteås 400-årsfirande i maj nästa år (alltså 2021) kommer hållas digitalt.
Ja, det var absolut väntat och inte förvånande med tanke på rådande läge. Men trots det kan jag ändå känna en viss besvikelse. Det är lite som... hm, vad ska jag ta för exempel?... lite som om man deltar i en tävling, och man vet och ställer in sig på att man inte kommer vinna. För att det finns andra som är mycket bättre där och då. Man ställer in sig på att inte vinna. Men automatiskt känner man sig ändå besviken när man inte vinner. Inte jättebra exempel, men det enda jag kunde komma på såhär på rak arm.
För jag menar; ett jämnt hundratalsfirande är ingenting man är med om två gånger under en livstid.
Jag kommer vara död sedan länge när Piteå firar 500 år som stad.
Inte ens mina far -och morföräldrar var födda när Piteå firade 300 år (farfar föddes dock 2 år efter det).
Och ja, jag vet att 400-årsfirande är långt ifrån inställt. Men jag önskar så innerligt att det hade gått fira på alla sätt det var tänkt från början.
#fuckcorona #fuckcovid19
Hoppas ni haft en finfin onsdag! Halva veckan avklarad; nu är det neförsbacke mot helgen!
Jihooo! Nu kör ni!
Tack för att ni finns och på återseende!
Det blir en annorlunda jul i år, det vet vi redan.
Men en sak som återkommer i vanlig ordning är SVT´s julkalender, vilken i år heter Mirakel. Måste erkänna att jag är lite trög; det var inte förrän jag själv skrev ner namnet på kalendern som jag insåg att det även är namnet på de båda huvudpersonerna...
Tydligen heter huvudrollerna Mira och Rakel... ;-P
Årets kalender handlar om de två tjejerna som bor i samma hus men att det skiljer 100 år mellan.
En dag råkar de ut för någon slags tidsportal (typ), hamnar i varandras tider och kroppar och ska försöka navigera sig i den tid de hamnat i.
Jag har varit väldigt selektiv med vilka julkalendrar jag faktiskt fastnat för de senaste 20 åren, men detta är faktiskt en jag skulle kunna tänka mig att jag gillar.
Ända sedan jag var liten har jag tyckt om tidshistorier, speciellt sådana som går bakåt i tiden. Jag har också alltid gillat historia, så det hänger förmodligen ihop.
Däremot kommer jag osökt att tänka på en annan serie när jag läste handlingen till denna julkalender...
En serie med i princip samma handling, men inspelad på 90-talet...
Den gick under Jullovsmorgon 1996.
Någon som vet vilken serie jag pratar om?
...
..
.
Naturligtvis är det Mirror Mirror! Vilka här kommer ihåg den?
Den serie som spelades in på Nya Zeeland (tror jag det var?) och som handlade om tjejerna Jo och Louisa som genom den spegel båda två ägde år 1919 respektive 1995 kunde besöka varandras årtal. De bor nämligen i samma hus men, likt årets julkalender, i olika tider. Och står den antika spegeln på samma ställe i båda tiderna skapas en portal mellan tiderna.
Jo(sephine) var tjejen i "nutiden" och Louisa tjejen från 1919. De dras in i ett mysterium som har konsekvenser för framtiden om de inte lyckas lösa det.
Någon som kommer ihåg?
Kanske rentav någon här som såg Mirror Mirror?
Kanske rentav någon här som såg Mirror Mirror?
Detta intro alltså! Det är en av de melodier/intro som väcker starkast barndomsminnen hos mig.
Tror nog det enda som ger mer nostalgikänslor är MacGyver-introt...
Och när jag nu är inne på detta ämne dök plötsligt en annan film upp i mitt minne. Det som faktiskt var min favoritfilm i flera år.
Ska jag vara ärlig trodde jag att jag var yngre när jag kollade om och om och om igen på den här filmen, men efter lite googlande är den från 1999... Det betyder att jag var 15 år.
Nåja; min absoluta favoritfilm i den åldern hette i alla fall Time at the top.
