Börjar med ett par disclaimers:
1. Det här är ett DRÖMinlägg. Det har ingenting med "vad som är rimligt" att göra. Ekonomi, jobb och praktiska saker lämnas helt åt sidan för tillfället. Det är en DRÖM, och jag är av åsikten att drömmar absolut inte behöver vara "rimliga". Det är väl just det som Dröm betyder... Jag tror också det är viktigt att vi faktiskt tillåter oss att drömma om saker, även om de inte kommer inträffa.
2. Nej, jag tittar inte aktivt på hus, och jag har i nuläget inga planer på att flytta. Snarare tvärtom, skulle jag vilja säga, eftersom min lägenhet ska renoveras (och jag såååå mycket vill bo i en nyrenoverad lägenhet).
3. Det handlar inte heller om vad som är rimligt att jag skulle kunna klara av, rent praktiskt. Det handlar om vad jag för tillfället drömmer om.
Flytta till landet.
Om någon lagt fram det förslaget för min del för typ tio år sedan hade jag bara skrattat.
Dels kunde jag inte tänka mig att bo någonstans där det inte var tätbebyggt (förr kände jag mig alltid tryggast i tätbebyggt område, typ villakvarter) och dels var jag rädd för skogen.
Men jag har på riktigt bytt sida.
Det har smygit sig på under en lite längre period; därför har jag inte riktigt tänkt på det. Men det står klarare och klarare för mig att jag börjat drömma om att flytta "ut på landet". Alltså det "riktiga" landet. Inte till något villakvarter där det är ett par meter mellan husen, utan där boendena kallas Gårdar.
Kan visserligen ha lite med att göra att jag följer diverse konton på detta tema runt om sociala medier, och jag är medveten om att det förmodligen är en rätt romantiserad bild av denna typ av boende.
Men samtidigt tycker jag ändå att de olika konton jag följer som handlar om detta ändå visar olika sidor av landsbygdsboende.
Men samtidigt tycker jag ändå att de olika konton jag följer som handlar om detta ändå visar olika sidor av landsbygdsboende.
Jag känner mig säker att säga att jag skulle uppskatta de olika årstiderna på ett annat sätt om jag bodde ute på landet. Jag skulle uppskatta hösten, och kanske till och med snön, på ett sätt som jag inte gör inne i stan (där snön blir brun av avgaser typ direkt...)
Jag vill köpa typ en Norrbottensgård, kanske till och med en med ett visst renoveringsbehov, och renovera upp den till mitt drömboende.
Men inte en sådan renovering där man gör om allting inomhus till modernt. Det finns ju något som heter Byggnadsvård; vilket (som jag förstått det) handlar om att man renoverar en byggnad utifrån hur den är byggd från början.
Alltså istället för att blåsa ut hela huset och sätta in nytt och ultramoderna material/saker så bevarar man det gamla, med respekt för de som byggde huset en gång i tiden.
Nu gissar jag; men skulle kunna tänka mig att det finns norrbottensgårdar som faktiskt är k-märkta, och då får man ju inte göra vad som helst.
Men en Norrbottensgård, kanske också med tillhörande diverse uthus, skulle jag innerligt vilja köpa.
Jag drömmer dock inte om en gård som innehåller typ ladugård eller stall, eftersom jag inte är intresserad av att hålla kor eller hästar. Jag ÄLSKAR hästar och har alltid gjort, men vill inte ta på mig allt vad det innebär att driva ett eget stall.
Jag vill prova på att odla så mycket av min mat jag kan; typ grönsaker, någon krydda kanske, potatis, kål o.s.v. Och så typ hallon, jordgubbar och äpplen.
Jag vill kunna bara springa ut på gården med Ms Canon när Norrskenet uppenbarar sig på natthimlen.
Jag vill kunna bara gå utanför dörren och vara ute i naturen, inte behöva "ta sig iväg till naturen".
Jag vill känna lugnet som livet i en stadslägenhet eller ett villakvarter aldrig kan ge.
När jag ändå är igång med drömmarna skulle jag i detta scenario vilja jobba med något hemmabaserat; typ Fotograf, Författare eller liknande. Någonting kreativt.
