Tänkte att jag skulle kasta in ett litet helginlägg också.

Hade inga planer på att skriva ett djupare blogginlägg idag (hade egentligen inga planer alls om jag ska vara ärlig). Men så dök det med Instagram upp och ockuperade min hjärna, vilket betyder att jag bara var tvungen skriva av mig om ämnet.

Jag ÄLSKAR verkligen bloggen och bloggvärlden på det sättet; att en har en plats att ösa ur sig sina tankar när det behövs. Jag är och har aldrig varit någon dagboksskrivare.

Nåja, vi släpper det just nu.

 

Fredag idag alltså! Redan och äntligen!

Måste erkänna att de senaste veckorna gått lite långsammare än de brukar. Vet inte om det beror på att det är september (har alltid tyckt det är en lång månad) eller om det är för att jag fortfarande är relativt ny på min arbetsplats. Kanske en blandning mellan båda två?

Jag trivs i alla fall toppenfint där jag är nu, vilket i sin tur känns väldigt bra med tanke på... Ja, jag vill inte skriva för mycket än eftersom saker och ting inte är klubbat och säkert. Beror på en del saker som är utom min "påverkningsförmåga", men det finns en chans för något speciellt just där.

Time will tell, helt enkelt :-)

 

I alla fall, idag strax innan jag slutade kom det liksom en känsla över mig...

Det var precis när jag skickat ut melliset, då jag stod och betraktade samspelet mellan barn och pedagoger, som jag fick en kraftig känsla av att det här är en riktigt BRA förskola. Jag tycker Piteå kommuns förskolor överlag verkar vara fantastiska (i alla fall där jag varit), men det var något speciellt nu. Något jag inte riktigt kan sätta fingret på. Något inom mig som kändes extra bra.

Jag kan definitivt se mig själv jobba en längre tid där.

 

Efter jobbet åkte jag hem, och sedan dess har jag inte gjort många knop.

Jag iddes faktiskt inte ens ställa mig och laga middag, vilket är första gången på en månad.

Missförstå mig inte; jag är fortfarande inne i min matlagningsintresseperiod. Men just idag fanns verkligen inte motivationen där, trots att jag hade matsedel färdig för idag.

Så istället för pasta fick det bli en annan maträtt på P ;-)  Onlinepizza lifesaver!

 

En annan sak som jag älskar just nu (det här blir ett lite spretigt inlägg) är att parkeringen till mitt hus just nu är en byggarbetsplats.

Hela denna sommar har de hållit på med parkeringen intill. De grävde upp hela alltet och har byggt nytt, och nu när det är dags för asfaltering så fattade min hyresvärd beslutet att jämna till även vår parkering. Äntligen och inte en dag för tidigt!

För snacka om att den varit ojämn. T.ex. min parkeringsruta har varit typ som en skål, och det har bildats sådana vattenpölar på vissa ställen att några av bilägarna behövt stövlar när de klivit ur sina bilar.
Jag kan naturligtvis inte nyttja min p-plats nu under en vecka, men SÅ värt det! (Och jag har såklart fått en tillfällig plats på ett annat ställe under tiden.)

Längtar så till att kunna parkera på en jämn och nyasfalterad parkeringsplats! :-D

 

Falafel, jasminris och vitlökssås.

Måndag: Enchiladas. Någon enkel variant i alla fall. Ser lite bleka ut, men gott blev det.

Tomater och avokadoröra som tillbehör.

 

Så istället för majs, gurka, tomat och isbergssallad blir det mycket vitkål, rödkål, rödbetor/gulbetor/polkabetor, morötter, broccoli, grönkål och annat gott.

 

Ska jag vara ärlig så gillade jag inte rotfrukter tidigare i mitt liv, men det är som om de liksom "slagit knock out" på mig. Dessutom, när jag tänker mer på det, så tror jag det hände ungefär i samma veva som jag började bli intresserad av matlagning...

Jag gillar vitkål, broccoli (SÅ gott!), rödbetor, gulbetor (har jag nyligen smakat), kikärtor...