Någon mer som vet vilken film det är?
Den handlar också om tidsresor; då en tonårig tjej - Susan - hittar en hiss som fungerar som en tidsportal. Hon åker bakåt i tiden, träffar en tjej som heter Victoria och tjejerna blir vänner.
Har minnen av att jag började skriva massor av berättelser med just tidsresor. Tror till och med jag skrev en med inspiration från just den här filmen (med en hiss som tidsportal).
Har minnen av att jag började skriva massor av berättelser med just tidsresor. Tror till och med jag skrev en med inspiration från just den här filmen (med en hiss som tidsportal).
JISSES vilka minnen allt det här väcker! Sååå mycket nostalgi som väller fram i hjärnan!
Alltså! Jag hittade filmen i sin HELHET på YOUTUBE!
Planen var att söka efter någon trailer eller något litet klipp,
och så hittade jag HELA FILMEN!
Ska du se julkalendern Mirakel i år?
Vilken är din favorit av alla SVT´s julkalendrar?
Vilken var din favoritfilm som barn? Tonåring?
Hade du någon film som du såg om och om och om igen?
Finns det något film -eller serieintro som väcker lite extra "omhuldande" nostalgikänslor hos dig?
OBS! Bilden är från FÖRRA julen!!!
Behövde bara illustrera med en mysbild att fokusera på, med tanke på inläggets tema.
Nu drar även Sverige åt restriktionerna angående Covid-19.
Precis när jag slutade idag fick jag upp en notis från SR om att Regeringen skulle till att börja en pressträff, så jag kunde inte låta bli att lyssna på den.
Nu blir det mer och mer allvar; dagens pressträff handlade nämligen om att Regeringen sänker maxtaket för hur många personer man får vara på en sammankomst.
Nu blir det mer och mer allvar; dagens pressträff handlade nämligen om att Regeringen sänker maxtaket för hur många personer man får vara på en sammankomst.
Från 50 till 8.
Från och med 24 november och fyra veckor framåt (med risk för förlängning beroende på smittoläget) får man alltså inte samlas fler än åtta personer.
Detta gäller alla allmänna sammankomster, men ska enligt Löfvén vara normläggande även för privata tillställningar; det vill säga privata fester, middagar och så vidare. I praktiken gäller alltså inga samlingar på fler än 8 personer, för att hindra smittspridningen (som ju rusar uppåt i hela landet för tillfället).
Så basically vad nu kommer gälla är Jobba, handla mat och STANNA HEMMA.
Jag står bakom Regeringens beslut i detta fall. Vi måste göra det vi kan göra för att hjälpa vården att klara av den här krisen.
Som jag förstod det på pressträffen är beslutet tekniskt sett inte "klubbat" än, men kommer med största sannolikhet att bli, och då gäller det alltså i fyra veckor från och med den 24:e november.
Har vi jätte, jätte, jättetur kanske det kan lyftas efter det, men det beror helt på hur smittoläget ser ut då.
Det kan förlängas och har vi otur kan det sträcka sig över jul och nyår.
Ja, vi visste ju att även julen skulle bli annorlunda i år, men det känns så nära nu. Behålls dessa restriktioner över julen betyder det ju att vi t.ex. inte kan fira julafton som vi brukar. Vi är ju betydligt fler än 8 personer... 15 st är vi om jag räknat rätt.
För som sagt så var ju Löfvén tydlig med att även om förbudet tekniskt sett gäller allmänna tillställningar, så avråds vi också från att ordna/gå på privata sammankomster. Även sådana med färre deltagare än åtta.
Basically handlar det om att man helst inte ska ha nära kontakt med andra än de man bor tillsammans med.
Ja, det blir tufft. Men det kommer absolut att vara värt det i slutänden, om vi klarar av att hjälpa vårdpersonalen och hålla Covid hyfsat i schack tills vaccinet kommer. Eller att viruset drar sig tillbaka. Whatever comes first. Min gissning är vaccinet... ;-P
Man kan väl nästan säga att Sverige går in i lockdown utan att gå in i lockdown. Nästan. Om ni förstår hur jag menar. Lite "lockdown light".
