| PHOTOS - Food and drink, Recept
Jag har haft en bra matvecka.
Det vill säga jag har haft inspiration, motivation och vilja. Samtidigt.
Inte för att jag gjort något sådär alldeles extra; nej, jag har gjort helt vanlig husmanskost. Men jag gillar den känslan. Det är sådana här veckor jag verkligen känner hur mitt intresse för matlagning växer.
Jag har aldrig tyckt det varit kul att laga mat. Aldrig!
Det har varit såååå tråkigt, vilkte förmodligen beror på att jag bor själv. Missförstå mig rätt; jag trivs med min boendesituation, men håll med om att det till stor del är aptråkigt att laga mat till en (1) person.
 
MEN, och jag vet att jag pratat om detta tidigare, så har mitt intresse vaknat sedan jag börjat jobba i kök. Det började med sallader, men det har vidareutvecklats till att även inkludera mat.
Jag gillar känslan av att tillaga något från grunden.
För första gången i livet tycker jag det är roligare med matlagning än bakning!
 
 
Idag gjorde jag en chansning. Tänkte att jag ville prova på att göra den typen av soppa där ingredienserna ska kokas (som en vanlig soppa) men efter det mixas med mixerstav.
Resultatet ser ni på bilden och ja, jag vet hur den ser ut.
Helt ärligt kände jag mig väldigt skeptisk när soppan var färdig och jag såg hur den såg ut. Som grön ärtsoppa (den konsistensen också) och Ärtsoppa ser ju inte aptitligast ut...
Dock tänkte jag att jag kan ju inte döma ut den innan jag smakat.
Så jag lade till en klick Créme fraiche, tog en bild (jag är ju ändå bloggare, duh ;-P) och stoppade första tuggan (heter det så när det är soppa?) i munnen.
Och wow! vad jag blev positivt överraskad!
Helt ärligt tycker jag den var jättegod! Och att den är billig speciellt såhär mot hösten gör ju inte saken sämre...
 
Började med att hacka potatis och rotselleri i lite större bitar. Sedan hackade jag purjolök och lade ner allting i en kastrull tillsammans med hackad spenat.
Saltade, pepprade och fyllde upp med vatten ganska precis så det täckte grönsakerna.
Kokade upp och lät det koka i ungefär 15-20 minuter (tills grönsakerna var genomkokta).
Sedan tog jag av kastrullen från spisen och mixade runt med mixerstav tills det blev en krämig, tjock soppa. Mixade också i 50 gram smör.
 
Till soppan åt jag ett Ciabattabröd med vitlökssmör på.
Och så blev jag mätt idag också :-D
| Dear Diary
Nu fasen SKA detta inlägg publiceras!
Har försökt få ihop det i två dagar nu (efter jobbet då) men det har hela tiden slutat med att jag somnat ifrån datorn, och på mornarna hinner jag inte blogga. Börjar ju 6:30.
Men nu har jag BESTÄMT att det här SKA upp! Jag tänker inte lägga mig ner förrän det är färdigt och klickat på "Publicera"!
 
Den här sommaren har jag varit med om de allra mest magiska ljusspelen på min vägg här hemma. Detta var en av dem.
Och ja, det kaaaan hända att jag skrev om detta bara för att jag ville visa upp denna bild i bloggen, trots att jag inte visste hur jag skulle få in det i ett inlägg på ett bra sätt ;-)
Det här är dock bara det näst vackraste ljusspelet jag fick se...
Det absolut mest magiska hände tidigt en morgon för några veckor sedan. Jag vaknade vid fyratiden på morgonen och det var verkligen som om hela väggen BRANN! Färgen var mörkt brandorange den morgonen!
Tror att jag instagrammade den morgonen, men det blev inte av att fyra av Canon.
 
 
 
Surströmming blev det i... lördags tror jag. Jo, i lördags.
Det är helt sjukt, men innan dess hade jag bara ätit denna gudomliga rätt en enda gång under hela sommaren! Det var på midsommarafton.
Visst, surströmmingsburkar är ganska dyra – mellan 50 och 100 kr, mer om det är ett finare märke – men jag skulle absolut kunna äta det fler gånger under en sommar. Två gånger är alldeles åt skogen för lite!
 
Älskar allt med den här maten! Lukten, smaken, sommarkänslan när den äts o.s.v.
 