Till och med bönor. Sådant jag aldrig trodde jag skulle gilla. Jag gillar bönsallader. Jag ÄLSKAR gröna sojabönor! Rostade kikärtor är Yummie!

Dessutom blir rotfrukter verkligen helt underbara om man ugnsrostar dem! Potatis, morötter, broccoli... RÖDBETOR! Ugnsrostade rödbetor med fetaost!!

Tror nog jag måste sluta rabbla rotfruktssallader nu innan snålvattnet börjar rinna i mungiporna. Jag har ju trots allt redan ätit middag idag ;-)

 

 

 

Måndag   Kycklingbiff, tzatziki, ugnstekt potatis/rotfrukter

                Broccolisoppa

                Potatis -och purjolökssoppa

 

Tisdag     Rotfruktssoppa med regnbågslax

                Falafel, yoghurtsås med vitlök, bulgur

 

Onsdag    Korv -och rotsaksgryta

                Pastawok med sweetchili

                Potatis -och purjolökssoppa

 

Torsdag   Flatpalt*, svamp -och lökfräs, Norrgott, lingonsylt

                Spenatpaj

 

Fredag   Sojafärssås, pasta

               Vegetarisk schnitzel, tomatsås, potatis

 

 

 

 

Gillar du rotfrukter?
Har du någon favoritsallad på rotfrukter? Du får mer än gärna tipsa. Har alltid ögon och öron öppna efter nya tips, speciellt på sådant jag skulle kunna ta med mig till salladsbuffén på jobbet.

Måndag igen då. Första dagen på veckan.

Det är även dags för veckohandling. Dock kommer detta att räcka nästa vecka också (med eventuellt något småköp av saker som inte har jättelång hållbarhet, typ mjölken). Det betyder i alla fall att jag kommer att, på det jag köpte idag, klara mig fram till lönen den 27:e.

Hatar när en går till kassan med alla dessa varor, men att plocka upp det hemma är minsann en fröjd :-D

 

Den här dagen annars då?

Jo, jag kan ju inte säga att jag jobbat ihjäl mig precis... "Min" förskola hade planeringsdag idag, vilket innebär stängningsdag, vilket innebär inga barn, vilket innebär att ingen mat behövs.

Hade först tänkt ta ledigt idag (ta ut komptid hela dagen), men ångrade mig och planerade istället in att fixa runt lite i köket. Organisera och så, så att det blir som passar bäst för mig.

Dock är det ju inte direkt ansträngande om vi jämför med att fixa frukost, lunch och mellis.

Maten ska ju vara färdig vid specifika tider på dagen, och sådana här dagar kan jag bara ta saker som de kommer liksom.

 

 

Det här är ett sådant där totalt random blogginlägg. Ett sådant som bara blir till genom att logga in och börja skriva.
Har ingen som helst tanke med det, utan skriver bara för att jag kände för att blogga.

Och kanske liiite för att jag älskar ljuset och färgerna i dessa bilder ;-)

 

Som ni vet så har jag nytt Photoshop och snabbare dator nu, och brukar därför numera sitta och kolla igenom gamla bilder jag inte sett sedan... tja, sedan de fotades..

Hittade en mapp med bilder jag tog under någons födelsedag en sommar för några år sedan. Minns ej vem som fyllde år, eftersom vi har så många födelsedagar i juli.

 

Hittade bland annat denna bild på morfar.

Kommer ihåg att den inte gick igenom första gallringen när jag gick igenom bilderna då, på grund av att han minen han gjorde (var andra bilder som blev bättre). Men nu kan jag inte riktigt förstå varför jag valde bort den. Just den här bilden visar ju verkligen morfars personlighet.

Han ville alltid vara med på bild, men sen pratade han så mycket (hela tiden) under fotograferingen att det nästan var omöjligt att få en bild utan någon lustigt minspel... ;-)

Han var verkligen jordens underbaraste människa!

 

 

Texten innehåller prat om vikt och hälsa.

 

 

 

 

Om du radar upp ett gäng människor framför dig som alla ser olika ut – långa, korta, tjocka, smala o.s.v. – så är det omöjligt att se vilka som mår bra och vilka som mår dåligt.

