Med inspiration från min favoritbloggare Annika tänkte nu även jag låta er följa med ut på stan när jag i helgen var ut för att shoppa julklappar.
Är för övrigt ändå rätt stolt över mig själv; det är nämligen så att jag inte hade börjat med julklappsinköpen när jag gick på helg i fredags, och igår eftermiddag (söndags) var jag helt färdig.
 
 
Vi kan börja på vägen ner till butikerna. Jag bor ju med centrum bokstavligt runt knuten. Det är till höger i bilden ovan. Men om man tar vänster så är det endast en fem minuters promenad innan man i princip kommer ut till naturen.
Piteå är sannerligen en underbar liten stad!
 
Den här helgen har det dessutom varit riktigt vackert utomhus. Vitt och sådär extra juligt.
Detta väder håller i sig i skrivande stund, då det fortfarande är vitt på träden och snö på marken.
Dock ligger temperaturen och hovrar runt nollan, så vi får se hur det ser ut imorgon -julafton...
 
Vägen upp till gågatan (Storgatan).
 
Julgranen som pryder "centrum" inne i Småstaden.
Småstaden är Piteås första galleria. Den fyllde 30 år nu i år.
 
Visst är det ganska mysigt i Småstaden?
 
Hehe. Kunde inte låta bli att fota. Och nej, jag har INTE köpt någon mobillåda!
 
Storgatan i decemberskrud. Fullt med mysiga ljusslingor.
 
Blev inget köp, men åh! Vad underbart söta dessa Muminmuggar var!!
 
Den stora julgranen mitt på Rådhustorget. Det är denna man nog faktiskt kan kalla Piteås stads julgran.
Förra året var det även införskaffat stora röda pollor som hängde i granen och gav extra mycket julkänsla.
Jag tyckte det var lite tråkigt att de inte hängde med i år, men sedan har jag det för att jag läste att det är för att de "mystiskt" försvann en efter en förra året...
 
Storgatan efter mörkret fallit. DÅ kommer ljusslingorna till sin fulla rätt!
Och om ni undrar varför marken är bar då vi tydligen har snö, så är det för att det är nerlagt värmeslingor längst hela gågatan. Det betyder att det aldrig är snö där, och anledningen är kort och enkelt: Halkrisken.
 
Piteås andra galleria med det fullkomligt briljanta (Obs! Ironi!) namnet Gallerian Piteå.
Denna galleria är inte lika gammal som Småstaden. Den här är bara 11 år gammal.
 
Julpyntat inne i gallerian också...
 
Och så är vi tillbaka till Småstaden, och deras gran.
Bilderna är från både lördagen och söndagen.
 
I Småstaden finns presentkortsautomaten för Piteå-presentkorten. Alltså det är presentkort som gäller i en rad olika butiker; alla butiker som är anslutna till "Destination Piteå".
Det var verkligen SÅ smidigt att kunna köpa ett presentkort direkt från den! Lite som en bankomat, men man betalar med sitt bankkort och får ut ett presentkort med vald summa.
 
Såhär ser de ut.
 
 
Det var de bilderna jag hade från min julmysiga småstad.
Ni fick följa med på min shoppingtur och jag blev klar med julklapparna. Två flugor i en smäll, så att säga :-D
Och nu är det (redan) Dan före Dopparedan.
Imorgon är det Julafton!
 
Hoppas ni får en riktigt underbar jul allihopa!
Jag hoppas att ni får det riktigt mysigt, avkopplande och att ni får fira julen precis som ni vill ha den :-D

Tänkte att vi kör på en gammal beprövad bloggidé idag - en "Tag", eller en Blogglista som de brukar kallas på svenska.
I alla fall; med fem dagar kvar till julafton passar väl inget bättre än en Christmas Tag :-)


Pepparkakor eller lussebullar?
Lussebullar

Skumtomtar eller knäck?
Skumtomtar

Ischoklad eller marsipan?
Ischoklad. Om den är hemmagjord. Köpt smakar vämjeligt!
Annars mammas julgodisar där det är två lager choklad och ett lager kola i mitten.

Köttbullar eller prinskorvar?
Köttbullar. Om de är hemgjorda.