 
Annars har det väl inte hänt något direkt upphetsande spännande i mitt liv under helgen.
Provade baka lite bara ur huvudet, alltså utan att titta på något recept. Resultatet blev dessa Havrekakor med chokladbitar. De blev ärligt riktigt lyckade.
 
 
Dock har de senaste dagarna, starten på denna veckan, känts otroligt jobbiga.
Självklart visste jag att det skulle ske och när, men det känns ändå skittråkigt!
Jag har slutat på den köksplacering jag haft det senaste året. Visste ju såklart att det skulle hända, då det inte var mitt eget ställe. Jag är fast anställd inom Måltidsservice, men jag har inget fast ställe ännu.
Jag har verkligen trivts så oförskämt bra på Solbacka förskola, så att åka därifrån i måndags var inte direkt den bästa känslan jag haft. Sååå tråkigt!
Dock visste jag ju var jag skulle sedan, så jag var aldrig orolig inför framtiden. Känslan låg mer i att jag inte ville lämna just Solbacka! Och saknaden sitter fortfarande i såhär två dagar senare.
Men vem vet... Rätt som det är kanske jag också lyckas haffa ett fast ställe. Ett ställe enda orsaken att lämna det skulle vara att jag säger upp mig själv. Eller ja, om jag skulle göra nåt dumt och få sparken ;-P
Eller ja, jag vet ju att fast ställe förr eller senare kommer ske. DET är jag INTE orolig över!
Trots allt har jag ju bara jobbat inom Måltidsservice i fyra år, och ska jag vara helt ärlig så har jag haft en obeskrivlig TUR när det gäller mina placeringar!
Jag har ju trots allt varit vikarie, men jag har i princip bara haft långtidsplaceringar.
Så jag är definitivt inte i någon position att klaga :-D
Orkidén på bilderna här ovanför fick jag i alla fall av de gulliga pedagogerna på Solbacka nu när jag slutade. Passar SÅ bra in här hemma!
 
 
Mitt nya ställe då?
Det ligger på andra sidan stan, från Solbacka sett. Men "andra sidan stan" i Piteå betyder inga enorma avstånd. Piteå är ju trots allt en småstad. Det är inte som typ Luleå eller Umeå. Eller ja, Stockholm då om vi ska inkludera storstäder.
Nåja. Det ligger på andra sidan stan i alla fall. Och i väldigt olika miljöer.
Gamla förskolan ligger mitt i ett hyreslägenhetsradhusområde.
Mitt nya ställe ligger längst den här vägen ↑
Förortsidyll, typ. Eller vad säger ni?
När jag slutade jobbet idag körde jag en bit längst den här vägen, men åt andra hållet (alltså det hållet ni inte ser på bilden), och jag insåg att jag nog skulle kategorisera området Övre Medelklass.
Nåja, det var ett sidospår. Men visst ser det mysigt ut i alla fall!
 
Och jobbet går bra :-) Får bara vänja mig igen vid att jobba på kombitjänst. Har ju inte haft städning på ett helt år (annat än tillfälliga dagar på en annan förskola) så hunnit vänja mig vid den lyxen.
Dock har jag såklart haft kombitjänst på varje ställe jag varit på innan, så det är ju inte som att jag inte vet hur man gör.
Ska vara här tills vecka 39, tror jag det blev. Sedan får vi se var jag hamnar.
Den som lever får se, sägs det ju ;-)
Det blir bra det här.
 
Utsikten från köksfönstret. ♥
 
 
Igår, tisdag, var jag på en sådan halvdagsutbildning inom jobbet. Vi hade en liknande för exakt ett år sedan och nu var det alltså dags igen.
Vi fick lite info om bl.a. allergier, vilket alltid känns bra att uppdatera sig på. Är det något en absolut INTE vill göra fel på så är det just allergier!
Efteråt gick vi vidare till att göra lite olika sallader, och med tanke på hur många personer det är så blir det ju en hel del sallader. Som sedan provsmakades tillsammans. Blir lite som ett julbord; trots att en tar lite av varje så blir tallriken full... :-D
Kunde inte låta bli att knäppa av ett par bilder också, då alla färger verkligen är inbjudande! Och fotovänligt! De är dock fotade med iPhonen, så det är ju inte samma kvalitet som med Canon (även om smartphonekameror är bra idag).
 
