Tänkte att jag skulle skriva ett inlägg med positiv ton här på bloggen, som kontrast till hur det varit den senaste tiden (känns det som i alla fall).
Hade ni frågat mig för några år sedan om jag tror att positiv tankekraft fungerar så hade jag förmodligen inte svarat på samma sätt, men som det är nu kan jag inte låta bli att tro på att det fungerar. Att om man verkligen tänker positivt så händer det positiva saker.
Nej, det har inte hänt någonting speciellt för tillfället som gör att jag skriver detta. Det är mest allmänt, och hur jag ser på den här biten.
Jag tror, eller vill i alla fall tro, att det faktiskt var positivt tänkande som t.ex. hjälpte mig att klara körkortet (uppkörningen) den där aprildagen för tio år sedan. Jag var nervös, men redan dagen innan började jag säga tyst för mig själv typ "Jag kommer att klara uppkörningen imorgon". Jag vet att det förmodligen låter väldigt löjligt och kanske lite vrickat att gå runt och säga det till sig själv (dock tyst, det var inte som om jag gick omkring och pratade högt med mig själv ;-)) Och jag tror ändå att det faktiskt hade positivt inflytande på hur mitt körprov gick. Betydligt bättre än om jag hela tiden sagt "Åh, jag kommer aaaaldrig att klara det!"
Jag gick en kortare (kunde gott ha varit längre) kurs i Personlig utveckling (via Projekt Norrsken) för ungefär två år sedan, och där var det mycket om just styrkan i positivt tänkande. Måste väl erkänna att det var i samband med den som jag började tänka mer på detta, men tycker ärligt, som sagt, att det ligger väldigt mycket i det.
Negativa tankar tar mycket energi. Massor. Energi man kunde ha använt till något konstruktivt, men som slösas bort i det negativa.
Det tar oerhört mycket på oss, psykiskt, att alltid gå runt och tänka på allt negativt i livet.
Negativa saker kommer alltid finnas runt omkring oss. I våra liv. Allting kan inte bara vara positivt. Och självklart måste vi få vara nere och deppiga någon gång. Men det handlar om vad vi gör åt vår situation. Jag fick ett tips om att man kan ta en speciell tid, t.ex. femton minuter per dag, då man tillåter sig att vara deppig och släppa fram de negativa tankarna (är ju inte bra att samla allt sådant inuti sig heller). Men när den tiden är slut så fokuserar man istället på att tänka positivt.
Och att bara "släppa" det negativa sådär ÄR svårt. Men med lite träning så fungerar det faktiskt rätt bra :-)
Om jag t.ex. tar min Belgienresa som exempel (brukar göra det, då det var en sådan stor gå-utanför-min-trygghetszon för mig).
Vad hade hänt om jag i slutänden hade låtit de negativa tankarna styra. Vad hade hänt om jag bara tänkt typ "Jag klarar det inte", "Jag klarar inte att åka på praktik utomlands", "Det kommer aldrig att gå" och sedan fatta mitt beslut baserat på det.
Då hade jag inte suttit idag, fortfarande, ett och ett halvt år senare, och längtat tillbaka till de två veckorna.
Jag hade suttit här, ett och ett halv år senare, och tänkt "Tänk om jag åkt. Jag undrar hur det hade varit."
Och DET är faktiskt värre! Att ångra sådant man inte gjorde.
Nej, nu känner jag att jag börjar komma aningen ur spår och komma in mer på allmänt om positivt och negativt. Men det gör kanske inget.
Om det är någonstans man vill komma, om man har ett mål, räcker det naturligtvis inte bara med tanken. Man måste handla också om något ska hända.
Men jag tror ändå att bara med positivt tänkande har man kommit en bra bit mot sitt mål.
Låt inte den negativa energin hålla dig tillbaka och hindra dig från att bli precis det du vill!
Positive thinking give positive result!
Ikväll har jag varit på dubbelkalas i Hortlax; firat pappa som fyller 54år och lillebror som fyller 26 (båda två idag).
Syster hade gjort en minitårta med småfigurerna från Despicable me (minioner, var det så de heter?) :-D
Har väl egentligen inte så mycket att skriva, och kameran fick inte följa med. Ville mest kika in här och lämna ett litet avtryck innan det är dags att krypa till kojs :-)
Och med denna dag så var födelsedagsmånaden slut!
Nästa födelsedag är i september.
Nästa födelsedag är i september.
Bild från min Instagram.
En sak som jag kom att fundera på just idag handlar om vädret (vad annat; jag är ju svensk ;-))
Men jag undrar: är det nedärvt i vår svenska natur att klaga på vädret? Har tänkt på att det kan ha varit flera dagar/en vecka/två veckor med fint väder, och när vi en dag efter det vaknar upp till regn så är det ofta stora klagosånger... Som att de dagarna med fint väder inte räknas då det just DEN dagen regnar...
Nu drar jag naturligtvis inte alla över en kant! Och jag säger inte att det är såhär. Men det känns ibland som att det är så.
Vad tror ni?