*Skolorna stänger såklart inte och vi jobbar på som vanligt. De som kan jobbar hemifrån, och vi andra går till våra arbetsplatser.
I övrigt förväntas vi hålla oss hemma och endast gå ut för nödvändigheter såsom handla mat och liknande.
Naturligtvis kan vi fortfarande gå ut på promenader. Hålla oss ute i naturen. Vi ÄR ju inte i en fullskalig lockdown.
Måste säga att jag har aldrig önskat så mycket som just nu att jag bodde i ett hus på landet. Och hade ett hemmajobb.
* Strömbackaskolan (gymnasiet) här i Piteå har däremot ställt om till delvis distansundervisning igen, efter att Covid kommit in där (och på en del andra skolor här). Som jag förstod det så är det 2:orna och 3:orna på vissa utvalda program som kommer studera på distans ett tag framöver.
Sedan ett par dagar gick de ju också ut med nya bestämmelser runt alkohol.
Ingen alkohol får serveras på pubar och restauranger efter klockan 22, och tydligen säger alkohollagen att ett ställe måste stänga 30 minuter efter alkoholförsäljningen upphör. Vilket nu då kommer betyda 22:30.
Först: Jag förstår ju självklart restaurangbranchens sida av det hela. De får det jäkligt mycket tuffare nu, ekonomisk. Jag fattar det.
Med det sagt: Jag är såklart för detta beslut också. Där spriten går in går vettet ut, går ju uttrycket. Vilket betyder att även om man är bra på att hålla distans som nykter, så blir många motsatsen när de blir onyktra. Och alkohol är definitivt inte en nödvändighet för överlevnaden.
Däremot uteblir restriktioner för munskydd. Fortfarande. Kan inte det börja vara på sin plats nu?
Hörde på pressträffen idag att Löfvén fick frågan om just munskydd, och jag kan faktiskt instämma med det han sa...
Det är ju faktiskt inte förbjudet att använda munskydd. Det är fritt att använda dem även om det för närvarande inte finns någon regel om det.
Så istället för att fundera över (och vänta på) att myndigheterna ska göra det till en regel; börja använd munskydd i allmänna rum. Finns inget hinder.
Jag har faktiskt planerat att jag ska köpa hem ett gäng den här veckan.
Är dock fortfarande osäker på om tvättbara i tyg fungerar, eller om det är bäst med medicinska engångs?
Kan tycka det är lite roligare med olika typer av mönster på tygmasker, men som sagt... hur bra fungerar de?
Självklart fattar jag ju att medicinska masker är de allra bästa, eftersom de är tillverkade specifikt för att skydda mot virus och bakterier.
Googlade lite och vad jag fattar så minskar i alla fall tygmasker spridningen, men jag är ändå osäker. Tyg eller engångs?
Kan man ha engångsmasker under en tvättbar tygmask?
Nåja, tror jag ska beställa masker ändå. Kan väl vara bättre än ingenting? Eller?
UPDATE!
Fick en länk till den här texten i en kommentar precis nu, så nu blev jag förvirrad igen gällande munskydden. Kanske jag skulle avvakta ända...
Vilken forskning ska man egentligen lyssna på? Vilka myndigheter? Ska man lyssna på andra länder, som säger att munskydden fungerar? Eller ska man lyssna på våra egna forskare och myndigheter?
Förvirringen är stor. Hela tiden. Önskar att hela den här krisen bara kunde försvinna som i ett trollslag!!!
Förvirringen är stor. Hela tiden. Önskar att hela den här krisen bara kunde försvinna som i ett trollslag!!!
UPDATE 2!
Hörde precis nu på Sveriges radio att WHO "rekommenderar alla länder att rekommendera munskydd i utrymmen där smittorisken är hög". Vilket betyder Sverige... Vi är ju det enda landet som inte gör det, alla andra har infört munskydd.
Åh så förvirrad igen!
Vem ska man lyssna på?? Sina egna myndigheter, eller andra länder?