Jag hade absolut kunnat tänka mig att jobba på mitt nuvarande jobb och samtidigt bo på en sådan gård, men i mina drömmar handlar det om att jag vill köpa en gård och göra den till min livsstil :-)
Ja, det kaaaan vara så att jag drömmande följer personer/konton som Jonna Jinton, UnderbaraClara, Elin Kero och Northern heart...
Men jag hänvisar till de disclaimers jag skrev högst upp; det här handlar inte om vad som är rimligt, vad jag skulle klara av eller inte klara av eller om jag har råd med en sådan förändring. Det här är helt enkelt en dröm jag har om att prova på att leva på ett annat sätt.
Ett enklare sätt.
Och med enklare menar jag inte mindre jobb. Jag ÄR medveten om att det är mycket MER jobb med hus/gård än med lägenhet.
Det är alltid något som behöver tas tag i med hus; jag vet. Men på något sätt har det börjat exaltera mig mer än skrämma mig.
Vem vet... en dag kanske...
Vad drömmer Du om? Om pengar eller andra praktiska saker inte var ett hinder.
Som ni sett i mina två senaste inlägg har vintern anlänt till oss denna veckan.
Det började snöa natten till i söndags, och det har snöat till och från sedan dess.
Temperaturerna har lekt hopprep runt nollan; ibland strax under, ibland strax över. Men det har varit minusgrader tillräckligt mycket så att snön fortfarande - i skrivande stund - ligger kvar.
Dock får vi se hur det blir nästa vecka, då det enligt prognosen är lovat plusgrader.
Tiden då den här snön kom - slutet av oktober - är fullt normal. Vad som däremot är ovanligt är mängden. Jag kan inte minnas att det snöat såhär mycket vid Första snön något annat år, men å andra sidan är ju 2020 lite...hm...speciellt ;-)
Såhär såg det ut utanför mitt fönster i söndags kväll. Snöstorm.
Och dessa två bilder tog jag ut mot förskolegården (jobbet) på måndagsmorgonen...
Det här var alltså första snön 2020, och det var vad som fallit under 24 timmar.
Eftersom det dessutom varit krafig vind var det ordentlig drivbildning av snön överallt.
Den här bilden tog jag precis när jag anlänt till jobbet, två sekunder innan jag gick in.
För tillfället är det väldigt spårigt överallt på vägarna, i alla fall de mindre aka lägre prioriterade vägarna. Hörde att Plogjouren egentligen inte startar förrän den 1:a november, så tror vi kan vara tvungna handskas med lite spåriga vägar tills nästa vecka.
Gissar att de prioriterar det väsentligaste, som de största vägarna, trottoarerna och parkeringarna.
Kan tycka det känns lite konstigt att jouren inte startar redan denna månad. Jag menar; det är ju ingen hemlighet att första snön alltid kommer i oktober. Alltid. Det är ingen överraskning direkt.
Men jaja, vi klarar oss. Håller man tungan rätt i mun, anpassar hastigheten efter väglaget och ser till att bilen har vinterdäck går det bra.
Apropå det sistnämnda... Jag hade verkligen tur när det kommer till vinterdäcken!
Hade ju sett på väderprognosen redan i mitten av förra veckan att det väntades snö (trodde dock inte det skulle bli så mycket som sagt), så jag bad pappa om hjälp med däckbyte i lördags.
Ja, jag skulle förmodligen kunna byta själv - eller jag vet i alla fall hur man gör i teorin - men dels kan jag ha min "andra uppsättning" däck i förvar hemma hos föräldrarna och dels går det så snabbt för honom att göra det. Han använder vad det nu heter... lufttrycks-någonting för att skruva ur muttrarna, så det tar typ ett par sekunder. Behövs inget fälgkors ;-)
Men som sagt; jag vet i teorin hur det går till att byta däck, och jag är säker på att jag skulle klara av det om det krävdes.
I alla fall; däckbytet skedde i lördags, och alltså samma natt började det snöa... ;-)
Det kan man nog ändå kalla Tur och I grevens tid ;-)
Upptäckte också att det är den här helgen som kommer då vi ställer om klockorna till vintertid, alltså vi drar tillbaka klockan en timme.
