Denna text har jag redan publicerat för länge sedan på min andra blogg (Wordpressbloggen). Därför har jag bara kopierat den rakt av och in på den här bloggen; så att jag har den här också. Har dock ändrat lite lite grann, för att göra den helt aktuell utifrån var mitt liv är just nu.



Hur vet vi när vi är lyckliga? 


Hur vet vi när det är dags att ge upp, och hur vet vi när det är värt att fortsätta kämpa för något som är så flyktigt som lycka?

Är det när vi uppnått en viss utbildningsnivå? En viss familjebildning? En viss karriärnivå? En viss summa på kontot?
Har vi redan upplevt lycka i vårt liv, utan att vi visste om att vi var lyckliga just där och då? Är lycka något vi upptäcker att vi redan haft den dagen då vi känner oss olyckliga? 
Eller är det så att lyckan finns där, i våra liv, hela tiden? I de små sakerna. I stunderna av glädje.
 
 
 

Vad är egentligen lycka? 

Själv tänker jag att den frågan har tusen olika svar, om du frågar tusen olika personer. 
Varför jagar vi Lycka som om det är en specifik pryl för oss att hitta. Och när vi hittat den, vad händer då? 
Jag tror att vi kan skapa vår egen lycka. Spring inte förbi allting i hopp om att det finns något ännu bättre längre bort. Det är så vi gör, de flesta av oss. Vi tror vi ska "bli lyckliga sedan", efter det och det. Och vips har hela livet redan gått oss förbi.
Stanna upp. Hitta lyckan i de små sakerna. 
Lycka ser olika ut för var och en av oss. Vi kan inte jaga någon kollektiv bild av lycka, för vad som gör Dig lycklig gör inte nästa person lycklig. 

Allt det här är lättare sagt än gjort, minst sagt. 
Men jag vill försöka. Jag vill verkligen det. 
Hitta vad som skulle göra just Mig lycklig i Min vardag. Lära mig stanna upp och faktiskt njuta av de småsaker jag blir lycklig av.
Jag tror inte på ödet. 
Våra liv skapas utifrån de val vi gör. 
"Om du fick ändra på en sak i ditt liv, vad skulle det vara?" är en sådan typisk filosofisk fråga jag stött på hur många gånger som helst genom åren. 
Jag har på allvar försökt komma på vad jag skulle välja att förändra (om jag kunde), men kommer alltid fram till samma sak... Det finns massor av saker jag förmodligen borde ha ändrat på för att exempelvis lyckas bättre med olika saker. Men sanningen är den att jag inte skulle ändra på någonting. 
Om jag bara skulle ändra på en enda sak, ett enda val, i mitt förflutna så skulle jag inte vara där jag är idag. Jag skulle inte vara den jag är idag. Den jag är idag och där jag är idag beror på de val jag gjort tidigare. 
Därför tror jag inte på ödet, då det vore som att säga att "det spelar ingen roll vad du väljer, för ditt liv är ändå förutbestämt". Usch, vad jag ogillar den tanken.
Jag blir snarare tillfreds med tanken på att livet är en bok med blanka sidor. Sidor som vi kan fylla med precis det vi vill och behöver.
Tanken på att om jag skrivit något på en sida som visat sig inte passa just mitt liv; så kan jag bara vända blad och så har jag en helt ny blank sida igen.

Igen; jag tror och hoppas att vi kan skapa vår egen lycka precis där vi står istället för att jaga den. 
Och det är precis Det jag tänker försöka göra.
 
 
 
Tänkte att jag avslutar med tre tillfällen då jag känt ren, genuin lycka. Sådär då benen, och hela kroppen, nästan skakar och man (i alla fall jag) nästan måste kura ihop mig för att hantera det. Vet inte varför; men de senaste åren har jag ibland fått en våg av lycka (känner att det är lycka) som gör att hela kroppen typ krampar ihop. Som om jag fått en elstöt som varar i några sekunder. Vet att det låter urfånigt, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.
Här är i alla fall tre tillfällen då jag fått sådana "anfall" av genuin lycka:

