Först vill jag bara varna om att detta kommer bli lite av en klagosång. Så ifall du inte är intresserad av att läsa den typen så ses vi gärna i kommande inlägg istället.
Det är nämligen så att jag kort och gott behöver få skriva av mig lite, och eftersom dagboksskrivande aldrig varit min grej får det bli bloggen. Den är, så att säga, en bra terapi. En riktigt bra terapi faktiskt.
Inlägget handlar inte heller om att jag behöver tips och råd, och jag fiskar inte efter medlidande.
Enkelt uttryckt så behöver allt bara få komma ut.
Som ni vet bor jag i en tillfällig lägenhet den här våren, under tiden då min egen helrenoveras. Här har jag i skrivande stund bott i två månader, och det dröjer nog ett tag till innan allt är klart.
Hela tiden sedan jag fick informationen om renoveringen, vilket var i höstas, har mina tankar varit inställda på att det faktiskt är tillfälligt och att jag ska flytta tillbaka.
Jag har sett fram emot det, eftersom det har varit en dröm sedan jag flyttade dit. Lägenheten har varit väldigt skabbig, för att tala klarspråk, och ända sedan inflyttningsdagen för 16 år sedan har jag drömt om att "prova på att få bo där när den är totalt nyrenoverad".
So far so good.
So far so good.
Sedan nu i mars har jag alltså bott halvt-om-halvt uppackad i en tillfällig lägenhet på våningen under min. Detta är en 3:a på 77 kvadrat.
Min egen lägenhet är en 1:a på 43kvm.
Det är alltså en stor etta, men dock ändå en etta med allt vad det innebär av allting i samma rum.
Jag kände mig dock HEMMA i den här trean PÅ EN GÅNG. Det gick så snabbt att det chockade mig, då jag inte ens kände så när jag flyttade in i min etta.
Jag har aldrig känt mig så trygg, och dessutom direkt, som nu i trean.
Menar såklart inte att jag känner mig otrygg hos mig själv, men kan inte förklara det på något annat sätt.
Har hela tiden haft en känsla av - den är dessutom ständigt tilltagande - att jag inte vill flytta härifrån.
I söndags fick jag ett mail från min hyresvärd med svar på en fråga jag hade skickat för en tid sedan. Jag hade ställt frågan vad de större lägenheterna i detta hus kostar.
Förutom min 1:a finns det två nyrenoverade 2:or, en nyrenoverad 3:a plus den här trean jag bor i nu.
Den nyrenoverade trean gick såklart genast bort, då den kommer kosta närmare 10 lax per månad.
Men om jag skulle välja att byta till en av tvåorna (alltså permanent) skulle det bli totalt runt 7000 i månaden, och att bo kvar här var till och med en möjlighet. Det skulle bli runt 8000 kr per månad.
Under ett par timmar var jag överlycklig.
Men så började jag räkna på inkomster och utgifter.
Jag var överlycklig dels för att det fanns en chans att få bo kvar här med "vardagsrum, ett sovrum OCH ett separat kontor", och dels för att jag faktiskt hade möjligheten att ens överväga dessa alternativ. För tio år sedan hade det inte ens varit möjligt att tänka tanken.
MEN så började jag räkna, och mitt hjärta sjönk som en jäkla sten.
Det visade sig nämligen att ja, jag skulle klara hyran oavsett om jag valde en tvåa eller trean.
Jag skulle kunna betala hyran, mina övriga räkningar och ha pengar över efteråt.
Det är här det blir så surt; som att äta en apelsin och först när man tagit ett bett inse att det är en citron.
Det är här det SUGER att vara vuxen och tänka förståndigt/logiskt.
Marginalerna efter räkningarna blir för små.
Visst; jag har klarat mig på mindre. Men det var när jag hade försörjningsstöd, där det är menat att man inte ska ha mer än existensminimum.
Har man jobb och lön är ju ändå tanken just att man ska kunna unna sig att leva, på ett sätt som inte går på f-stöd.
För närvarande ligger marginalen efter räkningar på ca 8500.