Dagens 5 konstateranden:
• Med alla sina färger är tivoli superroligt att fotografera!
• Bekräftat är att direkt solljus absolut INTE är det bästa ljuset att fota i !
• Det är väldigt pinsamt att fota i folkmassor med en stor systemkamera, när man inte fotar på uppdrag!
• Typ varannan människa springer runt med en sådan gigantisk Marabou, men själv vinner man aldrig något på sådana spel !
• Langos går inte äta civiliserat!
Tillfälligt kör jag med ett blogginlägg jag själv inte gillar... kort och utan bilder ;-)
Men jag tänkte ställa en fråga relaterat till inlägget jag skrev för ett tag sedan...
Skulle någon vara intresserad av att läsa en eventuell novell/berättelseblogg skriven av mig?
Alltså FICTION, inte berättelser ur verkligheten. Skönlitteratur typ.
Att jag frågar beror på dels att jag numera måste väga plus och minus på guldvåg innan jag startar en ny blogg, då jag redan hunnit med att starta så extremt många! I och för sig skulle den bloggen INTE ersätta den här, utan bli en endast skrivblogg, men ändå.
Och att jag funderar på att starta en sådan beror även på att min skrivlust fortfarande är väldigt stor. I och för sig har jag inte kommit på någon bra handling ännu, men jag längtar bara efter att skriva!
Tacksam för svar :-)
Som ni vet vid det här laget gick jag in i en trettioårskris redan förra året, eller kanske till och med året innan det. Och då är det i skrivande stund ändå ett helt år kvar tills jag faktiskt fyller 30!
Jag hade hoppats att den här känslan skulle vara hyfsat snabbt övergående, men den verkar ha bestämt sig för att stanna ett tag. Hur länge brukar en "kris" hålla i sig? Tills man passerat den födelsedagen?
Vi lever i ett samhälle där man typ förväntas ha gjort så mycket mellan sin tjugonde och trettionde födelsedag. Och när man passerat 30 är det dags att typ "se tillbaka på sitt liv", som att det på något sätt vore över.
Men jag då? Vad har jag gjort hittills? Typ... ingenting!
Jag har varit tvungen fokusera så mycket på det här att träna det här med min blyghet (vilken i hela mitt liv varit så kraftig att det varit som ett handikapp)!
Och visst; jag har kommit riktigt långt i den kampen; men det innebär ju samtidigt att jag kommit efter alla i min ålder angående "hur mycket man gjort" (i brist på bättre uttryck).
Jag är stolt över de framsteg jag gjort (ett OÄNDLIGT TACK till Projekt Norrsken och Repris!) men då och då kan jag inte låta bli att känna mig lite bitter för allt det där andra.
Andra i min ålder har redan hunnit resa, skaffa sig karriärer, skaffa barn (två, kanske till och med tre) o.s.v.
De kan känna att "tjugoårsåldern" varit innehållsrik och de har gjort något.
"Trettio är ungt" / "Trettio är inte gammalt"
Självklart är det här med ålder väldigt relativt. Är man 40 är naturligtvis 30 inte gammalt. Och är man 15 är man typ färdig för hemmet när man passerat 25...
(Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer många att ha näst intill flygfärdiga barn när de närmar sig 30... Men det är ju åt andra hållet det...)
Men för MIG, speciellt just nu, är trettio en väldigt hög siffra!
Känns lite grann som att man kan dela upp det i typ "ungdom", "ung vuxen" och "vuxen-vuxen", och jag tycker det känns som om när man passerar 30 så går man från att klassas som "ung vuxen" till "vuxen-vuxen".
Självklart kan man vara mentalt "vuxen-vuxen" redan vid typ 22, men just nu skriver jag väldigt generellt och fokuserat på ålder.
Så SNÄLLA, säg att mycket kan hända mellan 30 och 40!
Snälla, säg att "livsavgörande" saker kan hända även efter 30-strecket!
Jag försöker tänka på det viset, men jag når inte riktigt ända fram just nu mitt i min trettioårskris... ;-)
Jag väljer absolut Gläntan framför Havsbadet om jag åker ut till stranden!
Ett riktigt guldkorn. Smultronställe.
Och idag kom jag mig faktiskt för att plocka ihop lite sommarpicknick och åkte ut just till Gläntan. Tror nog att det här har varit en av sommarens absolut bästa dagar! Inte ett enda moln på himlen! Det enda vita som gick att skymta var sådana "ränder" efter flygplan.
Ljuvligt! (Vädermässigt kunde PDOL inte ha fått en bättre start!)
Angående näst sista bilden så var jag helt enkelt tvungen att dokumentera att jag faktiskt gick ut i vattnet, även om det bara var för att doppa fötterna :-) Jag är nämligen världens badkruka, och badar typ aldrig!
Däremot var det iskallt i vattnet! Kanske beror det också på badkruke-jag, men mina fötter tyckte i alla fall att det var kallt ;-)
Och sjääälvklart var jag ju även tvungen att instagramma under tiden jag satt där på stranden... annars vore det inte 2013 ;-P
Vad har ni hittat på idag?