Den dagen under hösten 2018 då jag pratade med min chef i telefonen och jag fick veta att jag blivit Tillsvidareanställd.
Den dagen under hösten 2019 när jag fick meddelandet om att Ostronstigen skulle vara Mitt ställe, alltså jag skulle vara den som var ordinarie personal i det köket. Det kan fortfarande idag - fyra år senare - komma overklighetskänslor över mig när jag tänker på det.
17:e januari 2012. Media Markt Storheden Luleå. Jag går genom kassan, drar mitt kort, blir ett x antal tusenlappar fattigare ;-) men är istället ägare till en splitterny Canon EOS 5D mark II ! Tror nog att jag fick en överdos av Dopamin den dagen...
 
 
 
 
Vad sa jag om att hösten är den vackraste årstiden? I stand by it! ♥
Därför blir det ytterligare en bildkanon där jag smattrar fram färgglada bilder från min lilla stad. Den här gången är bilderna fotade på Byxtorget, vilket är det torg som ligger mitt på gågatan i Piteå (det andra torget, där julgranen brukar stå, heter Rådhustorget).
Och alltså... jag BLIR verkligen gladare av att vara ute och låta Canon jobba. Canon. Inte mobilen.
Älskar hur bra bilder det går att fota med dagens mobilkameror, MEN hur bra de än är går de inte upp mot känslan att fota "på riktigt" med min käraste Canon.
Jag måste verkligen se till att ta ut henne oftare, trots att jag inte känner inspiration eller motivation. För när jag väl kommer igång... wow!
Tänk att det tog 3-4 år att "växa ur" min Canon EOS 400D; men efter elva(!) år med 5D:n är jag fortfarande lika nykär varje gång jag tar ut den.
 
Den här var jag nära att radera direkt i kameran. Sådan jäkla tur att jag inte gjorde det, för den växer verkligen för varje gång jag ser den.
 
 
I söndags gick jag ut en sväng och fotade lite vintriga stadsbilder. Det gäller ju att passa på de få timmar då det faktiskt är dagsljus. Nu hann det som synes mörkna under tiden jag var ute, men jag gick i alla fall ut när det var ljust.
Under vardagarna är det ju mörkt när man åker till jobbet, och mörkt när man kommer hem... So that leaves a very small window during the weekends.
 
I alla fall; det har verkligen SNÖAT den senaste tiden! Dessutom, som det ser ut, i så gott som hela Sverige.
I skrivande stund snöar det. Det har snöat hela dagen. Snön gör uppehåll kortare stunder under dagarna, men det börjar om hela tiden.
Det är "torr", lätt och luftig snö som faller. Snöflingor stora som.. dasslock, typ.
 
Men mindre snack; mer bildvisning...
 
Sundsgatan.
 
Sundsgatan åt andra hållet ;-P
 
Varför ingen snö längst denna gata? Svaret är nergrävda värmeslingor för att hålla gågatan halkfri.
 
Stora granen på Rådhustorget.
Vad tycks?
 
 
 
 
På återseende och God natt!
Äntligen har snön (i princip) försvunnit även här hos oss! SOM jag längtat! Men det vet ni redan ;-)
Igår kväll, alltså tisdag, var vädret dessutom så... ja, det kunde inte ha varit bättre helt enkelt. Solen sken från en klarblå himmel och det var relativt varmt. Visst; kallt om man jämför med sommaren. Men det är ju faktiskt inte sommar än på ett tag.
Temperaturen för tillfället ligger på ungefär 5 plusgrader, lagom för att man i alla fall inte behöver pälsa på sig fem miljoner lager kläder innan man går ut. Det räcker med en fleecejacka/tjockare jacka och joggingskor.
Dock kände jag efter ett tag på gårdagens promenad att jag ändå skulle ha tagit med mig vantar, men å andra sidan höll jag ju hela tiden på med kameran... vilket resulterar i att händerna blir kallare och stelare.
 