Usch! Jag har inget problem med själva tidsomställningen, men jag har problem med att det över en natt blir mörkt en hel timme tidigare på eftermiddagen.
Idag skymmer det (snabbt) och blir mörkt vid 17-tiden, vilket betyder att från och med nästa vecka kommer det att bli mörkt KLOCKAN FYRA!
Sedan, efter det dröjer det inte länge innan vi är framme vid den tid då det blir mörkt klockan 14. Och ljust vid 10-tiden på förmiddagen.
Vintermörkret är dränerande.
Vintermörkret är för mycket.
Jag förstår att det inte kan vara midnattssol året runt, men jag önskar att det liksom kunde stanna vid att skymma kanske vid 18-tiden i december. Och ljusna kanske vid 6-tiden. Då skulle vintern vara betydligt lättare att uthärda.
Men jaja, det är som det är.
Ska i alla fall bli spännande att se om den här snön tinar bort nästa vecka, eller om den är här för att stanna.
Men förresten; apropå vintertid. Det var ju röstat igenom någonstans (EU?) om att ta bort tidsomställningen... Har det för att jag läst att det skulle ske 2021.
Gjorde en snabbgoogling, och om det stämmer det jag fick fram så är det 2021 som gäller. Att de länder som väljer sommartid ställer om klockan för sista gången under våren -21, och de länder som väljer vintertid ställer om för sista gången under hösten 2021.
På återseende!
Okej. Jag har inget att göra för tillfället, så vi kör del två direkt.
Alltså; oavsett vad jag tycker om snö rent praktiskt, så är det verkligen så att det är något speciellt med detta vita.
Det är som att ett lugn lägger sig över hela världen när det snöar. Mest såklart om det är pudersnö, men jag insåg igår att det faktiskt fungerar med blötsnö också. I alla fall om vi fokuserar på det vita, och inte hur vägarna snabbt förvandlas till en brun sörja.
Nåja; tänker som så nu, att bildbomber fungerar bäst när de faktiskt fokuserar på bilderna. Så vi kör på det.
Enjoy: En massiv snöig bildbomb kommer lastat...
Av någon anledning får jag sådana julkänslor av den här bilden. Så konstigt. Visserligen är huset rött, men det är ju inget direkt "juligt" i den, annat än snöflingorna (och det är ju till största delen förknippat med vinter i allmänhet).
18 oktober. Det är datumet då hösten officiellt förvandlades till vinter här på mina breddgrader.
Det började snöa natten till söndag, fortsatte sedan hela dagen och hela natten till måndag. Jag kan dessutom lova att det var storm!
Det blåste så jag vet inte vad... Det blåste så det nästan snöade sidledes.
Mitt på dagen igår var det däremot inte lika stormigt; det snöade och blåste, men jag skulle inte kalla det storm. Den kom senare under eftermiddagen och höll i sig under kvällen.
Därför passade jag på att springa ut en runda med käraste Ms Canon, mest för att "dokumentera säsongens första snö".
Det blev dock så pass mycket bilder att jag gör som med höstbilderna... jag delar upp dem på två blogginlägg.
Vill också passa på att meddela två saker angående bilderna:
1. När man tittar på dem ser det inte ut som det snöar särskilt mycket, eller knappt något alls. Detta är dock inte fallet, utan det handlar bara om att det är svårt få med snöande på bild.
2. Bilderna är alltså fotade mitt på dagen under söndagen, vilket betyder att snötäcket som visas bara var början av all snö som kommit.
Helt ärligt kan jag inte minnas någon gång tidigare då det kommit såhär mycket snö vid "första snön"-tillfället. Inte ens här hos oss. Oftast brukar det första gången komma 1-2 cm, vilket tinar bort ganska snabbt efteråt.
Men detta var något alldeles extra.
Plus all drivbildning i och med att det blåste så kraftigt... När jag kom ut i morse gick snön på bilens högra sida nästan upp till knäna på mig.
Lite julkänsla får jag allt... :-)
Bara att gräva fram vinterskorna igen då. Samma gäller mössa och vantar.
