Skolmaten.
Finns det något som är så omdiskuterat och debatterat, och under så lång tid, som skolmaten?
Mest av allt omnämns den i negativa termer. I alla tider har denna mat varit föremål för klagomål.
Säger såklart inte att jag varit annorlunda. Jag om någon har klagat mycket på den mat som serverats i skolan, speciellt när jag själv gick i skolan under 90-talet och tidiga 00-talet.
Denna text skriver jag inte för att jag numera arbetar med skolmaten, även om mitt nuvarande jobb fått mig att se på saken ur ett annat perspektiv. Jag vill helt enkelt dela med mig av lite tankar jag har runt just skolmaten.
En annan aspekt är att jag bara kan utgå från min egen kommun, eftersom jag inte har erfarenhet av någon annan kommun i Sverige; varken som elev eller Måltidspersonal.
Jag vill börja med att säga att jag på riktigt tycker maten som serveras i våra förskolor och skolor håller en helt annan kvalitet idag än för 20 år sedan när jag gick i skolan.
Jag brukar beskriva det som att "om vi serverats dagens mat då, så hade till och med jag ätit i skolan".
Sedan har jag full förståelse för att en del kanske tycker viss mat exempelvis är lite för osalt eller för lite kryddad. Samtidigt som man ändå måste ha förståelse för att maten som tillagas ska passa för alla människor mellan 1 och ja... ca 100 år. Och det är ju faktiskt inte svårt att salta/peppra på extra vid bordet, eller hur.
Sedan har jag full förståelse för att en del kanske tycker viss mat exempelvis är lite för osalt eller för lite kryddad. Samtidigt som man ändå måste ha förståelse för att maten som tillagas ska passa för alla människor mellan 1 och ja... ca 100 år. Och det är ju faktiskt inte svårt att salta/peppra på extra vid bordet, eller hur.
Jag tycker matsedeln är varierad och bra. Jag tycker inte den längre innehåller några krånliga rätter alls; alltså typ rätter med krånliga namn som man inte har en aning om vad som är i. Tycker ändå det var rätt vanligt då jag gick i skolan. Idag är det enkelt, och de flesta maträtterna heter till och med exakt vad det är.
Varje dag finns (minst) två alternativ till lunch. Det är en animalisk rätt och en vegetarisk. Vissa dagar är ju faktiskt båda rätterna vegetariska.
Det går till och med att få vegansk kost om man vill. Detta går under specialkost, men möjligheten finns.
Det serveras varje dag en grönsaksbuffé som ska innehålla minst 6 sorter.
Måltidsdryck är mjölk och vatten.
Allt detta är dessutom gratis.
Och vid den här punkten, när man säger att vi har det-och-det gratis, så kommer det alltid in någon från sidan som säger "Det är inte ALLS gratis! Vi betalar skatt faktiskt!".
Och ja, ingen har sagt något annat. Vi vet ALLA hur våra gratisgrejer finansieras. Vi vet ALLA att vi kan få så mycket gratis just eftersom vi betalar skatt. MEN vad som menas med exempelvis "Vi har gratis skolmat", är att Barnen/Eleverna.Inte.Behöver.Ha.Med.Sig.Pengar.Till.Skolan.Varje.Dag.För.Att.Betala.Skolmaten.I.Matsalen!!!
Ursäkta, men jag har inget tålamod längre för "Det-är-inte-ALLS-gratis!"-människor!
Nåja, i alla fall... Trots allting är det ändå som att det är någon oskriven regel att det alltid ska klagas på skolmaten. Pratar nu inte specifikt bara om min egen kommun, utan om hela landet.
Vad som än serveras, hur basmenyerna än ser ut, vad som än ändras/byts ut/läggs till kommer det klagomål.
Tror aldrig vi kommer att komma ifrån det. Kommer förmodligen vara så i alla tider, men det är först nu på senare år som jag börjat reflektera över det.
Såklart tänker jag att det dels är på grund av omöjligheten att tillfredsställa alla människors olika viljor, men jag tror ändå det handlar lite grann om att det blivit en "grej" att man "ska" klaga på maten som serveras i förskola och skola.
Blir också lite av en ond cirkel, tycker jag, när det kommer till just skolmenyn. Och återigen; just nu syftar jag inte specifikt bara på min kommun, utan hur jag uppfattar debatten i hela landet... När man läser diverse insändare, debatter på internet, trådar på olika typer av forum o.s.v.
"Det är bara en massa konstiga maträtter! Varför serveras det inte mer av sådant barnen gillar bäst? Så att de äter maten!"
Måltiderna lägger till populära, barnvänliga rätter på menyn, vilket oftast betyder typ Plättar, Fiskpinnar och annan läggmat.
"Det är ju bara en massa halvfabrikat i skolan! Varför serveras det inte mer näringsrik mat?"
Måltiderna lägger in mer tillagad mat och lite mindre läggmat, men behåller ändå det mest populära.
"Varför är det så mycket animalisk mat i skolan? Skolan borde servera (mer) hållbart och vegetariskt!"
Måltiderna lägger till mer vegetarisk mat.
"Varför är det aldrig riktig mat i skolan! Det är bara en massa vegetariskt jämt! Ska mina barn aldrig få äta (typ) köttfärssås och korv i skolan?? Mina barn är såååå hungriga när de kommer hem för att de inte tycker om vegetariskt!"
Måltiderna skapar en välbalanserad meny med flera olika rätter per dag; varierat mellan kött, fisk, kyckling, populär läggmat, vegetariskt, veganskt, hållbart. Allt för att möta alla typer av önskemål.
"Varför gör ni...??"
"Varför gör ni inte...??"
"Varför...??"
"Varför...??"
"Varför inte...??"
Jag menar såklart inte att det inte ska finnas en debatt och diskussion. Självklart är det otroligt viktigt för att utveckla och förbättra, vilket görs hela tiden. Input och feedback är otroligt viktigt i alla sammanhang, så även gällande detta ämne.
Men i vissa forumtrådar jag kollat igenom tycker jag inte det direkt är särskilt mycket feedback, utan mer enbart "Skolmaten är skit"-attityd.
Så... är det så att vi liksom Älskar att hata skolmaten?
Är det därför "vi" aldrig blir nöjda?
Självklart fattar jag att det även handlar om hur bra eller dåligt ställt ens kommun har det. En kommun som har det sämre ställt har ju såklart mindre resurser till allt än en rikare kommun.
Jag är i alla fall glad över att jag fått möjligheten att få ha två perspektiv på skolmaten. Att jag har erfarenhet av den både som barn och som vuxen. Står fast vid min åsikt om att Hade vi haft dagens skolmeny på 90-talet hade till och med jag ätit lunch i skolan.
För generellt HAR vi bra skolmat i Sverige.
Plus... igen... Den är dessutom gratis. Hela vägen upp till gymnasiet.
Rent tekniskt sett är det faktiskt så att skolmaten enligt lag är gratis i förskola och grundskola. Gymnasiet omfattas däremot inte av den lagen, utan det är upp till varje kommun om man vill erbjuda gratis skolmat på den utbildningsnivån. DOCK är jag gode säker på - jag gissar, men är rätt säker på att jag gissar rätt - att alla kommuner faktiskt har gratis mat även i gymnasieskolan.
Och igen; till alla "Skolmaten-är-inte-alls-gratis-vi-betalar-skatt"-människor (om det dyker upp sådana här) vill jag bara säga: Läs första delen av detta inlägg!!
Det finns ingen elev i svenska skolan som tvingas gå hungrig hela dagarna för att de inte har råd med lunchen.
Att gå hungrig under dagen för att man frivilligt väljer bort lunchen är inte samma sak.
Vad är Din åsikt om skolmaten? Var i debatten står Du?
Är du vuxen; vad tyckte du om skolmaten under din skoltid?
Vet inte om någon som fortfarande går i skolan läser här, men OM det skulle vara så: Vad tycker du om maten?
Debatten blossar upp varje år såhär i midvintertid, små steg tas ibland och det här kan förmodligen klassiciferas som en s.k. impopulär åsikt...
Men jag tycker ärligt att fyrverkerier borde förbjudas helt!
Men jag tycker ärligt att fyrverkerier borde förbjudas helt!