Några snabba från ikväll.
När jag och hunden precis skulle gå ut på kvällsrastningen fick även kameran följa med i hastigheten, trots att jag inte hade överdrivet mycket fotoinspiration (trots det fina vädret).
Men de har börjat ställa iordning för tivolit till PDOL och alla färger ett tivoli innehåller gör det alltid roligt att fota.
Tyvärr blev det väl inte direkt några wow-bilder, men jag har ju hela veckan på mig :-)
Dessutom kändes det av någon anledning lite småpinsamt att gå runt där och fota. Kände mig lite som en spion ;-) Men det är jag ju inte... bara en väldigt entusiastisk hobbyfotograf ;-)
Först: Ursäkta den hafsiga bilden. Fixade den lite snabbt för att den skulle passa inlägget.
Fotade kamerorna "med varandra"; det blev alltså två bilder. Sedan klonade jag in dem på samma bild för att de skulle stå bredvid varandra. När jag laddade in bilderna i datorn såg jag även att Mark har lite skakningsoskärpa över sig, men ides inte ställa iordning allt och ta om bilderna.
Som ni vet/säkert har förstått så fotar jag knappt med lillebror Canon längre (sedan början av sommaren har jag ju även haft honom utlånad). Inte sedan älskade Mark tog över kameraväskan.
Men igår på bröllopsfotograferingen fick ju båda kamerorna följa med; lillebror som extra/backup.
Och det jag reagerade på när jag använde den var; hur KRÄSEN man faktiskt blir när man fotat länge med en bättre kamera! Självklart är det fotografen som gör bilden mer än själva kameran, men ändå!
Saker som finns på/i Mark som inte finns i lillebror Canon. Saker som jag inte direkt saknade för några år sedan när jag bara hade 400D:n, men som jag nu vant mig vid och blivit bortskämd med.
Bara en sådan sak att ha så många olika kvalitetsformat/storlekar att välja på, så många ISO-steg (ISO-pressning ner till 50 och upp till 25600!), den där "extra" vitbalansen (Kelvin-grader) och FRAMFÖR ALLT den stora displayen (den kändes otroligt liten på 400D:n)! Och dessutom LIVEWIEW! vilket jag inte heller hade/har på lilla Canon... Filmfunktion. Listan kan göras lång!
Kort och gott; det var vad jag reagerade på igår när jag använde båda kamerorna samtidigt. Hur kräsen jag faktiskt blivit även om jag "bara" fotat med Mark i 1½ år...
Update: Värt att nämna, kom jag också på, är det härliga greppet man får när man använder 5D:n i och med att den är så pass mycket större. Visst skulle det vara skönt med ett batterigrepp även till den, men det är inte något man måste ha för greppets skull.
400D:n är så pass liten att 1-2 fingrar hamnar under kameran hela tiden (om man inte har väldigt små händer förståss), vilket innebär att man i princip måste ha ett batterigrepp på den för att få ett skönt grepp.
Tar en liten paus och hälsar på bloggen.
Har ju inte blivit så mycket uppdatering den senaste tiden, så jag försöker att i alla fall lämna ifrån mig ett livstecken någon gång då och då ;-)
Har hittills redigerat 40 av gårdagens bilder. Låter i och för sig inte så mycket; tar det lite lugnt idag. Det är ju trots allt söndag. Men började efterbehandlingen redan idag då jag är alldeles för nyfiken för att vänta ;-)
Hej hej!
Sitter här hemma nu, trött så jag snart stupar; men otroligt lycklig!
För en stund sedan kom jag hem från mitt första uppdrag som bröllopsfotograf. Det var jätteroligt! Åh, detta är vad jag vill göra för resten av mitt yrkesliv! Fotografi som jobb!
Hur många timmars redigering som väntar mig går inte att säga, då jag idag kom hem med 933 bilder! Så många bilder har jag aldrig tagit på en och samma dag tidigare!
Snabbredigerade en detaljbild (↑) men fler kommer ni inte att få se just nu. Först ska bilderna efterbehandlas (fotar ju i RAW) och sedan levereras till brudparet. Och det är först efter det jag brukar fråga om tillstånd att lägga ut bilder.
Jag lär sova gott inatt :-D
Imorgon gäller det!
Min första bröllopsfotografering!
Som jag skrivit tidigare känns det riktigt spännande, nervöst och framförallt jätteroligt :-D
Samtidigt känns det ärligt talat ganska overkligt. Overkligt att jag faktiskt kommit till den punkten i mitt fotograferande då jag känner mig redo för just bröllopsfoto. Det känns som om det var igår jag tog mina första stapplande steg in i systemkameravärlden. Men det är 5år(!) sedan. Det var 2008. Då fotade jag på Full Automatik med min 400D. Jag hade ingen direkt känsla för komposition, ljus och vinklar.
Tänk vilken resa jag gjort inom fotografin bara under de åren!
När jag blickar tillbaka i mitt bildarkiv från 2008 känns det som om de bilderna är fotade av en helt annan person.
Men det är de ju på sätt och vis också...