Det blev heller inte direkt någon mastodontpromenad. Dock var jag ute i ett par timmar, haha. Hastigheten är inte hög när kameran följer med. Blir liksom måååånga stopp på vägen ;-)
Jag styrde apostlahästarna mot Svartudden-hållet, dit jag faktiskt inte brukar gå särskilt ofta (aldrig annars än när jag skulle till Arbetsförmedlingen förr).
Jag gick bort till villaområdet på Svartudden, där jag sedan vände och gick tillbaka till stan.
Måste säga att det ändå är ett otroligt perfekt ställe att bo på. Insåg när jag gick runt där att det egentligen är det perfekta området...
Det är lugnt, fint, mysigt, ligger bokstavligen på gångavstånd till stan men tillräckligt avskilt för att man ska få känna lugnet av naturen.
Dessutom har de en alldeles underbar utsikt! OCH det gäller typ alla hus där, enligt vad jag kunde bedöma. Området är nämligen byggt mitt i en brant backe, så även de hus som ligger bakom ett annat har utsikt.
Gruset i skon är väl dock att det minsann inte direkt är det billigaste området som finns... Har det för att man får punga ut med en hel del kosing för ett hus där.
Och trots alla fördelar så tror jag nog ändå att det är inte riktigt är mitt förstahandsval den dagen jag ska (bäst att tänka positivt ;-P) köpa hus. Finns andra områden jag är mer intresserad av i så fall.
Men fint var det.
 
Men låt oss starta från början...
Större delen av promenaden befann jag mig mitt i GYLLENE TIMMEN! Blir helt jäkla LYRISK över den! Älskar, älskar, älskar gyllene timmen-ljuset!!!
 
Första bilden blev Stadsberget, Piteås nyaste parkeringshus.
Jämfört med det nergångna (understatement!!) P-däcket som stod där innan är Stadsberget jättefint. Fungerar även som samlingsplats, mötesplats, utsiktsplats (högst upp) och på vintern: Pulkabacke.
Notis: De där 400-dekalerna syns då precis ÖVERALLT för tillfället.
Min lilla stad fyller ju nämligen 400 år nästa onsdag, den 12:e maj.
Hela året kallas jubileumsår, och 400 årsjubiléet uppmärksammas därmed hela året. Men det är den 12/5 som är själva "födelsedagen". Det var den dagen som Piteå fick stadsrättigheter. 12 maj 1621.
Tänk att lilla Piteå har funnits i fyrahundra år :-)
 
En kort bit senare stöter vi på nästa nybygge. Pitebos vräkiga hyreshus Stadstornet aka Snusdosan. Ni kan ju säkert ana varför huset fått det smeknamnet haha ;-)
Huset heter Stadstornet, men säg bara "Snusdosan" till vilken pitebo som helst så vet alla vilket hus det är.
Bor man HÄR; ja, då är man ändå rätt tät (ekonomiskt). Lägenheterna här har en femsiffrig prislapp; upp till 20000 spänn i månaden för de största (tror det var en 4:a eller en 5:a som kostade det när huset stod inflyttningsklart 2017).
Just nu ligger det en 3:a där uppe på Pitebos hemsida. Den är ungefär lika stor som den jag bor i just nu. Den kostar 12276 kr/månad...
Och ja, jag är medveten om att lägenhetshyra i en storstad - exempelvis Stockholm, där bostadsmarknaden är som den är - lätt kan komma upp i femsiffriga belopp. Men jag tänker att det här är ändå Piteå; en liten liten stad med 43k invånare i Norrbotten.
Här en tolv, -femton, -tjugotusen i månaden sjukt mycket för en hyresrätt.
 
Här har vi ett annat nybyggt hyres?hus. Vem som äger det har jag dock ingen aning om. Kan vara Pitebo. Kan vara någon av de andra, privata, hyresvärdarna. Noll koll. Men å andra sidan har det byggts så otroligt mycket nytt i den här stan nu under 2010-talet. Det är ju nya hus typ överallt.
Kan dock känna en stor glädje över att det byggs så mycket nytt. Den typen av investeringar i en stad betyder ju i alla fall att stan/kommunen är långt ifrån att dö ut... Det tyder snarare på expandering, eller vad det heter.
 
Sundsgatan. Min gata :-) Avskyr dock att köra bil här.
 
Tages bro över stadskanalen.
 