Julkorv eller julskinka?
Julskinka

Senap eller äppelmos till julskinkan?
Både och. Men tror jag väljer senap i första hand.

Paradis eller Aladdin?
Paradis. Gillar Aladdin också, men den guuula asken vinner nog här ändå.


Glögg eller julmust?
Gillar både och, men julmust blir det absolut! Team Julmust!

Ris a la malta eller risgrynsgröt?
Ris á la malta! Utan tvekan! Känner nästan hur snålvattnet börjar rinna när jag skriver det. Lite grann som jag känner inför Surströmming på sommaren...

Hemma eller borta?
Hemmets trygga vrå är alltid bäst :-D

Utomlands eller Sverige?
Sverige. Men med det sagt så hade jag inte haft något emot att prova på att fira jul någon annanstans i världen. US *host host* A *host host*.

Ge eller få?
Ge. Absolut ge!

Chokladkalender eller paketkalender?
Chokladkalender. Pga påminner så starkt om barndomens jular.

Plastgran eller äkta?

Har alltid haft konstgjord gran. Så praktiskt; bara förvara den i förrådet och använd samma nästa år. Man vet att man får en fin gran och den barrar inte (det sista inte heeelt sant förstås ;-P)



Arne Waise eller Ernst?
Får väl säga Arne Weise (RIP) då.
Vet inte om detta är att svära i kyrkan här i Sverige, men jag har aldrig sett något med Ernst... Varken sommar eller jul.

När vill du att första snön ska falla?
Helst aldrig.



När tycker du att det är dags att pynta?

Veckan innan första advent. Vräk på med allting på en gång och njut sönder hela December!! Du lever bara en gång och julen kommer bara en gång per år!

Vilket färgtema tycker du passar bäst på julen?
Rött - grönt - grått - vitt - guld - silver

Blir du oftast mättad när julen är slut eller vill du ha mer jul?
Meeeeeeeeeeeer Juuuuuuuuuuul !!!

Vilken är din favorit julfilm?
Tomten är far till alla barnen

Klär du dig fint på julen?
Eh... nope. Inte särskilt numera. Klär mig bekvämt. Och inte för varmt, då det ändå blir typ bastuvärme där man befinner sig...

En jultradition du har?
På första advent-kvällen tittar jag alltid på Tomten är far till alla barnen, äter lussebullar och dricker julmust.
På julaftons morgon sätter jag mig ner och äter en extra mysig frukost framför först julaftonsavsnittet av Svensson Svensson och sedan 24:e delen av Mysteriet på Greveholm.

När öppnar du dina julklappar?
Julaftonskvällen

Vilken är din favoritjullukt?
Nygräddade pepparkakor. Och nyutblåsta stearinljus.

Vad heter din/dina favoritjullåtar?
Sprid ditt ljus
Julen är här
En stjärna lyser så klar

Favoritjulkalender?
Mysteriet på Greveholm (1996) Tusen år till julafton (2015)

Vad är viktigast på julen?
Att spendera den på det sätt man själv vill och med de personer som betyder mest för en i ens li

Typ den häftigaste månbilden jag någonsin fotat.
Den har några år på nacken, men jag gillar den fortfarande.
 
Nu är det två dagar kvar. Två dagar tills min förskola stänger för julledighet.
Hade varit så mysigt om jag också kunde säga "två dagar kvar till jullov", men det är så att jag ska jobba i köket i områdets jouröppna förskola under mellandagarna. Både julveckan och nyårsveckan.
Som sagt; hade varit mysigt med långledighet. MEN å andra sidan har jag faktiskt inte något emot att jobba under juljouren.
Dels för att det faktiskt inte brukar vara direkt ansträngande, då det brukar vara så väldigt lite barn.
Speciellt DEN HÄR julen, kan jag tänka mig.
Det är ju faktiskt så att det är en väldigt speciell jul, veckomässigt, detta år.
Jobbdagarna nästa vecka är måndag OCH fredag. Två dagar.
Jobbdagarna nyårsveckan är måndag, torsdag och fredag. TRE dagar. Därför kan jag tänka mig att det är måååånga barn som får vara långlediga. Framförallt julveckans mellandagar.
För att bli ledig SJUTTON (17) dagar i sträck skulle man bara behöva ta ut sammanlagt FEM (5) semesterdagar...
 