Åh, jag saknar redan att dra på mig ett par joggingskor och knata ut. Bortsett från att skotta och sopa bil är tiden det tar att klä på sig ytterkläder det värsta med vintern. Och då har jag inte ens några barn... Stackars alla föräldrar som dagligen måste handskas med överdragskläder, overaller, tjocksockar, vantar, mössor och galonisar. Speciellt alla som har mer än ett (1) barn... ;-)
Kyrkparkeringen i vinterskrud.
Älskar dock när snö piskats fast mot träden! SÅ vackert!
Christinaskolan (högstadium).
Vägarna blev snabbt fula dock ;-P
Vad har egentligen Björkar som gör att de faktiskt är fina under alla årstider, inklusive vintern. Trots att de då saknar löv...
På trädet i bakgrunden får ni ett hum om hur det blåste. Och det var ändå bara början.
Det tilltog som sagt senare under dagen, och utvecklades till storm.
Stay tuned för Del 2 :-)
Så var det dags... del två av alla de bilder jag fotade under promenaden igår.
Som jag sa, och som ni ser, så kunde inte vädret varit bättre! Det är ju inget vi är vana vid den här hösten; därför hade det varit nära på kriminellt att stanna hemma efter jobbet.
Däremot vill jag förvarna om att denna bildbomb är massiv! Funderade till och med på att dela upp den och på så sätt göra tre delar. Men kom inte på något bra sätt att köra en brytpunkt som också skulle fungera bra i ett separat inlägg. Därför får alla resterande bilder samlas här.
Det här inlägget tar vid där det förra slutade, det vill säga när jag kommit fram till Djupviken.
Det här är för övrigt den promenadrunda jag och Lucky alltid gick när vi tog "den längre rundan". När man går "runt" tar den (i alla fall för mig) ungefär två timmar. Tillsammans med Lucky kanske två och en halv.
Går jag hela rundan med Canon tar det väl fem timmar... haha ;-D
Noterade en sak igår som jag inte riktigt tänkt på innan... och det var att så gott som alla hus längst den här sträckan (alltså längst ner på området) har stora fönster/panoramafönster. Dock INTE särskilt konstigt, med tanke på att...
...DETTA är deras utsikt!!! Hur fantastiskt?? TÄNK att ha denna utsikt från sitt hem.
Helt underbart. Och märker man en kväll att det är Norrsken är det bara att gå ut på gården med kameran... Låter som ljuv musik i mina öron.
Utsikten de har som bor i Stadstornet aka Snusdosan går inte heller av för hackor, men jag tror ändå jag skulle föredra att bo på det här sättet som på bilderna i detta inlägg. Inte mycket störande artificiellt ljus när man ska fota nattfoto.
Men om jag skulle kunna tänka mig flytta till Djupviken?
Nja... helt ärligt vet jag inte riktigt. Jag hade absolut kunnat tänka mig bo där, men tror inte det skulle vara mitt förstahandsval (trots att jag skulle få jäkligt nära till jobbet).
Nja... helt ärligt vet jag inte riktigt. Jag hade absolut kunnat tänka mig bo där, men tror inte det skulle vara mitt förstahandsval (trots att jag skulle få jäkligt nära till jobbet).
Tror mycket av det beror på att jag alltid önskat, om jag skulle köpa hus, att i så fall flytta tillbaka till Hortlax. Och det är ju faktiskt också en liten by med mycket landsbygd.
Låt inte det orange solljuset lura er; det var iskallt den kvällen!
Jag tog upp mobilen någon gång då och då för att kolla klockan, och det var nätt och jämt så att jag klarade att böja fingrarna för att hålla fast den. Nästa gång blir det VANTAR!
Följer man vattnet där till höger kommer man efter en stund till Norrstrand, där jag började min fotorunda.
Som sagt; bilderna ser varma ut på grund av solnedgångsljuset, men det är en stor fet lögn... ;-P
Djupviken ÄR ett mysigt bostadsområde. I alla fall den här delen av Djupviken. Vet faktiskt inte vad det klassas som... Förort? By? Samhälle? Något annat? Någon som känner till Piteå som vet? Är Djupviken en förort?
Igen... panoramafönster på nästan varenda villa längst denna promenadväg.
Men återigen; jag förstår varför!
Jajamen, som sagt... I närheten av stan hänger det fortfarande kvar finhöst.