Många leder häromkring. Gå och cykla kan man göra överallt här. Överallt.
 
Gymnasieskolan i Piteå; Strömbackaskolan.
Jag har inte så många minnen från 80-talet (innan jag började lekis), men har faktiskt ett kort minne av att jag sett Strömbacka när skolan hade brunnit. Efter lite googlande fick jag veta att detta hände 1989. Jag var alltså 5 år gammal.
 
Hittade också en bild från den händelsen, via Googles bildsök. Källan är tydligen PT, men kommer inte in på artikeln eftersom i princip allting på den tidningens sida är bakom betalvägg.
Men jäklar alltså!
Tur i oturen hände detta tydligen under sommarlovet. Det går runt 2000 elever på den skolan; TÄNK om en sådan sak hänt mitt under en termin! På dagtid...
I år är det alltså 32 år sedan.
 
Okej, det blev en parentes ;-)
Tillbaka till fotopromenaden...
 
Eller ja, okej. Här kom det mer skolbilder (kommer mer lite längre ner också, från när jag gick hemåt).
Huvudentrén med skolans namn framför.
 
Och här har vi ju då ytterligare lite dyrgripar till bostäder... Strax bortanför gymnasieskolan och stadshuset (det senare syns längst ner på bilden) ligger Strömbacka strand. Ja, fint namn eller hur! HÄR skulle jag kunna bo enbart för utsiktens skull! Och för namnet.
 
Husen ser då ut såhär när man närmar sig från skolans håll sett. Inte jättevacker omgivning kanske. Ligger granne med stadshusets parkering.
 
MEN på andra sidan ser det ut SÅHÄR!
FATTA att bo såhär! Promenadstråk bokstavligen precis utanför dörren. Och för de som bor på den här sidan av huset...
 
...är detta utsikten från bostaden.
Och ja, jag vet. De där fula ledningarna är ju faktiskt gruset i dojjan här. Men inte så mycket i livet är helt perfekt. Man får fokusera på själva utsikten istället.
Ja, jag dregglar. Bor man här kan man ju för tusan fota Norrsken från balkongen!
 
Vet dock inte vilken hyresvärd det är. Ganska säker på att detta inte är Pitebo. Det är inte heller min hyresvärd.
Tyvärr är ju även detta inte direkt de billigaste lägenheterna man kan hitta. Det är inte Stadstornet-priser, men kan säga kort och gott att de går bort för en ensamstående låginkomsttagare ;-P
 
Mot Svartudden.
 
Mot stan.
 
Svartudden villaområde.
 
Och HÄR tog det stopp ;-) Liiiite för blött och lerigt, tyckte mina vita joggingdojjor...
 
Tillbaka till centrum bär det av...
 
Mitt i den fantastiskt, ljuvliga, underbara Gyllene timmen!
 
Blött, blött, blött. Och skitigt.
Men det är VÅÅÅÅÅR!
 
Och så var vi tillbaka, haha ;-)
Måste erkänna att det kändes så konstigt att stå där utanför huvudentrén. Just där har jag inte varit på 18 år. ARTON ÅR!
Det är ARTON ÅR sedan jag tog studenten!!! De ungar som FÖDDES det året tar för tusan Studenten NÄSTA ÅR!
Åldersnoja much?!?!
 
En av ingångarna längst långsidan med utsikt mot stan.
 
Freja. Här tillbringade jag mesta tiden av mina tre gymnasieår. I denna byggnad huserade Barn & fritid och Omvårdnads.
Idag är det tydligen kontor för Utbildningsförvaltningen.
Alla skolans byggnader har namn efter asagudar.
Oden, Tor, Freja, Ymer, Balder och Atle.
 
Oden till vänster. Tor till höger.
 
Badhusparken. Fotad från gångbron som går över vägen och kanalen.
Ja, jag vet. Parken ser inte direkt mycket ut för världen den här årstiden. Men på sommaren är den jättefin. Och faktiskt även på vintern, då den lite grann ser ut att vara hämtad från Narnia (när det är mycket snö).
 