Det går inte att se på en människas kroppsbyggnad hur hen mår eller vilket liv hen lever.

Och likt fullt envisas hela världen att fortsätta anse att tjock automatiskt betyder sjuk och ohälsosam. Samt att smal automatiskt betyder hälsosam.

 

Visst, det finns en ökad risk att som överviktig drabbas av sjukdomar som t.ex. diabetes.

MEN "ökad risk" betyder inte ATT man kommer drabbas av diabetes för att man är tjock.

Och det här "de dör i förtid"... Jag förstår faktiskt inte riktigt vad det betyder om jag ska vara ärlig.

Om jag dör vid 86 års ålder; betyder det då att jag ska gräma mig på min dödsbädd, för att "om jag varit smal skulle jag ha levt till 90"...??

Att också vården fortsätter bygga på synen om att tjock=ohälsosam och smal=hälsosam är något jag verkligen inte kan förstå. Så till den grad att tjocka diskrimineras av vården.

Har läst SÅ många historier de senaste åren; vittnesmål om hur tjocka människor bemöts av vården. Hur tjocka människor inte ens får rätt vård, för att så fort läkarna ser personen så handlar hela besöket om hens vikt. Oavsett vad hen kom in för. 

Stukad fot? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.

Huvudvärk? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.

Försämrad hörsel? Gå ner i vikt så ska du se att det löser sig.

 

Dessutom – och nu kommer vi till kärnan av varför jag ville skriva detta – så håller vården fast vid det här med BMI som om det vore en livboj på Atlanten. Jag tycker BMI ska skrotas helt, och speciellt inom vården!

BMI säger ingenting om en människas hälsotillstånd. Ingenting. BMI är helt värdelöst och ska inte användas på människor.

Min slutsats efter ALLA historier jag läst är att vården verkligen stirrar sig blint på ditt BMI-värde. De skiter i hur ditt liv ser ut, om du är aktiv eller passiv, om du äter bra eller dåligt samt kort och gott om du mår bra eller dåligt.

Om ditt BMI ser "bra" ut (är lågt) så mår du bra. Enligt vården.

Om ditt BMI ser "dåligt" ut (är högt) så mår du dåligt. Punkt slut tydligen.

Ett enkelt bevis på hur uselt BMI som hälso-mätinstrument är; visas i att människor som tränar mycket faktiskt ofta har ett högt BMI ,kanske upp mot "fetma". Och de gör ju faktiskt exakt vad vården vill att de ska göra.

 

Hörde en sak i podden Postpatriarkatet, och jag håller med om att "prata om hälsa" blivit synonymt med att stirra sig blind på vikten/BMI i siffror. Hälsa är endast vikt. Spelar som sagt ingen roll hur du mår i övrigt eller vilka värden du har. Är du smal mår du bra och är du tjock mår du dåligt.

Nej, skrota BMI säger jag! NU! Och sluta lägga så mycket vikt (ordvalet oavsiktligt) vid vikten.

Självklart är det viktigt att prata om hälsa, men det GÅR faktiskt göra på andra sätt. Det går att fokusera på hur personen mår utan att dra in vågen och fastna där.

Ta prover. Prata med personen/patienten.

Det går inte fastställa en persons allmäntillstånd genom att endast fokusera på ytan och siffrorna på vågen. Det går inte.

En tjock person kan ha perfekta värden och allmänt må bra, och en smal persons värden kan vara helt åt skogen och hen mår helt ruttet.

Jag har, innerst och ärligt, aldrig känt mig så lycklig och fri som efter att jag gjorde mig av med vågen för ett år sedan.

Och jag mådde verkligen inte bra under alla de år (typ hela mitt liv) jag konstant tänkte på vikten och tänkte tankar som "Om jag bara blir smal..." Jag har dagboksanteckningar som vittnar om detta.

 

Nu är detta skitlångt och har tagit tre dagar att skriva, men jag har så mycket tankar om det och har så svårt att få fram allting i ord.

Men en sak som slog mig för några månader sedan är att om vi faktiskt tänker på det... så kan inte kroppen gå neråt i vikt naturligt.