Läste någonstans att fyrverkerier "på pinne" blivit förbjudna nu under 2019, Eller ja, inte helt förbjudna, men att det numera krävs speciellt tillstånd för att få köpa och skjuta dem.
Dock finns det ju andra typer av raketer. Vet inte vad de heter, men det finns väl sådana som man tänder på och så skjuter de upp en show av raketer under några minuter.
Och visst, det är fint - jättefint - att stå ute vid tolvslaget på nyårsafton och se himlen lysa upp i färgsprakande explosioner (jag gillar ju även att fota dem), men vi måste börja ta miljön och våra djur på allvar!
Om vi börjar med djuren... Kan vi inte försöka skaffa oss lite empati för alla stackars hundar som är livrädda under nyårsnatten?!
Tänk på att hundar har FYRA gånger bättre hörsel än människor. Fyra gånger bättre. TÄNK er hur fyrverkerier låter i deras öron!
Jag läste för ett par dagar en artikel om en liten hund som bokstavligen dött nu denna nyårsafton, på grund av fyrverkerier. Hunden var visserligen gammal, men enligt artikeln hade hon inga hälsoproblem, inte ens med hjärtat. Ägaren hade varit ut på kvällsrastningen med hunden (INTE vid tolvslaget såklart, utan några timmar tidigare), och helt plötsligt hade det smällt till i närheten av dem. Hunden hade ramlat ihop och förlorat medvetandet.
Bara en liten stund efter att ägaren kom hem med hunden dog den, och veterinären hade konstaterat att fyrverkerismällen varit orsaken.
Bara en liten stund efter att ägaren kom hem med hunden dog den, och veterinären hade konstaterat att fyrverkerismällen varit orsaken.
Våra husdjur har ju ändå tryggheten att vara i närheten av oss. Vi kan sitta i närheten av vår hund, kanske ha hen i famnen precis vid midnatt. Men det finns ju så mycket vilda djur också. De har inte tryggheten att befinna sig inomhus under den natt då människan tävlar i vem som kan smälla högst...
Våra djur har inga egna röster, så för deras skull: Förbjud fyrverkerier!
Miljön är ju den andra aspekten i frågan. Med tanke på hur det ser ut med klimatet just nu borde vi väl inte med flit göra det värre, eller hur! Att smälla nyårsraketer är inte en mänsklig rättighet!
Så för miljön: Förbjud fyrverkerier!
"Det är TRADITION!" brukar folk gasta.
Jovisst, det kanske är tradition för oss idag att skjuta nyårsraketer.
Men traditioner betyder ju faktiskt inte att det är skrivet i sten. Traditioner har förändrats i alla tider. Saker har försvunnit och saker har kommit till.
Fyrverkerier har ju inte alltid varit "en tradition". Jag menar; vad gjorde folk innan pyroteknik uppfanns...?
Fyrverkerier har ju inte alltid varit "en tradition". Jag menar; vad gjorde folk innan pyroteknik uppfanns...?
Traditioner är föränderliga och speglar den tid vi lever i.
Visst, kärnan i traditioner förblir i princip samma (därav ordet "traditioner"), men de utvecklas och följer med samhällsutvecklingen. Vem vet hur högtider kommer firas om hundra år. Vem vet vad våra barnbarnsbarnbarn kommer se som en självklarhet att det ska finnas med på julafton år 2120?
Jag tror inte att människan har SÅ lite fantasi att vi inte kan komma på något annat att göra på nyårsafton än att skjuta fyrverkerier.
Finns ju för tusan hur mycket som helst!
Så; för att våra djur, och för miljön som vi håller på att döda, vill jag slå ett slag för ett totalförbud av fyrverkerier 2020!
Vad tycker du?
Sociala medier är här för att stanna.
Jag tror nog de flesta av oss vid något tillfälle där i början trodde att det var något som skulle hålla i sig max några år för att sedan gå vidare till något annat, för att världen hela tiden utvecklas och det i rasande takt. Detta trodde vi nog (nästan) alla då runt 2005-2006 när bloggarna började komma och bloggvärlden växte.
Men sociala medier är lite som internet.
Men sociala medier är lite som internet.
Som ni kanske minns så på 90-talet viftades internet bort av många som "bara en fluga". Det där med internet var något som skulle rinna ut i sanden.
Men vi såg ju hur det blev med det... Idag är internet större än någonsin. Internet är involverat i precis allting. Internet går inte undvika, även om du är motståndare till datorer, eftersom det finns i allt vi gör.
Sociala medier är lite på samma sätt.
Något som de flesta från början avfärdade som något tonåringar skrev för att "visa upp dagens kläder", till att växa och bara bli större och större och större.
Visst; sociala medier har utvecklats. Vi har gått från bloggarnas storhetstid, till Twitter, till Instagram, till Youtube och så vidare. Men allting går ju ändå under samlingsnamnet sociala medier.
Och ja, visst finns det massvis med skit som cirkulerar på grund av just sociala medier. Men vi kan väl alla enas om att mycket gott också finns på dessa plattformar. Tänk på allting bra som hänt de senaste åren som aldrig kommit fram i ljuset om inte dessa medier funnits.
#metoo är ett lysande exempel på detta.
Greta Thunberg och Fridays for future-revolutionen för klimatet. På 1 år har den kampen blivit global. Hade det hänt utan sociala medier? *skakar bestämt på huvudet*
Händelser, förtryck och missförhållanden på olika platser runt jorden som aldrig kommit till världens kännedom om det inte vore för spridning på just sociala medier.
Hatet frodas där ute på internet. Men mitt i allt det tycker jag ändå en ser hopp. Kärleken som bryter igenom och kämpar sig kvar med näbbar och klor. Jag tror dessutom fullt ut på det som sägs; Att Kärleken övervinner allt.
Det svarta hålet aka Instagram
Den bästa och den värsta plattformen på sociala medier heter Instagram (Flashback räknas INTE. Det communityt är så långt ner i hålet att det är en klass för sig).
Men Instagram...
Den är enkel att använda och lätt att nå ut till många människor. Det är ett jättebra verktyg för organisation, på gott och ont (beroende på vilken organisation det är såklart).
Men däremot...
Instagram har vissa regler som gäller för de som uppehåller sig på plattformen. Dessa regler är, enligt de själva, för att hjälpa alla att kunna känna sig säkra och trygga när vi befinner oss där.
Detta är en sanning med modifikation!
Instagrams regler gäller bara för vissa grupper, samtidigt som andra går fria.
Detta blir skrämmande tydligt speciellt inom feministiska och antirasistiska grupper.
Det blir som tydligast när det gäller kvinnor som inte följer normen. Som vägrar att "rätta sig i ledet". Kvinnor som helt enkelt blir obekväma för patriarkatet.
Jag följer väldigt många feministiska konton, kroppspositiva konton o.s.v. Sådana konton som får mig att må bra. Sådana konton som vidgar min syn på andra människor. Jag mår bra av att i mitt flöde få upp olika typer av människor. Människor som bryter normer.
Men vad jag – vi – sett under en lång tid nu är att det är dessa människor (till största delen bara kvinnor) som strukturellt och systematiskt tystas av Instagram.
Kvinnor som får bild efter bild efter bild borttagen med förklaringen att de "bryter mot communityreglerna", ibland ingen förklaring alls. Tror nog i princip varenda en av de större, mer profilerade, feministerna fått flertalet bilder borttagna. Plus en varning om blockning om de fortsätter.
Det kan vara en kroppsaktivist som lägger upp en bild på sig själv i underkläder. Hon dansar eller spexar lyckligt framför kameran. Hon får andra att känna ett självförtroende en inte visste existerade. Hon får andra att våga klä av sig på stranden under heta sommardagar.
Hon gör bara gott, och det "bara" genom att publicera lyckliga bilder på sig själv trots att kroppen bryter normen.
Detta är tydligen inte okej enligt Instagram.
Dessa bilder och videos plockas ner, med hänvisning till reglerna. Dessa bilder bryter dessutom aldrig mot reglerna!
Dessa bilder och videos plockas ner, med hänvisning till reglerna. Dessa bilder bryter dessutom aldrig mot reglerna!