Snusdosan tornar upp sig ;-P
 
Gångbron mot Strömnäs-hållet. Där jag står på bilden har jag "stan i ryggen".
På bild: Strömbacka till vänster. PÄS (Piteå Älvdals Sjukhus) till höger.
 
Sådana här små skyltar finns uppsatta lite varstans i och omkring stan.
 
 
 
Och det avslutar den här fotopromenaden. Gick inte långt, men det blev många bilder. Blir liksom alltid så när Canon får hänga med och hon inte fått jobba på ett tag...
Så läser du dessa avslutande ord vill jag tacka dig ödmjukast för att du orkat hänga med genom hela inlägget.
"Kill your darlings" är inte min starka sida, om man säger så. Av någon anledning klarar jag inte av det här med urval. Det blir liksom "men DEN måste jag ta med... och DEN... och DEN... och DEN måste ju finnas med som en övergång mellan bla och bla..." Till slut står jag där med en bildbomb på typ 30-40 bilder och inser att "Hjälp, det här kommer bli ett långt blogginlägg".
Men jag vet att flera av er gillar bilder. Så kanske gillade ni denna bildbomb också?
 
Ha det toppenfint så hörs vi!
Först vill jag börja med att säga ett ord: SEMESTER! ... SEMESTER, SEMESTER!!!
Okej, det blev ett ord tre gånger. Men känslan går inte beskriva i ord.
Idag klockan 15:30 gick jag alltså på SEMESTER! Fem veckors sweet ledighet!
Semester måste vara det bästa ordet i den svenska ordlistan, det är då ett som är säkert.
Dessutom har också LÖNEN kommit idag, då den 27:e är imorgon lördag.
Jag menar; få semester och lön på samma dag... Kan det bli mer perfekt??
 
 
I övrigt tänkte jag inte skriva särskilt mycket idag, då jag är väldigt trött plus att det är ganska sent. Men ville dock få upp detta inlägg, då jag faktiskt verkar ha hamnat i ett bloggflow den här veckan. Vilket i och för sig beror på att jag haft en massa bloggmaterial (bilder) att visa.
Detta är alltså de sista bilderna från fotodagarna vid midsommar.
De här har dock ett lite annat tema än de tidigare, då det är de sista jag tog innan jag åkte hem den där natten (morgonen). Färgerna började se lite blaskiga på bild, men blev genast intressanta igen när jag skiftade till svartvitt med lite extra kontrast.
 
Bilderna i detta inlägg är fotade vid den skatepark som ligger vid Norrstrand.
 
Här låg leksaksbutiken Lek&hobby när jag var liten.
Jag har bland annat ett minne – jag måste ha varit 4-5 år – när jag varit hos läkaren och klippt tungbandet (har alltid haft för kort sådant, och kan därmed inte säga t.ex. bokstaven R ordentligt.
I alla fall; efter ingreppet/läkarbesöket kommer jag ihåg att jag fick gå till Lek&Hobby och köpa något jag ville ha.
Kommer till och med ihåg att jag valde en sådan där "ritväska". Alltså en väska likt typ en portfölj (i plast) innehållande en massa olika typer av pennor, kritor och målarfärg.
 
Jag må vara lokalpatriotisk, men jag bor ta mig fasen typ i Sveriges mysigaste lilla stad!
Piteå in my heart, forever and ever! 😍
 
As I was saying...
 
I rest my case!
 
 
Och så Badhusparken med den omringande kanalen.
 
Ja, denna bild är tagen i mitten av juli.
 
Som guld...
 
Bästa kommunen ever!
 
 
Kan vi bara ta två sekunder och verkligen ta in vilken MAKALÖS helg vi precis haft; vädermässigt!!
Jag menar; första veckan denna månad snöade det och nu - i mitten av oktober - har vi haft 20 grader varmt!!
Säga vad en vill om 2018, men vädret har då minsann varit något utöver det vanliga! Jisses alltså!
 
20 plusgrader den 14:e oktober.
Nej, jag kommer helt enkelt inte över det...
 