Vi får väl se hur jag gör nästa år... Om jag kanske söker ledigt den julen.
Nåja; en jul i taget. Är ju ett helt år tills dess, och som sagt: Jag har verkligen ingenting emot att jobba under juljouren.
 
Däremot har undertecknad inte köpt en enda julklapp än.
Ser och hör till höger och vänster folk som börjar vara färdiga, eller har typ en kvar.
Jag har alla kvar, och jag har inte ens idéer om vad jag ska köpa. Däremot, av någon konstig anledning, så känner jag ingen stress.Trots att det är mindre än en vecka kvar till julafton.
Hur är det med er? Är ni färdiga med klappinköpen? Eller ni kanske inte köper julklappar?
 
Nej, nu ska jag strax gå och betrakta insidan av mina ögonlock. Det är ju trots allt arbetsdag imorgon, men jag ville bara blogga lite. För även om det inte verkar på det sättet i och med min dåliga uppdatering, så har jag abstinens när jag inte bloggar.
Imorgon är det i alla fall dags för årets sista "speciallunch". Till speciallunch räknar jag de maträtter som bara är någon gång per år på matsedeln; typ julbuffé, laxservering, tacos...
Morgondagens lunch är nämligen Risgrynsgröt, smörgås, julskinka och frukt.
 
 
Tack för att jag fick ta upp er tid en liten stund.
Vi hörs i nästa inlägg, kära goa vänner :-D
Och vem vet; jag kanske hakar på Annikas idé och låter kameran följa med när jag ska ut och julshoppa i veckan... Så skulle ni få se lite av ett julmysigt Piteå. Vad tycks?
Nu ska jag berätta om en känsla.
När man sitter vid datorn och random kollar in bloggen samt lite andra sociala medier och kommer på att man ska posta någonting angående Lucia på Facebook.
So far so good, right.
Men så kommer du att tänka på en specifik bild du vill publicera tillsammans med din statusuppdatering.
Du har denna bild i din "sociala mediemapp" på datorn; alltså mappen med bilder storleksanpassade till dina sociala medier. Här upptäcker du dock att det är några år sedan du använde bilden sist, vilket betyder att den är för liten pga att du för länge sedan ökade storleken på dina bloggbilder.
Okej, tänker du. Jag hämtar originalet och redigerar om den i Photoshop samt sparar den i rätt storlek. Inga problem.
Inga problem??!
Neeej då. Det visar sig ju bara att du inte har den blekaste aning om när du fotade bilden; inte ens vilket år. Och du har ett bloggarkiv som är 12 år långt, innehållande tusentals och åter tusentals bilder.
Du är på väg att ge upp innan du ens börjat leta.
MEN du vill verkligen använda just den bilden du sett ut, så du ger dig envist ut på en fotojakt som är likt att hitta en nål i en höstack.
 
Ett par timmar senare av envist letande och en massa klickande på olika mappar som lätt kan ge dig musarm hittar du äntligen bilden. I mappen för juli 2013. För 6,5 år sedan.
Plus en bonusbild som varit en av dina favoriter men som du glömt bort.
Plus en hel hög med andra bilder på samma "tema" som den Luciabild du letade efter.
Så som avslut på historien har jag bara en sak att säga:
Skam den som ger sig! ;-D
 
------------------------------------------------------------
 
Den gemensamma nämnaren bland alla dessa bilder jag återfann är Barndomen.
Så uppenbarligen är det inte jag som fotat originalbilderna, utan jag fotade för flera år sedan av gamla hederliga papperskopior hemma hos mamma och pappa (hade inte tillgång till scanner).
Jag gillar verkligen att sitta och kolla igenom gamla bilder ibland, och se sig själv liksom som i ett annat liv. Ett enklare liv. Ett liv där ens största problem var typ att vara tvungen gå och sova när man lekte som bäst och att tiden fram till julafton segade sig fram.
Men också en tid då somrarna i sin tur var oändliga och ens enda uppgift var att leka sig igenom dagarna.
 