Däremot ligger det massvis med bilder på nakna, normsmala unga kvinnor på Insta. Bilder där de inte har en tråd på kroppen, ligger med benen brett isär och fotot är taget snett nerifrån. Det enda som gjorts är att en liten emoji lagts över könet (precis bara så en inte ser själva hålet) och två små emojis över bröstvårtorna. Dessa bilder "bryter inte mot reglerna" och får ligga kvar.
Men en närbild på en valk plockas bort och kontoinnehavaren får en varning.
Stina Wollter är en av dessa kvinnor som fått ett otaligt antal bilder borttagna av Instagram.
Idag, fredag, blev hennes konto till och med bortplockat av Insta.
INGEN av hennes bilder bryter mot reglerna!
Jag hoppas, hoppas, HOPPAS verkligen och innerligt att alla massanmälningar mot den nedläggningen kommer leda till att Instagram backar och ger tillbaka kontot till henne!
Stina är en av jordens härligaste människor! Hon är en sådan person som alla borde ha i sitt Instaflöde. Hon BEHÖVS på Instagram!
UPDATE: Hennes konto verkar vara tillbaka nu. Underbart! ♥
Frågan är väl hur länge? Och vem är det härnäst?
Jag önskar verkligen att någon instans med mycket makt i samhället kunde djupgranska Instagram (och Facebook).
Instagrams meddelande till kvinnor är plågsamt tydligt...
"Rätta dig i ledet, annars har du ingen rätt till en röst på vår plattform!"
Avslutningsvis har jag bara en sak att säga till Instagram:
GÖR OM GÖR RÄTT!!!
GÖR OM GÖR RÄTT!!!
Triggervarning
Texten innehåller prat om vikt och hälsa.
Det finns en sak som stör mig... Eller ja, det finns många, men denna post handlar om en av dem.
Det handlar om synen på hälsa, välmående, vikt och det här sattyget BMI.
Om du radar upp ett gäng människor framför dig som alla ser olika ut – långa, korta, tjocka, smala o.s.v. – så är det omöjligt att se vilka som mår bra och vilka som mår dåligt.
Det går inte att se på en människas kroppsbyggnad hur hen mår eller vilket liv hen lever.
Och likt fullt envisas hela världen att fortsätta anse att tjock automatiskt betyder sjuk och ohälsosam. Samt att smal automatiskt betyder hälsosam.
I detta inlägg pratar jag inte om den relativt lilla grupp som väger 200 kilo eller mer, då det självklart är en vikt som är dålig för kroppen. Jag pratat om majoriteten av överviktiga; de som har kanske 15-20-30-35 kilos övervikt.
Att vara kraftigt underviktig är faktiskt ett farligare tillstånd än att väga 20 kilo för mycket.
Visst, det finns en ökad risk att som överviktig drabbas av sjukdomar som t.ex. diabetes.
MEN "ökad risk" betyder inte ATT man kommer drabbas av diabetes för att man är tjock.
Och det här "de dör i förtid"... Jag förstår faktiskt inte riktigt vad det betyder om jag ska vara ärlig.
Om jag dör vid 86 års ålder; betyder det då att jag ska gräma mig på min dödsbädd, för att "om jag varit smal skulle jag ha levt till 90"...??
Att också vården fortsätter bygga på synen om att tjock=ohälsosam och smal=hälsosam är något jag verkligen inte kan förstå. Så till den grad att tjocka diskrimineras av vården.
Har läst SÅ många historier de senaste åren; vittnesmål om hur tjocka människor bemöts av vården. Hur tjocka människor inte ens får rätt vård, för att så fort läkarna ser personen så handlar hela besöket om hens vikt. Oavsett vad hen kom in för.
Stukad fot? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.
Huvudvärk? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.
Försämrad hörsel? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.
Dessutom – och nu kommer vi till kärnan av varför jag ville skriva detta – så håller vården fast vid det här med BMI som om det vore en livboj på Atlanten. Jag tycker BMI ska skrotas helt, och speciellt inom vården!
BMI säger ingenting om en människas hälsotillstånd. Ingenting. BMI är helt värdelöst och ska inte användas på människor.
Min slutsats efter ALLA historier jag läst är att vården verkligen stirrar sig blint på ditt BMI-värde. De skiter i hur ditt liv ser ut, om du är aktiv eller passiv, om du äter bra eller dåligt samt kort och gott om du mår bra eller dåligt.
Om ditt BMI ser "bra" ut (är lågt) så mår du bra. Enligt vården.
Om ditt BMI ser "dåligt" ut (är högt) så mår du dåligt. Punkt slut tydligen.
Ett enkelt bevis på hur uselt BMI som hälso-mätinstrument är; visas i att människor som tränar mycket faktiskt ofta har ett högt BMI ,kanske upp mot "fetma". Och de gör ju faktiskt exakt vad vården vill att de ska göra.
Hörde en sak i podden Postpatriarkatet, och jag håller med om att "prata om hälsa" blivit synonymt med att stirra sig blind på vikten/BMI i siffror. Hälsa är endast vikt. Spelar som sagt ingen roll hur du mår i övrigt eller vilka värden du har. Är du smal mår du bra och är du tjock mår du dåligt.
Nej, skrota BMI säger jag! NU! Och sluta lägga så mycket vikt (ordvalet oavsiktligt) vid vikten.
Självklart är det viktigt att prata om hälsa, men det GÅR faktiskt göra på andra sätt. Det går att fokusera på hur personen mår utan att dra in vågen och fastna där.
Ta prover. Prata med personen/patienten.
Det går inte fastställa en persons allmäntillstånd genom att endast fokusera på ytan och siffrorna på vågen. Det går inte.
En tjock person kan ha perfekta värden och allmänt må bra, och en smal persons värden kan vara helt åt skogen och hen mår helt ruttet.
Jag har, innerst och ärligt, aldrig känt mig så lycklig och fri som efter att jag gjorde mig av med vågen för ett år sedan.
Och jag mådde verkligen inte bra under alla de år (typ hela mitt liv) jag konstant tänkte på vikten och tänkte tankar som "Om jag bara blir smal..." Jag har dagboksanteckningar som vittnar om detta.
Nu är detta skitlångt och har tagit tre dagar att skriva, men jag har så mycket tankar om det och har så svårt att få fram allting i ord.
Men en sak som slog mig för några månader sedan är att om vi faktiskt tänker på det... så kan inte kroppen gå neråt i vikt naturligt.
Biologiskt vill kroppen gå upp i vikt, och därför är orsakerna till viktnedgång:
1. Sjukdom.
2. Tvång. Alltså vi tvingar kroppen till viktnedgång genom bantning.
På den här sidan om millennieskiftet används inte det ordet så ofta, utan det heter "tänker på vad jag äter", "äter nyttigt", "tänker på hälsan" eller valfri fras. Men det ÄR bara omskrivningar för att banta.
Att utesluta saker ur sin kost, att räkna kalorier, att räkna kolhydrater, att leva sitt liv utifrån vad man inte får äta är att banta. Det är ett ätstört beteende.
Plus att det är ju vi människor som bestämt vad vår kropp vill väga... "Mitt mål är [siffra] kilo".
Vi lyssnar inte på kroppen.
Klassiskt scenario: Person sätter igång en bantningsprocess med målet 55 kilo. Sen stannar det på 60 kilo; då heter det att "alltså, det går så segt med de här sista fem kilona. Jag har stått stilla på 60 hur länge som helst nu."
Att kroppen stannat på 60 kilo (eller vad det kan vara) betyder att kroppen vill väga det.
Lyssna på din kropp! Vi måste bli bättre på att lyssna på våra kroppar!
"Jag vill ha tillbaka min kropp".
Säg att du är 30 år idag, och vägde 55 kilo när du var 20. Det kanske var vad din kropp ville väga DÅ. Men 60 kilo, eller 65, 66, 67... kilo kan vara vad din kropp vill väga när du är 30.
Kroppen är inte gjord för att gå ner i vikt med åldern. Tvärtom går man upp i vikt med åren. Dessutom är kroppen i ständig förändring.
Den förändras hela livet. Att vara 40-45-50 och sträva efter din 20-årskropp är biologiskt omöjligt.
Jag skriver inte detta för att skamma någon som är inne i detta hjul.
Vi har ett samhälle där vi, framförallt kvinnor, inte får åldras. Så det är inte konstigt att detta blir resultatet.