Biologiskt vill kroppen gå upp i vikt, och därför är orsakerna till viktnedgång:

1. Sjukdom.

2. Tvång. Alltså vi tvingar kroppen till viktnedgång genom bantning.

På den här sidan om millennieskiftet används inte det ordet så ofta, utan det heter "tänker på vad jag äter", "äter nyttigt", "tänker på hälsan" eller valfri fras. Men det ÄR bara omskrivningar för att banta.

Att utesluta saker ur sin kost, att räkna kalorier, att räkna kolhydrater, att leva sitt liv utifrån vad man inte får äta är att banta. Det är ett ätstört beteende.

Plus att det är ju vi människor som bestämt vad vår kropp vill väga... "Mitt mål är [siffra] kilo".

Vi lyssnar inte på kroppen.

Klassiskt scenario: Person sätter igång en bantningsprocess med målet 55 kilo. Sen stannar det på 60 kilo; då heter det att "alltså, det går så segt med de här sista fem kilona. Jag har stått stilla på 60 hur länge som helst nu."

Att kroppen stannat på 60 kilo (eller vad det kan vara) betyder att kroppen vill väga det.

Lyssna på din kropp! Vi måste bli bättre på att lyssna på våra kroppar!

"Jag vill ha tillbaka min kropp".

Säg att du är 30 år idag, och vägde 55 kilo när du var 20. Det kanske var vad din kropp ville väga DÅ. Men 60 kilo, eller 65, 66, 67... kilo kan vara vad din kropp vill väga när du är 30.

Kroppen är inte gjord för att gå ner i vikt med åldern. Tvärtom går man upp i vikt med åren. Dessutom är kroppen i ständig förändring.

Den förändras hela livet. Att vara 40-45-50 och sträva efter din 20-årskropp är biologiskt omöjligt.

 

 

Jag skriver inte detta för att skamma någon som är inne i detta hjul.

Vi har ett samhälle där vi, framförallt kvinnor, inte får åldras. Så det är inte konstigt att detta blir resultatet.

Jag skriver det för att jag önskar en förändring. Ett skifte i hur vi ser på och pratar om hälsa.

Du har bara ett liv. Du vill inte slösa bort det på att räkna kalorier och vara tvungen till extraträning bara för att du tog en tårtbit till på din födelsedag.

 

Har du följt mig länge? Då kommer du kanske ihåg denna bilden.

Satt och gick igenom gamla bildmappar under helgen (förnyad redigeringsinspiration ni vet :-)) och kom till den här. Den som jag skapade för flera år sedan och som jag blev så nöjd med.

Och vet ni vad? Jag känner mig fortfarande nöjd med den. Jag gillar den fortfarande.

Framförallt gillar jag känslan av magi i den.

Kommer ihåg att det var en av bilderna jag hade med på min utställning på Hortlax bibliotek för ett gäng år sedan, och jag fick bra respons på den. Minns inte vilket år dock. 2013? 2014?

Såhär i efterhand känner jag dock en önskan att jag skapat alla bilder på det här temat. Typ böcker och magi. Jag ställde ju trots allt ut på ett bibliotek.

Nåja, det blev bra ändå.

 

#återupptäckagamlabilder

 

När man en gång per...millennium...äter en s.k. Instagramvänlig frukost vore det väl dumt att inte dokumentera den ;-P Eller vad säger ni? Hehe ;-D

I vanliga fall, de gånger jag faktiskt äter frukost, är de inte direkt Instagramvänliga. Det är i sådana fall en slät filtallrik tillsammans med en platt ostsmörgås, ätandes framför datorn.

Men idag blev det i alla fall, som ni ser, en färgglad frukost á la Instagram.

Yoghurt med hallon, mango och några puffar av en blandkrydda bestående av kanel, kardemumma och ingefära.

Till detta en smörgås med avokado, kokt ägg, rädisa och så lite svartpeppar på det.

 

 

Vad händer annars då i mitt liv denna septemberlördag?

Åssit! Nada! Ingenting!

Nackdelen med att vara introvert är som sagt att en behöver hela helgen för att vila upp sig. Detta känns både skönt, men samtidigt lite stressande, då det känns som att en borde se till att hinna göra saker som en inte har tid till under veckorna.