Tänkte att vi kikar lite på bilderna; Scener ur en barndom, liksom :-)
 
Börjar väl med bilden jag letade efter (alltså för att få RAW-filen). Luciamorgon 1984.
Av någon anledning verkar ljus/lyse vara en ständig källa till spänning och nyfikenhet för bebisar :-)
 
Jag och morbror.
 
Jag och morfar.
 
Jag och mamma. Julen 1984.
 
Kanske inte så konstigt ändå att många barn är rädda/smårädda/reserverade inför Tomten... Nog kan man väl ändå säga att en tomtemask ser lite... creepy ut?
 
I duschen. Hade typ JÄMT tungan halvvägs ute, speciellt när jag koncentrerade mig på något.
Och nej, jag vet inte riktigt hur reglerna ser ut gällande nakna bilder, när det gäller en själv som liten och bilden faktiskt är över tre decennier gammal. Men bäst att ta det säkra före det osäkra :-)
 
Så kan man också använda en Lära-gå-vagn ;-P
 
Jag och min syster.
 
Jepp. Uppenbarligen har jag alltid varit rätt trött ;-D
Har fått berättat att vid detta tillfälle satt jag tydligen och ritade i lugn och ro, inga konstigheter, och helt plötsligt hade jag bara somnat över målarboken. Med en krita i handen.
Eh... normalt?! ;-P
 
Kreativt skapande med trolldeg.
 
Och så lite utelek tillsammans med grannbarnet.
Notera gammel-soptunnan i bakgrunden... Lite skillnad jämfört med dagens plasttunnor på hjul haha :-D
 
Februari 1986.
 
Jag och mamma.
 
En nyfödd lillebror. Juli 1987.
 
Perfekt hål att sitta i :-) 
Det är precis när vi (ja, mamma och pappa) köpt diskmaskin, men den var inte installerad än.
 
Jul hos mormor och morfar.
 
Juli 1986. Tvåårskalas.
Notera telefonen. Mjölkpaketet. Brödkorgen. Bilen utanför fönstret. Tapeterna.
Hur mycket 80-tal går egentligen att få i en bild, haha ;-D
Det är typ Villa. Volvo. Bara vovven som saknas... (vi hade varken hund eller katt eller något annat djur).
 
Skolstart. 1:a klass. Augusti 1991.
 
Någon födelsedag. Tidigt 90-tal.
 
Jahapp. Här var det så igen...
Tror dock jag var sjuk vid detta tillfälle, men ändå ;-P
 
Och så en jul till. Måste vara... 1988.
 
Fredagsmys. 1980´s edition.
 
Och eh... ja, nåågra år senare. Spola fram till slutet av 90-talet. 1999 och konfirmationen.
Tänk att det i år är TJUGO ÅR sedan!! Vad sjutton HÄNDE??
En liten 15-åring som precis gått ut 8:an.
Eller ja, tekniskt sett var jag 14 när bilden togs. Konfirmationen var under midsommar och jag fyllde 15 i början av Juli.
Fråga mig INTE varför bilden togs i direkt solljus dock ;-P
 
Med blåa stövlar, rosa kläder och röd Skogsmulle-toppluva i traktorn.
 
Jag och mormor.
 
September(?) 1984. Hortlax kyrka.
 
Jag och pappa.
 
Hehe. Notera videon högst upp i bild ;-)  Inte dagsfärsk precis (även om den var det DÅ).
Minns att den var "toppmatad". Alltså luckan öppnades med ett klickljud uppåt, och så satte man i VHS-kassetten (stavning? Ett eller två s?)
Ändå tacksam över att jag hann växa upp innan den digitala eran satte igång på allvar.
Sista generationen som gjorde det (80-talisterna).
 
 
Japp, det blev en sväng ner i mitt fotoalbum. I alla fall de relativt få (i jämförelse med hur mycket det finns) bilder jag har här på datorn.
Som sagt så har jag fotat av papperskopior, därav kvalitén. Originalbilderna har egentligen inte sådär jättedålig kvalité. Snarare rätt hyfsade. Visst, det syns att det är 1980-90 tal, men ändå riktigt bra.
 