De vackraste färgerna befann sig ju dock, typiskt nog, alltid på privat mark. Man vill ju inte direkt gå in på någons tomt och börja fota höstlöv ;-P
Är faktiskt inte helt hundra på var denna väg leder. Gick kanske tjugo meter längst den innan jag vände om och började gå tillbaka (solnedgångstiden började rinna ut för mig och Canon).
Dock tror jag kanske den leder till/förbi Räkstigen och de gatorna? Fick den känslan i alla fall. Vilket i sin tur betyder att jag nästan var tillbaka till jobbet, haha :-D
Känner mig verkligen tacksam över att jag, även om jag bor mitt i stan, har gångavstånd till sådana här vyer.
Jag älskar verkligen Piteå, och jag älskar Norrbotten! Även om jag klagar mycket över fulhöst och vinter skulle jag inte vilja bo någon annanstans permanent än just HÄR!
Sedan jag var här sist har de byggt om bron. Tror det var för att göra den säkrare för t.ex. gång -och cykeltrafikanter.
Dels är bron breddad, och det är lagt till en bred "trottoar" så att man ska kunna gå säkert över.
MEN jag upptäckte också att de skapat en VÄG ner mot vattnet, som liksom går runt brofästet. Man kan alltså gå under bron!
Allt jag kunde se framför mig vid denna upptäckt var "åh jisses! Det här är ju det perfekta stället att fota Norrsken på!"
Känner att all stress rinner av mig.
The struggle is real... Mellan mig och det sista solnedgångsljuset ;-)
Kunde inte låta bli att fota här. Den här bilden, den här vägen, väcker så mycket nostalgiska minnen att det gör ont i hjärtat.
När vi inte gick den långa rundan tog jag och Lucky alltid den här vägen. Tänk att det är 6 år sedan min lilla pälskling dog...
Saknar dig Lucky.
Fågelgatorna kan vi kalla vägarna på denna delen av Djupviken.
Kan nog kalla delen runt där jag jobbar för Fiskgatorna då haha... Räkstigen. Hummerstigen. Ostronstigen. Abborrgatan. Mörtgatan. Snäckstigen. Och så vidare :-)
I löööv it.
HAHA, kunde inte låta bli ;-D
Funny story när jag skulle ta den här bilden:
Tog upp kameran till ansiktet för att kolla in i sökaren.
Tyckte jag stod för långt bort, så jag började ta några steg framåt -fortfarande med kameran för ansiktet, som jag gjort många gånger.
Tog upp kameran till ansiktet för att kolla in i sökaren.
Tyckte jag stod för långt bort, så jag började ta några steg framåt -fortfarande med kameran för ansiktet, som jag gjort många gånger.
Snubblade till i ett hål i marken jag inte sett (för att jag hade en kamera i ansiktet!)
Kändes som att jag stukade foten, plus att jag förlorade balansen och höll på att ramla raklång framåt.
MEN det första jag tänkte var inte ens "ajajaj", vilket ju brukar vara det normala...
Nej, min FÖRSTA tanke var "Nej Nej Nej! Kameran!"
Det gick bra och jag lyckades parera så att jag slapp ramla. Men tyckte bara det var lite intressant att min allra första tanke och reaktion låg på kameran och inte på det faktum att foten gjorde ont efter att ha trampat snett rakt ner i ett hål... :-D
Och så var jag tillbaka till bilen och strax efter det lade sig mörkret.
Stelfrusen men lycklig över att äntligen fått rasta Canon kom jag hem och öppnade Photoshop.
Den ursprungliga planen var egentligen att rensa ut köksskåp nummer 2 efter jobbet den dagen, vilket uppenbarligen inte blev av.
Det var dock totalt värt det! Rensa ut skåpet kan jag göra vilken dag som helst, men inte alla dagar ser ut (vädermässigt) som den här tisdagen.
Hoppas ni hade en lika bra dag igår som jag hade, och att onsdagen varit lika bra.
På återseende kära vänner!
Den här dagen började som alla andra; med moln och överhängande regn. Men helt plötsligt tvärvände det, och när det var dags för mig att åka hem från jobbet hade det klarnat upp HELT! Himlen var klarblå och solen sken.