Okej, har visserligen tvättid i eftermiddag/kväll, men det räknas inte. Dels är det tråkigt och dels tycker jag inte det räknas som att "göra något". I alla fall för MIG, som inte har några hinder med min kropp eller i min vardag.

 

Tänkte att jag i alla fall skulle försöka brainstorma fram lite bloggidéer och kanske en flytande liten bloggplanering för den kommande tiden.

Ja, jag vet att jag och planering går dåligt ihop eftersom jag kan ha högtflygande planer jag drar igång med, men som sedan rinner ut i sanden. Av den anledningen tror jag faktiskt att lite mer spontant bloggande passar mig bättre.

Menar dock inte att jag kommer dra ner på bloggandet igen. Jag känner både foto -redigerings -och blogglust och inspiration nu när min dator är snabb igen.

Om jag har bloggen uppe, håller på att skrvia ett inlägg och kommer på att jag skulle behövt en speciell bild men att den är oredigerad... Förut hade jag varit tvungen stänga ner bloggen och internet, öppna Photoshop och sedan tog det typ en halvtimme att fixa iordning den bilden.

MEN numera kan jag faktiskt snabbredigera bilden i PS samtidigt som blogginlägget ligger öppet och väntar på mig :-D

 

Alltså, jag har verkligen kommit in i en det-är-riktigt-kul-att-laga-mat-period.

Vet att jag tjatat om detta på bloggen i de senaste inläggen, men kommer knappt över hur KUL jag tycker det är! Som sagt så har jag aldrig tyckt om matlagning förut, men intresset har vaknat till liv sedan jag började jobba i kök.

 

Däremot gäller mitt nyvunna intresse mat som innehåller kända råvaror. Dras därför till typ husmanskost och sådant, och inte lika mycket till "fin" mat med ingredienser en knappt kan uttala namnen på. Eller för den delen ens hitta i matbutiker...

 

Tänkte att jag i detta inlägg skulle lägga ut de middagsrätter jag gjort den senaste tiden, då jag till och med varit så duktig och faktiskt kommit ihåg att fota :-)

 

 

 

På kvällens schema stod, förutom tvätt, storhandling.

Tänkte att jag gör ett kort litet inlägg som får fungera lite som en "mathaul", men på bloggen. Annars är ju hauls något som mest händer på Youtube.

Som sagt har jag haft lite extra inspiration och känt glädje inför matlagning den senaste tiden.

Tycker det är jättekul, då jag tidigare aldrig tyckt om att laga mat.

Men nu, som sagt, känns det faktiskt väldigt tillfredställande att laga olika maträtter från grunden.

Jag hoppas verkligen att det håller i sig :-D

 

 

Egentligen behöver jag väl bara lägga upp själva bilden; texten jag lagt in på den säger ju faktiskt vad jag vill fråga. Dock känner jag att jag ändå vill skriva en text till.

 

Nu är det alltså dags för höstsäsongen i bloggvärlden, och jag vill passa på att höra med er helt enkelt vad ni önskar för content här på Pixeliebloggen.

Självklart gäller i grunden att blogga för och vad man själv gillar. Men en vill ju faktiskt också kolla upp lite med läsarna. Ta tempen på vad ni vill läsa om. Kolla upp vad som skulle få er att vilja fortsätta följa bloggen.

 

 

Jag har sedan länge märkt i blogg -sociala medievärlden att långa texter ofta skrämmer iväg besökare och väldigt många dras till konton där det endast publiceras bilder. Det är därför jag frågar.

 

Ni får mer än gärna ge mig tips på fototeman. Tror att det kan vara en fin idé att ha en temalista till hands när fotoinspirationen tryter.

Jag har dessutom en känsla av att det är roligare och mer utmanande att fota på olika teman när det är någon annan som kommit på dem. Jag får liksom tänka till lite extra eftersom jag inte vet vilka teman som kan dyka upp.

 

Bomba som sagt gärna med vad ni skulle vilja se för content.

 

Nu när jag har en nyare version av Photoshop (vilken är jäklat MAGISK!) och att min dator går snabbt och bra att använda så är det äntligen roligt att redigera bilder igen!