Med en dyrare lägenhet skulle det landa på ca 5000-6000 kr. Det är gode mycket mindre.
Känner också att det känns så surt att det var så pass liten skillnad mellan en 2:a och en 3:a.
7000 respektive 8000. Det är ändå bara en tusenlapp skillnad för ett helt rum och en balkong mer.
Vill också påpeka att detta inte är någon roast till min hyresvärd!
När jag har jämfört med ett par andra så är exempelvis 8000 ändå rätt bra pris för en trea. Speciellt som den har två balkonger och ändå hyfsat nyss renoverad.
Jag älskar min hyresvärd för att de fixar upp hela det här huset!
Det är helt enkelt bara min inkomst som är för låg ;-P
För övrigt så Ja, jag vet att jag såklart får en nyrenoverad lägenhet i vilket fall som helst. Min bostad kommer bli jättefin, och ingen får tro att jag är otacksam för detta!
Och jag vet att man får tänka som så att "det är ju ändå ett väldigt stor etta, och den här väldigt fin".
Jag vet.
Just nu är det dock bara så svårt att styra in hjärnan på de tankarna.
Just nu är panik och uppgivenhet det enda som får plats i mig.
Panik över att flytta ifrån den här stora fina lägenheten (tror den är underbar att bo i under sommaren).
Uppgivenhet över hur trångt det kommer kännas att flytta tillbaka till mina 43 kvadrat.
Också uppgivenhet över tanken att det är just den lägenheten som jag alltid kommer bo i. Alltid som i för gott.
Jag menar; oftast brukar ju 1:or vara den typ av lägenhet man flyttar in i när man flyttar hemifrån.
Man bor där ett par år innan man går vidare och kan uppgradera.
Tidigare har jag ju haft tankarna att "ja, det blev ganska många år här. Men förr eller senare kommer jag förmodligen flytta till något större".
NU vet jag att det inte blir så.
Jomen, det kan väl fortfarande bli så, tänker ni kanske.
Och såklart kan det bli så någon gång. Ingenting är väl omöjligt, så att säga. MEN oddsen talar för motsatsen.
Eftersom det blir för små marginaler även med en tvåa, alltså ett (1) snäpp större, så finns det inte mycket som talar för att jag kommer kunna flytta ifrån min bostad.
Man behöver väl inte bo inne i stan, kanske någon tänker.
Och nej, såklart. Jag skulle gärna bo utanför stan. Men när jag kollat runt lite så verkar det som om just tvåor och treor ligger på ungefär samma prisnivå som de i det här huset.
Kanske lite lägre, men då ska man ju tänka att det också tillkommer el och parkeringsplats.
Man kan naturligtvis komma liiite billigare undan, men då får man flytta typ långt ut åt f**ders. Typ Rosvik, mitt ute i skogen halvvägs till Luleå ;-P
Och man vill ju kunna ha en rimlig väg till jobbet, speciellt när man börjar 6:30 alla dagar.
De årliga löneökningarna då?
Jomen, de är ju mycket att hurra för i låglöneyrken... Och disclaimer igen: INTE en roast mot min arbetsgivare.
Jag har aldrig hittills känt det direkt jobbigt att ha en låg lön. Inte förrän nu.
En sak är säker; löneutveckling och pris/hyresutveckling går inte hand i hand. Det förstnämnda går betydligt långsammare än det sistnämnda.
För att kunna uppgradera lägenhet ens till en tvåa skulle jag behöva komma upp i typ 2-3000 kr högre lön; netto.
Och hur långt tid tar det?? Hela mitt yrkesliv...
Och NIX! Jag tänker INTE säga upp mig. Kan säga som så... att varför skulle jag göra det när jag äntligen har hittat ett jobb jag älskar? Eller bara När jag äntligen hittat ett jobb, punkt.
Så det är helt enkelt bara att göra sig så bekväm det bara går i min lilla lägenhet, för där blir jag kvar.
Det visade sig att lägenheten på 43 kvadrat utan balkong faktiskt är mitt livsboende.