 
 
Och apropå mat... Jag har kommit in i ett uppsving av matlagningslust igen.
Det går lite i vågor, förmodligen för att jag trots allt bor själv och det är i regel ingen höjdare att laga mat för en (1) person.
MEN de senaste dagarna har jag både haft inspiration och känt glädje inför att laga mat.
Bilderna ovanför detta textstycke visar två rätter jag gjort de senaste dagarna. Egentligen inget superavancerat eller speciellt, men så GOTT!
Det första är Kycklingfilé i en sås tillsammans med ugnsrostade rotsaker och tzatziki.
Det andra frilansade jag lite på. Hade lite potatis, morötter, rödlök, lax och broccoli i kylen/frysen, så jag hackade ihop allting och stekte ihop det till en typ av Lax-pytt i panna. Till det ugnsrostade rödbetor med fetaost och tzatziki, som ni ser. Och ett stekt ägg. Var lite osäker på om ägg kanske passar bäst till Pytt som har korv eller kött i sig, men det passade skitbra även till fisken.
Tycker jag i alla fall, men måste göra en disclaimer att jag faktiskt inte har sådär extremt förfinade smaklökar direkt... ;-)
 
 
 
 
Sådär, det blev ett ganska långt inlägg ändå.
Det innehåller som sagt lite olika ämnen, men det kändes som att det skulle bli så konstigt att göra egna inlägg om vissa av dem (och jag ville blogga alla de här bilderna).
 
Men vad tycker NI?
Tycker ni det blir för grötigt med sådana här allt-i-ett-inlägg?
Vill ni hellre läsa fler mindre/kortare inlägg, eller gillar ni det här konceptet?
| Inside my head
JA, jag är medveten om att flera av dessa punkter inte går ihop. Till exempel resandet och miljötänket. Att resa utomlands är inte klimatsmart.
Men det här handlar inte om vad som passar ihop med vad, eller ens vad som är rimligt att uppnå.
Det handlar om att jag sitter här och bara brainstormar vad jag VILL göra just nu. Vad jag drömmer om och hur mitt drömliv skulle se ut.
Jag tror vi behöver sådant i våra liv, oavsett vad som sedan händer eller inte händer.
Drömmar är extremt viktigt!
Ibland behöver vi, eller i alla fall jag, bara få sitta och få ur mig allting jag önskar mig. Jag behöver få se det i skrift.
 
 
 
💖 Flytta ut till ett hus på landet och leva lite mer lantligt. Lite grann med inspiration från Jonna Jinton.
 
💖 Jobba hemifrån med något kreativt, typ fotografi och skrivande.
 
💖 Resa utomlands.
 
💖 Ha ett förskolekök på jobbet som är "mitt".
Jag är ju fast anställd inom Måltidsservice, men drömmen vore att ha ett fast ställe också.
 
💖 Leva klimatsmart, på sättet att t.ex. odla själv, köra så nära zero waste som möjligt, köpa livsmedel lokalt (typ kött, mjölk, ägg från lokala gårdar) och sådant en kan göra som privatperson för miljön.
 
💖 Leva i en bostad där jag, förutom sovrum, vardagsrum och kök ha rum såpass att jag kan ha både kontor och fotostudio.
 
💖 Renovera, bygga upp och inreda ett hem totalt från grunden. Från golv, väggar och tak till möbler och inredning. Precis som JAG vill ha det!
 
💖 Lyckas med att fota ett årstidsprojekt. Inspiration Elin Kero/Nevnarien.
Min svaghet är att jag kan sätta igång med ett projekt, men det rinner väldigt snabbt ut i sanden. När det gäller fotoprojekt, typ årstidsprojekt, kanske det beror på att jag hittills inte hittat det perfekta stället att använda; som är ett fint ställe och där det faktiskt går att ta sig under alla årstider, även under vintern när det är två meter snö.
Men jag ÄLSKAR verkligen de drömmande bilderna i Elins årstidsprojekt, och VILL så gärna lyckas med ett sådant själv!
 
💖 Vara så duktig på fotografering att jag kan sälja bilder.
 
💖 Vara så duktig på fotografering att jag kan få till så pass drömmiga bilder att de blir virala.
Inspiration: Elena Shumilova.
 