Jag skriver det för att jag önskar en förändring. Ett skifte i hur vi ser på och pratar om hälsa.
Du har bara ett liv. Du vill inte slösa bort det på att räkna kalorier och vara tvungen till extraträning bara för att du tog en tårtbit till på din födelsedag.
Först.
Jag bryr mig om miljön.
Jag är intresserad av vad vi kan göra för klimatet.
Jag är medveten om den lilla marginal vi har kvar för att rädda planeten.
Jag är medveten om den lilla marginal vi har kvar för att rädda planeten.
Jag röstar fortfarande vänster.
Jag skulle inte sälja ut mig själv till högern för en enda fråga.
Jag skriver detta för att jag i texten inte vill hålla på och skriva "...men självklart så..." efter varenda jäkla mening.
Med detta sagt...
Egentligen vet jag inte hur jag ska formulera mig. Det snurrar hur mycket tankar som helst i huvudet, men de vill liksom inte komma ut i ord. Satte mig dock ner här för att jag känner att jag ändå behöver få ur mig tankarna angående detta ämne.
Det handlar då förståss om bensinpriserna och vad som verkar vara politikernas mål att avbefolka glesbygden.
När jag köpte min bil – sommaren 2012 – kostade bensinen runt 12 kr/litern. Ibland strax över. Ibland strax under.
För närvarande ligger bensinpriset på runt 17 kr/litern. Strax under eller strax över, beroende på var en bor och vilken station en befinner sig på. Jag har sett Facebook-inlägg från folk som tankat där priset närmar sig 18 kr!
Priset har alltså ökat med fem spänn på sju år! Det är mycket!
Priset på drivmedel är verkligen farligt nära bristningsgränsen nu!
Visst, det är bra om vi kan få ner "okynnes"-resandet. Men detta med bensinpriset straffar bara en stor mängd människor. Det drabbar och straffar alla som bor utanför storstäderna. Den stora mängd människor som bor på mindre orter, små byar – kort och gott på glesbygden – är de som verkligen drabbas av sådant här.
Alla vi som bor på ställen där bilen inte är valbar. Där det är så gott som ett måste att ta körkort.
Alla människor bor inte i Stockholm; där en kan ta körkort för att en "känner för det" och där en faktiskt klarar sig utan bil.
Här uppe (och överhuvudtaget på glesbygden) är körkort inget val. Det är en nödvändighet. Utan körkort klarar en sig inte.
Ta Norrbottens inland till exempel...
Tänk dig att du bor i en mindre by i inlandet. Du är ensamstående med 2 barn. Du har 6-8 mil till jobbet, 3 mil till närmaste livsmedelbutik och en (1) mil till barnens förskola.
Det går faktiskt buss ibland till din by, men den (enda) som går har två turer per dag. Bussen går klockan 7 på morgonen. Sedan går inga bussar förrän en (1) klockan 15.
MEN det är så att du BÖRJAR jobba klockan 7, och du slutar klockan 16.
Sedan har du även barn som ska lämnas på förskolan, vilken inte ens ligger åt samma håll som bussen går.
Vilken arbetsgivare skulle acceptera anställda som kommer 1 timme sent varje dag, och går 1 timme tidigare. Varje dag?
Är det rimligt att typ halva lönen går åt till räkningar och andra halvan till bensinkostnader, bara för att kunna ta sig till jobbet?!
Politikernas svar/lösning är dessutom alltid "Köp elbil!"
Men planerar då regeringen att GE varsin elbil till alla vuxna människor i Sverige???
För det är ju ändå långt ifrån alla som har råd med en sådan! Det är inte bara att gå och köpa en elbil.
För hur många år är det inte innan sådana bilar kommer säljas begagnade för 5000-10000 kronor? Nog är det ett tag kvar.
Och det finns många mer än mig som måste ha bil, men har inte råd med något dyrare än en gammal bil årsmodell från -80 eller -90-talet. Bilar som gjordes då är inte elbilar. De är vanliga bensinbilar.
OM jag skulle få den tjänsten jag sökt i Rosvik så kommer jag har ungefär 2,5 mil till jobbet och jag är till 99,5% säker på att det inte går några bussar dit som passar ihop med arbetstiderna. Speciellt inte på morgonen, eftersom en börjar så pass tidigt när en jobbar i kök. Halv 7 som vanligast.
Så det finns inga andra alternativ än bilen för mig om denna arbetsplats skulle bli verklighet.
Och om bensinpriset då fortsätter att stiga....
Om bensinpriset till slut når upp till 20 kr/liter...
Då är det inte bara som en säger; då KOMMER verkligen de allra flesta människorna här uppe inte ha råd att ta sig till sina jobb.
Jag minns när jag växte upp och bensinen kostade 8 kr per liter.
Jag minns när bensinpriset slog över till tvåsiffrigt. 10 kr per liter. Alla var typ helt chockade och typ "Alltså, hur hiskeligt DYR har inte bränslet blivit??" Idag vore det rena paradisdrömmen om det låg på 10 spänn!
Jag minns när bensinpriset slog över till tvåsiffrigt. 10 kr per liter. Alla var typ helt chockade och typ "Alltså, hur hiskeligt DYR har inte bränslet blivit??" Idag vore det rena paradisdrömmen om det låg på 10 spänn!
Dock vill jag bara säga att även om det hade varit trevligt så kräver jag inte att det skulle gå ner så pass mycket. Det har ju trots allt gått tjugo år.
Däremot skulle jag gärna se att bensinpriset sjönk till kanske 12-13 kr. Då är det hanterbart. Då har en råd att ta sig till jobbet utan att behöva lägga typ halva lönen på resekostnaden.
Jag har en bil med en liten motor och en liten bensintank, vilken rymmer 50 liter.
Säg att jag kör tills tanken är så gott som tom, så jag ska slänga i 45 liter. Vid ett bensinpris på 17 kr/l så blir det nästan 800 kr. För att tanka en gammal liten bil från -93.
Rymmer ens bil typ 75 liter (har sett den mängden i bensingrupper på FB) kostar det upp mot 1200(!) spänn att tanka sin bil 1 gång!
Hur mycket jag än bryr mig om miljön så GÅR DET INTE att i princip förbjuda bilar i ett land som till största delen är BEROENDE av bil.
Så antingen sänks bensinpriset till en hanterbar nivå, eller så måste kollektivtrafiken byggas ut rejält i hela landet. Och då menar jag HELA landet! Ner till minsta lilla by mitt ute i skogen.
Annars kommer alla människor vara tvungna att lämna glesbygden och flytta in till storstäderna, och jag som trodde att det redan var bostadsbrist i Stockholm...
Och en sak till... även om en ska hålla "söndagsåkningen" till ett minimum, så är det ju faktiskt så att sommaren snart är här. Och under semestern vill en ju kanske hitta på något annat än sitta hemma.
En kanske vill göra någon utflykt någonstans.
En kanske vill åka och hälsa på någon en inte träffar så ofta.
Eller en kanske bara vill åka till stranden några gånger om det är en varm sommar.
Ska en inte kunna göra det då?
Ska en vara tvingad att sitta hemma, för att en måste spara bensinen och pengarna för att ha råd att ta sig till jobbet under resten av året?
Min åsikt är att alla människor ska ha rätten att leva lite ibland; inte att livet endast ska handla om att överleva.
Det här blev ett långt och spretigt inlägg, men det kan inte hjälpas.
Även om det inte låter så just nu, så ÄR jag miljövän. Jag är intresserad av vad vi jag kan göra för att hjälpa miljön.
Men bensinpriset är en sådan speciell fråga, just för att det blir sådana enorma konsekvenser om människor inte har råd att ta sig till sina jobb.
Har du körkort? Bil?
Om ja, är du beroende av bilen eller är det bra kollektivtrafik där du bor?
Vad tycker du om utvecklingen av bensinpriset?
Vilket pris skulle du helst se att det landade på?
Snart är det dags igen.
Det där som sker vart fjärde år.
Val.
Det är återigen dags att välja vilka som ska få förtroendet att styra vårt land de kommande fyra åren.
* * * * *
Jag är inte politiskt kunnig, utan detta är bara mina egna tankar.