Inte Livs Boende som i Drömboende, utan livsboende -som i resten av livet.
Jag ser nämligen inget annat alternativ. Större lägenheter är för dyra för min lön, jag har ett jobb där jag kommer jobba på obestämd tid framöver och det är inte ett yrke där lönerna helt mirakulöst kommer skjuta i höjden.
Jag är inte heller intresserad av rumskompisboende såhär vid 37 års ålder. Inte heller letar jag efter, eller är särskilt sugen på, ett förhållande. Helt ärligt.
Förutom avsaknaden av barn trivs jag kriminellt bra med min nuvarande status.
I svaga stunder (ja, som de här) kan jag inte låta bli att undra över När är det MIN tur?
Jag älskar mitt liv i övrigt, men vaaaaarför kunde jag inte få ta den här unika chansen? Att till och med få VÄLJA mellan lägenheter.
Att vara så nära att jag kan känna det nya, för att sedan känna det rinna genom fingrarna. Som finkornig sand.
Ja, negativt inlägg. MEN jag flaggade och varnade i början!
Tack för att jag fått skriva av mig en massa skit.
Skulle ljuga om jag sa att det känns bättre nu, men det känns i alla fall skönt att ösa ur sig.
Ta hand om er där ute!
Hejsan!
Först och främst vill jag bara passa på och TACKA er alla för lojaliteten gentemot min blogg. Jag har inte jättemånga läsare, men ni ska veta att ni som fortfarande kikar in här... Jag ÄLSKAR er! Och jag är så otroligt tacksam över att ni finns!
Jag är nämligen plågsamt medveten om min usla uppdatering.
Inte en ursäkt, men en förklaring är att jag alltid numera är så extremt trött när jag kommer hem från jobbet. Alltså under vardagskvällarna.
Senaste tiden har jag lämnat hemmet runt 6 på morgonen och kommit hem ca klockan fem på eftermiddagen. Då ska det fixas mat och andra sysslor. Har då och då försökt sätta mig vid datorn för att fixa med bloggen, redigera någon bild eller skriva något i Word. Men så fort jag börjar koncentrera mig på skapande får jag bokstavligen ägna all energi till att bokstavligen hålla ögonen öppna.
På sin höjd kan jag kolla en stund på något lättsamt på Youtube eller diverse streamingtjänst. Efter det däckar jag.
Och nej, det är inget fel på mig. Det är inte heller brist på ljus som är problemet -likt under vintern. Utan det handlar helt enkelt om att jag tar ut mig så mycket under dagarna och har så långa dagar hemifrån.
Det går över.
MEN igår (söndag) lyckades jag faktiskt ta mig iväg en liten stund till Furunäset, där nere vid Kärleksstigen (promenadstråket längst vattnet).
Canon fick hänga med, och planen var lite halvt att dokumentera hur det ser ut just nu och halvt hade jag hoppats på att Blåsipporna hade hunnit börja blomma.
Det sistnämnda visade sig vara lite för tidigt. Den äng av Blå -och vitsippor som huserar där hade inte gett sig till känna än.
DOCK hittade jag några stackare längst strandkanten. De var fortfarande väldigt små och halvt utslagna, men det ÄR alltid en fantastisk känsla när man hittar årets första vårblommor :-D
Däremot kunde jag bara ta mig en bit längst stigen. Hade nämligen varit så osmart och tagit lågskor (vita i tyg, hm...) och efter en bit in på stigen kom jag till ett område där snön inte hunnit smälta.
Fel skor = vände om och strosade tillbaka mot bilen.
Denna fototur skedde under kvällen (runt åttatiden), så solen hade hunnit börja gå neråt. Detta betyder, som ni ser, att ljuset var helt underbart!
Gyllene timmen indeed!
Just nu blir det faktiskt inte mörkt förrän vid 21-tiden på kvällen! Känner att jag ler från öra till öra bara av att skriva den meningen!
Vi är sanneligen på rätt sida om både vinter -och sommarsolståndet!
