Hejsan Hoppsan!
Oj, det blev visst ett uppehåll här på ett par dagar...

Men men... Jag fick en kommentar/fråga om hur man gör för att länkarna/bildlänkarna får en sådan "mjuk" hover-effekt; alltså att det är en mjuk övergång när man för muspekaren över dem.
Blir mer av ett snabbtips, men sådant kan ju också vara roligt, eller? :-)

Kopiera texten i den här rutan.
Gå in i kodmallen och klistra in den ovanför </head>.

<style type="text/css"> a{opacity: 1; -webkit-transition: opacity 0.7s linear; -webkit-transition: all 0.5s ease-out; -moz-transition: all 0.5s ease-out; transition: all 0.5s ease-out;} a:hover{opacity: 0.6; -webkit-transition: opacity 0.7s linear; -webkit-transition: all 0.3s ease-out; -moz-transition: all 0.3s ease-out; transition: all 0.3s ease-out;} </style>

Nu tänkte jag (äntligen) få det till att bli att skriva mina bidrag till veckans temafrågor i Bloggutmaning365 ;-)
Har tänkt skriva dem i flera dagar, men har inte kommit till skott att fota bilden jag tänkte använda. Därför tänkte jag att jag, istället för att göra flera olika inlägg i efterhand, göra ett inlägg med de frågor som varit hittills i temat.

I ärlighetens namn ser jag i princip aldrig på film, men av det jag ser är det absolut komedier jag föredrar. Jag har inte särskilt mycket film i min ägo, men går ni igenom min DVD-hylla så finns där i princip bara komedier (plus Beck-filmerna ;-))
Jag tror det handlar ganska mycket om att jag extremt lättskrämd när det kommer till film. Skräckfilmer går jag inte ens i närheten av (vilket mina närmaste kan intyga) och till viss del kan jag även bli skrämd av thrillers.
Tror det är anledningen till att jag föredrar någonting lättsamt.

Dock finns det självklart undantag.
Den första actionfilmen jag såg (som jag minns det) var Face off, och jag tycker fortfarande den är bra. Sedan filmer som Independence day och Day after tomorrow gillar jag också.
Storfilmer som Sagan om ringen (trots att fantasy inte direkt är min melodi), Titanic och självklart Hungerspelen tittar jag gärna på.
Jag irriterar mig otroligt lätt på romantiska komedier och sådana är det mycket sällan jag skrattar åt. När det gäller komedier är jag betydligt mer åt det lite mer "sjuka humor"-hållet, t.ex. Hem till Midgård (okej, ingen film. But you get the point), vilket jag tror jag skrivit om tidigare.
Annars så har jag sedan tonåren gillat Stefan&Krister-buskis (buskis är väl i princip synonymt med Stefan&Krister numera...), vilket ni förmodligen har upptäckt om ni tittar på bilden i det här inlägget ;-)

Sammanfattningsvis kan man nog säga att "ju lättsammare desto bättre" för min del :-)


På den här frågan måste jag svara på BIO!
Jag ser som sagt inte så mycket film (annat än vissa jag typ varvar ;-)) men jag tycker att film absolut ska ses på bioduken. Trots att jag inte gillar trängseln på biografer och att sitta inträngd i en biofåtölj så får man en helt annan känsla för filmen än att se den hemma på sin, relativt, lilla TV.
Plus att jag ALLTID somnar när jag ser film hemma (fråga mina syskon ;-)) och det gör jag inte på bio. Vilket faktiskt gör att jag faktiskt får se både hur filmen börjar, HELA handlingen OCH hur den slutar.

Jag vet att många skrivit att fördelen med hemmafilm är att man börja se den när man vill och man kan göra flera uppehåll utan att missa en del av filmen.
Och visst kan jag också tycka det är en fördel. Men just för mig är det just det som är en bidragande orsak till att jag väljer bio. Det känns som om jag är mer fokuserad och blir inte distraherad lika lätt av annat.
Så det blir absolut bio för min del!
Plus att jag ÄLSKAR Piteås biograf; Bio 3:an! Den har tre salonger och man ska helst av allt se filmer på Saga (den största). Röda kvarn går också an, men Metropol tycker jag är så liten att det nästan förlorar lite av biokänslan. Men det är dock fortfarande trevligare än att se filmen hemma ;-)
Oj! Det var värre det...
Då jag kan så otroligt lite om filmvärlden och har sett så få filmer så vet jag inte riktigt om jag har någon favoritskådespelare. Jag kan se en film/serie och tänka "Åh, hen gjorde den rollen riktigt bra!" och sedan ser jag något annat och tänker samma sak om någon annan. Så favorit? Jag vet inte riktigt.

