400D vs. 5D mkII
Jag fick en kommentar för ett tag sedan med ett önskemål om att skriva lite om skillnaderna mellan min 400D och min nya 5D mkII. Nu har det äntligen blivit av att fota de jämförelsebilder jag behövde till detta, så här kommer inlägget...
I det här inlägget skriver jag om just Canon, endast av den anledningen att jag inte har någon erfarenhet och väldigt lite kunskap om andra märken.
 
Vill även tydliggöra att jag inte är överdrivet duktig när det gäller det tekniska, så inlägget blir inte hur en proffsigare fotograf skulle skriva. Men jag ska göra mitt bästa.
 
Den mest markanta skillnaden mellan dessa två kameror (om vi bortser från det uppenbara, som storleken, att det ena är en instegsmodell och det andra en proffskamera och självklart PRISET) är att det ena har en Fullformatssensor och den andra en s.k. APS-C sensor. Det senare brukar kallas för "crop-sensor".
Sensorn sitter inuti kameran och är den som tar emot ljuset för att sedan förvandla det till pixlar, som i sin tur tillsammans bildar ett foto. Ju större sensor desto ljuskänsligare kamera, och bilderna blir därför kvalitativt bättre (Källa).
 
 
Enkelt uttryckt får en APS-C sensor inte med hela bilden som en fullformatare får (se bilden ovan). Den "beskär" bilden, vilket innebär att det på ett sätt inte blir samma brännvidd på bilderna, även om man fotat med samma.
Till exempel: Du fotar med en Fullformatskamera och en APS-C kamera, och du fotar med brännvidden 50mm med båda. Du står på samma ställe, men det kommer se ut som om du står betydligt närmare motivet med APS-C kameran.
50mm blir alltså 50mm med en fullformatare, men med en cropsensor är det som att du fotat med en brännvidd på ungefär 80mm.
 
Bilderna här under är ett exempel på detta. ↓
Jag har haft mina två kameror på exakt samma plats (på stativ, så det är EXAKT samma plats) och objektiven inställda på brännvidden 50mm. Jag har INTE beskurit någon av dem.
Råkade bli lite olika färgredigeringar, men det är ju ändå brännvidden som ska fokuseras på.  
 
 
Som ni ser så får man med betydligt mer med en Fullformatssensor, medans man med en cropsensor kommer betydligt närmare motivet.
Däremot behöver inget av dessa vara något negativt. Det behöver inte vara bättre med fullformat bara för att man "vet" att det är en kamera i proffsklassen. Om man ska fota t.ex. vidvinkel kan det vara en fördel med fullformat, då man som sagt får med så mycket, och att man utnyttjar HELA brännvidden på objektivet.
Men om man tycker om att fota med teleobjektiv är det faktiskt en större fördel med en cropsensor, då man som sagt kommer ännu närmare motivet. Om du t.ex. har ett teleobjektiv som går ända till 200mm (t.ex. 70-200) så får du brännvidden 320mm istället för 200...
 
Då en fullformatssensor tar emot mer ljus gör att det blir en ljuskänsligare kamera, vilket jag tycker är bland det bästa med min 5D mkII. Det gör att man faktiskt kan öka på ISO´t för att slippa oskärpa, utan att man får störande mycket ISO-brus.
400D:n har endast några ISO-steg; 100, 200, 400, 800 samt 1600. Och jag ville helst inte använda 1600 då bilderna tappade så mycket detaljer p.g.a. bruset. De instegsmodeller som finns nu har jag det för har några fler steg i alla fall.
Men 5D mkII har ett ISO-omfång på mellan 50 och 25600! Vilket betyder att man faktiskt kan gå upp i ISO-tal utan att bilderna känns förstörda av bruset.
 
Det är några av de stora sakerna som är skillnaden mellan min gamla och nya kamera.
Men tänk på att objektivet nästan gör ännu mer för en bild än vad kamerahuset gör! Om du vill uppgradera kameraväskan, men är osäker på fullformat eller APS-C sensor, så kan du köpa t.ex. en 60D, 7D eller liknande och satsa på ett bättre objektiv.
 
Hoppas att jag inte bara rört till det för er ;-)