Det har också verkligen smält bort så ljuvligt mycket snö senaste tiden! Jag älskar våren; jag verkligen ÄLSKAR den! Utan konkurrens är det min absoluta favoritårstid!
Men... innan jag skriver en hel roman tänkte jag att vi helt enkelt sätter igång med bildvisningen av ett gäng helt färska bilder från Piteå.
Fotade, som sagt, igår; Söndagen den 18 april 2021.
Årets första vårblommor. Några små, ensamma Blåsippor.
Gyllene timmen in my ♥
Här tog det stopp. Vet att snön ser ganska packad ut, men jag hade vita lågskor i tyg, så vågade inte chansa. Vill inte dra på mig någon förkylning genom att gå omkring med blöta fötter i april.
Här brukar det digna av både Blåsippor och Vitsippor när den säsongen sätter igång. Och DET är förmodligen inte långt borta nu!
Classic April på mina breddgrader.
Måste faktiskt erkänna, även om det är lite genant, att jag trots allt inte skulle våga ta mig hit på kvällar och nätter. Jag skulle aldrig åka hit på Norrskensjakt, även om det förmodligen är ett toppenställe för sådan fotografering där nere vid vattnet.
Tyvärr är det så att jag fortfarande tycker den stora vita byggnaden (till höger på bilden) känns läskig. Och lite creepy. Trots att den idag är hotell och företagsland.
Allt jag kan tänka på är Furunäsets fricking historia. Ni vet; mentalsjukhuset.
Om väggar kunde tala... Ja, då skulle jag INTE vilja höra vad just den byggnaden hade att säga! Aldrig i hela livet!
Alltså... allt som hänt med så många människor innanför de där stenväggarna...
Nej, nu måste jag lämna de tankarna. Trots att jag försöker hindra dem, så lever mitt huvud sitt eget liv varje gång jag åker förbi där som sagt.
Är i alla fall glad över att det gjordes något bra av stället efter nedläggningen, istället för att bara låta det stå som ett stort, övergivet monument över tiden som var.
Nej, nu ska jag (sent omsider) sätta mig och svara på de kommentarer jag fått under mina senaste blogginlägg.
Vi hörs, kära vänner!
Hem ljuva hem är en farlig butik ;-) I princip varenda gång jag går in där kan jag inte låta bli att låta någonting följa med hem. Men de har ju så fina saker! Dyra, men det är ju å andra sidan märkesinredning och sådant. Husgeråden de har är ju exempelvis Ittala och liknande...
Det jag oftast brukar köpa där är Muminmuggar, och det var en sådan jag faktiskt hade tänkt köpa sist jag var där. Men så blev det denna bricka istället. Har tittat på den jag tror varenda gång jag varit där det senaste året, så till sist slog jag ändå till.
Som ni ser är det tryckt ett sådant ordmoln innehållande en massa ord på Pitemål.
Butiken har även mycket andra Piteå-grejer, men oavsett hur mycket jag vill ha allt tänker jag inte ruinera mig, haha :-)
Instagrammade denna bild när jag kom hem, och fick samtidigt en idé till bloggen. Tänkte att istället för att göra en lång jäkla Instagramtext som bara blir jobbig att läsa på så liten skärm, så gör jag ett litet dialektlexikon här istället.
Planen är att översätta ord som står med på brickan, såklart. Men kommer även lägga till lite andra ord. Sådana som inte finns med på bilden, men som jag gillar -eller bara vill ta med helt enkelt.
Kommer faktiskt inte ta med alla ord, då jag i ärlighetens namn inte kan riktigt alla.
Ja, jag är född, uppvuxen och boende i Piteå kommun, men jag kan inte prata Pitemål. Jag kan vissa fraser och ord, men jag pratar inte flytande dialekt. Tyvärr.
Detta är något jag aldrig direkt reflekterat över, förrän de senaste åren. Kan känna en viss sorg över att inte kunna min egen dialekt, men vi pratade "vanligt" (i brist på bättre ord) hemma då jag växte upp.