De är fotade av en absolut nybörjarhobbyfotograf som ännu inte visste om fotografi var rätt hobby för henne.
Men det tog inte lång tid innan den personen blev äkta biten av fotograferandet. Det tog inte lång tid innan den personen insåg att DET HÄR var vad hon ville arbeta med på heltid resten av sitt yrkesliv!
Och imorgon gäller det!
Första bröllopsfotograferingen :-D
Ikväll har jag kollat igenom fotoutrustningen, laddat batterierna och sett till att minneskorten är formaterade/tomma.
Även Lillebror Canon kommer att få följa med. Det är den som är med på bilderna ovan, då jag använde Mark till att fota dem. Men han kommer naturligtvis att vara huvudkameran. Lillebror Canon är reserv/backupkamera; och jag har tänkt ha ett objektiv på ena kameran och ett annat på den andra. Lättare att byta mellan objektiven då, tänkte jag.
Nu ska jag bara slutbestämma mig för kläder inför morgondagen.
Har fått för mig att det bästa är att inte vara alldeles för uppklädd, då man faktiskt är där på fotojobb och inte som gäst. Men naturligtvis inte hafsigt klädd, utan lite mer propert.
Finns det någon av mina läsare som fotat bröllop? Vad brukar ni ha för kläder?
Jag vet att det i och för sig är rätt sent att fråga, och jag kommer självklart att lösa det. Men frågar ändå :-)
Imorgon.
Tog dessa bilder lite snabbt nu ikväll, i brist på andra,
då det varit väldigt regnigt de senaste dagarna.
Det har det blivit en hel del buskis som snurrat i min DVD i och med regnet den senaste veckan ;-)
Som jag sagt tidigare dras jag ju mer åt komedihållet när det gäller filmer, och speciellt buskis. Upptäckte Stefan och Kristers föreställningar någon gång under tonåren och har gillat dem sedan dess.
Någon mer här som gillar dem?
Dessutom fick jag även tillfälle att, tillsammans med mina systrar, åka till Vallarnas friluftsteater i Falkenberg sommaren 2010 för att se det årets föreställning (då var det En mor till salu).
Och från det ena till något annat...
Det finns en sak jag uppmärksammat här i bloggvärlden. Något som verkar vara lite av en "trend" som fler och fler (yngre) har börjat med den senaste tiden.
Det är att det verkar vara populärt att starta en blogg där man skriver en kapitelberättelse. Alltså en påhittad berättelse där varje blogginlägg är ett kapitel i nämnda berättelse. Av någon anledning verkar huvudpersonen/personerna i dessa berättelser oftast vara någon kändis/idol.
Kan inte låta bli att bli lite nostalgisk när jag ser dessa historier. Inte för att jag skrev historier med kändisar som huvudpersoner. Men jag kommer ihåg att jag brukade ta gamla klädkataloger och klippa ut några personer (både vuxna och barn). Sedan hittade jag på namn, "gjorde dem till en familj" och skrev berättelser med dem i rollerna... Min högsta dröm som barn var i ärlighetens namn inte Fotograf, utan det var Författare...
Om dessa små berättelser finns kvar idag har jag tyvärr ingen aning om. Kanske.
I alla fall... dessa berättelsebloggar har väckt min skrivlust igen.
Det är nästan så att jag skulle vilja prova på att starta en "på-sidan-om-blogg" i den stilen. Självklart inte att jag skulle skriva med kändisar i huvudrollerna (känner mig liiite gammal för det ;-)) Men att skriva en berättelse där varje blogginlägg är ett kapitel till den.
Frågan är väl bara om jag är tillräckligt skicklig på att skriva för att kunna ro ett sådant projekt i hamn.
Å andra sidan fick jag på gymnasiet VG i SvenskaA och MVG i SvenskaB. Så jag kanske skulle försöka...
Men det är klart; jag kan ju också ha blivit ringrostig efter att inte ha skrivit (berättelser) på så pass många år.
Vad tror ni om idén med en "skriv/berättelse/kapitelblogg"?
Låter det intressant, eller låter det som något som borde stanna på det här stadiet?
Bild från provfotograferingen i mitten av juni. (Elin & Joel)
Det fladdrade till lite i magen när jag såg dagens datum... På lördag har jag min första bröllopsfotografering :-D
Åh, så spännande det ska bli! Naturligtvis känns det även lite nervöst (det går väl inte vänta annat inför första bröllopsfotograferingen, eller?) Men ett visst mått av nervositet (please back me up) kan jag nästan tänka mig är lite av en fördel. Jag blir som lite extra "skärpt" för att göra mitt allra bästa.
För två år sedan hade jag inte vågat ta på mig just en bröllopsfotografering, men bara det att jag nu har en inre känsla av att det kommer gå jättebra borde väl betyda att jag är redo för det uppdraget :-)
OCH det självförtroendet har jag faktiskt Projekt Norrsken och jobbet på Repris i Öjebyn att tacka!
Under tiden i det projektet/på den arbetsplatsen har jag verkligen fått möjligheten att bygga upp mitt självförtroende på ett sätt som jag inte hade lyckats med på egen hand som arbetslös.