* * * * *
Jag tycker det var nyss det var val.
2018 kändes så långt bort, i alla fall tyckte jag det.
I år har jag dock ingen som helst aning om vad som kommer hända. Allting känns så förvirrande och ingenting känns säkert.
Men en sak gissar jag; och det är att vi garanterat kommer få regeringsskifte igen. Tyvärr.
Av den anledningen att de flesta verkar tänka väldigt kortsiktligt, och det kan en inte göra när det kommer till politik. Jag är inte politisk, men jag vet att en måste tänka långsiktligt.
Jag hoppas innerligt att det inte blir regeringsskifte.
Jag vet att mer eller mindre alla partier drar mer åt mitten/höger än de gjorde förr, men jag ser hellre att vi har en röd regering än en blå. Detta på grund av att t.ex. Moderaterna endast bryr sig om den lilla klick människor som är tillräckligt rika. Resten av oss spelar ingen roll.
Vi minns väl alla att de införde slavarbete sist de satt vid makten.
Okej, tekniskt sett användes det "finare" namn som Fas 3 eller Sysselsättningsfasen. Men de är bara maskerade namn på vad det egentligen var.
För att jobba heltid, utan betalt (bokstavligen) och där arbetsgivaren får betalt för att ta emot arbetaren... Vad kallar vi det? Just det; slavarbete.
För att jobba heltid, utan betalt (bokstavligen) och där arbetsgivaren får betalt för att ta emot arbetaren... Vad kallar vi det? Just det; slavarbete.
Nu är Fas 3 borttaget, tack och lov. Men jag är så rädd att om Allianspartierna vinner valet kommer de införa det igen. Nu har jag inte läst några partiprogram på sistone, men det är en oro jag har.
Och visst; på pappret låter det bra med "Sysselsättningsfasen". Många människor får sysselsättning och slipper sitta hemma.
Men vad betyder det när dessa personer ändå inte är självförsörjande??
Visst, alla dessa personer inom Fas 3 hade ett jobb att gå till varje morgon. Heltid. 8 timmar om dagen.
Men de fick inget betalt för det. Ingen lön.
De var fortfarande hänvisade till att söka Försörjningsstöd varje månad, vilket är existensminimum.
Trots att de faktiskt arbetade heltid.
Jag är i alla fall så tacksam över att jag personligen lyckades undvika Fas 3 varenda gång! Jag lyckades alltid komma in på andra vägar under de åren.
* * * * *
I år har jag ingen aning om vilket parti jag ska rösta på. Verkligen ingen aning! Och det stressar mig.
Det finns nämligen en sak jag är ännu mer rädd för än det här med att få en borgerlig regering... och det är SD.
Att de idag är ett av Sveriges största partier skrämmer mig till den grad att tårarna bränner i ögonen.
Jag kan helt ärligt inte förstå hur SD kan vara tredje störst (eller näst? störst) i Sverige och ett parti som F! inte ens klarar regeringsgränsen.
Jag tror inte att SD vinner valet – eller jag HOPPAS INTE det – men tänk OM de skulle vinna...
Jag känner hur det rent fysiskt knyter sig i magen när jag tänker på det.
Om folk tycker det varit kalabalik i regeringen de senaste fyra åren, HUUUUR skulle det då inte bli om SD röstades fram till en faktisk maktposition?!?! Jag vill inte tänka på det, och jag hoppas vi slipper få reda på det.
Förra gången, 2014, röstade jag på F! eftersom jag ville hjälpa dem in i riksdagen.
Inte till att vinna, självklart. Ett litet parti kan inte ta sig an makten på så sätt. Men de behövs i riksdagen.
Nu klarade de ju som vi vet inte den gränsen förra gången, och därför skulle jag vilja rösta på dem igen i år.
MEN samtidigt känns det som om det viktigaste i detta val är att försöka hålla SD borta från makten, så jag funderar på om det kanske skulle vara bättre att rösta på något av de större partierna. För att liksom stärka deras position.
MEN samtidigt känns det som om det viktigaste i detta val är att försöka hålla SD borta från makten, så jag funderar på om det kanske skulle vara bättre att rösta på något av de större partierna. För att liksom stärka deras position.
I alla val innan 2014 har jag röstat på Vänsterpartiet. Så ska jag rösta på ett mer "etablerat" parti känns det naturligt att åter lägga mig röst på dem.
Men just i detta val funderar jag på om det kanske ändå skulle vara bäst att rösta på Socialdemokraterna (även om jag helst röstar på V eller F!)?
Helt enkelt av den anledningen att S trots allt är störst på "den sidan", och vi borde som sagt göra allt för att hålla SD på avstånd.
Det är i alla fall lite av hur mina tankar går just nu. Jag har inte bestämt mig, men har ju ändå några månader kvar att fundera.
Jag är inte politiskt aktiv eller särskilt politiskt kunnig, vilket självklart gör det hela svårare.
Jag personröstar nämligen inte heller, just pga okunnighetsbiten. Känner mig inte så insatt i politik att jag kan göra det, utan jag partiröstar bara.
Min magkänsla säger mig att just det här valet verkligen är ett ödesval...
Vilken väg tar Sverige i september?
Jag kommer sitta som på nålar under rösträkningarna.
Den 9:onde September får vi veta...
Gammal bild, jag vet.
Men årets röstkort skickas ju inte ut än...
Hur går era tankar runt årets val?
Hur tror ni utgången kommer bli i september?
Vilka röstar ni på? (om ni vill säga det såklart. Vill en inte berätta är det naturligtvis 110% okej.)
Har ni alltid röstat på samma parti, eller röstar ni på olika?
Vad tycker ni om det blir en fortsatt röd-grön regering? En borgerlig regering?
Hur är era tankar om att SD ligger och nosar på att vara Sveriges näst största parti..?
Här är i alla fall min reaktion på det: 😡😖🤢😫
Tänk dig ett hus. Vilket som helst.
Du behöver inte vara arkitekt för att sitta inne med denna kunskap. Alla, eller i alla fall de allra flesta, människor vet att ett hus består av olika "typer" av väggar. Det finns vissa väggar du kan riva och fixa med hur mycket du vill för att få den planlösning du önskar.
Men det finns också vissa väggar i ett hus som är så kallat bärande. De är liksom "skelettet" i ett hus, vilket betyder att om du börjar plocka bort någon av dessa bärande väggar så rasar hela huset.
Förskolan är en sådan bärande vägg i Sverige.
Plockas förskolan bort rasar hela vårt samhälle. Därför kan jag inte förstå varför inte förskolan behandlas utifrån detta. Varför behandlas inte förskolan som den grundsten den faktiskt är?
* * *
Till att börja med vill jag bara säga att jag inte har någon utbildning i ämnet. Jag arbetar inte inom förskolan (dock lite "på sidan om" så att säga) och det var länge sedan jag gick mina kurser på Lärarutbildningen. Jag har inte ens barn inom förskolan.
Detta är alltså vad jag själv filosoferar om enbart utifrån de få kunskaper jag har, och ska absolut inte läsas som en faktaartikel.
Detta är alltså vad jag själv filosoferar om enbart utifrån de få kunskaper jag har, och ska absolut inte läsas som en faktaartikel.
Dock känner jag att jag bara behöver få skriva av mig lite, och jag står på förskollärarnas/förskolepersonalens sida. Alltid.
Vi som bor i Sverige är privilegiade, och har varit under en lång tid, speciellt när det kommer till barnomsorg. Vi har ett utvecklat förskolesystem som verkligen är tillgängligt för i stort skett alla människor i landet. Det kostar inte skjortan, som i många andra länder. Har barnet dessutom fyllt tre år så ÄR verkligen barnomsorgen tillgänglig för ALLA (allmän förskola).
Vid det här laget är det en rättighet vilken vi så gott som tar för given. Eller, det var en underdrift. Som många av oss TAR för given.
Vid det här laget är det en rättighet vilken vi så gott som tar för given. Eller, det var en underdrift. Som många av oss TAR för given.
Vi har möjligheten att få lämna våra barn på förskolan under all den tid vi behöver för att jobba.
Ja, vi har till och med privilegiet att få lämna våra barn på förskolan när vi själva t.ex. är föräldralediga med barnets syskon, när vi är arbetslösa samt när vi (vuxna) är sjuka. Ja, jag ser det som ett privilegium mer än en rättighet.