Hej svejs! Vi höres!
Alltså; jag förstår inte vad som hänt med mig. Helt allvarligt.
Jag har verkligen inget liv ( =fritid ) på vardagarna längre. Jag är så fruktansvärt trött när jag kommer hem från jobbet att jag stupar ner i soffan så fort jag klivit in genom dörren och fått av mig ytterkläderna. I princip bokstavligen.
Jag lovar att jag verkligen försöker hålla mig vaken, dels för att inte sova bort hela kvällarna och dels för att hinna med olika saker. Men av någon anledning är det stört omöjligt numera!
Det går helt enkelt inte.
Om jag försöker hålla mig vaken går jag runt som en zombie och kan ärligt inte fokusera på någonting. Det känns som ögonen vinglar och går i kors när jag försöker mig på något som inte innebär att sova.
Om vi tar bloggandet som exempel... Ifall jag skulle öppna upp ett nytt inlägg och börja skriva så skulle jag bokstavligen inte se vad jag skrev. Jag skulle inte klara av den enklaste stavningen pga att jag inte skulle se vilka bokstäver jag redan skrivit.
 
Ja, jag vet att det är vanligt med extra trötthet under den här mörka perioden, och visst är det så att även jag brukar vara extra trött nu i november-januari. Men det har ALDRIG varit SÅHÄR tidigare!
Jag har i alla fall klarat av att hålla mig vaken under sen eftermiddag-tidig kväll, även om jag alltid varit kvällstrött. Jag har klarat av att fixa med mat, eventuella saker att fixa här hemma, eventuell kvällstvättid. Jag har även klarat av att sitta med bloggen på kvällarna.
Om inte annat har jag i alla fall klarat av att läsa bloggar. I alla fall mina favoriter.
Ingenting av detta går numera. Sömnen tar över mitt liv, och det är skitjobbigt!
 
Idag kom jag hem vid 15-tiden och lyckades hålla mig upprätt kanske trettio minuter.
Men efter det slocknade jag i soffan för resten av kvällen och vaknade först när det egentligen var tid att gå och sova för natten (ja, jag vet att jag sitter nu och skriver detta, men rytmen blir lite störd av att somna så tidigt).
Och som sagt; jag kan verkligen inte hålla mig vaken.
När jag kommer hem känns det som om jag redan sover när jag går omkring.
 
Jag blir alltid vintertrött, men igen: Det har aldrig varit såhär mycket tidigare!
Att jag somnade så extremt tidigt just idag (torsdag) har i och för sig sina orsaker. Jag har spänt mig så mycket inför lunchen (den årliga Julbuffén) att jag rent kunde KÄNNA stressen lämna kroppen när lunchsittningarna började vara slut och maten hade räckt till alla (både en första gång och att sedan gå tillbaka och ta om).
Dagens trötthet hade förmodligen liiiite att göra med det ;-)
Men som sagt; rent generellt börjar den här tröttheten sätta käppar i hjulet för min vardagsfritid.
 
DOCK vill jag bara påpeka att det INTE är jobbet som är "boven i dramat".
Tvärtom känner jag genuint att det är just jobbet som är ljuset i mina vardagar. Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade mitt jobb, helt ärligt!
 
 
Men hur kommer jag "tillbaka till livet" på vardagarna?
Hur kan jag göra för att tvinga kroppen att inte somna vid 18-tiden?
 
Vet att ett populärt tips brukar vara "promenader". Och ja, visst kan det vara härligt. Tyvärr finns ju vissa hinder där också...
1. Är man så trött att man ser i kors kanske man skulle bli piggare av en promenad, men är man så trött att man ser i kors är det ju nästan omöjligt att pälsa på sig och ta sig ut.
2. Det är nästan som att en inte vågar gå ut på promenader i mörkret längre, efter allt som hänt senaste tiden och som händer numera. Tänker bland annat på en av de senaste händelserna... kvinnan som var ute och promenerade (eller om hon var på väg hem) och blev knivöverfallen och rånad typ 200-300 meter härifrån där jag bor. Det var vid 17-tiden på eftermiddagen...
Så; vågar man ens gå ut efter mörkrets inbrott längre??
 