Kan sväva ut lite och börja med en skådespelare som jag INTE gillar (medan jag funderar vidare)...
Det finns nämligen en skådespelare jag verkligen inte klarar av. En skådespelare jag bara tycker är jobbig att titta på, på grund av de rollkaraktärer han gör. Och det är Jim Carrey!
Hans rollkaraktärer är FÖR jobbiga. För... mycket helt enkelt. Jag klarar inte av att se dem.

Men sådant jag gillar är nog ändå mer specifika rollprestationer än en "hel" skådespelare...
T.ex. Jonas Karlssons insats i svenska filmen Livet är en schlager. Absolute brilliant tolkning!
Eller Per Regnar som psykopaten Sten Frisk i Tre kronor. DET måste väl ändå vara en av de absolut BÄSTA svenska skådespelarinsatser hittills! Det är imponerande hur man kan lyckas tolka en karaktär så obeskrivligt övertygande!



När det kommer till amerikanska skådespelare blir det genast svårare. Vilket egentligen är rätt konstigt, då man nästan kan säga att det är just de som är Kändisarna, i och med Hollywood... Men nu när jag sitter ner och försöker komma på någon så tog det absolut stopp i huvudet. Jag kommer knappt på ett enda namn...
Jag har absolut ingen koll på skådespelare/kändisar i USA, speciellt inte nu när det ett tag varit typ "generationsskifte" i Hollywood... Det är min syster som har benkoll på den här världen, och jag är som sagt helt lost.
...
Ett X antal minuter senare...
Nej, nu ger jag upp! Det har helt låst sig i huvudet och nu kommer jag inte på en enda amerikansk skådespelare, och inte en enda amerikansk film -oavsett genre!
Det finns för många ;-)
Provade att googla lite, men inte blev jag klokare för det...
Jag har helt enkelt inte sett tillräckligt många filmer med samma skådespelare för att ha en favorit... Hm... tja, det var knepigt.
Helt ärligt skulle jag nog helst av allt vilja skriva min egen film om jag skulle "leva i någon film". I och för sig, ska man vara lite filosofisk så är det väl på ett sätt det jag (och vi alla) faktiskt gör ;-) Vi skriver vårt eget manus. Skapar vår egen "film" (livet)...
Men om man tar fantasidelen av frågan så skulle det kanske inte vara så dumt att skriva sin egen film. Få skriva in vissa saker man vill ska hända o.s.v. Kanske inte skulle vara helt fel. Eller? Nja, kanske inte ;-) Jag vet inte. Men drömma och fundera har ju aldrig varit förbjudet...
Annars då? Jag har nog två val av filmer; den ena är (faktiskt) svensk och den andra amerikansk (okej, egentligen en serie. Men vi tänjer lite på gränserna ;-))

1) "Vi på Saltkråkan"
Detta val kom till mig helt plötsligt, men det känns väldigt naturligt. Jag har alltid drömt om att tillbringa ett "sommarlov som i Saltkråkan-filmerna". Helt fritt, utan moderna teknikprylar som iPhones (eller mobiler överhuvudtaget), surfplattor, datorer, internet o.s.v.

2) VÄNNER
Ja, det är en serie. Men jag tyckte alltid karaktärernas liv verkade så roliga; till och med under deras motgångar och andra tråkigheter. Självklart vet jag ju att det var en KOMEDIserie, men i alla fall. Den här frågan handlar ju om fantasi... Av någon anledning får jag känslan av att "allt är möjligt" när jag ser just VÄNNER. Kan inte sätta fingret på precis vad det är, men det är en känsla jag får.


Ja, jag har egentligen rätt "lama" svar på frågorna den här veckan; men å andra sidan skulle jag gissa att jag kanske har valt saker som ingen annan valt? Eller?
Finns det någon mer där ute som, precis som jag, inte klarar av skräckfilmer, föredrar komedier (och framförallt buskis) och inte hänger med vad som händer i Hollywood?