Kanske låter klychigt, men det kan inte hjälpas; Jag kommer aldrig att glömma tiden i Projekt Norrsken och jag kommer alltid att vara tacksam över att jag fick chansen att vara med där!
Självklart har säkert inte alla samma erfarenheter som jag från projektet, då vi alla gått in där med olika förutsättningar. Olika bagage och olika tankar, drömmar och förhoppningar om framtiden.
Men jag kan ju inte prata för alla andra, utan redogör för MINA tankar och MINA erfarenheter.
Projekt Norrsken kom in i precis rätt tidpunkt i mitt liv och det är bland det bästa som hänt mig hittills.
Samma med arbetet på Repris.
De senaste två åren kommer alltid att ha en speciell betydelse för mig.
Det fick bli en bild från min egen födelsedagstårta, men idag får den symbolisera bloggens födelsedag.
Bloggens första födelsedag; och det måste ju uppmärksammas ;-P
För precis ett år sedan bytte jag blogg för tredje(!) gången, på blogg.se. Egentligen var det inte att jag "vantrivdes" på min förra blogg (pitetjej.webblogg.se). Snarare var det så att jag trivdes oförskämt bra med just det bloggnamnet. Det var ett bra bloggnamn och ett bra profilnamn.
MEN jag ville ändå på något sätt "börja om", få en nystart. Med ett bloggnamn som kändes lite mer Foto.
Dessutom ville jag utöka bredden på bilderna i bloggen.
Och i min första blogg.se-blogg gjorde jag det vid ett tillfälle, och efter det störde jag mig otroligt mycket på att de tidigare bilderna var "för små för Content" plus att de var olika stora.
Och i Pitetjej-bloggen hade jag så extremt mycket bilder att det hade tagit... tja... tills NU, att ändra storleken på allihopa.
Därför blev det helt sonika en ny blogg, med en ny bredd på bilderna. Och med lite mer fokusering på själva fotokategorierna. Har ju fortfarande några "vanliga" kategorier, men flest fotokategorier.
I höst har jag varit Bloggare i 6 år, men idag fyller alltså min nuvarande blogg 1 år!
GRATTIS! :-)
Idag blev det en dag ute i stugan, med sällskapsspel. Tycker det är en väldigt underskattad sällskapsform. Frågespel är ärligt talat jätteroligt!
Sedan blev det grillning (årets första, faktiskt...)
Kameran fick faktiskt följa med, men av någon anledning blev den mest liggande. Några bilder blev till, men de var inte särskilt många. Bjuder på några av dem i det här inlägget :-)
Det bästa med stugan är bristen på internet (faktiskt)! Är knappt någon mottagning där, så det är avkopplande på ett sätt som inte går att få på ett ställe där det trots allt finns tillgång till internet.
Vad har ni hittat på för skoj den här söndagen?
Jag vet att jag tjatar om detta, och jag ber om ursäkt.
Men det känns som om jag behöver få göra någon marknadsundersökning då och då; fråga er som hunnit med att köpa Synastid tidigare...
Men det känns som om jag behöver få göra någon marknadsundersökning då och då; fråga er som hunnit med att köpa Synastid tidigare...
Jag har sparat poäng i Synas-systemet sedan i februari (ungefär, minns inte exakt när de började) och från och med imorgon kommer jag att ha skrapat ihop 10 000 poäng (har alltså samlat poäng i ett halvår, men inte kommit mig upp i "prime time-visning" ännu. Men det pratar vi inte om nu).
Min fråga till er är; finns det någon av mina läsare som har erfarenheter av tiderna mellan 17:00 och 18:00.
Och/eller...
tiderna mellan 18:00 och 19:00?
Det känns nästan som om de inte ska vara sådär jättebra nu under sommaren, då alla människor kanske fortfarande är utomhus vid den tiden... Men jag vet inte; det är därför som jag frågar er (om det som sagt finns någon med erfarenhet av dessa tider).
För det känns samtidigt lite grann som om att när jag nu väl skrapat ihop så pass mycket poäng är det lika bra att bita ihop några månader till och istället få ihop till en prime time (vid 20-snåret, alltså 12500 poäng)...
Att jag frågar beror även lite på att jag känner att jag inte riktigt vill "slösa" bort alla mina poäng. Att jag t.ex. väljer en Synas vid fem-tiden, och så genererar den i att besökarantalet går upp till kanske 50-60 unika den dagen (har runt 20-25 en vanlig dag). Jag VET att man inte ska hänga upp sig på statistiken, men just för att jag fått dras med den fula reklambannern högst upp på bloggen i ett halvår för att komma upp i den här poängsumman gör att det skulle kännas som att slösa bort poängen. Då jag efter det måste börja om på noll...
Så om det finns någon där ute med erfarenhet av dessa tider så skulle jag bli jätteglad för svar :-D
Ikväll blev det biokväll.
Det händer inte ofta, så att jag varit på bio TVÅ gånger under det här halvåret är otroligt!