I ärlighetens namn hade jag redan ställt in mig på att åka hem direkt och dels vila en stund och dels fortsätta rensa här hemma. MEN jag kunde verkligen inte ignorera vädret.
Eftersom denna höst varit som den varit så vet vi ju faktiskt aldrig när nästa vackra dag kommer. Av den anledningen kändes det nästan som ett måste att utbyttja vädret.
Därför åkte jag hem, hämtade Ms Canon och omedelbart begav mig ut tillsammans med henne.
Hade egentligen bara tänkt vara ute en stund, men denna stund blev en 3,5 timmars fotopromenad...
Insåg efter en stund att numera behövs vantar, vilket gjorde att när jag kom tillbaka till bilen var fingrarna så stelfrusna att jag knappt hade någon känsel i dem.
Insåg efter en stund att numera behövs vantar, vilket gjorde att när jag kom tillbaka till bilen var fingrarna så stelfrusna att jag knappt hade någon känsel i dem.
Måste dock säga att det var värt det... På minneskortet väntade nämligen näst intill 300 bilder.
ÄLSKAR sådana här dagar!
Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg detta motiv... Björken som saknar en barkbit. Har fotat just den här delen av promenaden under flera årstider.
Jag började i alla fall min promenad här, ungefär vid där isarenan startar under vintrarna. Sedan följde jag helt enkelt leden förbi Norrstrand och vidare mot Djupviken.
Dock tror jag att vi kör ungefär som jag brukar försöka göra när jag har massiva bildbomber; mindre text och mer bildvisning.
Som ni ser finns det fortfarande kvar lite av finhösten på sina ställen; mest inne i och i närheten av stan.
Utanför stan är det definitivt majoritet av fulhöst.
Den här bron kommer ni kanske också ihåg? Jag måste erkänna att det kändes lite vemodigt att kliva upp på den, då senaste gången var under den midsommarnatt jag var ute med kameran. Det var ju i juni; en tid då vi kunde gå ut endast i tunna sommarkläder och skor.
Längtar sååå tillbaka till den sommarnatten! Hatar verkligen att frysa fingrarna av mig bara för att jag vill ut och fota!
Likt guld när solen skiner på en höstgul Björk!
Eh... ja, det har regnat lite den senaste tiden... ;-)
Piteås fina promenadstråk :-) Gång -och cykelvägar finns överallt!
Hoppas ni haft en fin måndag!
Vi hörs imorgon igen; DÅ kommer del två av dagens fotopromenad, och DET vill ni inte missa!
Del två innehåller alla mina favoritbilder från idag :-D
Vet ni vad? Jag har bilder att visa er idag! Faktiska nytagna bilder!
Det hände nämligen en grej igår... Himlen hade helt plötsligt ändrat färg - från grå till blå - och en konstig gul cirkel dök upp. Har hört talas om den tidigare, men börjat tro den är en myt. Tror den kallas för sol.
Efter lite googlande är jag ganska säker; ja, det gula klotet kallas för sol.
Tror den har magiska krafter också, för den gav mig både inspiration och vilja till att lämna lägenheten. Liksom i ett trollslag.
Och OM det finns någon där ute som har svårt att läsa mellan raderna så JA, inledningen till detta inlägg sjunger av ironi. Men är ganska säker på att alla ni som läser här förstod det :-)
Vi har ju nämligen inte sett solen (literally) på två veckor, så tyckte det kändes som en passande text.
Men igår var det alltså sol. Hela dagen dessutom! Visst, molnen kom smygande mot eftermiddagen, men tillräckligt sakta för att vi skulle få behålla solen ända tills den gick ner för kvällen.
Idag, söndag, är det tillbaka till moln, regn och dimma (what else is new?) så jag är glad över att jag tog mig i kragen och åkte ut med älsklings-Canon. Hon har verkligen inte fått jobba mycket i år, det är då ett som är säkert!
2020, rent fotomässigt, kommer bli ett skitår att sammanfatta i december/januari.
Men men, det är så det är och jag tänkte inte göra det här till ett klagoinlägg. Jag tänkte fokusera på hur GLAD jag är över att ha NYA bilder att visa er!
Det är med andra ord bilder som visar hur det ser ut här hos mig just precis NU, i början av oktober 2020.
Fulhösten har trätt in på allvar nu, som ni märker.