Tidigare har det nästan varit en plåga. Tror det varit en bidragande del till min brist på fotoinspiration; att jag knappt kunnat redigera pga tuggummidator.

 

Men nu när det är kul igen så har jag senaste veckan suttit och nyredigerat lite random gamla bilder. Jag ÄLSKAR hur bra det går nu!!

Bilden i detta inlägg är en av dessa bilder, och jag blev faktiskt riktigt nöjd med resultatet.

Hade varit ännu roligare om det varit en uppstyrd temafotografering, men det var det inte. Hade det varit en temafotografering hade jag nog styrt upp lite äldre kläder, typ utklädnings-medeltidsaktigt.

Inte för att jag har sådana kläder, men det hade varit en kul fotografering :-)

 

Nåja, tycker jag blev jättenöjd med denna bild också.

Lade till lite svagt med "fairy dust" som kommer genom fönstret, samt lite struktur på väggarna och jag gillar som sagt resultatet.

 

Kanske ska jag sätta mig ner någon dag och skriva ner vilken typ av temafotograferingar jag drömmer om att göra... Just nu vet jag inte riktigt, utan det är lite flytande. Att skriva upp det kanske skulle göra mina idéer lite lättare att visualisera...

 

Va? Vad sa du?

Ny månad? Höst?

Ja, det går väl inte att stoppa antar jag.

 

Om det finns något jag innerligt önskar så är det att jag skulle känna som typ större delen av befolkningen. I alla fall befolkningen på planeten Sociala medier.

Det är stickade tjocktröjor, det är ljus, det är bilder på rykande tekoppar, det är plädar och tjocka toffelstrumpor. Dessa bilder kombinerat med löv i rött och gult.

Och visst, jag erkänner att hösten är vacker. Kanske till och med den vackraste av de årstider vi har.

Allt detta spelar ingen roll. Jag gillar inte hösten ändå.

 

Ja, jag HAR försökt! Ni anar inte hur mycket jag försökt ändra mitt tankesätt för att börja gilla hösten. Jag VILL älska hösten! Jag VILL vara den här människan som älskar att gosa ner mig under en filt med en kopp te samtidigt som regnet smattrar i mörkret utanför fönstret.

Men ångesten över mörkret knockar omkull mig varenda gång. Varenda jäkla år.

Jag vill absolut inte använda ordet ångest för lättvindligt (ungefär som så många slänger sig med ordet "deprimerad") men det är det enda ord jag kommer att tänka på. Det ordet som passar bäst in i just detta sammanhang.

Jag känner hur det typ drar ihop sig i bröstet av panik när jag tittar ut, inser att det är mörkt och klockan bara är 21:00.

 

Jag tycker visserligen det är mysigt med levande ljus; men jag svettas halvt ihjäl av tjocktröjor (ja, även under höst och vinter), jag är ingen storkonsument av te & kaffe, jag är för rastlös hemma för att sitta en längre stund under en filt/pläd och jag tål inte saker på fötterna (vilket inkluderar både strumpor, tofflor, sockar och skor).

Ska jag vara helt ärlig så gillar jag överhuvudtaget inte att ha kläder på mig. Går ofta omkring naken (endast underkläder) hemma.

 

Så... jag HAR försökt, försökt, försökt och försökt lite till.

Men hösten är inte min årstid. Inte än i alla fall.

Jag hoppas väl fortfarande att det ska komma med åldern; att jag genuint kommer att tycka om hösten så pass att jag till och med ser fram emot den till en viss del.

 

 

Allt detta gäller tyvärr trots att jag vet att det inte går göra något åt.

Årstiderna växlar ju året runt, varje år. Det blir höst varje år. Det går mot mörkare tider varje år.

Så jag har till och med försökt att inte tänka på att det är höst. Inte tänka på att det är mörkt. Men det har inte heller fungerat.

 

Så nej, jag är helt enkelt ingen höstmänniska.

 

 

Hör du till dem som känner att hösten är en större "nystart" än nyår? (INTE bantningsmässigt alltså, utan typ allt annat i livet.)