💖 Ha en talang inom något det går att tjäna pengar på, typ musik och/eller skådespeleri.
Jag är tondöv och usel på att skådespela, men har alltid drömt om att ha dessa talanger.
| Inside my head
Detta inlägg skriver jag inte av någon anledning att typ fiska "nej då"-kommentarer, utan det är bara en ren faktatext. Jag skriver om hur det är och varför. Känner att jag dels vill berätta om hur just jag fungerar (och varför) och dels bara behöver få skriva av mig.
Edit: Jag skrev detta för flera veckor sedan, med tanke på att publicera det. Sedan ångrade jag mig, och kände att jag nog inte kände mig redo.
Jag vill också passa på att lägga till protokollet att jag inte är världens bästa på att uttrycka mig i skrift. Jag kan vara bra på att skriva, men när jag ska försöka få fram något speciellt så har jag väldigt lätt att komma på sidospår.
 
 
* ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ *~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ * ~ *
 
Jag är världens sämsta vän.
Det låter hårt. Det låter som att jag är taskig, eller rentav elak, mot de jag träffar. Så är dock inte fallet.
Jag ska förklara.
 
 
Under hela min barndom hade jag inga kompisar. Jag hade ingen kompis. 
Tänk på filmer där exempelvis huvudpersonen är en blyg eller "udda" person utan vänner. Filmen kanske handlar om att hen (oftast hon) är mobbad, och även om hon inte är det så är hon utanför gemenskapen på något sätt.
MEN i de allra flesta fall har hon en eller två nära vänner, och den lilla gruppen är liksom porträtterade som "de udda".
Men grejen är att huvudpersonen i alla fall har en (1) vän.
Min erfarenhet är att jag inte ens hade det.
Visst, i lågstadiet var det någon som jag fick leka med någon enstaka gång, men från typ årskurs 3 har jag varit helt ensam, kompismässigt. Jag hade ingen vän att umgås med på fritiden och på skolloven. Inte ens en (1).
Detta var ju självklart en stor bidragande faktor till det urusla självförtroendet jag hade under uppväxten. Eller urusla... det var snarare obefintligt.
Eller... undrar egentligen vad som är hönan och ägget här... Fick jag dåligt självförtroende för att jag inte hade några vänner, eller hade jag inga vänner för att jag hade ett uselt självförtroende?
Det kan jag ju fundera över ett tag ;-P
 
I alla fall.
Allt detta har resulterat i att jag idag egentligen inte vet hur jag ska bete mig i relationer med vänner.
De där sociala koderna som de allra flesta klurar ut under barndomen, i samspel med andra, de har halkat efter för mig. Inte förrän nu i vuxen ålder har jag haft möjligheten att börja lösa dem.
Eller, när jag befinner mig i de sociala situationerna (när jag umgås med vänner) går det såklart bra.
Anledningen till att jag känner att jag är en så dålig vän är att jag inte riktigt har "koll på protokollet" när det gäller att kontakta vänner.
Jag har kommit över en stor del av min blyghet, och därmed också fått betydligt bättre självförtroende. Men det haltar fortfarande lite efter när det kommer till att kontakta vänner.
Detta gör att jag fortfarande är osäker på det här med "hur ofta en ska ta kontakt med vänner för att vara en bra vän kontra när man räknas som för efterhängsen". En biverkning av mitt dåliga självförtroende är att jag är livrädd för att betraktas som för efterhängsen.
Det här resulterar tyvärr i att jag istället blir alldeles för dålig på att höra av mig.
Av rädsla för att ringa för ofta, blir det istället så att jag aldrig hör av mig. Sedan blir ju även det ett stressmoment. Tanken på att vara en nonchalant vän som inte verkar bry sig.
 
På allt detta, lägg då till att jag är en introvert personlighet.
Enda gången jag på allvar kan koppla av och samla energi är när jag befinner mig med bara mig själv hemma i mitt eget hem.
Jag trivs bra tillsammans med andra, i alla fall om jag känner mig trygg i sällskapet, men jag behöver som sagt den där lugna tiden ensam hemma för att vila upp mig på allvar.
 
Jag är inte nonchalant, jag är inte elak och jag är en lojal vän. Det är bara så att jag är dålig på att höra av mig, på grund av ovanstående orsaker. Rädslan att verka för efterhängsen tar tyvärr över, hur lite jag än vill det.
Jag jobbar hela tiden med det, med mig själv, men det tar tid. Sådant här tar tar tid, vilket ofta känns väldigt frustrerande när en är mitt uppe i det.
Jag VILL ju vara en sådan person som är bra på att ta kontakt med vänner, styra upp saker och helt enkelt vara en bra vän på det sättet.
Kanske kan det bli så i framtiden. Hoppas det.
Men just nu vill jag bara skriva detta inlägg för att dels berätta hur det är. Berätta hur det känns från mitt håll. Och dels för att jag vill belysa den här typen av problem och personligheter, för jag gissar att det finns fler som känner ungefär på samma sätt. Det finns ju liksom fler än jag som är blyga och introverta.
 