Så var det söndag, och söndagar i 365-utmaningen betyder listor. Den här gången handlar det om att vi ska lista fem leksaker vi tyckte extra mycket om under barndomen.
Detta avslutar även Barndomsveckan. Nästa veckas tema är filmer.


Vad var då mina favoritleksaker?
Även detta var lite knepigt att komma ihåg, då jag som sagt mest satt och ritade. Hann förmodligen avverka ett X antal sådana där 1 kilos-ritblock från Barnens hus under mina barndomsår...
Och leksaker led vi ju inte direkt någon brist på, men just nu är det som om jag knappt kommer på en enda konkret sak...
Så jag listar de jag kommer på allteftersom

♦ Min "Lassie"-hund
Som ni säkert förstår så var det ett lite större mjukisdjur liknande en Collie.
Fick denna i julklapp ett år, minns inte vilket.

♦ Dockan "Sofia"
Fick den när jag var 1 år eller något sådant. Tror den finns kvar någonstans; förmodligen uppe på förrådsvinden hos mamma och pappa. Dock är den väl inte direkt särskilt ren vid det här laget och har förlorat säkert drygt hälften av stoppningen ;-)
Namnet Sofia har jag inte minsta aning om varifrån det kommer. En jul fick även jag och min syster varsin likadan docka med brunt hår, och första meningen efter upplockningen från kartongen var "En Elisabeth-docka!" Var vi fick det namnet ifrån har jag absolut NOLL aning om, då jag inte tror att dockan hette det (det var inget namn som stod på kartongen).

♦ Min ritlåda
Det var en låda fullproppad med olika pennor; tuschpennor, vanliga färgpennor, vattenfärger o.s.v.
Minns att jag länge velat ha en sådan, och när jag en gång varit till tandläkaren... eller nej, vänta. Det var nog en av gångerna jag varit och klippt tungbandet (gjorde det 2 eller 3 gånger som barn, då jag inte kunde få upp tungan tillräckligt för att kunna säga R på rätt sätt). I alla fall; hade varit och gjort det, och efter det fick jag gå in på Lek&Hobby (som på den tiden låg på Rådhustorget) och där köpa någonting jag ville ha :-)

♦ Min skrivmaskin
Detta kanske inte klassas in som direkt leksak, då det var en riktig skrivmaskin. Men känner att jag ändå måste ta med den i den här listan.
När vi var små fick vi på lördagar välja "lördagsgodis eller pengar". Det var en tjugolapp vi fick i så fall (ungefär motsvarande lördagsgodiset).
Någon gång under lågstadiet (tror jag det var) bestämde jag mig för att under en period ta pengar istället för godis för att spara pengar till en egen skrivmaskin (inga datorer då inte...) Sagt och gjort så bytte jag ut lördagsgodiset mot veckopeng i vad som kändes som jättelänge ;-) plus att jag sparade födelsedags -och julklappspengar.
Och till slut var dagen där, dagen då jag fick åka och köpa min alldeles egna skrivmaskin. För mina EGNA pengar! Minns inte var den inhandlades, men jag minns att den kostade 770 kr.
Minns också att när försäljaren förstod att det var jag själv som sparat ihop pengar till den (jag var kanske 8-9år) så fick jag den för 700 kr ;-)

♦ Min första CD-freestyle
Någon gång i början av gymnasiet köpte jag min första CD-freestyle. På Elgiganten i Luleå.
Jag hade ju bara haft vanliga kassettfreestyles tidigare (självklart; då det inte fanns något annat), så jag minns att det kändes otroligt lyxigt att kunna ta med sig CD-skivor! Att kunna hoppa mellan låtar även på freestylen! (Min första mp3 köpte jag först 2006, och då var jag ju ändå 22 år).
Denna CD-freestyle lyssnade jag i alla fall på tills den, bokstavligen, var alldeles utnött. Till slut kunde den överhuvudtaget inte läsa CD-skivor, och då var det dags för en ny. Men den första jag hade var också den allra snyggaste!

Idag är det Hiss -och Disslördag. Eller rent tekniskt är det söndag, men jag efterpublicerar det här så att det hamnar under rätt datum. Blev av någon anledning inte av att publicera det under lördagen.