 
Nej, nu MÅSTE jag verkligen gå och sova igen så att jag orkar med sista jobbrycket för veckan.
Dock brukar ju fredagar vara lite extra mysiga att jobba på, och den här fredagen är det ju dessutom Lucia :-)
Tack för att jag fick skriva av mig i alla fall. Jag behöver det ibland :-)
 
 
Hur är det med dig? Brukar du känna någon sådan här förlamande trötthet ibland?
Känner du igen dig i det jag skriver, eller verkar det helt främmande?
 
Att tiden går snabbt är ingen nyhet.
Men det är först när man ser det rent konkret som det faktiskt sjunker in hur snabbt det egentligen går... Igår satt jag och fyllde i de senaste länkarna i mitt bloggarkiv; alltså jag gjorde länkar av november och december.
Samtidigt kunde jag inte låta bli att notera hur långt mitt bloggarkiv egentligen är.
TÄNK att jag faktiskt bloggat i tolv år. 12 ÅR!
Dessutom är det numera den här bloggen som är den jag bloggat på allra längst. Ända sedan juli 2012 har detta varit mitt hem på nätet.
Det känns fortfarande som jag bloggat längst på Pitetjej-bloggen, då den blev 4,5 år gammal. Men nu... när jag tittar på mitt arkiv så märker jag ju att Pixelie-bloggen faktiskt är hela 7,5 år!
Sju och ett halvt år!
 
För tolv år sedan hade jag knappt hört ordet blogg. Hade aldrig kommit i kontakt med fenomenet.
Enda gången jag hört själva ordet var i samband med Lunarstorm, och då trodde jag bara att "blogg" var deras egna namn för "dagbok".
Tänk om jag vetat då vilka möjligheter som fanns i bloggvärlden.
 
Åtta år sedan är det sedan jag var iväg på den där utlandspraktien i Belgien. Där känns det både som det var nyss, samtidigt som det känns som det var hundra år sedan.
Vid den tidpunkten hade jag endast min gamla trotjänare EOS 400D:n. Den kameran jag köpte back in 2008. Min allra första systemkamera.
Min nuvarande älskling; Canon EOS 5D mark II, är alldeles snart 8 år.
Januari 2012 var tiden då jag åkte till Mediamarkt i Luleå och kom ut med en påse innehållande min största materiella önskedröm. Jag har ALDRIG önskat mig något materiellt lika mycket som jag önskade mig DEN kameran. Ingenting. Inte ens bilen.
 
 
Sedan... i maj 2015 hände det som totalt förändrade mitt liv.
Av någon anledning kommer jag inte ihåg exakt vilket datum det var, men det var första veckan i maj som jag för första gången klev in i ett förskolekök.
Jag skulle påbörja min praktik på Pitholms förskola.
 
I vanlig ordning hade jag blivit inskriven i någon aktivitet via Arbetsförmedligen (eller om det var Försörjningsstöd). Vid det inledande samtalet med min... vad heter det? Arbetscoach? Kontaktperson? pratade vi om vad som skulle passa mig och vad jag ville göra.
Jag, som aldrig sagt nej till något i hela mitt liv, tog faktiskt "mod" till mig och sa:

"Jag vill gärna inte till Repris igen. Jag trivdes bra där sist, men jag har utvecklas så mycket sedan dess och det skulle kännas som att gå tillbaka i utvecklingen."
"Okej. Då får vi försöka hitta på något annat."
Efter lite fundering sa han:
"Vad tror du om Måltidsservice?"
"Tjaaa... eh, vad är det?" Nej, jag visste inte vad det innebar.
"Det är jobb i till exempel skolkök och förskolekök."
"Jaa, varför inte. Jag har inte tänkt på det tidigare, men det skadar inte att prova."
 
Jag fick hjälp att hitta en praktikplats inom det området, och hamnade alltså på Pitholms förskola lagom till våren.
Jag måste erkänna att från början hade jag inga direkta förväntningar på praktiken. Med den erfarenhet jag hade sedan tidigare så tänkte jag att jag skulle vara där några veckor och sedan vidare till något annat.
Föga anade jag var detta skulle ta mig...
 