Jag är inte sådär överdrivet mycket för att se på film, egentligen. Men tycker det är jätteroligt att gå på bio. Jag tycker nästan det är barnsligt kul ;-D
World war Z blev det i alla fall den här gången.
"Min" genre är ju egentligen mest komedier, men av någon anledning ser jag gärna, helst, sådana här typer av filmer på bio. Eller så s.k. storfilmer som t.ex. Sagan om ringen...
Komedier och andra lättsamma filmer brukar jag inte riktigt dras till på bio. Det känns lite mer som den typen av filmer som man ser från TV-soffan hemma. Eller kör i bakgrunden när man städar eller så ;-)
Men men... filmen idag var i alla fall helt okej, enligt min mening.
Känns som tur är inte som bortkastade pengar.
Däremot kan jag inte riktigt förstå varför den ska kosta 120 spänn även i 2D... Att den kostar så pass i 3D accepterar jag enkelt. Men det är samma pris även på 2D-film numera.
Och i vilket fall som helst ser jag helst filmer i vanligt 2D-format! Jag hatar de där otympliga 3D-glasögonen! Dessutom kan man ju inte ens ta av sig dem, då 3D-filmerna är gjorda så att de inte går att se utan glasögonen...
Hur ser ni helst biofilmer? Vanligt 2D eller 3D-format?
Däremot var det ändå tur att jag gillade filmen, då min mage krånglade en del just ikväll (TYPISKT!) Det gick hyfsat bra att koncentrera mig ändå, men kunde ju inte till 100% koppla av.
Jag har säkert sagt det förut, men jag HATAR min värmekänsliga mage!!
Hade köpt lite biogodis (det går ju inte gå på bio utan något att mumsa på, eller hur ;-)) men hade allting kvar efteråt. Så nu har jag det ätbara helgmyset färdigt i alla fall ;-P
Nu: fortsätta kolla lite på V*Ä*N*N*E*R innan det är dags att krypa till kojs.
Idag har jag faktiskt ätit lunch på... tja, jag vet inte hur länge. Antagligen när jag jobbade.
Brukar aldrig vara särskilt hungrig vid lunchtid, dessutom blir det alltid att jag sover länge när jag inte har någon tid att passa. Det gör att jag brukar äta frukost, och sedan middag.
Ja, jag vet att det inte direkt är det bästa ;-) men jag får väl försöka fixa till det bättre när det gäller mattider. Arbetslöshet är ju inte den bästa förutsättningen för stadiga rutiner, men jag får göra det bästa av situationen :-)
Nåja... har i alla fall varit sugen även på Plättar (det heter P L Ä T T A R !) hur länge som helst, så det fick bli dagens lunch. Är det sommar så är det ;-)
Enough is enough!
Egentligen var jag gräsligt less för lääänge sedan, men NU har jag äntligen kommit mig för att anmäla mina telefonnummer till Nix. Speciellt som man numera även kan anmäla mobilnummer (det bästa de kommit på!)
Jag (och förmodligen fler med mig) verkligen AVSKYR telefonförsäljning!
Och man blir då minsann JÄMT uppringd av olika sådana företag! Vissa nummer har jag lärt mig känna igen som nummer för "företag som bedriver försäljning och marknadsundersökningar" (eller vad det nu kallas), och då svarar jag faktiskt helt enkelt inte. Men när man "inte svarat" på ett nummer på några gånger, så byts det ju nummer...
Dessutom har jag ingen nummerpresentation på min hemtelefon, så där måste jag svara ifall det skulle vara ett riktigt samtal.
Men NU har jag anmält både hemnummret och mobilnummret till Nix, så då ska vi se hur pass det fungerar :-)
Är ni kopplade till Nix?
I söndags fick jag äntligen min efterlängtade tacos!
Till skillnad från typ resten av landet som verkar äta det typ varenda fredag, så äter jag näst intill aldrig tacos, trots att det är så GOTT!
Och ja, jag vet att jag typ alltid äter min mat vid vardagsrumsbordet. Men håll med mig om att det är roligare att äta framför TV:n än att sitta ensam i köket och äta...
Och om jag fortsätter på temat "blogga om ingenting" så har jag även, de senaste dagarna, kommit på mig själv med att se några avsnitt av Skilda världar igen. Mina boxar har mest stått orörda rätt länge, men nu kände jag för en liten nostalgitripp :-)
Däremot, ett hett tips! Kolla INTE på Skilda världar precis innan du ska sova! Det kommer bara göra att du drömmer VÄLDIGT mysko drömmar om din egen härkomst... ;-P
Idag kunde jag inte låta bli längre; jag har varit så sugen på min favoritpaj nu i några dagar. Så nu blev det av att fixa en sådan :-)
Det är verkligen den absolut godaste, bästa sommarpaj som finns! Det är en matpaj, men samtidigt en "kall paj", alltså inte som t.ex. tacopaj eller liknande.
Som sagt; jag kan VARMT rekommendera denna på sommarkalaset :-D
Vill ni ha receptet, så kommer det här...