Nåja, till inlägget...
Idag ska vi alltså hissa och dissa händelser från barndomen.
Jag hade på det stora hela en bra barndom. Väldigt "trygg och tråkig" egentligen; typiskt Villa-Volvo-Vovve-liv, men minus vovven ;-) samt lite andra bilmärken. En Volvo hade vi visserligen vid ett tillfälle, men annars Opel (som bara krånglade), Saab, Citroën och Toyota (Toyota=Bäst!).
Å andra sidan ger ju ett tryggt liv en stabil grund att stå på, även fast det kan verka tråkigt ;-)

Min lista blir nog inte bara direkt "händelser", utan lite mer allmänt, då jag brukar ha svårt att komma på konkreta händelser.



♦ Att få växa upp i ett lugnt, klassiskt Svensson-villaområde fullt med natur runt omkring.

♦ 2-3 minuters gångavstånd till skolan hela grundskolan. Jag behövde alltså inte åka buss till skolan förrän jag började gymnasiet, och då var det endast en 20 minuters bussresa bort. Ville man kunde man cykla till skolan, då det tog ungefär en halvtimme.

♦ De "oändliga" sommarloven.
När jag var liten tyckte jag att sommarlovet verkade oändligt när jag stod där på examensdagen i juni. Synd att den känslan försvinner med åldern...

♦ De två somrarna då mormor och morfar hade besök av en tjej från Polen.
Mormor brevväxlade (eller gör det fortfarande) med en familj i Polen. Det var lite som en "fadderfamilj", och 1992 samt 1993 (tror jag det var) fick deras äldsta dotter (som då var 16-18år) möjlighet att få komma upp hit och hälsa på några veckor under sommaren.
Jag var 8-9 år då; och det var riktigt spännande att det skulle komma någon från ett annat land. Att träffa någon som inte kunde svenska.
Det skulle vara riktigt roligt att få träffa henne igen; nu när man faktiskt kan prata engelska själv. För trots att engelskaundervisningen här börjar i 1:an så hade vi ju inte direkt hunnit lära oss tillräckligt i 2:an-3:an för att kunna föra längre samtal med någon som inte pratade svenska...

♦ Åka lövat släp varje midsommarafton!
Varje midsommar var vi ett gäng som bodde under helgen på Pottancampingen på Hemlunda (strax utanför Piteå). På midsommaraftonen var det lekar utomhus, midsommarstång, knytkalas med långbord o.s.v. Midsommardagen var lite "lugnare", men vi åt utomhus tillsammans. Dock grillade alla den här dagen sin egen mat; det var alltså inte knytkalas på midsommardagen.
I alla fall, höjdpunkten varje midsommarafton var att en släpvagn kläddes med björklöv och så åkte vi runt Hemlunda på det sjungandes sommarsånger :-)
Det kan jag nästan fortfarande sakna, trots att jag är vuxen ;-)

♦ Att jag mot alla odds fick möjligheten att rida på ridskola en termin när jag gick i 5:an (hösten 1995)!
Jag var aldrig särskilt intresserad av sport, men jag hade ett STORT intresse: Hästar!
Tyvärr kunde jag aldrig gå i närheten av dessa djur då kraftig allergi finns i familjen. (Jag skriver naturligtvis inte detta för att skylla på någon. Absolut INTE! Man kan ju faktiskt inte rå för att man är allergisk).
Men jag kan inte hjälpa att det varit min stora sorg. Om det finns några hästtjejer (eller killar) som läser (som håller på med ridsport); tänk er att ni har ert stora intresse för hästar, men ni har bara möjlighet att se dem på avstånd. Ni kan inte gå nära hästarna, inte rida, inte hålla till i stallet...

Därför är tisdagskvällarna under hösten 1995 något jag verkligen håller tätt intill hjärtat. Det var dagarna jag fick möjligheten att faktiskt gå på ridskola. Åka till stallet. Vara tillsammans med hästarna.
Det var för att möjligheten till skjuts dök upp just den terminen, men den försvann tyvärr sedan. Och nej; det låg så pass långt bort att det inte fanns någon möjlighet att gå, cykla eller åka buss (åka buss när man varit i stallet borde för övrigt vara förbjudet...)