Det blev inga "bara några veckor". Hela sommaren blev jag kvar på den förskolan, och i augusti bytte jag praktikplats och hamnade istället på Myrans förskola.
Det är DEN händelsen jag brukar benämna som startskottet för den bästa tiden i mitt liv.
Och det är alltså drygt fyra (4) år sedan!
 
Det känns som att det är så mycket som hänt i mitt liv under 2010-talet, samtidigt som det känns som nästan inget hänt.
Men å andra sidan är det säkert för att det är så pass stora saker som hänt. Framförallt då de senaste fyra åren.
Jag har hittat ett jobb jag trivs med, ett jobb jag är bra på, ett jobb där jag passar in, ett jobb där jag är uppskattad och framförallt... Det Är Ett Riktigt Jobb! Inte bara en praktikplats.
Den där jag-gör-praktik-här-några-veckor-och-sedan-tillbaka-till-arbetsförmedlingen-igen-rutinen är äntligen bruten! Den är ett minne blott!
Jag hittade ÄNTLIGEN en praktikplats som faktiskt ledde till jobb!
Jag klev in där i köket på Pitholm för 4,5 år sedan utan en enda minuts erfarenhet av kök. Jag hade aldrig satt min fot i den typen av kök förut.
 
Nu sitter jag här, med en fast tjänst som köksbiträde med ett fast kök. Jag är fullfjädrad arbetare som äntligen slipper både att varje månad lämna in de där hemska rapporterna till AF om "vad man gjort under månaden för att komma ut på arbetsmarknaden".
Och framförallt; jag slipper den plågsamma dagen i slutet på varje månad, när man måste in och söka försörjningsstöd. För ja, även om det numera heter försörjningsstöd och inte socialbidrag så känns det förnedrande att behöva sitta där och basically be om pengar.
Vill bara klargöra att jag inte skriver detta för att klanka ner på de som fortfarande måste söka försörjningsstöd för att klara vardagen. Tvärtom. Jag vet precis hur det är.
Det är bara det att jag skriver ur just mitt perspektiv just nu, och jag är så oerhört tacksam och lycklig lottad över att jag lyckades komma mig därifrån.
Dessutom till ett jobb där jag trivs så bra att det nästan är overkligt!
 
Dreams really can come true! So never stop dreaming!
Ny vecka, och inte vilken vecka som helst...
Det är första veckan i december, och JULmånaden har kört igång på allvar. Det är officiellt JUL!
NU är det verkligen helt okej att köra all in med allting som har med högtiden att göra (även om just jag började redan förra helgen).
Igår, söndag, var det alltså första advent och jag körde som vanligt min adventsrutin (mer om detta längre ner i inlägget). Sååå myyyysigt!

Detta inlägg kommer faktiskt att bli ett lite allt-i-allo-inlägg, eftersom jag hade några saker att skriva om men det är inte många av dem som skulle bli särskilt kvalitativa egna inlägg. Därav detta hopkok ;-)
 
Vi kan börja lite lättsmält med tre bilder jag fotade under förmiddagen igår.
Det är så att min lägenhet tyvärr ligger på skuggsidan i princip hela dagarna. Det är endast på morgonen som solen skiner in hit. MEN det ljus som då uppenbarar sig är för tusan nästan VÄRT att ligga i skugga resten av dagen!
Det LJUS som dränker väggarna här hemma under soluppgångar... ja, man kan bli religiös för mindre!
Dessutom har jag både ett träd precis utanför lägenheten samt spetsgardiner i fönsterna... Och ja, ni ser ju vad som händer på väggarna tack vare detta. Rena rama magiska skådespelet!
 
Jag kan verkligen inte sluta fota de Julstjärnor jag köpt hem i år; speciellt inte den här som fått sin plats i guldkrukan från Dollarstore.
Rött och Guld är sannerligen en fantastisk kombo!
Plus att Julstjärna är min favoritblomma nummer 1.
 