Pajdeg
3 dl mjöl
125 gr. margarin
lite vatten
Blanda ingredienserna tillsammans, till en hanterbar deg. (Jag gjorde dubbel sats för att vara säker på att det skulle räcka till en stor pajform, och då blev det lite "spill" över).
Tryck ut degen i en form och "nagga" med en gaffel (stick många hål i degen).
Grädda ca. 18-20 minuter i 200°c.
Låt stå och kallna.
Fyllning
2 dl (1 liten burk) Créme fraiche
1 burk tonfisk
1 hg rökt skinka, finhackad (använd gärna matberedare för att få riktigt finhackat).
1 klyfta vattenmelon i små tärningar (detta är valfritt, men jag tycker det blir lite "pricken över i" med melon).
2 msk ketchup
2 msk majonäs
Blanda ihop alla tillbehören till fyllningen. Och dubbel sats till en stor pajform (jag gjorde dubbel sats till pajen på bilden).
Låt fyllningen stå i kylskåpet några timmar/över natten, innan du häller den i pajskalet.
Hacka isbergssallad och lägg i botten på pajskalet. Detta är viktigt, då skalet annars "drar till sig" fyllningen och blir mjuk och "degig".
Fyll sedan pajen med fyllningen.
Du kan, om du vill dekorera pajen med t.ex. räkor och ägghalvor, eller äta den som den är (som min på bilden).
Själv kan jag även lätt äta bara fyllningen som den är... ;-)
Så, nu är min födelsedag över för den här gången.
Eller tekniskt sett är det drygt en halvtimme kvar, men födelsedagsfirandet är över.
Blev inte särskilt många bilder, då kameran tyvärr mest fick ligga vilandes. Men några detaljbilder blev det i alla fall; och såklart den klassiska bilden för att dokumentera hur årets tårta såg ut.
Hade ingen som helst inspiration innan den här dagen hur jag ville att tårtan skulle se ut, så jag köpte två askar jordgubbar och gjorde en klassisk jordgubbsgräddtårta.
Men fyller man år på sommaren bara måååste man ju ha jordgubbar på tårtan... that´s like the Law ;-)
Dessutom bjöd jag på nybakade Pollymuffins, Hallongrottor samt Kanelbullar. Speciellt de sistnämnda blev väldigt uppskattade :-)
1984-07-08
Här kommer den... min allra första videoblogg. Jag verkligen HATAR att höra min inspelade röst! Men stålsatte mig och provade att spela in en sådan. Tyvärr är jag lite oskarp, men ides inte göra om videon, så det får vara så.
Flackar lite med blicken, vet inte vad jag ska göra av armarna, stakar mig lite o.s.v. Men det beror som sagt på att jag känner mig så obekväm framför kameran, och speciellt när man spelar in video. So have mercy ;-)
Idag är i alla fall min 29:onde födelsedag. Endast ett år kvar till 30... :-(
Men men, det ska vi inte tänka på idag. Det är ju ändå ett helt år kvar ;-)
Hinner inte skriva så mycket, då jag måste fixa iordning det sista med bakning, tårta och sådant.
Men jag har fixat ihop en liten, hehe MASSIV inblick i familjealbumet.
Enjoy, here is me; the 80´s edition...
Bland annat finns svaret på förra veckans fråga (om min ålder) bland dessa bilder.
Födelsetid: 01:13
Med pappa.
Med Favoritmorbror (internt; har bara en ;-))
Med mormor (bilden ungefär i mitten) samt lite andra bilder.
Dop i Hortlax kyrka.
Första Luciadagen, 1984.
Min första julafton, 1984.
I skoterpulkan, tillsammans med kompis/granne. (jag i rött till höger, min syster i gult till vänster).
Och på skotern.
Läser Bamse (jag längst bort).
Leker med Play-doh.
Jag till vänster.
Hjälper pappa med förtältet :-) Måste vara sommaren -87.
Sagostund.
2-årskalas (juli 1986). Notera mjölkpaketet! ;-)
Fiskelycka :-) Jag till vänster.
7 år. Åttonde juli 1991.
Och det för oss tillbaka till denna bild...
Ni var väldigt nära allihopa; jag är nämligen nyss fyllda 7 år här.
Bilden är tagen på min allra första skoldag (första klass), med andra ord augusti 1991.
Tillbaka till 80-talet; mest troligt 1985. På båtutflykt.
Älskade att sova i tält på sommaren. I och för sig campade vi alltid med husvagnen, men tältet restes någon gång hemma på gården, och så sov vi där någon natt :-)
Tripp Trapp Trull ;-) Jag längst fram.
Julen 1987 (skulle jag tro). Ordet svensson-jul-idyll dyker upp i min hjärna ;-) Med syskonmatchning och allt...
Vårvinter, vår femte årstid. Skulle tippa på att detta är i april. Vet dock inte vilket år, men möjligtvis runt -89-90.
I husvagnen, i väntan på mat ;-) Skulle gissa att detta är 1988 eller 1989.
"Provsitter" i traktorn. Tänk att en sådan banal sak kan vara så pass spännande när man är liten ;-)
Konfirmation 1999.