 
Om du hängt med ända hit; stort tack för att du ville lyssna :-)
| Inside my head, PHOTOS - Nature
 
Under en lång tid har jag hatat att redigera bilder.
Jag har fortfarande älskat att fota, men känt en typ av hatkärlek till dagar då jag tagit tresiffrigt antal bilder. Anledningen till detta är att jag fått lite smått panik när jag tänkt på att sitta och redigera allihop (fotar ju i RAW, vilket betyder att bilderna måste gå igenom Photoshop för att kunna användas).
Orsaken till redigeringshatet är att det tagit så onödigt lång tid med varje bild, samt att jag inte kunnat göra något annat under tiden (typ ha en video eller musik på i bakgrunden).
Det höll ärligt talat på att totalt förstöra mitt intresse för fotografering, då det till slut blev så att jag drog mig för att gå/åka ut på längre fotorundor.
Allt detta på grund av att jag hela tiden haft så lite Ram-minne i datorn.
 
Men NU! Nu när jag äntligen sitter här med mera minne plus en senare version av Photoshop så känner jag hur både fotolusten och framförallt redigeringslusten kommer tillbaka.
Jag kan äntligen köra flera program samtidigt, och det tar inte flera minuter att bara öppna en bild i PS. Det är också så att i och med den nyare versionen (Photoshop CC) så finns det så mycket mer funktioner än jag haft tidigare. Det är så otroligt mycket enklare att få bilderna precis som jag vill ha dem!
 
Editing is finally fun again!! ♥
 
| Inside my head
 
I slutet av juli månad brukar det ofta vara någon ordentligare urladdning gällande vädret. De senaste åren har det varit åskoväder och kraftiga regnskurar just den tiden på sommaren.
Men inget som slår sommaren 1997.
Jag är 35 år, och det regnovädret är det absolut värsta jag varit med om.
Jag var 13 år då, så jag kommer tydligt ihåg förödelsen som blev av det ovädret.
Jag minns alla vägar som, bokstavligen, spolades bort samt att det var stora översvämningar överallt.
Gå gärna in på denna länk; där finns bilder från de där julidagarna 1997.
När jag tittar på de bilderna känns det helt sjukt att jag varit med om det...
Tydligen föll det 256 mm regn på 2 dygn.
 
Bilden här ovanför visar hur mycket vattennivån på Swensbylijda höjdes.
Där vattnet på bilden är; det är den normala nivån. Alltså hur det i normala fall ser ut. Och skylten som sitter uppspikad på träden visar var vattennivån hamnade i slutet av juli -97.
| Blogchallenges
En sak jag märkt har dykt upp lite som svampar på sociala medier, främst på Youtube, är det här med sk "unpopular opinions". Eller impopulära åsikter på svenska.
Det går alltså ut på att en ska lista saker som en tycker/gillar/ogillar som går emot åsikten majoriteten av andra människor tycker.
Ett exempel skulle kunna vara att en älskar mygg, vilket är något som de flesta generellt hatar.
 
Tänkte i alla fall att jag skulle köra en egen lista med mina impopulära åsikter.
Självklart kan det finnas fler som tycker samma i vissa frågor, men detta fenomen handlar om vad de flesta, generellt, tycker om något.
 
 
 
Jag gillar inte Disneyfilmer. 
Dessa tecknade filmer som de flesta älskar, har barndomsminnen från och kollar på när de vi sätta igång något lättsamt. Men nej, jag har aldrig varit något fan av Disney. Egentligen inte ens när jag var liten, nu när jag tänker tillbaka.
Jag har alltid känt mig rastlös av att försöka kolla på en hel film, och det är absolut inget jag skulle kunna kolla på om och om igen.
Det är också så att jag inte gillade Disney långt innan jag fick någon som helst genusanalys; så den gubben gick inte. Det handlar alltså inte om det, utan om att jag helt enkelt inte fastnat för Disney. Eller egentligen kanske tecknat överlag.
 