♦ Min extrema blyghet!
Det här har varit min andra stora sorg, speciellt i efterhand. Den har hindrat mig från så mycket genom åren. Det är så mycket jag känner att jag gått miste om, bara för att jag varit alldeles för blyg för att våga.
Jag hade inga vänner, för att jag var för blyg för att ta kontakt med någon.
Jag fick sämre betyg än jag kunde ha fått, för att jag var för blyg för att våga prata i skolan.
Jag var för blyg för att prata för mina åsikter. Och så vidare.
Jag lever efter orden att "se framåt" och att man "inte behöver ångra något". MEN detta är någonting jag skulle gå tillbaka och ändra på, om jag kunde. Ändra på så att jag fick vara mer framåt, modigare.
För när det gäller just blyghet är det inte så enkelt att bli av med. Det är inte bara att "ta sig i kragen". Det kräver MYCKET jobb, då självkänslan och självförtroendet oftast ligger på botten efter en hel barndom som extremblyg.
Jag är så glad över de stora framsteg jag gjort inom detta!
Och det känns så roligt att jag verkligen hittat något jag brinner för så mycket som t.ex. Genus, då jag idag har modet att verkligen stå upp för och argumentera för mina åsikter i frågan! Det hade jag aldrig vågat tidigare i mitt liv, och det känns som sagt så ROLIGT att känna att jag vågar argumentera för och debattera om det!

♦ "För mycket" trygghet.
Vill först bara klargöra att det här med tryggheten till allra största delen ligger på Hiss-sidan!
Men jag tror att "för mycket" trygghet också ger ett litet handikapp inför vuxenvärlden.
Efter en "övertrygg" barndom är mitt trygghetsbehov enormt! Det är mitt största hinder i min dröm om att våga "kasta mig ut och se var jag hamnar". Och att komma över den tröskeln är svårare än man kan tro. På samma sätt som blygheten är det inte så enkelt som "Bara gör det!"
Det sitter djupare rotat än så, hur mycket jag än skulle vilja att det var så enkelt som "Bara att göra det!"...

♦ Se sista punkten på Hiss-sidan som handlar om hästarna.

Det är dagens fråga i Bloggutmaning365.
En ganska knepig fråga egentligen, till vilken jag ärligt talat inte hade något säkert svar direkt. Det var inte så att "ja, självklart" eller "nej, absolut inte".
Livet kändes ju å ena sidan betydligt lättare på den tiden. Tiden då ens största bekymmer var att jul -och sommarlovet inte kom tillräckligt snabbt ;-)

Kanske om det var så att man fick "ta med sig" vissa erfarenheter och så när man åkte tillbaka. Kanske. Så att jag kunde ändra på en del saker jag önskar jag gjort annorlunda. Eller ta med min "nya personlighet" (den mindre blyga) till mitt barndomsjag.
Men skulle då nutiden se annorlunda ut? Garanterat. Och är det ens säkert att det skulle vara till det positiva? Det är inte säkert.
Jag tror egentligen inte på ödet, men på ett sätt kan jag inte låta bli att tro att saker och ting händer av en anledning. Att saker och ting kommer till oss när vi är redo för att hantera det. På något sätt. Nu är ju inte detta skrivet i sten. Jag är dessutom inte säker på om jag verkligen får fram hur jag menar; jag hittar egentligen inte riktigt rätt ord för att beskriva det här.

Så när jag tänker lite extra på den här frågan, så blir mitt svar ändå att Nej, jag skulle inte vilja gå tillbaka till min barndom igen. Vår historia är en del av pusslet av hur vi är idag. Jag tror inget gott kan komma i att gå tillbaka och "ändra i historien".
Nu menar jag inte att det inte finns saker/handlingar som är berättigade att kanske vilja ändra, men jag kan ju bara skriva utifrån mig och mitt eget liv.

Har det verkligen gått ÅTTA dagar av det nya året? Är det säkert? ;-) Är det inte bara något fel på min kalender?
Nej, tydligen är det sant. Det är den åttonde, och frågan i Liies bloggutmaning idag är Var det något du gillade som barn som räknades "höra till det andra könet"?

Jag önskar innerligt att jag kunde svara ett säkert "JA" på den här frågan. Önskar så att jag gått emot en massa normer under barndomen.
Men jag var nog en väldigt stereotypisk tjej på flera plan. Dessutom var ju detta sent 80-tal samt 90-tal. Trots att jag inte är så gammal hade inte genusmedvetenheten direkt slagit igenom. Är dessutom uppväxt i ett väldigt stereotypiskt hem.
I alla fall; flickor förväntas leka lugna lekar, och jag trivdes bäst med att sitta inne och läsa, skriva, måla och skriva (som jag skrev i förra inlägget). Jag lekte med Barbie, pysslade, lekte Lilla sjöjungfrun och Madicken.