Skulle säga att jag pratar "svenska med Pitebrytning". Flertalet dialektsord finns ju trots allt med i mitt dagliga tal.
Detta blir lite mer som ett lexikon när det kommer till översättning. Det är dock tyvärr svårt att få med hur orden uttalas, eftersom många av dem inte riktigt uttalas som de stavas.
Till exempel om det är u eller o i ett ord, så uttalas dessa bokstäver tydligt "som bokstäverna", så att säga.
Ta t.ex. ordet "bullen". Där uttalas u:et verkligen tydligt som U. bUllen. Betyder bullar.
Ordet "päron" betyder Potatis och uttalas med ett tydligt O. pärOn.
Det finns också två varianter av Pitemålet. Det ena kallas Bondska (bonscka) och det andra Pitefint (korta i).
Båda är såklart pitemål men, som det låter, så är "pitefint" en mer "förfinad" variant av den breda bondskan.
Den bredare varianten pratades historiskt mer ut mot byarna, ut på landsbygden. Den förfinade (om man nu kan kalla den så) växte fram bland de som bodde inne i och runt omkring stan.
Tänker att vi kör igång med den lilla (hm...) ordlistan. Pitemål till Svenska...
Peitmål = Pitemål (börjar med namnet på dialekten, haha ;-))
Bull/Bullen = Bulle/Bullar [ bUll / bUllen ]
Hajna / Hojna / Häjna = Han här, Hon här, Den här
Stögo = Stuga [ stöggo ]
Nöges / Nööst = Måste
Nagerst = Någonstans
Sko = Ska
Arbeit = Arbeta
Båoka = Boken
Djära = Göra [ jära ]
Bäjne = Benet
Flecken = Flickor [ fLekken ]
Flecka = Flickan [ fLekka ]
Påtjen = Pojken
Nallta = Lite grann
Mytje = Mycket [ myche ]
Oppa = På ("Oppa bojn" = På byn)
Sleckedena = Sådant där
Möttogräv = Retsticka
Remidjen = Bestick
Nestjäla = Matsäck
Sönna = Sådär
Vosch = Var/vars
Nager = Några
Skånn = Skorna
Skånn = Skorna
Sååck = Socka
Såcken = Sockarna [ såkken ]
Hännren = Händerna
Gren = Gran
Åssit = Ingenting
Tjöp = Köpa
Slentat = Halkigt [ schläntat ]
Bödd-du-höv = Behövde du
Bödd-du-höv-hä = Behövde du det?
Hä-bö-dö-it-höv = Det behöver du inte
Fler roliga ord:
bakofjö:L = Brödspade
Päro / Päron = Potatis [ pärO / pärOn ]
Päroflose = Potatisskal
Göudat = Galen
Gåode = Ganska
Kogamoj = Harskrank [ kåggamåj ]
Moj = Mygg [ mOj ] "Hä va mOjjat jena" = "Det var myggigt här"
Håongra = Hungrig ("våra jä håongra?" = Är ni hungriga?)
Ingerst = Ingenstans
Kållt = Kallt
Krööym = Klaga
Fjuksnönn = Mjuksnö
illt = Ont
Gamelsmöko = Omodern [ gammelschmökko ]
RakkeL = Skräp
Stjägga = Skäggig [ sTjägga ]
Gulle dä = "Snälla du" / "Gulliga du" [ gUlle dä ]
Kwedo = Uppblåst, mätt
Stjider = Åka skidor
Skreekk = Åka skridskor
Leiik = Ändå, i alla fall ("i sko leiik åt sta:n" = Jag ska ändå till stan)
Ordet "jag" är endast bokstaven i. Precis som i engelskan. Det uttalas dock som svenska "i".
Ex. "i sko fara dell sta:n" = Jag ska åka till stan
(Maybe) Fun fact: Under hela min barndom trodde jag att Koggamoj var ett svenskt ord. Alltså att de där stora myggorna hette så.
Det var först i vuxen ålder, eller i typ tonåren, som jag förstod att det tydligen är dialekt.