 
 
Jag gillar lukten av Surströmming.
DET HÄR undrar jag om det finns NÅGON mer än jag som gör? Surströmming är ju känd för sin smått speciella lukt, och att det inte verkar finnas någon som gillar den. Även de som gillar smaken gillar inte lukten.
Jag är tvärtom, och har alltid varit. Inte att jag ogillar smaken; jag ÄLSKAR Surströmming. Men jag gillar också lukten! För mig får lukten av denna surfisk det att vattnas i munnen, vilket förmodligen beror på hjärnans associationer, att jag kopplar ihop lukten med smaken. Men så är det i alla fall. 
Jag har inga som helst problem med att öppna en Surströmmingsburk inomhus och jag har inget emot hur det luktar inne efter ett Surströmmingskalas.
Ja, jag gillar Surströmmingslukt.
 
 
 
Jag gillar lukten av skoter/bensin.
Kör vidare på luktspåret, men jag har alltid gillat "lukten av skoter". Detta är ju också något som de flesta vill få bort så snabbt som möjligt. Hänga ut ytterkläderna i kylan för att vädra, hoppa i duschen direkt. För att bli av med lukten av bensin.
Jag vet att jag är konstig, men jag har som sagt alltid gillat den lukten.
Jag har alltid tyckt om "lukten av skoterutflykt" från overallerna. Jag har dock aldrig någonsin fått huvudvärk av lukten, vilket förmodligen är en del av varför jag kan gilla det.
 
 
 
Jag gillar inte stranden.
Ni vet den här bilden av svensk semester; att ligga på stranden, sola och bada i havet. Eller bo i närheten av någon sjö, för att varma dagar bara springa ner och kasta sig i vattnet.
Nej, nej, nej!
Ska jag nu vara helt ärlig så gillar jag inte stranden. Jag har egentligen aldrig gillat stranden.
Det är för varmt för att ligga direkt under den stekande solen. Jag blir rastlös direkt. Det kommer in sand precis överallt. Det är otäckt att bada i havet (har alltid haft lite fobi för det tyvärr). När en kommer från vattnet med blöta fötter och kliver på picknickfilten så blir den full av blöt sand och geggamoja (som vi kallade det som barn; sand blandat med vatten). Det flyger sand över picknickmackorna.
Kan nog göra listan hur lång som helst nästan över varför jag inte gillar stranden.
Och det här med att bada i någon sjö någonstans. Jag får panik av tanken på att springa och kasta sig ut i vatten där jag inte vet hur det ser ut på botten.
Jag skrev ju för några meningar att jag har fobi för att bada i havet. Det gäller sjöar också, eftersom min fobi ligger i att jag är rädd för botten och vad en trampar på. Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på att trampa på sjögräs.
Så ja, jag är så kräsen att jag bara klarar av att bada i pooler, där jag inte behöver vara rädd för botten.
 
Jag tycker Frost/Frozen är överhypead.
Kan ju vara för att jag inte gillar Disney (se punkt 1), men jag tycker verkligen Frost är överhypead. Finns nog ingen Disneyfilm som dragit in sådana extrema mängder pengar som just den, om vi räknar med allt inklusive merchandise (stavning?) och sådant.
Men jag tycker ärligt att den inte är bättre än valfri annan Disneyfilm.
 
 
 
Jag tycker Alla hjärtans dag är överskattad.
Ja, jag vet att detta påstående bara viftas bort av personer inom förhållanden. Att det bara är "bittra singlar som inte får någon dejt" som säger så. Det är i alla fall vad film -och mediavärlden lärt oss.
Men nej! Helt ärligt så handlar det inte om det.
Det spelar ingen roll om jag var i ett förhållande, dejtade eller var singel. Jag skulle inte gå på date den 14:e februari.
Visst; det är toppenfint att uppmärksamma kärleken och att sprida mer kärlek. Men det kan vi se till att göra varje dag. Det är själva det kommersiella med Alla hjärtans dag jag inte gillar.
Det är bara en massa småkrafs som köps - gosedjur och sådant - för att ges bort och sedan ligga och damma i något hörn eller någon låda. För det är ju inte som att det plockas fram nästa år... Nej, då ska det köpas nya grejer.
Nej, mig kommer ni aldrig få se tacka ja till, eller bjuda ut, någon den 14 februari!
 