Varför rekommenderar inte FHM munskydd om det är så att de hjälper?
Varför säger andra länder att de hjälper om det skulle vara så att det inte finns tydliga bevis (som FHM påstår)?
OBS! Detta är bara frågeställningar jag ställer rakt ut i universum. Har som sagt inga svar. Väntar mig inte att någon här ska veta något mer. Behöver bara få ur mig frågorna, för jag är så fruktansvärt förvirrad just nu!
Jag säger i alla fall en sak likt myndigheterna: Håll i, håll ut. Vi klarar detta!
Planen var att skriva det här inlägget under kvällen i fredags, men annat kom emellan.
Känner dock att jag vill skriva om det ändå, mest för att ha händelsen dokumenterad som minne.
Var det ett bra minne?
Nej, det skulle jag inte säga. Men också sådant kan vara roligt att gå tillbaka till; om inte annat att kunna skratta åt när det gått en tid.
Till att börja med vill jag påpeka att jag inte ens tänkte på vilket datum det var när jag vaknade.
Men dagen började i alla fall med att jag slog upp ögonen klockan 06:00 under fredagsmorgonen, och då jag börjar 06:30 fick jag ju lite smått panik.
Tur i oturen är att det inte tar särskilt lång tid för mig att göra mig iordning på morgonen, ens när jag har gott om tid. Så jag anlände till jobbet precis 06:30, trots försovningen.
Varje fredag serverar jag varm O´boy och äggsmörgås (plus fil+flingor och lite annat pålägg förstås), så i vanlig ordning satte jag igång att koka ägg på spisen.
Sedan klickade jag igång fläktarna, satte igång ugnarna för att de skulle värmas upp innan användning och till sist startade jag diskmaskinen för att den skulle värmas samt fyllas upp med vatten.
So far so good.
So far so good.
Jag började göra iordning mellisdisken för att kunna köra den genom diskmaskinen så fort den blivit klar.
Men så... helt plötsligt slutade den (diskmaskinen) fungera. Det lät ungefär som att den "hulkade" hela tiden. Som att den försökte fylla vatten, men inte riktigt lyckades. Displayen växlade också mellan "Error" och normalläge.
Vände mig om och såg att även övre ugnen liksom börjat gå på kvartsfart. Displayen gick att läsa, men det var som att det låg ett mörkt filter över den.
Kontrollerade spisen... Även den höll på att sluta fungera.
Nej nej nej nej! F*n också! Nej nej nej..! Inte NU!
Har varit med om det en gång tidigare, men det är ändå min första reaktion när sådant här händer.
Datorn jag har i köket fungerade fortfarande, i alla fall till synes, så jag satte mig och började klicka mig in till Felanmälan.
Men precis som jag kommit in på den sidan och skulle börja skriva meddelandet... ja, då dog datorn OCKSÅ!
Tack och lov kunde jag såklart låna pedgagogernas dator, så jag fick snabbt iväg felmeddelandet -vilket jag började med ordet AKUT! med versaler ;-)
Det tog bara typ en kvart innan vaktmästaren kom (TACK!!). Han lokaliserade felet ganska snabbt och kunde åtgärda detta i form att säkringsbyte.
Tack vare att ena ugnen fungerade hela tiden så kunde jag i alla fall göra varm choklad. Däremot blev det tyvärr inga kokta ägg den här fredagen ;-)
Det var först nu, ungefär, som jag faktiskt upptäckte att det var FREDAGEN DEN TRETTONDE.
Jag tror inte på skrock och att otur ligger på en speciell dag, men det är nääääästan så att jag börjar ändra mig ;-P
Om inte annat kunde jag inte låta bli att se ironin i att allt detta skedde JUST på fredagen den trettonde.
Ett minne väcktes också i mig samtidigt... från den vintern då jag jobbade på Ringgatan, och jag kom ner till bilen på morgonen. Det hade snöat så mycket att jag inte fick ut bilen hur mycket jag än försökte få undan snön, då däcken bara slirade.