Och det ÄR faktiskt så att dessa möjligheter finns till för BARNENS skull. INTE för "föräldrarnas rätt till egentid", vilket det känns som om det blivit mer och mer de senare åren...
Det handlar faktiskt om barnens rätt till att få socialiseras/umgås med jämnåriga kompisar samt att få möjligheten till att utvecklas i en speciellt pedagogisk utformad miljö (förskollärare får rätta mig om jag totalt cyklar iväg i min text).
Dessutom går vår rätt, och vårt enorma behov, av barnomsorg ut över förskolepersonalen (jag använder detta ord här, för att inkludera förskollärare, barnskötare och överhuvudtaget personer som arbetar med våra barn).
Dessa människor förväntas utföra mirakel utan varken tid eller pengar. Under dessa förutsättningar ska de hinna med att ta hand om barnens basbehov, deras utveckling, se till att förskolan håller en pedagogisk och lärande miljö enligt läroplanen, möta barnen på deras individuella nivå, administrativa uppgifter samt vara professionella i möten med föräldrar. OCH om detta inte vore nog ska allt detta ske i ohållbart stora barngrupper med extremt lite personal.
För att matcha lönerna med allt det arbete denna yrkesgrupp gör skulle de behöva tjäna typ 50000kr/månad. Men så är inte fallet. Trots arbetsbördan så räknas detta som ett låglöneyrke.
Jag blir inte förvånad för fem öre över att förskolepersonal toppar sjukskrivningslistorna när det kommer till utbrändhet/utmattningssjukdomar.
Dessutom tycker jag en ständigt "hör" från beslutsfattare hur de frågar sig huuur de ska kunna få ner sjukskrivningarna, samt få fler unga att söka sig till detta yrke (gäller även vården, men här avhandlar jag barnomsorgen).
Med "beslutsfattare" tänker jag lite högre, generellt mer på regeringsnivå, alltså inte mot enskilda kommuner.
Huuur ska vi få tillbaka de sjukskrivna till arbetet?
Huuur ska vi få fler människor att vilja jobba inom förskolan? frågar de sig och kliar sig frenetiskt i huvudet.
Spontant känner jag att jag bara vill skrika "Svaret finns för fasen rakt framför näsan på er! Öppna ögonen!"
Istället för att genom tvång förvägra sjukskrivning till de som redan mår så dåligt att de fysiskt inte kan arbeta; lägg den energin på att förbättra arbetsvillkoren för yrkesgruppen!
Höj lönerna, minska barngrupperna, lätta på arbetsbördan (det är omänskligt att kräva att 1 person ska göra 2-3 personers arbete). Blir detta bättre kanske det blir fler, t.ex. unga människor, som väljer förskoleyrket. På så sätt blir det fler tillgängliga personer att anställa, vilket resulterar i högre personaltäthet i barngrupperna. Vilket resulterar i lättnader i befintlig personals arbetsbörda. Vilket i sin tur kommer resultera, på längre sikt, i färre sjukskrivningar!
Naturligtvis fattar jag att allting handlar om pengar. MEN jag har helt ärligt svårt att förstå hur dessa självklara förändringar inte skulle kunna ha en positiv påverkan på ekonomin i det långa loppet.
Alla sjukskrivningar måste väl ändå kosta oss mer än dessa förändringar skulle göra, på lång sikt?
Vill också passa på att påpeka att jag nu såklart skriver generellt angående hela landet. Självklart ser det olika ut i olika delar. I vissa kommuner ser det allmänt bättre ut, och i andra ser det sämre ut. I en del kommuner är det katastrof, och i en del ser det ändå ganska hyfsat ut.
Jag personligen känner att jag har förmånen att få bo i en lite mer privilegiad kommun.
Men utifrån vad jag uppfattat så är detta ändå ett problem i hela landet; därför begränsar jag inte mina tankar.
Naturligtvis skulle jag kunna inkludera t.ex. vården och äldreomsorgen här, då de i princip dras med samma problem. Men dels känner jag att det blir för spretigt att prata om flera olika yrken, och jag ville just i detta inlägg fokusera på just förskolan.
Främsta anledningen till detta är att förskolan trots allt är en förutsättning även för vårdyrken. För att alla människor med barn ska kunna gå till sina jobb inom vård och äldreomsorg behövs... ja, just det... Förskolan.
Tänk er detta scenario...
Om Förskollärare och Barnskötare i hela landet skulle
strejka, eller om alla förskolor av någon anledning skulle stänga ner;
hur skulle detta påverka Sverige?
Vi kan väl alla enas om att det skulle bli totalt kaos.
Hela landet skulle rasa.
Det skulle påverka alla andra yrken, då alla föräldrar i landet inte skulle ha
någon "barnpassning" under sina arbetsdagar.
Det här bevisar att Förskolan verkligen är en bärande vägg i samhället,
och den Måste börja behandlas med all den respekt den förtjänar!
I tre års tid har jag arbetat på sidan om förskolepersonalen, och en sak har jag slagit fast under denna tid:
De människor som jobbar i förskolan (förskollärare, barnskötare, förskolepersonal) ÄR vardagens hjältar!
Vad de gör för våra barn Varje Dag är otroligt! Och när en tänker på hur mycket de faktiskt måste kämpa mot och under vilka förutsättningar de arbetar, gör det hela så extremt mycket mer imponerande!
De tar hand om det värdefullaste vi har. De ser till att våra barn utvecklas på bästa möjliga sätt. I grund och botten; de fostrar samhällets framtid.
Jag kan inte tänka mig någon mer ansvarstyngd uppgift!
Det är verkligen dags nu att personalen inom våra förskolor får den cred de förtjänar!
Att förskolan börjar behandlas med den respekt den förtjänar med tanke på vilken grundpelare den faktiskt är i vårt samhälle.
För jag kan nämligen inte se det på något annat sätt...
Utan Förskolan rasar hela Sveriges samhällssystem som det ser ut idag. Bokstavligen.
Var rädd om våra pedagoger och vår förskola!
En vit jul.
Och då menar jag inte det där vita, fluffiga som faller utanför våra fönster.
Nej, det handlar om något mycket viktigare.
Varje år vid den här tiden dyker det upp kampanjer för att få människor att utesluta, eller i alla fall drastiskt minska ner, sin alkoholkonsumtion under julhelgen. Det tycker jag bara är bra! Det kan inte sägas nog många gånger.
Julen är den bästa/mysigaste tiden på året för många av oss, men det är också hiskeligt många (framförallt barn) som mår dåligt under julen. Som bara önskar att den vore över. Barn som inte får några tindrande minnen av jul. På grund av alkohol.
Ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte att alkohol hör hemma på julen. Överhuvudtaget.
Visst, firar en jul tillsammans med endast vuxna är det en sak. Alla får göra precis som de vill; det struntar jag i.
Men så fort det är BARN inblandade fattar jag faktiskt inte varför det är så viktigt att ha med alkohol under julen. Jag förstår faktiskt inte det.
Ett argument jag stött på (läst) vid några tillfällen är att folk ursäktar sig med typ att "det är så lite", "jag/vi dricker bara ett eller två glas" o.s.v.
Eh. Igen... Är barn inblandade tycker jag inte det spelar någon roll. Alkohol.hör.inte.hemma.på.julen.
Alkohol är för sjutton ingen mänsklig rättighet!
Vad jag däremot tycker är en rättighet är att alla barn ska få den där tindrande känslan kring jul. De där tindrande minnena. Nu vet jag ju naturligtvis att alla på jorden inte firar jul, men detta inlägg är fokuserat på den (ändå stora) grupp i världen som firar högtiden på ett eller annat sätt.
"Julen är barnens högtid" brukar vi säga. Men då fattar jag inte varför det är så jäkla viktigt att alkohol ska finnas med i bilden på julafton...
Som sagt; vad vuxna människor, som firar jul endast med andra vuxna människor, gör är deras ensak.
MEN barn väljer inte var de ska tillbringa julaftonen. Barn firar jul där deras föräldrar väljer att fira jul. De har ingen annan valmöjlighet. De har inte heller valmöjligheten att åka därifrån om det spårar ur.