Tänk att det är 14år(!) sedan...
Konfirmerade mig på Storstrand; EFS lägergård i Öjebyn. Därav ingen typisk konfirmationskappa (eller vad det heter). Vi hade egna (vita) kläder. Funderade en kort stund på konfirmation i kyrkan direkt, men det tre veckor långa lägret på Storstrand lockade mer (men svenska kyrkan och EFS samarbetar ju ändå. Bibeln och Psalmboken fick vi från Hortlax församling som vanligt).
Minns att det skulle vara ett "uppföljningsläger" vid nyår det året. Tror ni det var några anmälda? Millennienyåret... eh... skulle INTE tro det va ;-)
Och så slutar denna inblick i mitt familjealbum (för den här gången).
Det är 29år sedan (söndagen) den 8:e juli 1984.
Let´s freeze time NOW!!!
Hej hej!
Kikar in här en sväng. Som jag skrev tidigare blev det lite sporadisk (näst intill obefintlig) bloggning den här veckan.
Det är synd att jag just den här veckan haft en del inomhusjobb (bl.a. städning) för det har verkligen varit en UNDERBAR sommarvecka, vädermässigt! Soligt (med något kort undantag) och varmt! Igårkväll var det runt 20 grader vid typ halv tio på kvällen. Och imorse visade termometern 29 grader :-D
Nu ligger min lägenhet som sagt på solsidan på morgonen, men ändå. Det var i alla fall 20 grader igårkväll på min termometer, och på kvällen är det skugga här.
Har i alla fall ganska nyligen kommit hem efter en storhandling på Kvantum. Så nu är man några hundra fattigare, men en massa mat rikare. Är alltid lika roligt när kylen är fylld igen :-)
Så nu är det bara att sätta igång med bakningen inför morgondagen. Och ja, jag säger ända tills idag att jag är 28år! Vill helst dra ut på det lääänge... ;-P Från och med imorgon är det bara ett år kvar till 30...
Däremot tänkte jag i alla fall knåpa ihop ett inlägg att publicera imorgon. Kommer förmodligen inte att hinna fixa det då, så det får i så fall bli idag; men publiceras imorgon.
Eventuellt blir det en liten överraskning här också... Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, så jag lovar ingenting, men eventuellt. (Ursäkta cliffhangern).
En reprisbild; en av mina favoritbilder från i våras.
Vet inte riktigt varför just denna, men jag gillar den.
Ganska dött här på bloggen just nu...
Men får väl delvis skylla på att det trots allt är sommar. Det är inte så många som kör sina bloggar på helfart just nu ;-)
Dessutom är jag för tillfället upptagen med städning, och idag, tvätt. Har tvättid nu på morgonen, och faktiskt så kom jag mig upp i tid för att hinna använda min tid (inte så vanligt när jag bokat kl. 7 på morgonen...)
Men jag försöker komma ihåg att titta in här då och då i alla fall :-)
På återseende!
Här är en av de bilder jag hittade när jag gick igenom barndomsbilder igår, och jag tänkte passa på att göra en liten "undersökning"... Eller fråga kanske är ett bättre ord.
Hur gammal tror ni att jag är på denna bild?
Min familj (vet att i alla fall en läser, fler har jag ingen aning om) samt om det finns någon mer som känt mig genom livet får inte svara (då ni självklart vet det rätta svaret).
Svaret kommer jag att avslöja på födelsedagen.
...tror ni mig?
Jag har nu legat och försökt sova i typ fyrtiofem minuter, utan att lyckas.
De flesta nätter har jag inte svårt för att sova, men någon gång inträffar en sådan natt. Och jag har det för att jag läst någonstans att man ska kliva upp en stund om man legat sömnlös i mer än trettio minuter, för att hjärnan då registrerar att man inte kan sova fast man ligger ner.
Så jag tänkte att jag kunde nattblogga en liten stund, men kommer inte på någonting att blogga om. Otroligt störande!
...
Nåja, jag kan ju alltid skriva om att vi faktiskt precis gått in i JULI månad.
Vad hände egentligen? Det var ju nyss valborgs och jag fotade gråa tråkiga leriga motiv och kala träd!
Och nu påbörjar vi årets högsommarmånad. Den skira vårgrönskan som jag älskar har övergått i den mättade, mer djupgröna sommargrönskan. Det kan dock fortfarande se rätt skirt ut när kvälls -eller morgonsolen lyser genom trädkronorna...
I vår familj är Juli även känd som födelsedagsmånaden. 4 av 6 familjemedlemmar fyller år den här månaden.
Så det är bara att börja fundera ut vad jag ska köpa för presenter (samt försöka klura ut något att önska mig själv, vilket alltid är så SVÅRT! Jag tycker inte om frågan "Vad önskar du dig?", då jag tycker det är så knepigt att komma på något att önska sig).
Nåja, det löser sig :-)
Däremot; om ni har något tips på gott födelsedagsfika får ni gärna komma med dem :-)
Nej, nu tror jag att jag ska gå och se om min hjärna är tillräckligt trött så att jag får sova något inatt.