Jag har varit igång med lite olika grejer hela helgen, men hann ändå med att fota lite under gårdagen. Alltså söndag. Inte för att jag åkte långt eller så, utan det blev att hålla mig i mitt närområde -alltså inne i stan.
Bilderna kommer dock att vara uppdelade på två inlägg, eftersom det skulle bli så extremt långt annars.
 
Jag gillar fortfarande inte hösten, på grund av mörkret. Men den ÄR vacker, det är den verkligen!
Likt sprakande magi.
Tänk att den här lilla staden snart fyller 400 år (2021)!
Och det är där stan ligger nu. Eftersom Öjebyn är Gamla Piteå stad så är Piteå betydligt äldre.
Tycker det känns ganska svindlande när jag tänker på det...
 
 
Kommer inte exakt ihåg när dessa bilder är fotade, men det var i alla fall den här sommaren.
Tror att jag var på väg hem från mormor, hade kameran med mig och tyckte det var så mysigt att strosa genom den så gott som öde stadskärnan.
 
Jag älskar verkligen svartvitt Street photo. Blir liksom en sådan speciell och lugnande känsla i dem.
Vad tycker ni om Street photo? Gillar ni sådana bilder helst i färg, eller svartvitt?
Den här veckan har alltså årets PDOL gått av stapeln, och bortsett från en regnskur under onsdagsnatten så kunde vi inte haft mer tur med vädret (vilket kanske i och för sig inte är så konstigt med tanke på vilken sommar vi haft!)
 
I alla fall; i måndags stängdes Sundsgatan i vanlig ordning av och i onsdags startade "festivalen". Sätter ordet "festival" inom citationstecken, eftersom jag inte är riktigt säker på om en kan kalla det en festival. Mer som en "festivalliknande marknad med tivoli". Eller tja, kanske "liten stadsfestival" låter bättre ;-)
Oavsett vilket så älskar jag när Piteå lever upp på det här sättet.
Jag har aldrig varit något stort fan av att gå på PDOL. Jag känner ingen dragning till att tillbringa kvällarna på området.
MEN jag älskar att bo på festivalområdet!
Jag älskar att stå och titta ut genom fönstret när hela Sundsgatan lever upp.
 
Det blev lite bilder från denna helg, men inte överdrivet mycket. Är så svårt att fota (speciellt med systemkamera) när det är människor precis ÖVERALLT! Svårt att fota så att en inte får med någon då...
 
 
 
En sak jag reagerade på var alla glasflaskor som kastats överallt på marken.
I vanliga fall skulle jag nog inte tänkt så mycket på det; då det är vanligt efter sådana här jippon. MEN i år kan jag inte riktigt förstå hur en tänker...
Vi vet att det är eldningsförbud i hela landet, på grund av att det är sååå torrt efter den extrema värmen.
Vi vet också att något så litet som en glasbit KAN orsaka en stor brand om solen skiner rakt på den.
Därför kan jag inte förstå varför inte folk tänker på det, även vid sådana här tillfällen. Eller... speciellt vid sådana här tillfällen.
 
 
Eftersom det blev så många bilder från fredagens frostiga fotopromenad så ville jag inte lägga in alla i samma inlägg. Hade blivit sååå onödigt långt.
I alla fall; därför delade jag upp bilderna i två bildbomber.
Bilderna i detta inlägg är fotade inne i stan, och när jag insåg att fotopromenaden faktiskt ägde rum i fredags insåg jag verkligen hur liten stad Piteå trots allt. Ingenting negativt, då jag älskar den här staden, men snacka om lugnt överallt för att vara fredagskväll... ;-)
 
Under min nattfotopromenad i lördags tog jag vid ett tillfälle några snabba bilder bara för att testa en sak, och nu när jag satte mig ner med Photoshop så såg jag helt plötsligt lite lekpotential i de bilderna.
I sin helhet var de skittråkiga (det var ju bara testbilder), men efter att ha klippt lite, redigerat och gjort dem svartvita blev resultatet vad ni ser i detta inlägg :-)
Måste säga att jag faktiskt blev ganska nöjd, i alla fall för att ha varit skräpbilder från början :-)
 
 
Tog med kameran ut för några kvällar sedan för att fota lite bilder i mitt närområde (dvs stan).
Inga musöron på träden ännu, men nu är det bara några veckor kvar... :-D
Det blev även, som ni ser, lite annorlunda redigeringar än jag brukar. Först hade jag tänkt bara göra dem svartvita, men fick nå ryck och lekte vidare i Photoshop. Vad tycks?
 