Mysfrukost blev det på söndagsmorgonen. Ingen näring what-so-ever, men GOTT var det :-D
O´boy, korvsmörgås och clementiner.
Detta i skenet av första adventsljuset plus Mysteriet på Greveholm på TV:n. Ja, jag kollar den kalendern varje år, precis som jag gjorde med Sunes jul förr.
Och nej, jag har inte sett årets kalender ännu men hade tänkt göra det så fort jag skrivit klart detta blogginlägg.
Helt ärligt; jag blir nästan avundsjuk på mig själv när jag tittar på den här frukostbilden... Sådana mysstunder blir det ju inte direkt många under vardagarna ;-P 
Kan inte alla människor bara få vara lediga hela december varje år? Hehe ;-) Bara vara och bara mysa och njuta av julen till 110%.
Jag älskar som sagt mitt jobb, men är det någon gång jag verkligen önskar jag jobbade hemifrån så är det under december!
 
Adventsbakning blev det faktiskt också igår (ni som följer mig på Instagram vet det redan).
Svängde ihop ett gäng lussebullar för att ha lite gottis till kvällsmyset.
 
Och apropå gottis!
Nu har Piteortens chark äntligen börjat sälja sin egen kalvsylta igen! Den säljs endast under julen, och det är den absolut godaste av alla märken! Om ni vill veta vad som är min favorit på julbordet så är det den här kalvsyltan (plus gravad lax).
 
Och så... min första adventstradition... Adventsfika framför Tomten är far till alla barnen.
Det blev lussebullar, clementiner, julmust och glögg. Omringad av levande ljus och ljusslingor. Kan det ens bli mysigare?
 
Tyvärr har jag också en väldigt tråkig sak att meddela.
Det handlar om bloggen, och ska jag vara ärlig får jag nästan panik av att tänka på det.
Ja, jag hör hur överdrivet det låter, men det är så jag känner just nu angående detta.
Det är nämligen så att blogg.se nyligen gick ut med informationen att de kommer sluta med sina Pro-paket.
På den här bloggportalen finns det ju något som kallas Pro, vilket innebär att man köper ett paket för 3, 6 eller 12 månader. Det man får är tillgång till designmallar som gratiskontona inte har, extra statistikfunktioner och om man köper 12 månader; egen domän.
 
Men det absolut bästa med Pro, och anledningen till att JAG köpt tjänsten, är att man slipper reklamen på sin blogg. Reklamfri blogg alltså.
Har man ett gratiskonto hos blogg.se ligger det ju, som ni vet, en stor blaffig annons högst upp samt annonser mellan inläggen.
Jag HATAR detta. Det drar det ner helhetsintrycket av bloggen eftersom panoramaanonnsen ibland tar upp halva webbfönstret, och därmed blir man så låst med vilken typ av design man kan ha för att det ska se bra ut.
 
Men nu ska blogg.se alltså ta bort sina Propaket.
Pro-designmallarna kommer bli tillgängliga för alla gratiskonton och så även den avancerade statistiken.
Men vad som däremot försvinner... är möjligheten till en reklamfri blogg.
Mitt Pro går ut den 8:e december och då kommer jag alltså inte kunna förnya betalversionen.
Efter den 8:e december gör dessa gräsliga, blaffiga annonser comeback på min blogg; och det blir då på obestämd tid. Tyvärr.
Nu. Nu när jag äntligen har fast jobb och fast inkomst och äntligen kan köpa Pro regelbundet och inte bara då och då.
NU bestämmer de sig för att plocka bort detta, och därmed eliminera möjligheten till en reklamfri blogg!
 
Och nej, jag tror inte jag kommer byta bloggplattform. Har brukar fundera i de banorna då och då, men kommit fram till att jag ändå bloggat hos blogg.se sedan 2008. I elva år sammanlagt. Jag känner mig hemma här, och jag vill inte lämna den här bloggen bara sådär.
Så på något sätt måste jag försöka förlika mig med tanken på att ha en reklamig blogg utan möjlighet att kunna välja bort det (för sluta blogga, det finns inte på kartan!)
Det var inte meningen att detta skulle vara ett klagande inlägg, men ville bara meddela er så ni vet om det när ni går in här efter den 8:e och möts av en blogg nerlusad av reklam.
Det är INTE mitt val, och tyvärr kommer jag inte att kunna påverka det i framtiden.
 
 
 
På återseende!