En sak kan man i alla fall säga om pitemålet; det låter inte direkt akademiskt! Är snarare arbetarklassen som skiner igenom där, haha ;-P
Däremot tycker jag ändå att det, på något sätt, låter ganska mysigt/hemtrevligt. Önskar som sagt att jag kunde prata flytande bonscka.
Däremot tycker jag ändå att det, på något sätt, låter ganska mysigt/hemtrevligt. Önskar som sagt att jag kunde prata flytande bonscka.
Hur är det med er? Pratar ni utpräglad dialekt (från där ni kommer ifrån)?
Eller pratar ni mer "vanlig" svenska?
Gillar Du dialekter? Vilken är din favorit (om du har någon)?
Har det för att de ofta är typ Göteborska? och Värmländska? som oftast brukar vinna när det är sådana "mysigaste dialekten". Själv har jag nog faktiskt ingen direkt favorit på det sättet. Jag älskar dock det charmiga med just olikheter mellan dialekter. Jag hoppas ändå att de får leva kvar, och inte försvinna helt och hållet.
OBS! Bilderna i detta inlägg är från tidigare år.
Det ser inte ut såhär hos mig just nu.
Vilken som är min favoritårstid tror jag inte undgått någon; ni som följt mig en längre tid vet att det är våren.
Den årstid då livet, så att säga, kommer tillbaka.
Den årstid då min (självdiagnostiserade) vinterdepression flyger sin kos och allt känns lätt och fritt igen.
Hittade en vårlista tidigare nu under eftermiddagen, och eftersom våren närmar sig med stormsteg tänkte jag att den kunde vara kul att svara på.
Har våren börjat som du tänkt dig?
Ja, absolut. Kanske bättre till och med. Än så länge är det mer vårvinter än vår, men vårvintern började ju faktiskt tidigare än normalt i år. Redan ganska tidigt i mars steg temperaturen över nollan och snön började smälta i typ rekordfart.
Hur såg ditt liv ut förra våren?
Tja, samma som nu antar jag. Jag jobbade, åt och sov. Corona hade nyligen satt igång, vilket gjorde min första vårtermin på mitt nuvarande jobb lite speciell.
Så förutom denna eländiga pandemi hade jag absolut ingenting att klaga på förra våren.
Så förutom denna eländiga pandemi hade jag absolut ingenting att klaga på förra våren.
Hur hoppas du våren blir i år?
Precis exakt likadan! Minus Covid då´rå. And that´s not happening!
Men jag har mitt älskade jobb (är fortfarande nykär i att ha fast anställning) och jag har för tillfället mitt palatsliknande boende i den här 3:an. Mitt nuvarande liv kan knappast bli mycket bättre än det är just nu.
För ja, boendet är "bara" en vanlig hyresrättstrea, men för mig som kommer från en 1:a känns det som att bo i ett palats.
För ja, boendet är "bara" en vanlig hyresrättstrea, men för mig som kommer från en 1:a känns det som att bo i ett palats.
Hur hoppas du ditt liv ser ut nästa vår?
Precis exakt likadant som det ser ut just nu. Minus Covid.
Ja, jag vet att det är samma svar som föregående fråga. Men just nu är det i princip ingenting i mitt liv jag vill ändra på.
Det skulle i så fall vara att jag tagit över kontraktet på den här stora lägenheten. Att jag bor här permanent och därmed kunnat på riktigt boa in mig och inreda.
Vad är ditt vårplagg nummer 1?
Noll - minus noll - intresse för kläder här, men det skulle i så fall vara joggingskor och min gamla fleecetröja.
Bästa känslan som finns är när det är så pass torrt ute att det är dags att ställa undan vinterskorna för säsongen och istället plocka fram lågskorna. Älskar!
Samma med fleecen. Den som jag sydde i mellanstadiet och ja, den har sett sina bästa dagar. Men den är underbart skön och jag kommer använda den tills den faller i bitar.
Har du några särskilda vårplaner på g?
Nej, det kan jag inte säga.