Om jag ska vara helt ärlig så tog det lång tid för mig innan jag förstod att många människor faktiskt dricker alkohol på jul (oavsett om det är "mycket" eller "lite").
Det beror säkert på att jag trots allt hör till den lyckliga gruppen människor som faktiskt bara har tindrande minnen från mina barndomsjular. Julen var alltid magisk, och det är säkert därför som jag älskar den så mycket idag. Alkohol existerade inte på julafton hemma hos oss.
Det hugger alltid i magen och i hjärtat när jag tänker på den onödigt stora grupp barn som inte får sådana minnen med sig i bagaget.
Så ja; jag tycker att om en har barn så finns det inte ett enda vettigt argument att dricka alkohol under julen.
Vi behöver inte alkohol för att överleva.
Alkohol är ingen mänsklig rättighet.
Men däremot har alla barn rätt till den magi som omsluter julen!
Alkohol är ingen mänsklig rättighet.
Men däremot har alla barn rätt till den magi som omsluter julen!
#EnVitJulFörAllaBarn
Vad tycker ni?
Håller ni med mig?
Eller har ni andra tankar angående jul och alkohol?
Har denna text även på en annan blogg jag startat, men ville gärna lägga ut den här också, för chansen att nå ut till så många som möjligt.
Jag kom nyligen in, av en slump, på ett blogginlägg som handlade om det här med Dagis och Förskola. För jag vet inte vilken gång i ordningen. Har med jämna mellanrum hamnat på sådana inlägg i flera år, och trots att jag inte är så mycket för att ge mig in i bloggdiskussioner så kan jag inte låta bli när jag verkligen brinner för någonting.
Och detta ämne är ett sådant...
Däremot känner jag också att jag har så mycket jag vill få ur mig runt detta att ett eget blogginlägg i frågan kunde vara en bra idé. Istället för att bara skriva romanlånga kommentarer på andras bloggar...
Jag VET att de människor som är mest emot sådant här med största sannolikhet inte kommer att läsa denna text. Av någon anledning tycker jag det oftast är just de personerna som är mest emot något som inte ids läsa långa texter...
Men visa mig gärna att jag har fel känsla. Jag hoppas ni vill ta er tid att läsa...
Det är ju, och har länge varit, ett hett ämne det här om en ska säga Förskola eller Dagis till verksamheten som finns för våra barn mellan 1 och 5 år.
Det finns så skrämmande många som himlar med ögonen och bara tycker en är ordryttare när en påpekar att det inte heter Dagis längre. Utan att det heter Förskola.
"Jobbiga PK-människor" muttras det hela tiden.
Men i det här fallet handlar det inte om ord som är politiskt korrekta eller inte.
Om det varit så att det endast var namnet på verksamheten som ändrats, så hade jag inte brytt mig om folk sa förskola eller dagis. Då hade det inte spelat någon roll, för verksamheten hade varit densamma.
MEN nu är det inte så!
Det är inte samma verksamhet.
Dagis, eller Daghem som det ju egentligen hette, existerar inte längre. Och det är inte ens något nytt påfund; så att en kan tänka att vi bara behöver lite tid för att vänja oss... Dagis har tekniskt sett inte existerat på 20 år! Hur mycket tid behöver vi?
En hel generation har hunnit växa upp under den tiden det varit Förskola.
Alla ni som är födda 1998 eller senare: Dagis har inte funnits under hela er livstid.
Daghem/Dagis var egentligen bara ren och skär barnpassning. Dagis hade ingen läroplan (inga styrdokument) de var tvungna att hålla sig till. "15-timmars" fanns inte. Barnen fick inte ha en dagisplats om föräldrarna/någon av föräldrarna var arbetslös eller föräldraledig med syskon. Det var för att Dagis var ren och skär barnpassning, och ENDAST till för när föräldrarna förvärvsarbetade.
Förskolan är en pedagogisk verksamhet. De har ett eget styrdokument/läroplan från SKOLVERKET som de måste förhålla sig till. Det som görs i förskolan ska alltid kunna förankras i Läroplanen.
Lpfö98 heter förskolans läroplan. Förkortningen står för LäroPlan för FÖrskolan och 98 för att den infördes 1998.
Det var alltså då som Dagis upphörde att existera och det blev Förskola istället.
Kuriosa: Läroplanen som används idag heter "Lpfö98 reviderad 2010", vilket naturligtvis betyder att den uppdaterades 2010. Just för att den var så gammal att den behövde uppdateras!
De/ni som föddes 1997 började ju inom barnomsorgen vid 1 års ålder, alltså 1998, alltså från det året då Förskolan infördes. Det är 20 år sedan.
Så till er som säger "Larvigt. Jag har då alltid sagt Dagis, det har alltid hetat Dagis och jag kommer då att fortsätta säga Dagis"....
Då utgår jag från att ni säger Folkskola istället för Grundskola också.
Och Realskola istället för Gymnasieskola.
Och om vi ska prata "vad det aaaalltid har hetat", så kan vi ju lika gärna strunta i att säga Dagis också.
Det var ju inte ens vad den kommunala barnomsorgen hette från början.
Det FÖRSTA namnet var faktiskt INTE Dagis. Från början hette den kommunala barnomsorgen Barnstuga!
Så OM jag då faktiskt ska vara liiite "PK", så har det inte aaaalltid hetat Dagis. Daghem/Dagis var faktiskt inte det första namnet på verksamheten.
Och att Dagis är "ett lättare ord för barn att säga" tycker jag personligen inte känns som världens mest hållbara argument heller. Barn lär sig fort.
Jag har hört 2-åringar, alltså barn som nyss lärt sig prata, använda ordet Förskola. Om det är ordet de hör omkring sig.
Och är en nu fast i att en vill förkorta ord/använda ord med -is ändelse; varför inte säga "Föris"? Samma princip.
Så vad jag kanske egentligen vill veta... Hur många generationer tar det egentligen innan människan har förändrat sitt tankesätt? Hur många generationer tar det att införa något nytt?
Med tanke på att Förskolan som sagt funnits i 20 år. Två decennier.
Räknas 20 år alltså som "något nytt"?
Och återigen... jag vet att det här blev ett långt inlägg. Men jag hoppas ändå att ni orkade ta er tid att läsa.
Jag skulle uppskatta det så mycket :-)
Jaha, det blev alltså så till slut...
Jag har inte hängt med i politiken så bra, men det är tydligen i grund och botten SD:s fel. Och det är ju INTE särskilt överraskande, direkt! Tydligen röstar de emot regeringens budget bara för att framkalla regeringskris.
Vad håller de på med egentligen?? Jag tycker de snarare håller på som småbarn ("Får inte jag komma på ditt kalas får du då inte låna min cykel") istället för politiker.
Den senaste tiden har hela politiken mer liknat en sandlåda med förskolebarn än en byggnad med människor som har hand om vårt land.
Till svenska folket: Ta ert ansvar och rösta bort SD!!!
Jag kan inte låta bli att känna mig en aning nervös.
Tänk om nästa valresultat blir annorlunda på ett negativt sätt.
Tänk om nuvarande regering trots allt förlorar makten till Alliansen.
Tänk om SD får ännu större stöd.
Jag vågar inte riktigt tänka på dessa scenarion, men kan samtidigt inte låta bli.
I och för sig kan det ju bli så att svenska folket fått ett uppvaknande efter SD:s positiva resultat, och att de flesta då struntar i att rösta på dem. Tyvärr tvivlar jag på detta, då svenska folket vid upprepade tillfällen visat att vi inte är särskilt intelligenta...
MEN det kan ju faktiskt också bli så att Fi! får ett bättre valresultat. Kanske. Förhoppningsvis.
"Hoppet är det sista som lämnar oss", brukar man ju säga :-)
Nyvalet/omvalet ska tydligen utlysas den 29:e december, och datumet för valet blir den 22:a mars.
Kan det äntligen få bli någon rätsida på den svenska regeringssituationen efter det, så vi kan få gå vidare?
För ett par dagar sedan ramlade jag över nyheten om att det tydligen kommit ett förslag om att gymnasieskolan ska bli obligatorisk. Som jag förstod det; att den skulle innefattas av skolplikten, som hittills inneburit grundskolan (1:an - 9:an). Gymnasiet har ju varit, och är fortfarande, frivillig.