Dock har jag, i alla fall det jag minns, alltid varit mer för byxor än för klänning. Inget speciellt i och för sig, har ju bara levt under den tiden då byxor varit för både tjejer och killar. Men ändå. Byxor före klänning. Helst jeans.
Rosa var inte min favoritfärg och jag tyckte hockeybilderna var roligare än hästbilderna (samlingsbilderna). Inte så att jag samlade på hockeybilder, men jag samlade knappt på hästbilder heller.

Däremot, en sak jag kom på när det gäller vad som var "för killar eller för tjejer" handlar om skridskor.
Skidor fångade aldrig mitt intresse. Jag hatade när skidor stod på gympaschemat. Men skridskor däremot har jag alltid tyckt om. Bortsett från att man frös så mycket om fötterna efter ett tag så tyckte jag (och tycker) att det är riktigt trevligt att åka skridskor.
Naturligtvis hade jag den vita varianten som barn; den med de där jobbiga taggarna! De "hette" ju tjejskridskor... Och de svarta var killskridskor, så det var ju killarna som skulle använda dem...
Vad är det för något påhitt egentligen? Jag vet inte hur det är idag, men hoppas verkligen att detta har ändrats!
För vaddå "tjejskridskor" och "killskridskor"??
Det finns inget som heter tjej -och killskridskor.
De vita är konståkningsskridskor och de svarta är hockeyskridskor!
Det har ingenting med kön att göra, bara för att de råkas vara vita respektive svarta...
Jag hade stora problem när jag skulle lära mig åka, då jag tyckte att de där förbannade taggarna fram hela tiden var i vägen. Efter något år provade jag hockeyskridskor istället, och de gick ju BETYDLIGT bättre att åka i!
Dessutom tycker jag de är både snyggare och skönare att ha på sig än konståkningsskridskor.

Så jag tycker vi slopar att kalla saker för "tjej" -eller "kill"-vad-det-nu-kan-vara.
Av vilken anledning ska vi ha tjej -och killfärger, tjej -och killkläder, tjej -och killsporter tjej -och killskridskor o.s.v.?
Varför kan vi inte bara ha Färger, Kläder, Sporter, Skridskor... ?

En 2-årig Erica.

Blev en tidigare visad bild, men jag har inte så många bebisbilder

tillgängliga här på datorn.

Idag är det alltså måndagen den 6:e januari, och första veckan som "endast innehåller 2014-dagar". Det känns faktiskt hur roligt som helst att jag fortfarande är aktiv i den här utmaningen. I vanliga fall brukar det hålla i sig ungefär en vecka, men jag känner mig fortfarande inspirerad :-D
Det är i alla fall andra veckan av Liies bloggutmaning, temat för det här veckan är Barndomen och dagens fråga är Vad vad populärt när du var liten?

So...
Born in the 80´s, grew up in the 90´s...
Kan man som säga, ja. Jag var 5år när det blev 1990 (fyllde 6 det året) och 15 vid millennieskiftet (fyllde 16 år 2000).
Samtliga bilder idag är tyvärr lånade runt om internet, då jag inte har egna bilder på sakerna för att göra ett sådant här minneskollage.

...Nintendo 8 bitars.
Även Supernintendo var ett av de TV-spel som fanns och var populära. Vi syskon fick dock ett Nintendo 8 bitars. Och trots den usla grafiken (om man jämför med idag) så är det just DET spelet jag kan bli sugen på att spela idag om jag vill spela just TV-spel. Även Nintendo 64, men då var jag ju trots allt lite äldre.

...Brythjärtan/Vänskapshjärtan
Ett halsband med berlocken formad som ett hjärta som gick att bryta i två delar, för att t.ex. två "bästisar" skulle kunna ta varsin halva och det skulle då synas att man var bästisar.
Detta finns kanske än?

...Plastnappar
Så många av dessa plastnappar som möjligt, i olika grälla färger och storlekar. Bars ofta som halsband.