Önskar att jag var en sådan person som kunde sätta upp planer och mål, för att sedan faktiskt fullfölja dem. Men jag klarar inte riktigt av att planera upp för mycket för långt i förväg.
Jag VILL ju dock hitta inspirationen att faktiskt ge mig ut och vårfota en del nu i maj, då våren kommer på allvar.
Vad önskar du dig i vår?
Sol, värme, inte för mycket eftersläntarsnö, fotoenergi/inspiration.
Föredrar du våren eller hösten?
Behöver jag ens svara ;-P VÅREN! Alla fricking dagar i veckan!!
Jag vet att många svarar höst på en sådan här fråga; många som gillar hösten just på grund av mörkret (för att det är mysigt), höstkläder och sådant.
Måste erkänna att jag avskyr hösten av precis samma anledningar... Jag tycker inte mörkret är mysigt (bara jobbigt), jag gillar inte kyla och jag avskyr tjocka kläder.
Så igen; VÅREN är MIN årstid!
Vem/vad är din vårförälskelse?
Björkarnas skira ljusgröna löv.
Nysopade gator och trottoarer.
De ljusa kvällarna.
Tussilago.
Blåsippor.
Körsbärsblommor (vilka jag endast får se på andras bilder, men ändå).
Tre saker som stoppar vårkänslorna?
Eftersläntarsnö. Den tinar dock bort snabbt, samt tar bort den gamla snön. Så helt usel är den inte.
Okej, kom bara på en sak så jag lämnar det där.
Vad tar du med dig från vintern 2020-2021?
Hm... Vet inte riktigt, men det skulle väl kanske vara...
1. Vid framtida rejäla snöstormar, kör direkt till ett parkeringsgarage och ställ bilen där. Det är VÄRT det även om du måste betala lite!
2. Ha ALLTID en skyffel och en piassavakvast på plats i bilen!
Har du några sommarplaner?
Som jag skrev tidigare brukar jag vara försiktig med att faktiskt dra upp konkreta planer alldeles för tidigt. Blir bara besviken om eller när de rinner ut i sanden. Och sommaren här är ju så nyckfull.
Hade en massa önskemål om vad jag ville göra förra sommaren, och så regnade hela semestern bort...
MEN sommaren är dock en så speciell årstid att det ändå inte går att hindra hjärnan från att börja drömma om saker att hitta på. Jag har alltid drömmar om att fylla semestern med en massa roligheter och skapa minnen. Speciellt numera, då jag verkligen kan njuta av den på ett annat sätt.
Tidigare har jag ju varit "ledig" på somrarna, tekniskt sett. Jag har varit arbetssökande, och därmed inte haft något att göra på dagarna. Men det är inte samma sak som att faktiskt ha semester.
Det går inte koppla av på samma sätt, eftersom man hela tiden har jobbsökandet flåsandes i nacken.
Det går inte koppla av på samma sätt, eftersom man hela tiden har jobbsökandet flåsandes i nacken.
Nu däremot, som fast anställd med betald semester, går det att på ett helt annat sätt luta sig tillbaka och enbart njuta av ledigheten.
I alla fall... den här sommaren skulle jag så gärna vilja dedikera till min kära Canon. Jag vill verkligen göra det till en fotosommar, OCH få det till att bli av!
Jag håller krampaktigt tummarna för att det blir en fin sommar. En varm och solig semester.
Jag vill så väldigt gärna utforska de vandringsleder som finns i den här kommunen.
De är inte jättemånga, eller sådär hemskt långa. Men jag skulle så mycket vilja komma mig iväg och se hur de är.
Det är väl egentligen så långt jag kommit med mina sommarönskningar.
* * * * * * * * * * * * *
Okej... då var den alltså klar, den här vårlistan.
Ganska rolig ändå, men generellt gillar jag ju blogglistor. De är verkligen en så bra grej mot bloggtorka.
Så... vi avslutar väl helt enkelt här och så säger jag:
Tack för att ni vill läsa mina texter, och På återseende!
Äntligen! Fyradagarshelg. Eller som jag kallar det; Fyra-dagars-sovmorgon.