Jag gillar kungahuset.
I den här tiden verkar det vara mer vanligt (i alla fall i Sverige) att vilja avskaffa monarkin och kungahuset. Men jag gillar det. Jag gillar kungahuset. Jag gillar kungafamiljen.
Inte så att jag slaviskt följer dem och deras steg, men jag gillar att vi har ett kungahus.
Helt ärligt så stör det inte mig det minsta att de får apanage, vilket verkar vara största stenen i hjulet för de flesta. Mitt liv skulle inte se annorlunda ut om kungahuset avskaffades.
Jag tror helt ärligt inte det skulle bli någon skillnad alls i samhället om det hände. De där pengarna som så många gnäller på att hovet får; jag är gode säker på att de ändå inte skulle gå till välfärden.
Så ja, jag gillar kungahuset.
 
Hösten är (tillsammans med vintern) den värsta årstiden!
Jag vet att det finns fler som också tycker så, men det känns ändå som att en väldigt stor del av alla människor gillar hösten. I alla fall enligt en massa bloggar jag kommer in på...
Folk gillar naturens skiftningar, mörkret, myset, nystarterna och sådant som hör årstiden till.
Men JAG får panik bara jag tänker på hösten.
Jag hatar hur mörkret kryper sig inpå oss.
Jag hatar hur temperaturen sjunker och sjunker.
Jag hatar tanken på att alla löv ska ramla ner och lämna träden kala.
Jag avskyr vetskapen om att hela vintern är kvar.
Jag har verkligen försökt gilla hösten. Jag lovar! Jag.Har.Verkligen.FÖRSÖKT.Gilla.Hösten!
Hur många gånger som helst. Jag har försökt många gånger att uppskatta det där höstmyset som alla andra trivs så bra med. Men jag har aldrig lyckats. Visst, det är mysigt att tända ljus på kvällarna, men jag skulle utan att blinka byta bort det mot vår och sommar året runt!
 
 
----------------------------------------------------------------------------------
Så; det var några av mina åsikter som går emot vad större delen av befolkningen gillar. Mina impopulära åsikter, med andra ord.
Har antagligen många fler, vilka jag förmodligen kommer på senare. Men dessa är i alla fall vad jag kommer på på rak arm.
 
 
Vad är Dina impopulära åsikter?
Håller du med om något på min lista?
Här låg leksaksbutiken Lek&hobby när jag var liten.
Jag har bland annat ett minne – jag måste ha varit 4-5 år – när jag varit hos läkaren och klippt tungbandet (har alltid haft för kort sådant, och kan därmed inte säga t.ex. bokstaven R ordentligt.
I alla fall; efter ingreppet/läkarbesöket kommer jag ihåg att jag fick gå till Lek&Hobby och köpa något jag ville ha.
Kommer till och med ihåg att jag valde en sådan där "ritväska". Alltså en väska likt typ en portfölj (i plast) innehållande en massa olika typer av pennor, kritor och målarfärg.
 
Jag må vara lokalpatriotisk, men jag bor ta mig fasen typ i Sveriges mysigaste lilla stad!
Piteå in my heart, forever and ever! 😍
 
As I was saying...
 
I rest my case!
 
 
Och så Badhusparken med den omringande kanalen.
 
Ja, denna bild är tagen i mitten av juli.
 
| PHOTOS - Nature
 
Dessa tre bilder hör till de jag fotade i Svensbyn. Tyckte inte de riktigt passade in i de tidigare inläggen, men jag gillar bilderna och ville lägga dem på bloggen.
Egentligen är jag inte helt 100 förtjust i sådana random inlägg, men nu får det bli så trots allt.
För som sagt; jag älskade ljuset och känslan i de här bilderna så mycket att jag inte vill låta dem ligga och skräpa i min bildmapp på datorn.
 
Finns det något jag älskar så är det att fota gamla saker. Gamla hus.
En av mina allra största fotodrömmar är att hitta något gammalt, förfallet hus där det finns kvar saker från tiden då det bodde folk där. Eller något gammalt sjukhus, någon gammal skola eller liknande.
 
Nu är inte huset i denna bildbomb förfallet. Det är visserligen iordninggjort och iordningställt, men enligt skylten utanför; utan att tumma på originalet. Eftersom det är en typ av museum ser det ut som när det bodde människor där. För över 100 år sedan.
Eller vid det här laget är det en bit över 100 år. Enligt informationsskylten som sitter på väggen användes det som boningshus under 1800-talet.
 