...Hockeybilder
Precis som det låter; samlarbilder på hockeyspelare, där NHL-spelare var absolut populärast. Mest en fluga för killarna, men nog kan det väl ha funnits någon tjej som också samlade hockeybilder?
När jag var i mellanstadieåldern kom det även samlingsbilder på hästar/kända hästekipage; "för tjejer"... Tror dock inte dessa blev så långlivade.

..."Dankar"
Dessa "spelkulor" i järn (eller vilken metall det nu var). Och den som hade den största "danken" fick respekt på skolgården.

...Tamagotchi
Åh, jag minns dessa små elektroniska husdjur. Dessa små tingestar som måste ha drivit lärarna till vansinne med sina bip-ljud varenda gång de behövde matas/bajsa/gå ut... Och allas tamagotchis var ju inte direkt synkroniserade... Men så blev de också, efter ett tag, förbjudna i skolan...



...Pogs
Tja, vad kan man säga om Pogs? Små runda brickor man samlade på hade typ en halv miljon av och "tävlade" med andra om att vinna. Minns inte exakt; men tror att man lade typ en var upp-och-ner-vända på varandra. Sedan använde man en speciell metallbricka för att försöka "sprätta" dem till att bli rättvända. Och lyckades man få båda åt rätt håll så vann man båda brickorna. Eller något sådant.
Populärt när jag gick i mellanstadiet.

...Robyn-parfymen
Tja, den måste väl nämnas när man skriver ett inlägg om 90-talet ;-) En mycket populär doft (den doftade liljekonvalj, har jag det för) när jag gick på högstadiet. Blev garanterat poppis i och med filmen Fucking Åmål, som kom ungefär i den vevan.

...Nokia 5210 & Nokia 3210
Dessa är väl egentligen och nosar på 2000-talet, men de får vara med då det är riktigt slutet av 90-talet. T.ex. så var min första mobil 3210:an, vilken jag fick när jag började gymnasiet år 2000.
Minns att det kändes så stort; en EGEN mobil!
Pappa skaffade Nokia 5210 någon gång under andra halvan av 90-talet, och man tyckte den var så "liten och modern" ;-)
Dock höll ju faktiskt batteriet på dessa telefoner i typ (drygt?) en vecka innan man behövde ladda dem... Apple kanske kunde lära något av de tidigare mobiltillverkarna... ;-)
Ja, jag VET att det finns mer saker i moderna mobiler; mer saker som tar ström. Men sista meningen var lite med glimten i ögat.

...Namnhalsbanden
I efterhand kom jag på även namnhalsbanden... Googlade för att hitta en bild, men hittade bara "moderna" namnhalsband, där själva smycket tydligen är hela namnet i något skrivstilsaktigt. Men det är inte de jag menar, utan de där man köpte bokstav för bokstav; de som fanns i ens namn. Sedan trädde man dem på typ en läderrem så att det blev ett halsband.

...90-talskläderna
Minns ni Champion-tröjorna, Complete-tröjorna, Adidasbyxorna med knappar längst hela benen (som man kunde knäppa upp ända upp till höfterna), jazzbyxorna (eller vad de hette) med en kort kjol över...
Och för att inte glömma MAGTRÖJORNA!
Färgerna limegrön och orange. String som helst skulle synas typ en decimeter ovanför byxlinningen (ej samtidigt som magtröjorna dock ;-))
Jag har i och för sig aldrig varit särskilt modemedveten, ens som tonåring. Så det kan hända att jag missat en massa saker som var inne under detta årtionde.

De tre populäraste grupperna på 90-talet måste väl ändå ha varit Hanson, Spice girls och BSB (aka Backstreet Boys).
Spice girls för de lite yngre och Hanson, BSB, Westlife o.s.v. lite mer upp mot tonåren. Hanson kan man väl kanske till och med säga var 90-talets version av tonårstjejers "Ååååhhhh, han är så sööööööööööööt"-tjutande ;-) Gällde främst de två yngre; Taylor och Zachary. Som jag minns det.









Som ni säkert märkt, speciellt ni som följt min blogg ett tag, vet att jag verkligen älskar nostalgi. Jag kan sitta och minnas tillbaka hur mycket som helst ;-)
Därför tror jag att vi avslutar detta inlägg nu. Det lär ju komma fler, om jag känner mig själv rätt... Även om det inte blir inom ramen av denna bloggutmaning.