Det hade slutat med att jag fick ta bussen, vilken redan hade gått så jag var tvungen vänta på nästa (tack och lov bara en halvtimme). Den händelsen skedde OCKSÅ en fredag den trettonde.
Mellisdisken; som i vanliga fall brukar vara färdig vid 6:45 ungefär, var fortfarande odiskad när frukostdisken började komma in.
Det blev alltså lite extra stressigt under denna fredagsmorgon. MEN jag kan konsten att jobba effektivt; hamnade endast ungefär 20 minuter "efter" i planeringen, men då var jag helt klar med både mellisdisk, frukostdisk och upprustning av matsalen. OCH då var jag också färdig med alla sallader förutom morötterna.
Resten av dagen gick ändå rätt smidigt om jag får säga det själv.
Hade dock hunnit bli på ett rätt pissed off-humör inombords, vilket inte riktigt gick över helt förrän till lunch. Och för att förtydliga: Jag var på dåligt humör och sur på maskinerna, INTE på någon annan människa!
Men klarar som sagt inte av att vara på dåligt humör länge (är inte långsint), så på eftermiddagen var det lugnt igen :-)
Tack i alla fall för att jag fick skriva av mig lite här (om det är någon som hängt med ända till slutet). Det känns bra, och det är liksom det sista som behöver få komma ut för att det ska vara helt ute ur systemet.
Hoppas att ni hade en bättre Fredagen den trettonde än vad jag hade, och att inga oönskade händelser skedde.
Hoppas också att ni haft en riktigt fin helg!
Hej där!
Med risk för att bli tjatig, men det var inte igår! Hur står det till med just Dig?
För mig knatar - eller springer - livet på, med allt vad det innebär under detta skitår. Än har vi ingen aning om när allt det här slutar, men en sak har vi i alla fall konstaterat... 2020 kommer otvivelaktigt få ett helt eget kapitel (eller två) i framtida historieböcker!
Det har liksom varit som om universum fått totalt frispel, och slagit vad med sig sig själv; "Hur mycket kan hända på ett år?"
Just nu känns det riktigt avlägset att Norrbotten hade noll fall av Covid-19 för typ två månader sedan (början av hösten). Nu när siffrorna istället pekar spikrakt uppåt med en hiskelig fart.
Extremt många testar sig nu, eftersom hösten generellt är förkylningarnas årstid, och läskigt många testas positivt för Covid.
Norrbotten är en av regionerna som fått skärpta rekommendationer den här veckan.
Nu är det basically Gå till jobbet om du har ett sådant jobb, jobba hemma om du kan och åk bara till butiker du behöver typ för att handla mat. Annars Stanna hemma.
Idrottsträningar för barn födda 2005 och framåt är dock inte inställda, men matcher och idrott för vuxna stannar av (förutom, enligt vad jag läste, träningar för de som har idrotten som försörjning. Alltså tränar på elitnivå).
Restriktionerna som skärptes för Norrbotten tidigare i veckan:
• Undvik att ha fysisk kontakt med andra personer än de som man bor tillsammans med.
• Avstå från att vistas i inomhusmiljöer som butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym.
• Avstå från att delta i exempelvis möten, konserter, föreställningar, idrottsträningar, matcher och tävlingar.
• Avstå från att göra onödiga resor utanför regionen. (I Piteå gäller "Resor utanför kommunen ska undvikas.")
Inom mitt jobb är exempelvis alla APT för resten av året inställda. Är ju visserligen bara november och december kvar, men ändå.
Julavslutningen vi brukar ha är såklart inställd (vilken i och för sig brukar räknas som "decembers APT").
--------------------------
Än så länge uteblir rekommendationer om munskydd i Sverige.
Än så länge vidhåller Folkhälsomyndigheten att det inte behövs restriktioner för dessa, då de tror att maskerna skulle göra att folk förlitar sig på dem och slutar hålla avstånd.
OBS! Säger inte att det är MIN åsikt, utan bara vad de säger från FHM´s sida.
OBS! Säger inte att det är MIN åsikt, utan bara vad de säger från FHM´s sida.