Alltså, tror nästan att sova är min största hobby... Och ja, det är sagt med glimten i ögat. Gäller att alltid vara övertydlig i sociala medier.
Men sova är verkligen bland det bästa man kan göra.
Vem sjutton hittade på att "halv sju-sju, det är väl en bra tid att börja arbetsdagen på..."? Vid den tiden sover man ju fortfarande, även om man är vaken!
Som sagt; jag älskar mitt jobb, men fatta DRÖMMEN att ha ett jobb där man styr helt över sina egna arbetstider.
Tänk att ha dagar som ser ut på detta viset; du sover till 7, kliver upp, går ut på en lätt morgonpromenad, kommer hem, duschar, äter en god frukost och först efter det sätter du igång med arbetet. Sedan kan du istället jobba lite längre på eftermiddagarna.
Jag skulle absolut kunna leva på det sättet. Jag skulle absolut kunna jobba längre på dagarna om jag fick ha sådana mornar, då jag har extremt svårt att komma igång på morgonen.
Men i alla fall... Påsk var det ja. Långhelg.
Faktiskt så har jag inga planer, men det har jag inga problem med. Jag har inga specifika traditioner jag slaviskt måste följa kring den här helgen. Ingenting jag känner någon panik över att missa. Fördelen med att vara introvert under en pandemi, haha ;-D
Det blev också en lugn jobbavslutning på den här veckan. Så lite barn att det räckte med en (1) sittning istället för två; för alla tre måltider.
Har haft en lite för hög nivå av stress den senaste tiden, så ska jag vara ärlig kändes det toppenbra att det var så lugnt idag.
OBS! Gammal bild. Från något år då påsken låg sent i april.
Det har tinat mycket senaste tiden, men såhär ser det inte ut nu.
Sitter och funderar över om jag ändå skulle försöka hitta på något nu under helgen. Är sjukt sugen att ta med Canon ut, men jag vet också att jag har skitsvårt att komma mig igång med saker. Jag kan planera och tänka att "jag ska göra det och det", men det slutar ändå med att jag sovit och suttit framför datorn hela helgen. Det är så störande.
Kan tänka att "NU går jag och [ valfri aktivitet ]" och hjärnan ger en signal om att gå iväg, men kroppen lyder inte. Svårt att förklara, men hoppas ni fattar hur jag menar ändå. "Nu går jag", men ändå sitter jag kvar.
Men däremot, när det börjar närma sig kväll och den tiden då man faktiskt brukar börja koppla av... DÅ kan jag få ryck gällande lite av varje. DÅ kan jag komma mig igång.
Ett bra exempel är från när jag höll på med bloggdesigner. Jag kunde sitta en hel dag och bara stirra på ett tomt ark i Photoshop. Bara stirra på det och inte ha en susning om var jag skulle börja. Sedan, klockan åtta på kvällen, DÅ började allting flöda som i ett trollslag, och jag kunde sitta med kodningen oavbrutet till klockan tre på natten.
MEN jag har noll nya bilder att visa, Canonabstinens och det är för tillfället otroligt underbart vårvinterväder. Fortsätter det så MÅSTE jag se till att komma ut.
Har funderat ett tag på om jag skulle härma inspireras av min favoritbloggare Annika och köra en Var-Femte-Minut. Att gå ut på en promenad och istället för att bara välja de bästa motiven, ta en bild var femte minut. Älskar de inläggen, då det liksom ger ett annat perspektiv på hur det ser ut där man bor.
Känner lite grann att jag liksom fastnat i en loop när det kommer till fotograferingen. De få gånger jag är ute och fotar nu blir det så mycket exakt samma bilder som jag tagit tre miljoner gånger tidigare.
Jag vill utmana mig själv. Jag vill komma tillbaka till fotoglädjen jag vet finns kvar någonstans.
Om någon har något bra förslag på teman att fota på får ni mer än gärna brainstorma i kommentarerna.
Ha en riktigt mysig påskhelg allihopa, hur ni än spenderar dagarna!
På återseende!