Som sagt älskar jag sådana här platser, men däremot kan jag inte låta bli att tänka på att nackdelen med att besöka dem under vackra sommardagar är att det lätt blir någon typ av romantisering av boendet. Lite som att en skulle tillbringa några veckor under semestern med att leva ett pittoreskt och enklare liv än det stressiga vi är vana vid.
MEN det är ju faktiskt så att det inte direkt var någon dans på rosor att leva och verka som bonde på 1800-talet. Det var inte som för nutidsmänniskor som aktivt väljer bort rinnande vatten och innetoa fyra veckor i juli...
Dock, i vilket fall som helst så gör sig sådana här gamla byggnader jäkligt bra på bild!
 
Den här lägre byggnaden ligger mitt emot boningshuset och är (enligt sin skylt) ladugården. Eller "fuuse" kallas det tydligen.
 
Vacker gammal dörr.
 
Går det få en mer "äkta landet"-känsla? Så tyst, stilla och idylliskt! Komplett med gärsgård-staket, typiska svenska ängsblommor och allt.
 
Och valvgång av björkris... Någon mer än jag som tänker på midsommar, eller typ gammaldags lantligt bröllop?
 
Nämnde jag "romantiserad idyll"..?
 
 
"Den blomstertid nu kommer"... Tänk att den tiden redan är över. Jag vet att jag skriver det mer än ofta, men det känns verkligen som det var nyss examenstider och jag gick runt med den låten i huvudet.
Idag är det sista dagen på semestern. Eller ja, egentligen i fredags eftersom jag ändå är ledig på helgerna. Men i alla fall sista lediga dagen. Sista sovmorgonen efter fem långa veckor av konstanta sovmornar. Huuuur fasen ska jag klara av att kliva upp och ta mig till jobbet innan halv sju?!?

Jag har aldrig, och jag menar ALDRIG någonsin, varit så avslappnad en sommar som jag varit i år. Jag har verkligen gått in i TOTALT semestermode!
Känner faktiskt ångest över att börja om.
Men missförstå mig rätt... jag har inte ångest över jobbet, utan ångest över att semestern är slut.
 
 
Har du haft semester?
Om ja, hur många veckor?
Har du börjat om att jobba? Eller har du semester kvar?
Kanske har du nyligen påbörjat din semester? (En del har ju trots allt sen semester.)
Har du haft en avslappnad semester, eller är det en tid då du har mycket att göra?
| PHOTOS - Animals
Äntligen!
Nu har jag fått tillbaka Photoshop, vilket betyder att det åter kan komma upp bilder på bloggen. Jag hann ju inte fixa iordning alla bilder från Swensbylijda innan vi (eller ja, det är min bror som ska ha cred för all den här hjälpen!) omformaterade datorn.
Och det visade sig ju vid formateringen att datorn varit så seg på grund av det lilla RAM-minnet i datorn. Jag har tydligen endast haft ett 2 GB-minne, och helst ska det vara typ 8 eller 16 GB.
Idag, söndag, har han varit förbi och satt in större minnen. Det är sammanlagt på 16 GB, men av någon anledning så vill datorn bara hitta 4 av dem. Det är dock dubbelt jämfört med tidigare, så jag njuter just nu av att kunna köra flera saker samtidigt.
Mest troligt verkar det vara bios (eller vad det heter) som behöver uppdateras, men på det stora hela så har jag en snabb och fungerande dator numera.
Ursäkta ranten, men ville förklara lite varför det inte kom upp någon fortsättning på Svensbybilderna.
 
Vi har ju också gått in i Augusti månad.
Sommaren är över och det är dags för pre-fallmånaden, som jag brukar kalla den. Ni vet; det där "ingenmanslandet", när sommaren är slut men riktiga hösten inte riktigt börjat.
När naturen börjat förbereda sig inför hösten.
 
Avslutar med några somriga djurbilder från kvällen i Svensbyn.
Eftersom Swensbylijda är en typ av hembygdsmuseum så finns det på somrarna även lite bondgårdsdjur som får ströva på bete där.
Som ni ser på bilderna är det bland annat kor, får/lamm och en kanin. Tyckte även det såg ut som det låg någon gris i ett "vindskyddsskjul" i en av hagarna, och jag är inte säker men det kan hända att det funnits även höns vid något tillfälle.
Som sagt; stället är uppbyggt lite som en lantgård för typ 100 år sedan.