Okej, visst fanns internet under andra halvan av 90-talet, men det var inte på långa vägar lika tillgängligt som det är idag. Det var modem som var kopplat till hemtelefonen, vilket gjorde att det tog en evighet att komma ut på nätet, och sedan kostade det telefonikostnad... per minut. Minns att vi fick använda internet en halvtimme var, EFTER klockan 18:00, då det var lite billigare.

Det var svårare än jag trodde att hitta saker att skriva på min hiss -och disslista, men det blev i alla fall lika många på varje sida. Först dominerade minussidan, vilket kändes både tråkigt och konstigt. Jag har ju trots allt haft en sådan bra känsla under 2013.
Men så kom jag på att jag ju faktiskt haft en fotoutställning också (konstigt att jag glömde det; det var ju en av de roligaste sakerna under året!) och det stod plötsligt lika :-)

Nu håller vi tummarna för att 2014 blir ett år då plussidan dominerar!

Det här var en hyfsat svår uppgift, då 2013 inte direkt var det bästa bloggåret för min blogg. Jag hade mestadels bloggtorka och har egentligen inte skrivit så många riktigt läsvärda inlägg, tyvärr.

Dock har jag i alla fall lyckats skrapa ihop några...

Några nostalgiska minnen från 90-talet.
Min designhistoria; "Alla är vi barn i början". Mina allra första designer
Mina bilder publicerade i Piteåtidningen.
10 skäl till varför man ska bo i Piteå på sommaren!
Tipsar om roliga typsnitt.
Mina första bilder på NORRSKEN!
Bloggdesigner gratis att ladda ner!

Helt ärligt så är detta en fråga som jag tänker på inför och efter nyårsafton varenda år.
Av någon anledning så, hur hopplöst det än känns vid ett visst årsskifte, så får jag alltid en känsla av "allt är möjligt" och typ "Nytt år, nya möjligheter". Det känns verkligen som om det kommande året har potential att bli det bästa hittills.
Att den känslan försvinner någonstans på vägen, och jag vid nästa nyår känner samma sak inför DET året kan vi lämna för tillfället.

Trots att det kanske är orimligt och onödigt drömmande så skulle jag inte vilja vara utan den känslan. Känslan av att allt är möjligt. Att jag verkligen kan göra precis vad jag vill av de 365 dagarna som ligger framför mig.
Jag BEHÖVER den känslan!

Så mitt svar på frågan måste nog ändå bli att jag ser nyåret som en tid att börja om. En tid för nya möjligheter.

Först vill jag bara säga GOTT NYTT ÅR till er alla igen! Hoppas ni hade en trevlig dag/kväll igår, oavsett om ni befann er på någon nyårsfest, hade en lugn kväll hemma eller firade in det nya året på något annat sätt.

Och idag är det alltså första dagen på det nya året; 2014. Det jag känner på just Nyårsdagen är att allting känns så "fräscht" på något sätt. Okej, inte juldekorationerna... ;-) Men på något sätt känns det som om det nya året har ALLA möjligheter. Det känns på något sätt som om vad som helst kan hända, och det är alltid bra känslor.
Hur året sedan blir är en annan sak, men jag kan inte hindra mig själv från dessa känslor den 31:a december samt 1:a januari...

Idag är det även första dagen på Liies Bloggutmaning365, och första veckans tema är passande 2013/2014.
Mitt deltagande i just bloggutmaningar brukar vara minst sagt svajande. Går alltid ut starkt och med en motivation att klara av det, och så rinner det ändå ut i sanden efter ett tag, efter att först blivit väldigt glest med deltagandet. Men jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna ro detta iland. Att jag sitter här om precis ett år och skriver mitt bidrag till sista frågan i sista ämnet.
Jag tror verkligen på den här utmaningen. Den känns både (mycket) välarbetad samt att det känns roligt med en lite annorlunda lista. Det är inte bara ett renodlat fototema (inget fel med dem, men ni förstår nog hur jag menar) utan det här temat har liksom en "mening" på ett annat sätt.

Det finns vissa av temana/frågorna jag ser fram emot lite extra att båda skriva om och läsa, men så är det ju oftast med alla bloggutmaningar :-) Det känns även extra roligt att även jag fått bidra med några frågor till utmaningen :-D

Kort och gott känner jag mig riktigt taggad inför den här utmaningen!