Nu är det i och för sig länge sedan jag gick i skolan och jag är inte överdrivet insatt i skolans värld. Men tänkte ändå att jag skulle skriva några rader om mina tankar angående detta.
På ett sätt kan man väl kanske säga att det är en bra idé. Att i dagens samhälle vara utan gymnasieutbildning sätter ju en person i en MYCKET utsatt sits. I princip så klarar man sig inte (knappt) om man inte har gått gymnasiet.
MEN min första tanke när jag såg förslaget var ändå "nej".
Jag tror på något sätt att studiemotivationen blir bättre just för att det är frivilligt. Om man jämför skoltröttheten på högstadiet vs. gymnasiet... Man har valt att fortsätta studera, och man har valt VAD man vill studera.
Jag har inga vetenskapliga fakta, men jag har en känsla av att skoltröttheten är betydligt större bland högstadieelever än bland gymnasiestudenter. Eller?
Jag tror inte att lösningen ligger i att göra gymnasiet obligatorisk. Tyvärr tror jag inte så mycket gott kan komma ur det, utan det är bara bra för ungdomarnas studiemotivation att det är en frivillig skolform.
Och nästa problem...
Jag har fått för mig att det idag är många som inte ens kommer in på gymnasiet. Att betygen inte räcker till. Eller att man inte har godkänt i svenska, engelska och/eller matte (de tre ämnena man måste ha godkänt i för att ens få söka till gymnasiet). Jag vet att IV-programmet finns, men jag har ändå fått för mig att det är många som inte kommer in på gymnasiet. Är det så?
Därför tror jag att om det ska införas obligatorisk gymnasieskola så måste intagningen också ändras. Eller tas bort helt? Om det ska vara ett måste att gå gymnasiet så måste det ju också finnas plats för ALLA ungdomar. ALLA måste ju garanteras en plats.
Och när de ändå håller på kan de ju se till att alla har samma chans att komma in på gymnasiet, oavsett vilken skola man gått på.
Eller jag vet inte; idag kanske det är bättre på den fronten. Men när jag gick i skolan var det väldigt olika gällande betygen på olika skolor. Även inom samma kommun.
På min högstadieskola (plus en till) ansågs det att vi hade svårast att ta oss in på gymnasiet, MEN vi hade bäst kunskaper. Medans på övriga skolor hade eleverna lättare att ta sig in på gymnasieprogrammen, då de hade lägre betygskriterier.
Det var en liten parentes, men jag säger bara att jag tror de måste se över intagningen ifall gymnasieskolan ska bli obligatorisk.
I alla fall tycker jag det ska bli intressant att se vilken väg svenska skolan kommer ta framöver.
Fortsätta neråt? Eller göra en U-sväng och vända uppåt?
Vad tycker ni? Tumme upp eller tumme ner till obligatorisk gymnasieskola?
Avslutningsvis; som en liten parentes till:
På denna skola tillbringade jag de 3 bästa skolåren i mitt liv :-)
Strömbackaskolan, Piteå (2000-2003)
En vecka kvar...
Tänk, om en vecka kan vi ha en annan regering!
Jag vet inte vad det är och jag kan inte riktigt sätta någon konkret känsla, men det här känns nästan som... jag vet inte... ett "ödesval". Det här blir fjärde valet (till riksdag o.s.v.) som jag röstar i, och det känns inte som om något av dem varit lika viktiga som årets.
På något sätt känns det som om årets val bestämmer typ hela Sveriges framtid eller något sådant.
Jag vet inte varför. För om fyra år är det ju val igen, precis som vanligt.
Eller kanske är det så att det här valet bestämmer min framtid? På ett annat sätt än tidigare, menar jag.
Jag vet inte.
Jag har ju sagt att jag verkligen gör allvar av mitt "hot" att emigrera om Moderaterna (Alliansen) vinner den här gången också. Nog för att jag faktiskt VILL emigrera, men överhuvudtaget: Alliansen får inte vinna en gång till! Det är år 2014 nu. Varför ska vi då gå tillbaka till Medeltidens klassklyftor???
Och ÄNNU viktigare: RÖSTA BORT SD!!!
Rösta Rätt – Rösta Rött ;-)
Jag tänkte skriva lite grann om mina tankar angående ett ämne som blivit ganska "infekterat", eller hur jag ska uttrycka mig. Det är i alla fall ett ämne som skapar debatt.
Ämnet jag tänker på är det här med Förskolan.
Denna verksamhetsform har vid det här laget haft namnet Förskola väldigt länge, och ändå är det så otroligt många människor som säger "dagis" fortfarande.
Det.Heter.Inte.Dagis. Inte numera.
Dagis är en förkortning på "daghem", och det heter inte daghem längre.
Det är inte samma verksamhet (daghem/dagis = ren barnpassning).
Styrdokumentet (curriculum) som används i verksamheten för barn mellan 1 och 6 år heter LPFÖ 98!
LäroPlan för FÖrskolan! (98 för att den upprättades -98, naturligtvis).
Den heter faktiskt inte "LPD" eller något sådant. Den heter LPFÖ, som ni ser på bilden här i inlägget.
"Det har aaaalltid hetat Dagis. Jag tänker då minsann fortsätta säga det."
"Det låter mysigare att säga Dagis."
På ett sätt kan jag väl förstå att själva ordet låter mysigare. Förkortningar med -is-ändelser låter oftast "mysiga".
Men jag kan inte hjälpa det; jag tycker faktiskt INTE att ordet "dagis" låter mysigt. Inte längre.
Jag tycker mest bara det känns som om ordet på något sätt "ser" på personalen som barnvakter.
Att de endast är människor som passar barnen under tiden föräldrarna arbetar.
Och det i sin tur tycker jag nedvärderar deras utbildning. Faktiskt!
De som arbetar i Förskola är Förskollärare. Ja, det finns visserligen Barnskötare också, men t.ex. i min kommun (Piteå) anställs inga Barnskötare längre. Endast Förskollärare.
Som sagt; personalen i Förskolan är Förskollärare. Det betyder att de faktiskt har 3½ års UNIVERSITETSutbildning.
Ordet "dagis" tycker jag alltså nedvärderar den pedagogiska verksamheten (och vad förskolan är idag) samt även nedvärderar Förskollärarnas utbildning och yrkesidentitet. Förminskar dem till "Barnvakter".
Och nej, jag tycker inte att denna reaktion är att överreagera.
Jag tycker absolut att man kan jämföra det med t.ex. äldreomsorgen...
De som arbetar inom äldreomsorgen tycker jag oftast blir mycket irriterade om någon använder ordet Ålderdomshem.
"Det heter Äldreboende. Ålderdomshem var det gamla ordet, och det används inte längre."
Och på något sätt känns det som att det är mer accepterat att bli irriterad för och rätta det ordet.
Och på något sätt känns det som att det är mer accepterat att bli irriterad för och rätta det ordet.
När det gäller "dagis" är det mer "Men bråka inte så mycket. Det har alltid hetat dagis och jag kommer då minsann alltid att säga dagis!"
Självklart förstår jag att det är svårt att lägga om någonting man gjort/sagt under hela livet. Vissa ord "tänker man ju knappt på att man säger", liksom.
MEN till saken hör att de flesta som vägrar säga något annat än Dagis försöker inte heller. Och det är väl främst det som jag skriver utifrån här i min text.
Då kan vi väl lika gärna gå "all in" och sluta använda t.ex. orden grundskola och gymnasium, och istället gå tillbaka till att använda folkskola och realskola...
Och kommer man och säger typ "Det är ju inte direkt samma sak. Folkskolan då var ju inte direkt som Grundskolan är idag" så kan jag faktiskt kontra med att det är EXAKT samma sak med Dagis/Förskola...
Barnomsorgen har faktiskt utvecklats från att vara en ren förvaringsplats för barn till att faktiskt vara en pedagogisk verksamhet!
Jag står för det jag skrivit här.
Jag ändrar mig inte/vänder kappan efter vinden, som jag gjorde när jag var yngre och inte vågade debattera. Jag har fått ett självförtroende och jag vågar äntligen stå upp för och stå fast vid mina åsikter, och det känns UNDERBART!