Naturen har fullbordat sin förvandling inför vintern. Dock, som ni kommer märka på bilderna, finns det fortfarande kvar spår av finhösten. Riktigt alla träd har inte tappat sina löv. Vissa håller krampaktigt fast vid dem, speciellt träden mitt i stan.
Men det ÄR verkligen "fulhöst med rester från finhösten" och inte tvärtom.
Något grönt ser vi inte längre annat än i form av Tallar och Granar... och ändå... ändå är det som om någon slags lugn sänkts sig över oss.
Kände det när jag var ute igår. Det kändes rofyllt på ett sätt jag verkligen inte brukar känna inför fulhösten.
Okej, istället för att fortsätta babbla på i en hel roman, vad säger ni om att dyka ner i den bildskörd jag samlade på mig igår?
Alla dessa bilder är alltså fotade Lördagen den 10 oktober 2020.
Denna vy känner kanske minnesgoda läsare igen? Har fotat den under ett par årstider vid det här laget.
En sak till jag noterade under min utevistelse igår var hur pass mycket "potholes" som verkar ha uppstått den senaste tiden. Jag skyller på allt regn och därmed hur BLÖT marken varit precis hela tiden!
Årstidsvyn från andra hållet.
Naturen är redo...
...och båtsäsongen är utan tvekan över.
Serenity
Och avslutningsvis tre bilder jag snabbt knäppte när jag kom tillbaka till stan och bara skulle springa in på COOP. Det hade dock hunnit bli hyfsad skymning, därav det dåliga ljuset.
Visst, min älskade kamera klarar av det, men bilderna blir ju ändå rätt tråkiga. Speciellt om motivet i sig inte heller är något att hänga i granen.
Detta är alltså hur det såg ut inne i centrala Piteå under en tidig lördagskväll i oktober.
Hoppas ni uppskattade bilderna. Det känns verkligen extra roligt att kunna leverera lite nytt när uppdateringen i övrigt varit så dålig.
Men till mitt försvar, eller vad man nu säger, så vill jag bara blogga när jag har något att säga eller visa. Jag vill inte skyffla ut inlägg bara för att, och så blir det till slut endast kvantitet framför kvalitet.
Men till mitt försvar, eller vad man nu säger, så vill jag bara blogga när jag har något att säga eller visa. Jag vill inte skyffla ut inlägg bara för att, och så blir det till slut endast kvantitet framför kvalitet.
Hoppas ni haft en finfin helg hittills, och att ni får en mysig söndag!
Hur ser det ut just nu där DU bor?
Flera av er vet jag ju på ett ungefär hur det ser ut, men det skulle vara roligt med en liten kartläggning hur långt hösten kommit på olika platser :-)
Hur ser det ut just nu där DU bor?
Flera av er vet jag ju på ett ungefär hur det ser ut, men det skulle vara roligt med en liten kartläggning hur långt hösten kommit på olika platser :-)
Det här är inte en tid på året då det finns särskilt mycket utrymme för någonting annat än att överleva.
Sätt ena foten framför den andra, och så vidare.
Se till att hamsterhjulet snurrar i tillräcklig fart för att sakta ta sig framåt.
Det är så livet känns just precis nu. Inget extra; bara se till att fokusera på jobbet och de dagliga rutinerna.
Ja; hösten - även fulhösten - kan vara en bra årstid för fotografering. Men helt ärligt tappar man (läs: jag) all ork, inspiration och lust när vädret är som det är just nu.
Det känns ju liksom nästan som att leva i någon typ av apokalyps för tillfället. Lite som att "nu har solen gått i moln för evigt" och vi har bara mörker och regn att se fram emot.
↓
Fulhösten har trätt in.
Eller ja, mestadels i alla fall. Fortfarande finns sprakande träd/trädpartier kvar, men jag vågar nog påstå att majoriteten av alla träd är kala nu. Det är liksom bara...brunt överallt.
Det blir ju heller inte bättre av att vägarna hela tiden är kolsvarta på grund av att de är blöta.
Har ju för tusan regnat nästan konstant den senaste veckan! Och veckan innan dess var det en aldrig-lättande-dimma som låg över oss under flera dagars tid, vilket i sin tur gjorde att allting var blött även om det inte regnade.