Jag tycker gott det skulle kunna bli maskrestriktioner i alla fall i utrymmen där det tenderar att bli folksamlingar och där det är svårt att hålla avstånd. Exempelvis inom kollektivtrafiken, i butiker och liknande.
Dock är jag gode säker på att det antingen måste till en regelrätt regel om munskydd, eller att FHM officiellt går ut med en sådan rekommendation för att majoriteten av alla svenskar ska börja använda dem. Känner jag mina fellow medborgare rätt så kommer majoriteten inte att göra något som vi "inte MÅSTE".
--------------------------
Åh, fy f*n vad jag längtar tills allt detta är över! Så att allt kan återgå till normalläge; eller ja, så normalt som det kan bli såklart.
Vi började inlägget med en negativ punkt, men då kan ju den andra få bli en positiv då istället.
Såg den här veckan att Lärarförbundets årliga rankning av Sveriges skolkommuner är klar, och att Piteå hamnade på sjunde plats!
GRATTIS till min älskade, bästa lilla stad!
Nej, det är såklart inte Bäst då det fortfarande är flera kommuner som är bättre.
Men...
1. Piteå är med på Top-10!
och
2. Plats 7 av hela 290 kommuner är inte illa pinkat!
Tycker också det är så roligt att av de 10 högst rankade kommunerna så ligger hälften (5 st.) i Norr -och Västerbotten! :-D
Detta blir både en positiv och liiite negativ punkt... Men mest positiv ändå :-)
Jag har nämligen fått ett smakprov på hur min lägenhet kommer se ut efter renoveringen.
Jag har nämligen fått ett smakprov på hur min lägenhet kommer se ut efter renoveringen.
Nej, bilderna här ovanför är INTE min lägenhet. Jag bor fortfarande kvar här och de håller som bäst på med de två ovanför mig. Så min är inte påbörjad ännu.
MEN lägenheterna kommer ju se likadana ut, så detta är hur min lägenhet kommer se ut! Minus de svartvita tapeterna, då jag inte har sådana hos mig.
MEN lägenheterna kommer ju se likadana ut, så detta är hur min lägenhet kommer se ut! Minus de svartvita tapeterna, då jag inte har sådana hos mig.
JAG ÄR SÅ JÄKLA TAGGAD ATT DET KAN NI INTE ANA!!!!
Bilderna på köket är alltså den föredetta sovalkoven, vilket som sagt fortfarande är sovalkov i min lägenhet.
Jag.Kan.Knappt.Vänta!
Jag vill laga mat där NU!
Såhär ser det ut hemma hos mig för tillfället.
Nerpackat i väntan på klartecken att flytta ner en våning.
(Ja, det är sängen som står upp till höger i bild ;-))
Inte riktigt drömscenariot att julpynta i...
Den öppna lådan till höger är sådant som ska skänkas bort.
Däremot har jag ett litet dilemma, vilket handlar om julpyntningen i år.
Eftersom renoveringarna ser ut att dra ut på tiden (Covid och sådant ni vet...) så har jag ännu inget datum då jag kan flytta ner i extralägenheten/när de kan börja med min.
Det betyder att jag inte vet om jag kommer bo här eller i extralägenheten under december och jul.
Hinner jag flytta kan jag ändå packa upp lite grann och julpynta där.
Men blir det december i min egen lägenhet vet jag inte riktigt hur jag ska göra.
Har ju hunnit packa ner i princip allt i lådor; tömt skåpar, lådor och hyllor, och jag vet inte riktigt om jag ids packa upp allt igen för att sedan packa IGEN när det är dags att flytta ner.
För säg att jag skulle packa upp nu och börja julpynta. Och såg får jag meddelande nästa vecka om att "nu är vi redo att börja med renoveringen av din lägenhet".
Eller att jag packar upp och julpyntar nu, och så får jag det meddelandet andra veckan i december...
För jag kan helt enkelt inte behålla allt nerpackat och julpynta PÅ det. Det kommer ju inte ens se mysigt ut, utan endast ännu mer kaos.