En till sak jag har tänkt på den senaste tiden är att vid det här laget består typ halva Piteå av nybyggnationer. Det byggs verkligen nytt HELA tiden, och jag måste erkänna att jag faktiskt ÄLSKAR det!
Hade någon frågat mig under min uppväxt hade jag med största sannolikhet inte svarat samma sak, eftersom jag hade svårt för förändringar. Jag ville att allt skulle vara som det alltid varit (av någon jäkla anledning).
Numera är jag tvärtom... jag älskar förändringar!
Det är till och med så att jag kan bli jobbigt rastlös om saker och ting är likadant för länge. Kanske är det därför som jag vill möblera om här hemma hela tiden... ;-P
 
Jag älskar känslan av utveckling, och det känns sannerligen som att Piteå är inne i en otrolig tillväxt -och utvecklingsfas just nu. Med tanke på allt nytt som byggs, som sagt.
Det enda jag kan störa mig lite på, angående att det byggs sådana otroliga mängder lägenheter, är att det inte byggs något för vanliga människor.
 
Det byggs MASSOR med nya lägenheter här, men bara sådana som kostar skjortan att bo i. Lyxlägenheter.
Ta bara Stadstornet till exempel... Pitebo´s nya hus nere vid kanalen...
De största lägenheterna där är 5:or, och de kostar ganska precis 20 000 kr i månaden! TJUGOTUSEN SPÄNN bara i hyra varje månad!! Vad sjutton har en för inkomst om man har råd med en sådan hyra???
 
Okej att det kanske är tänkt att många säljer sina hus och flyttar in i någon av de nya lägenheterna.
Säg att en får 2 miljoner för sitt hus. Sen tillkommer ju typ mäklaravgifter, försäljningsskatter och allt vad det nu är (jag har aldrig köpt eller sålt något hus), så det äter upp en del av de 2 miljonerna.
Sedan kanske en har kvar av ett huslån, vilket en betalar klart vid en försäljnig.
Så säg att en har typ 1 miljon kvar sedan. Visst, det räcker att bo i en av lyxlägenheterna ett tag.
Men hur mycket pengar en miljon än är, så ÄR det tyvärr inte överdrivet mycket pengar i dagens samhälle. En miljon tar faktiskt slut ganska snabbt... speciellt om en har en hyra på tjugotusen PER MÅNAD. Plus alla andra utgifter som tillkommer i ett hushåll.
Tror till och med att ETTORNA i Stadstornet kostar typ 5000 eller något sådant! För en ETTA!
Min är i och för sig också ganska dyr. Den kostar ungefär 3300:- per månad, men är dock en stor etta (43,5 kvm). Den ligger dock i ett gammalt hus. Och inte gammalt som i typ sekelskiftshus i Sthlm, utan det är från 50-talet ungefär. Och inte 50-talet-retro, utan bara 50-talet-gammalt... 
 
Nu tog detta inlägg en vändning som jag inte planerat från början, men så kan det bli ibland. Eller hur ;-P
Vad som var tänkt som mest ett bildinlägg blev lite av ett skriva-av-mig-mina-funderingar-inlägg.
Avslutningsvis vill jag bara sammanfatta med att jag verkligen önskar att någon, vid något tillfälle, kunde bygga nya lägenheter med normala hyror. Som vanligt folk hade råd att bo i.
Självklart fattar jag att nybyggnationer alltid är dyrare, men drömma får man alltid. Det kostar ingenting.
Jag DRÖMMER om att någon ska bygga nya lägenheter med "vanliga" hyror, så att vanligt folk NÅGON GÅNG också får chansen att prova på att bo i en alldeles nybyggd lägenhet!
 
 
Om det är någon som orkat ta sig igenom hela denna text, så säger jag härmed:
Tack för att ni läste, och vi hörs i nästa inlägg!