Vägarna Har Inte Varit Torra På Två Veckor!
Det har inte varit uppehåll tillräckligt länge för marken att torka, så en sak är då säker: Naturen lider ingen brist på vatten i år...
MEN jag tror största anledningen till att jag känner mig allmänt låg just nu beror på mörkret snarare än vädret (även om det ena är ett symptom på det andra).
Det är så molnigt och så grått precis hela tiden att det är extra mörkt. Vissa dagar blir det ju knappt 100% ljust under dagarna, och i vanliga fall är vi inte där ännu vid den här tiden på året.
Men nu är det som att det alltid ligger någon typ av "halvskymning" över oss, även mitt på dagen.
Vädret drar ner mig.
Ja, jag ÄR väldigt väderkänslig har jag upptäckt. Kan tänka mig att det är lite grann som för de personer som är känsliga för fullmåne. Finns ju många som t.ex. får problem med sömnen samt andra besvär när det är just fullmåne.
Jag har inga problem med den, men för mig fungerar det lite likadant inför vädret.
Inga sömnproblem förstås (de enda sömnproblem jag har är att jag sover för mycket ;-P) men just det här med sinnesstämningen.
Går automatiskt in i någon typ av dvala, nära till huvudvärk, börjar tänka alldeles för mycket, sömnbehovet blir extra stort samt tappar allt driv till att göra saker. Allt detta vid lågtryck.
Men så fort - i samma stund - som det klarnar upp vänder det. Nästan så att det slår knock-out på mig. Det är så tydligt att det fascinerar mig. Känns nästan som att jag får hela mitt liv tillbaka.
Så när jag verkar låg och ständigt tycks ösa negativitet... Det beror helt på vilket väder det är.
Har inte ens satt det i samband tidigare, inte på riktigt. Det är nyligen som jag insett hur mycket sakerna hänger ihop.
Lite skojsamt, men med en bas av sanning, så kan ni nästan se mina negativa inlägg som en väderprognos för Pite ;-)
Negativa inlägg skrivs alltid - alltid - när det är dåligt väder. Hehe ;-D
Vad håller mig då ovanför ytan under dessa perioder?
Vad får mig att le? Vad får mig att älska livet även när jag hatar det (så att säga)?
Vad får mig att le? Vad får mig att älska livet även när jag hatar det (så att säga)?
Trogna läsare kan förmodligen ana vad jag svarar här...
Mitt J O B B !
Mitt jobb får mig att känna mening med livet även när det känns tufft.
Mitt jobb får mig att känna mig som en del av samhället "på riktigt".
Mitt jobb ger mig förmågan att ändå lyckas strunta i att det regnar och tänka på annat.
Och ja, PÅ RIKTIGT känner jag minst en gång per dag tacksamhet över den stabila trygghet jag fått i och med mitt jobb. På riktigt - ingenting jag bara säger - så tänker jag varje dag (eller minst varannan):
"TÄNK att jag hittade rätt jobb till slut! Tänk att jag hittade MIN plats till slut! TÄNK att jag ÄNTLIGEN slipper hålla på och skicka in aktivitetsrapporter och sökta jobb-listor varenda månad. Jag älskar mitt liv!"
"TÄNK att jag hittade rätt jobb till slut! Tänk att jag hittade MIN plats till slut! TÄNK att jag ÄNTLIGEN slipper hålla på och skicka in aktivitetsrapporter och sökta jobb-listor varenda månad. Jag älskar mitt liv!"
Varenda gång jag åker till APT kan jag inte hindra mig själv från tanken "Tänk att jag får vara med här! På samma sätt som alla andra medarbetare!"
Tror det är bäst att börja avrunda inlägget nu, då jag precis insåg att det senaste stycket förmodligen var det perfekta sättet att avsluta något som började negativt.
Helt plötsligt kände jag nämligen att jag gått från att känna mig sådär låg och deppig som beskrivet tidigare, till att sitta här och LE framför datorn.
Hoppas att ni har det fint där ni befinner er :-)
Hoppas att ni har bättre höstväder än vad vi har här.
Hoppas att ni har bättre höstväder än vad vi har här.
På återseende kära vänner!