Åh! Jag vet verkligen inte hur jag ska göra!
Jag är oändligt tacksam och taggad på att få renoverat, men det känns surt att jag kanske inte kommer kunna julpynta alls i år. Ett år då jag känner att jag behöver det extra mycket.
Detta övervinner i alla fall ALLT!! Det är DETTA jag är som allra mest taggad på! Nytt badrum!!!!!
Modernt KAKEL, handduksvärmare (vilket jag inte ens visste sattes in som standard) och framförallt DUSCH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tror inte att någon kan förstå hur mycket jag längtat efter att ha dusch! Kommer sannerligen inte att sakna mitt gamla slitna badkar för fem öre!
Ja, jag kommer absolut att ta före och efterbilder på min egen lägenhet :-D
Något som inte riktigt går lämna onämnt är det som sker i USA.
Jag har inte skrivit om valet här på bloggen, men det är bara för att jag inte bloggat på sistone.
Kan säga som så att mina ögon tårades när det gick upp att Trump förlorat valet. Glädjetårar, om nu någon mot förmodan missförstod ;-)
Min första glädjereaktion handlade inte om att Biden vunnit, utan om det faktum att Trump förlorat, haha ;-)
Är böjd att hålla med om vad jag läst/hört i sociala medier: "Tänk att vara så hatad att hela världen FIRAR när man förlorar ett val"... Tycker det säger en hel del om vilken typ av president en person är...
Och ja, jag vet om allt med Trumps alla stämningar, högsta domstolen och allt det där. Och att ingen egentligen är riktigt säker innan januari -då Biden installeras som USA´s 46:e president.
Och ja, jag vet också om att Trump faktiskt kan ställa upp igen i valet 2024. Men för tillfället känns det ändå som det går att andas ut en smula.
Tror nog aldrig att mina nerver varit så spända precis hela tiden som nu under detta val.
Inte ens under förra valet, då Trump vann. Känns liksom som att det varit tusen gånger mer på spel detta val.
Förresten... Vet inte om jag är den enda, men varje gång jag ser, hör eller läser om Trump börjar jag tänka på President Snow. Ni vet, diktatorn i Hunger Games-trilogin.
Som om Trump varit inspirationen till Snow-karaktären, eller att Snow varit Trumps förebild. Och ja, jag vet att böckerna kom ut långt innan Trump blev president.
Det är förmodligen bara jag och min konstiga hjärna som relaterar något sådant, men nu när den väl börjat tänka på det kan den inte sluta...
Det spökar i min lägenhet... ;-P
Hehe, nej skämt åsido. Det var bara så att när jag kom hem från jobbet i förrgår (tisdag) så möttes jag av detta.
Plus att det var typ 5 grader inomhus! Vet ju inte NÄR på dagen fönstret öppnats...
Plus att det var typ 5 grader inomhus! Vet ju inte NÄR på dagen fönstret öppnats...
När jag åkte till jobbet på morgonen såg det som vanligt ut; lampan stod på fönsterbrädan och fönstret var stängt. Visserligen vet jag att handtaget inte varit helt nertryckt, och att det förmodligen kommit någon stark vindpust och tryckt upp det.
Men det känns ändå konstigt...
För mina fönster är sådana att även om handtaget inte är nertryckt så sitter fönstret så pass hårt i ramen att man måste använda lite kraft för att öppna det. Och jag VET att det var "fasttryckt".
Så det måste ha varit en extremt stark vindpust.
Eller så spökar det... 😋😂😜
Eller så spökar det... 😋😂😜
Så; det blev ett långt inlägg lite i punktform (inspirerat av Annikas bloggform Torsdagspunkter).
Jag älskar detta koncept, då man ibland har flera saker man vill blogga om men de passar inte riktigt att få helt egna inlägg. Så jag tackar ödmjukast för den fina idén Torsdagspunkter!
Hoppas ni haft en bra vecka, trots Covids framfart! Jag höll på att skriva Trevlig helg, men insåg precis att det inte är fredag förrän imorgon hehe ;-P
På återseende!